Jakten på tjuvjakten

, •

I torsdag undervisade jag danska viltmästar elever om de fyra stora rovdjuren och på kvällen var jag i Riala reviret och talade om varg. De blir långa dagar ibland, 8 timmars föredrag sliter inte bara på rösten, man blir trött också. Så när jag vaknade på fredag morgon såg jag fram emot fyra timmars bilkörning i lugn och ro. Så blev det inte!

Jag hade väl hunnit ungefär en mil när telefonen ringde. Min kollega Olof var upprörd. Christer Jarlås påstår att den illegala jakten inte har minskat och att licensjakten inte har haft någon positiv effekt. – Sa inte du att det var tvärt om, frågade Olof. Fyra timmar i lugn och ro förbyttes till fyra intensiva timmar i telefon. Jag hade ju hört från flera deltagare, i WWF seminariet om den illegala jakten, att den minskat dramatiskt.

Första samtalet gick till Christer Jarlås. Han var mest förvånad över att jag kände till rapportens innehåll. – Hur vet du vad som står i den, den är ju hemlig än så länge? Jag svarade att 90 personer deltog, det är inte speciellt svårt att få reda på vad som sagts. Jarlås bekräftade själv de siffror jag hade hört. Den illegala jakten på varg minskar enligt den preliminära rapporten till en tredjedel. När jag frågade om varför han ändå väljer att gå ut i media med det motsatta budskapet säger svarar han att ha endast redovisar BRÅs siffror, forskarna får redovisa sina siffror själva. – Jag har ingen politisk agenda, sa han. Jag påpekade att han blev politiker i samma stund som han valde att endast redovisa anmälningar om illegal jakt och dra slutsatsen att tjuvjakten inte minskar utifrån det, samtidigt som han mycket väl vet att forskarnas beräkningar visar det motsatta.

Jag pratade med mina kollegor och vi funderade på vad vi skulle göra. Vi hade fått informationen redan i början på veckan, men hade valt att inte sprida den eftersom WWF betalt den och sagt att man ville granska den och även ta bort sådant som kunde peka ut vissa grupper. Men Jarlås utspel i media gjorde det omöjligt oss för att inte berätta vad som redovisats vid WWFs seminarium. Jag ringde t o m till WWF och förvarnade dem! Det är nämligen aldrig roligt när media ringer och man blir överrumplad.

Samtidigt reagerade flera rovdjursansvariga på länsstyrelser och även rapportskrivarna själva över Jarlås utspel. Liberg valde t o m att redovisa de exakta siffrorna och kritiserade Jarlås i Svensk Jakt. En rovdjursansvarig blev så konfunderad över Jarlås utspel i media att han trodde att han missförstått det som sagts på seminariet.

Jag har full förståelse för att WWF inte blev glada över vårt pressmeddelande, självklart hade de velat välja hur och när resultatet presenterades. Jag har själv vetat i mer än ett halvår att den illegala jakten på varg med alla sannolikhet har minskat, jag ringde nämligen Skandulv och frågade! De hade redan då gjort en grov uppskattning utifrån sändarvargarna som tydde på att den illegala jakten på varg minskat. –Men det är bäst att du väntar med att gå ut med det så att vi får göra en riktig beräkning först. WWF har just beställt just en beräkning som skall vara klar i vår!

För oss hade två veckor ytterligare inte spelat någon som helst roll, om inte budskapet i media från WWFs tredagars seminarium hade varit att den illegala jakten på varg inte minskar.

Som avslutning på dagen skickade sen WWF ett eget pressmeddelande där de ”tillbakavisar utspel om illegal jakt på varg”. Jag blev minst sagt förvånad. Vad är det de tillbakavisar? Det enda vi har sagt i vårt pressmeddelande är att en rapport från Skandulv som redovisades vid seminariet visar att den illegala jakten på varg minskat till en tredjedel. Det är både sant och siffran är rätt! Slutsatserna är våra, inte vare sig rapportskrivarnas eller WWFs. Hur kan WWF tillbakavisa det?

Varför presenterar WWF en rapport om den illegala jakten på varg för 90 myndighetspersoner om innehållet inte är rätt? Finns det någon som på allvar tror att 90 myndighetspersoner kan hålla en rapport hemlig i ett så kontroversiellt ämne. Speciellt som WWF i flera månader sagt att de kommer att presentera den illegala jaktens omfattning 11-13 maj. Jag vet även vad som presenterades för lo, järv och björn. Men avstår från att berätta det, med respekt för WWF. Jag tror nämligen inte alls att WWF haft för avsikt att mörka innehållet.

Äntligen finns det tydliga tecken som tyder på att den illegala jakten på varg minskar. Är det någon jublar? Ja, vi tycker att det är bra. Men tystnaden är total från betraktarsidan! Budskapet verkar inte vara det önskade. Har det med den förestående skärpningen av reglerna av förberedelse till illegal jakt att göra?

Jag googlade på minskad illegal jakt! Tre träffar, alla från jakttidningar! Däremot gott om träffar som säger att den inte minskar! Inte undra på att man blir förbannad!

av /27 Kommentarer

Heja Naturvårdsverket!

, •

Det är inte alltid undertecknad ger Naturvårdsverket ros här på bloggen, särskilt i rovdjursfrågan har det tvärtom utdelats en del ris och okvädingsord på sista tiden. Men det är inte mer än rätt att i konsekvensens namn också dela ut beröm och en dunk i ryggen när man faktiskt gör något bra och det gjorde man igår.

Naturvårdsverket beslutade igår att delegera rätten att besluta om björntilldelning och björnförvaltning till de 6 nordliga länen de närmsta 3 åren. Det är jättebra och jätteviktigt. Nu får Viltförvaltningsdelegationerna själva ta ansvar för björnförvaltningen i respektive län och man kan dessutom göra det relativt långsiktigt och behöver inte besluta om tvära kast på årsbasis. Man har heller inte beslutat om något ”tak” som man använt tidigare utan litar på att länen själva kan hantera frågan och hålla sig ovanför de beslutade miniminivåerna. Dessutom har man heller inte tagit hänsyn till att vi faktiskt har en pågående rovdjursutredning som ska redovisas nästa år. Man litar på att länen kan hantera eventuella konsekvenser av den själva. Sist, men inte minst, sänder beslutet också en mycket viktig signal ut till alla som lever och bor med de stora rovdjuren. Det här är det första riktigt handfasta beviset på att man nu får reellt inflytande på rovdjurspolitiken och att myndigheterna litar totalt på dem där ute.

Jag har skrivit det förr och kan skriva det igen, viltförvaltning har väldigt lite med vilt och biologi att göra. Det handlar snarare om människor och deras värderingar och preferenser. I viltförvaltningsfrågor där det finns konflikter, t ex älgfrågan, vildsvinsfrågan eller rovdjursfrågan är också tillit och förståelse absoluta grundfundament för en fungerande förvaltning. Därför var det förödande när Naturvårdsverket i 10 års tid hävdade att björnstammen var konstant runt 1000 björnar trots att alla visste att den ökade. Vi har än idag väldigt svårt att övertyga många om att Naturvårdsverket inte mörkar eller luras om antalet stora rovdjur, 10 år senare… Ett utmärkt exempel på att tillit måste förtjänas och att folk är långsinta.

Av den enkla anledningen var gårdagens beslut jätteviktigt och bra. Björnförvaltningen är inte särskilt komplicerad egentligen, vi har många fler björnar än vad som ”behövs”, men signalerna delegeringen sänder bygger förtroende för såväl Naturvårdsverket som rovdjurspolitiken. Det är nog många där ute som idag börjar fundera på om inte Carlgren och Naturvårdsverket faktiskt menar allvar med alla ord som florerat de senaste åren. ”Regional förvaltning”, ”lokalt medbestämmande”, ”förtroende för de som bor med rovdjuren”, listan kan göras lång.

Det finns fortfarande en del betydligt svårare beslut kvar att fatta, i bland annat lo- och vargförvaltningen, men det här var det första stapplande steget på en ny era i förvaltningen av våra stora rovdjur och det är värt att uppmärksamma och berömma. Så skicka en tacksamhetens tanke till Naturvårdsverkets kloka tjänstemän. Den här veckan har de definitivt förtjänat ett rejält fredagsmys.

av /15 Kommentarer

Rovdjurspolitikens mål?

, •

Daniels inlägg ”Gör er beredda i södern” var nog en väckarklocka för många. Kartan han använde tog jag fram för något år sedan när jag skulle träffa EU kommissionen och riksdagsledamöter. En bild säger mer än tusen ord sägs det. Daniel beskrev med något färre än tusen ord hur framtiden kommer att se ut i sitt inlägg. Jag har nu försökt visualisera det han skrev.

Rovdjursutredaren har sagt att det krävs minst 2000 björnar, 450 vargar, 850 järvar och minst 1200 för att nå gynnsam bevarandestatus (GYBS). Jag delar som bekant inte den bedömningen. Nu skall utredningen ut på remiss. Inte minst miljöministern säger ju vid varje intervju och nu senast i utfrågningen i konstitutionsutskottet att vi SKALL nå GYBS. Jag utgår därför att den gräns för GYBS som till sist bestäms också kommer att leda till minst den nivån. Det finns därför all anledning att beskriva vad det skulle innebära om utredarens förslag också blir regeringens.

Den senaste tiden har allt fler vargar börjat dyka upp i södra Sverige. Det sägs finnas två i Kalmartrakten just nu. Första parbildningen? Om inte så är flera vargar på väg, jag får nästan dagligen rapporter om ungvargar som strövar omkring i jakten på lediga revir.

En fråga eller ett löfte som hela tiden glöms bort är frågan om hur koncentrationerna av varg till några mellansvenska län skall minska. Inte är väl lösningen fler län med samma höga vargtäthet?

Härom dagen var jag på naturvårdsverket. Till min glädje var det en myndighetsperson som lyfte frågan om hur markägare skall kompenseras för uteblivna jaktintäkter. En markägare förlorar sexsiffriga belopp varje år enbart i Riala reviret. Lite cyniskt att frågan lyfts upp först när det drabbar områden med höga arrendepriser. Så länge det ”bara” drabbar stövarjägare eller älgjägare i norra Dalarna eller västra Värmland är det ingen som bryr sig. Men kanske har även stövarjägaren i Bograngen nytta av att frågan om jaktens värde äntligen lyfts fram som en kostnad!

Klicka på ursprungskartan så får du en inblick av hur framtiden kan komma att se ut. Öppna filen och avvakta så startar den själv. Speciellt ni som tycker att rovdjurslänen tar alltför stor plats i debatten. Det är viktigt att alla förstår vad som väntar om rovdjursutredningens förslag vinner gehör och blir de nya miniminivåerna.

 Klicka här eller på kartan!

Om du inte har PowerPoint kan du ladda hem PowerPoint Viewer här! 

av /27 Kommentarer

Kaskadeffekter…

, , •

Kollega Gunnar skrev nyss ett inlägg om kaskadeffekter som fick en mycket intressant diskussion som följd. Just kaskadeffekter är det nya modeordet i rovdjursförvaltningen och många rovdjursivrare hävdar nu bestämt att de stora rovdjuren måste återta sina ”ekologiska roller”. Det är mycket intressant. För vet vi vilken ekologisk roll de hade? Vet vi hur naturen såg ut när de hade den rollen och är människan verkligen en del av naturen eller hur var det?

Jag ska försöka förklara. Ta lodjuret som exempel. Utan rådjur och renar skulle vi inte kunna ha särskilt många lodjur i det här landet. Frågan är om vi någonsin haft så mycket lo som vi haft de senaste åren. Vad är då det ”naturliga”? Renskötseln på 1500-talet eller rådjursstammen på 1800-talet? Var det förresten det minsta naturligt att människan en gång vandrade in i vildrenens spår? Herregud, vi har ju förbjudit vildren i det här landet, är det naturligt?

Nästa problem kommer när vi ska bestämma vad som är rovdjurens ”naturliga” beteende och vilka effekter på deras omvärld som är ”naturliga”. Ta Yellowstone som exempel. Ett mycket enkelt system utan särskilt stor inblandning av människan. Man återinförde varg för att dels få varg och dels komma till rätta med de ”överstora” hjortstammarna som betade ned de för övrig fauna och flora så viktiga videsnåren. Såg ut att gå kanoners från början, men nu har det urartat en smula. Effekten man fått är nämligen att hindarna anpassat sig till vargen genom att gömma sig i videsnåren med sina kalvar, hoppsan, betet på videt ökar. Handjuren som lägger mycket kraft på brunsten har ”inte råd” att gömma sig i videsnåren utan fortsätter att beta ute på grässlätterna. Hoppsan, så mycket var det med argumentet att vargen bara tar sjuka och små djur. I Yellowstone är det helt klart de största handjuren som går åt först… Att sedan hindarnas reproduktion gått ned något katastrofalt förklarar man med att de numera är hänvisade till sämre bete (vide) och får ägna så mycket tid att spana efter varg och gömma sig att de inte har tid att få i sig tillräckligt med näring för att kunna föda kalvar.

I Yellowstone, som är ett mycket enkelt system, kunde man alltså inte ens med en särdeles intensiv forskningsinsats riktigt förstå sambanden. Jämför då med Sverige där varenda kvadratmeter är påverkad av människan och vi dessutom har sisådär en 350 000 privata markägare och 9 miljoner allemansrättsnyttjare samt en stor mängd andra intressenter som påverkar skog och mark. Vi gör det alla varje dag, vare sig vi vill eller inte. När du äter din morgongröt, startar din bil eller kvällshandlar påverkar du systemet på en stor mängd olika sätt. Det är därför det blir lite jobbigt att hävda att allt ska återgå till det ”naturliga”. Det finns nämligen en stor mängd saker som någon gång varit ”naturliga”.

Sist men inte minst så blir det lite jobbigt att ta reda på vad alla djur tycker är naturligt. Fråga bara hjortarna i Yellowstone. Tror ni att de tycker att varg är ”naturligt”? Tror ni att svenska älgar tycker att planterade tallar är ”naturligt” eller att våra lodjur tycker en ren, ett får eller en människa är ”naturlig”? Jobbigt det här… Hur man än vänder sig har man, oftast, rumpan bak och rumpan i det här fallet är människan och vårt sätt att leva och bruka. Det är kanske när allt kommer omkring något av det mest ”naturliga” av allt, vi har i alla fall sysslat med det förbannat länge.

av /63 Kommentarer

Barack Obama agerar i vargfrågan

, •

Det är nästan onödigt mycket vargsnack nu. Ungvargarna är på vandring och samtidigt som vargar nosar på en Chihuahua i Småland tävlar radion om att varna alla kattägare i södra Sverige att de nu måste låsa in sina skyddslingar. Jag är rätt säker på att man skakar på huvudet i ren uppgivenhet i mellansverige…

Då kanske det är dags att lyfta blicken en smula? Jag tror nämligen vi går in i en ny fas i vargförvaltningen i Sverige och då kan det vara nyttigt att se hur man hanterar problemet annorstädes i världen. Helt klart är vi nu i den fas då vargen tvingas sprida sig till mer tätbebyggda trakter om de ska förtsätta öka. Något de gjorde för några år sedan i Usa när Yellowstone inte längre räckte till. Men är då Usa jämförbart med Sverige? Njao, vi har nog mer gemensamt med Usa än Baltikum och Sydeuropa vad avser kultur, jordbruk och typ av varg så jämförelsen är nog minst lika intressant och relevant som den ständiga jämförelsen med syd- och östeuropa som man så ofta ser i den svenska vargdebatten.

Så vad har då hänt i Usa? Jo, snacka om vargdebatt! Om man som vissa förståsigpåare anser att den svenska debatten är oproportionerlig bör man nog ta sig en titt på andra sidan Atlanten… Å andra sidan lär ju allt vara lite större där borta…

Allting tog sin början 2009 när Obama, bland det första han gjorde, plockade bort en massa ”sistaminutenmiljöbeslut” som den avgående Bush infört, men vargen beslutade han hålla kvar utanför ”rödlistan” och man började licensjaga i stor utsträckning. Det blev ett hejdundrande liv och ”djurrättsorganisationer” anmälde jakten till Washington och en federal domstol skyddade vargen igen 2010. Därefter vidtog en mycket mer infekterad debatt och härom veckan beslutade Obama, i sin nyligen presenterade budget (!?), att återigen öppna för en bred licensjakt på varg 2011. Nyligen beslutade också Kongressen att vargen ska tas bort från ”rödlistan”. Historiskt eftersom Kongressen aldrig någonsin tagit ett dylikt beslut varken för eller emot någon art tidigare och Republikaner och Demokrater var överens. Någon som ser parallellen till Sveriges hantering av vargfrågan och vår dispyt med EU?

Börjar man studera vargdebatten i Usa slås man av hur identisk den är med vår alldeles egna här hemma. En frustrerad landsortsbefolkning kivas med djurskyddsivrare från storstaden om hur många vargar man ska ha och var de ska vara. Vi ska dock inte drömma om att vi nått de ”höjder” på debatten som man gjort där borta. Där innehåller nämligen vargdebatten såväl Ku Klux Klan (som uppenbarligen är mot vargjakt) som porrskådisar som jobbar ideellt för vargjakt. Senast idag deklarerade också Guvernören i Idaho att han ser vargen som en ”disaster emergency” (katastrofnödläge, fritt översatt). Mig veterligen har ännu inte någon svensk Landshövding deklarerat något dylikt…

Nu önskar jag mig inte den vulgärdebatt som man verkligen har i Usa, men det visar med all önskvärd tydlighet vilka proportioner denna fråga kan få och ännu inte, på långa vägar, fått i Sverige. Varg är kanske det allra svåraste djur vi har att leva sida vid sida med i det samhälle vi skapat och där de dyker upp får vi konflikt och hårda motsättningar, oavsett om det är i Småland, Idaho eller Dalarna. Men kom inte och påstå att vår svenska vargdebatt är vulgär, oproportionerlig eller grundlös. You ain´t seen nothing yet…

av /18 Kommentarer

Finns det några vanliga människor i vargdebatten?

, , •

I påsktid ska man vara stilla och reflektera samt äta godis och ägg. Det är just vad jag ägnat morgonen åt. Den bestående tanken jag har efter de senaste dagarnas varghysteri är att vi ständigt glömmer de vanliga dödliga. Vi underskattar dem å det grövsta och många debattörer och experter tävlar nu om att skriva dem på näsan och tala om för folk hur landet ligger. Jag tror det är skitfarligt och kontraproduktivt. Det är nämligen inte vare sig jägare eller rovdjurskramare som avgör rovdjursfrågan i detta land, det är de vanliga dödliga och deras attityder.

Hur har då de senaste dagarnas skriverier påverkat de vanliga dödliga? Ja, ingen vet nog, men vi vet hur det stod till strax innan. Jag har skrivit om det här och precis som i resten av världen minskar stödet för varg med ökande utbredning av vargen. Där det finns varg finns det rädsla och konflikt. Idag vill en majoritet av landsbygdsbefolkningen, det vill säga de som ska leva med varg, minska vargstammen. Snabbast minskning av stödet för varg ser vi också i de tre stora städerna. Det är en tydlig utveckling och jag tror den snabbas på ytterligare av Rialaincidenten och kanske främst den efterföljande debatten.

Jag ska försöka ge några exempel. Vi börjar med de allvetande gubbarna. Jan Guillou rasar i  en gammal avdammad artikel från januari i Aftonbladet över att fakta inte får utrymme i debatten. Vanligt folk kanske inte märker att han själv använder felaktiga fakta i minst en handfull påståenden men de kommer definitivt ihåg att den där Guillou själv skjöt en isbjörn i tv för något år sedan. Isbjörnen är globalt hotad, det är inte vargen… Sven-Erik Alhem är näste man att nyttja incidenten för att synas. Han föreslår det briljanta greppet att polisen inte ska få ingå i jaktlag. Nu känner nästan alla svenskar en jägare personligen. Jag tror de inser att det kanske blir lite halvjobbigt att isolera polisen från jägarna. Vad blir nästa grepp? Polisen får inte gå på ICA, Systembolaget eller ha sina barn med i det lokala fotbollslaget? Den senaste illegalt dödade vargen dödades med hjälp av skoter och ett trubbigt föremål. Ska vi förbjuda poliser att vara med i skoterklubbar och gå på järnhandeln också? Underskatta inte vanligt folks insikt om att det här har barkat snett…

Sist men inte minst så ser vi nu hur de som till alla pris vill värna vargen tävlar om att hävda hur oansvarigt det är med en hund lösspringande framför dig på en skogsväg och bedyra hur långt ifrån kvinnan med barnvagnen både hunden och vargarna var. Spelar det någon roll för vanligt folk? Alla kvinnor jag känner som har barn i barnvagnsåldern skiter högaktningsfullt i om det var 10 eller 50 meter till vargarna, de tycker det är lika hemskt ändå. Alla jag känner med sommarstuga i Roslagen tycker det är för jävligt att inte kunna rasta hunden lös på tomten, detaljerna är oväsentliga. Man måste inse att dessa hårklyverier enbart gör folk mer uppgivna inför debatten och mindre välvilligt inställda till varg.

Det är därför viktigt att vi inte nedlåter oss till att följa med i denna ständigt nedåtgående spiral som vargdebatten numera är. Det är lätt att som vargskeptiker lockas att utnyttja händelsen i Riala för att påpeka hur de som bor och verkar i vargrevir har det. Låt oss stå över det. Folk förstår ändå nu. Alla som nu tävlar om att synas i vulgärdebatten hamnar väldigt lätt i allmänhetens stollefack. Jägareförbundet har med en dåres envishet alltid framhållit människan som den viktigaste beståndsdelen i vargfrågan. Det är människor som avgör hur många vargar vi ska ha och var de ska finnas. Sedan kan vi bråka om genetik och biologi till dödagar.

Det är därför med blandade känslor jag studerar förmiddagens sista ägg. Det är skönt att omvärlden börjar förstå problemen med varg och att Jägareförbundets linje inte är vare sig verklighetsfrämmande eller extrem. Vi vill inte utrota vargen. Det är dock sorgligt att de som nu tjoar och skriker högst där ute och tävlar om att bedyra hur bagatellartad denna incident var inte inser att de gräver både sin egen och vargens grav. För det är inte vi som dagligen debatterar varg eller känner mest för frågan som avgör den, det är vanligt folk, underskatta dem inte och tänk på att det är dem vi ska få att förstå frågan. Det gör vi varken med skrämselpropaganda eller fantasier om vargars fredlighet. Det kan vi bara göra med saklig debatt, fakta och förståelse för att det är människor, inte vargar, det här ytterst handlar om. Jag är glad att detta under lång tid varit Jägareförbundets linje och det märks nu inte minst på de hundratals vanliga människor som är oroliga och ringer Jägareförbundet för att få råd. Det lönar sig alltid att vara balanserad och vi som förvaltar vilt dagligen vet att all viltförvaltning handlar om människor och deras attityder. Jag hoppas resten av världen inser det så småningom…

Glad påsk på er!

av /52 Kommentarer

Ingen rädder för vargen här?

, •

Dagens toppnyhet i de flesta medier är vargattacken på en kvinna med barnvagn och hund utanför Riala imorse. Alla experter, inklusive jag själv, tävlar nu om att bedyra hur ofarlig vargen är för människor. Men, hjälper det? Tror ni den drabbade familjen lyssnar på experterna och glada i hågen packar picknickkorgen och ger sig ut i skogen nästa helg? Exakt hur mycket bryr sig de som ska skicka sina ungar till skolbussen genom vargrevir i att ingen människa dödats av varg, i Sverige, de senaste 150 åren?

Rädsla är inte rationell. Det är knappast rationellt att vara rädd för varg, våldtäktsmän eller mördare när det finns faror som fästingar, bilåkning och rökning. Jag är själv ett utmärkt exempel. Jag har blivit attackerad av vildsvin 4 gånger, en gång så allvarligt att jag fick åka till sjukhuset. Jag har mött björn några hundra gånger, mest utomlands, men några gånger har mina hundar skadats av björn och jag har sett vad en arg björn kan göra med en människa på nära håll. Jag har också en gång blivit illa sparkad av en älg men det är ett annat djur som gör mig stel av skräck. Kossor. Jag är något alldeles kolossalt rädd för kor. Jag får ståpäls på armarna när jag ser dem på tv och åker jag förbi en kohage får jag anstränga mig för att inte köra i diket av skräck. Jag dör hellre än går igenom en kohage med mördarkossor brölande runt mig. Rationellt? Inte på en fläck. Precis som min kära sambos rädsla för daggmask eller min mammas fladdermusskräck.

Det är därför det blir förbannat respektlöst mot de som är rädda för varg, och det är många, att förringa deras rädsla och förlöjliga dem. Var 4:e svensk är så rädd för varg att det inskränker dennes friluftsliv. Det går inte att utbilda bort. Jag har försökt. Det kommer bara att bli fler som blir rädda för varg. Skolor och daghem stänger in barnen när en varg i början av veckan dök upp i Skåne och Halland. Vi som vet hur det är att bo i vargrevir kan fnissa åt det, vi stänger knappast alla skolor i mellansverige för att det finns varg, men jag förstår dem. Jag vill också att mina barns dagis ska stänga in mina barn om det springer en varg på skolgården, trots att det var jättelänge sedan någon varg mumsade skolbarn.

Det man ska tänka på i det här läget är att säger vi ja till varg så säger vi också ja till denna typ av händelser och inskränker en massa svenskars friluftsliv. Den här händelsen är inte ovanlig, det har hänt massor av gånger förr, det är bara det att då är det oftast jägare eller glesbygdsbor som drabbats och då är det inte intressant. Det är inget argment för utrotning av varg, absolut inte, men det är ett verkligt och stort problem med varg. Vi ska också tänka på att vargar inte är ”naturligt” rädda för människor. Att vara rädd för människor lär sig vargen den hårda vägen. Vi har jagat och förföljt vargen i tusentals år, slutar vi med det så får vi oskygga vargar. Klart som korvspad. Så vill man ha skygga vargar på skogen ska man nog stötta vargjakten…

av /127 Kommentarer

Vad tycker svenskarna om varg?

, •

SOM – institutet, Göteborgs Universitet, har precis kommit med sin årliga kartläggning av svenskarnas tyckanden och tänkanden. Den har uppmärksammats mycket i media, främst eftersom Kungen går kräftgång i förtroende efter den berömda boken och Regeringen åtnjuter större förtroende än någonsin. Sedan 2009 har man också en ganska stor del i studien som behandlar svenskarnas inställning till vilda djur, i sig ett tecken i tiden på att vilda djur engagerar. I årets variant finns massor av intressanta resultat att diskutera, så jag ska be att få återkomma senare med funderingar om såväl vildsvin som älgar. Vi börjar dock med vargen.

Om vi tittar på grundinställningen hos svenskarna så är den ganska konstant och tydlig. En tredjedel vill ha mer varg än idag, en tredjedel tycker det är lagom och en tredjedel vill minska vargstammen. Det kanske mest förvånande är att varken vargjakten eller den efterföljande vulgärdebatten verkar ha förändrat svenskens instälning ett enda dugg.

Tittar man sedan på om det finns block- eller partipolitik i vargfrågan så blir bilden lite spretigare. Det är dock bara ett partis väljare som uppvisar en majoritet för en ökad vargstam, Miljöpartiets. Det visar väl, om inte annat, att Riksdagspartierna känner sina väljare rätt när de röstade igenom den nya rovdjurspolitiken med vargjakt och en stabilisering av vargstammen med mycket bred majoritet.

Tittar man sedan på hur viktig bostadsorten är för din attityd till varg blir det riktigt intressant. Lägst andel som vill öka vargstammen har man på landsbygden, där vill bara en fjärdedel av medborgarna ha mer varg. I mindre tätorter och i städer i allmänhet vill ungefär en tredjedel ha mer varg. Attityderna här har inte nämnvärt förändrats mellan 2009 och 2010, vilket bland annat P1 imorse tolkade som att licensjakten inte haft någon effekt på acceptansen. Det finns dock en mycket intressant detalj som man ser om man skiljer ut folk från de tre storstäderna. Där har andelen som vill ha mer varg minskat från 57% 2009 till 47% 2010. Från majoritet till minoritet… Vargjakten kanske inte ökar acceptansen på landet för varg, men den gör att den minskar saktare!

Det är i sig synd att sådana här studier inte får mycket större utrymme i Riksmedia, för de visar med all önskvärd tydlighet att vargfrågan är rätt enkel. En mycket bred majoritet av svenskarna tycker vår vargstam är lagom just nu och på landet vill hälften av invånarna minska vargstammen, inte bara jägarna som många vill hävda. Därför måste man ta hänsyn till de som ska bo med vargen, för de gillar det inte.

Jag måste avslutningsvis också bara påpeka att den vulgärdebatt som förekommit de två senaste vargjaktssäsongerna inte verkar ha påverkat svensken alls. Det är nog svårt att tro för många av oss inblandade men för den vanliga svensken är detta en ickefråga. Svensken är klok och pragmatisk och varken EU-anmälningar, blixtrande debatter i tv eller jägarhatiska ledarsidor eller insändare rubbar uppfattningen att ”visst ska vi ha varg, men det är nog nu”.

av /11 Kommentarer

Ingen objektiv rovdjursutredning!

, •

Igår presenterade rovdjursutredaren sina bedömningar av gynnsam bevarandestatus (GYBS). Få lär har missat att han föreslår 450 vargar, 850 järvar, 1800 björnar och 1200 lodjur som gräns för gynnsam bevarandestatus. Däremot är det få som förstår hur han kommit fram till dessa nivåer. Vetenskapliga bedömningar sägs ligga till grund för dessa nivåer. Jag hävdar motsatsen!

Art- och habitatdirektivet kvantifierar inte några gränser för GYBS. Det finns inga värden för inavelsgrad, inte för antalet djur, inte för hur stort geografiskt område som krävs eller hur stort genetiskt utbyte en population måste har med en närliggande. De värden som utredaren valt att använda är hans eller genetikers personliga val. Problemet är att en annan utredare mycket väl hade kunna göra helt andra val, utan att det hade varit mera rätt eller fel. De är bara deras subjektiva bedömningar, inget annat! Liljelund bekräftar detta i SvD när ha säger, hade en gynnsam bevarandestatus kunnat räknas fram med objektiva kriterier så hade ju ingen utredning behövts.

De senaste åren har jag sett ett antal bedömningar av GYBS för varg i Sverige, som alla sägs bygga på EU direktivet. Artdatabanken kom fram till 1100 vargar, den internationella forskargruppen till 750, rovdjursutredaren till 450, Finland anger 200 och den förra rovdjursutredaren kom också fram till ca 200 och till sist säger SJF 200 i Skandinavien varav 150 i Sverige.

Jag hävdar att ingen av dessa beräkningar är helt fel men ingen är heller helt rätt! Den vetenskapliga grunden är nämligen exakt den samma för alla! Det som skiljer är vilka värderingar de olika bedömningarna bygger på. Alla bedömningarna uppfyller däremot EUs grundkrav för GYBS!

Jag har sen igår försökt få svar på frågan om hur utredningen kommit fram till 1200 lodjur som GYBS! Jag har pratat med både utredaren och de båda sekreterarna. De kan inte svara annat än att de ”valt” ett värde i ett stort intervall! De är vår bedömning men kunde lika gärna varit något annat, säger de. De kunde alltså lika gärna ha valt ett helt annat värde, mycket högre eller betydligt lägre.

Ne 500, är ett begrepp som används. Det anger det minsta antalet genetiskt effektiva individer i stammen. Det påstås vara ett krav för långsiktig överlevnad.
Andelen genetiskt effektiva individer varierar mellan arterna. För lodjur angav utredningen 15 % i sitt första utkast. Vilket innebär 3300 lodjur (500/0,15). Utredningens bedömning blev att Sverige då måste ha 1500 lodjur för att nå GYBS. Efter påpekanden om att det var fel ändrades siffran för andel genetiskt effektiva individer till 32 %, alltså mer än en fördubbling. Ne 500 värdet halveras därmed från 3300 till 1600 (500/0,32). Rent logiskt borde det innebära att även GYBS värdet i Sverige borde halveras från 1600 till 800, men icke! Utredaren föreslår istället 1200 lodjur, utan att kunna förklara varför. Dessutom väljer utredaren att bortse från att den Skandinaviska populationen är hänger samman med den finska.

Bygger utredningen på strikt vetenskap eller på strikt juridik? Det är ingendera, det är bara utredarens personliga bedömning, inget annat! Strikt vetenskapliga eller juridiska bedömningar skulle innebära att en annan utredare med samma grundförutsättningar skulle komma fram till samma slutresultat. Vi ser nu att bedömningarna av GYBS för varg varierar med en faktor 10, mellan olika ”experter”.

Jag vidhåller det jag framfört under hela utredningen bl a  i två separata skrivelser, GYBS är ett politiskt ställningstagande som inte skall tas som gisslan av genetiker och andra naturvetare med egen agenda!

Skrivelse 1

Skrivelse 2

av /36 Kommentarer

Gör er beredda i södern!

, •

Jägare och markägare är ofta lite senfärdiga. Vi som jobbar med viltförvaltning kan idag med hyfsad precision förutsäga var vildsvin eller vargar kommer att dyka upp härnäst. Vi har i många år försökt vara tidigt ute med att till exempel bjuda in bönder och jägare för att diskutera vildsvin innan de etablerat sig på allvar och trätan är igång. Lyckas det? Inte en chans. Bygdegårdarna ekar tomma tills dess att konflikten är ett faktum, då är de helt plötsligt överfulla. Samma sak med rovdjursfrågan. Vi får ständigt kritik, främst från södra Sverige, för att vi lägger för mycket resurser på rovdjursfrågorna. Trots att de är ni där nere i södern som borde vara mest intresserade av t ex Lars-Erik Liljelunds utredning som vi fick den första aptitretaren från igår.

Jag ska försöka förklara situationen med en karta som kollega Gunnar gjort. Kartan är inte helt uppdaterad och ska heller inte tolkas som exakt, men den förklarar vad vi står inför på ett utmärkt sätt…

Det streckade området är järvens utbredningsområde, det blåskuggade björnens, de blå duttarna är loföryngringar, som ska multipliceras med 6 för att få verkligt antal lodjur,och de röda duttarna är givetvis vargrevir. Ser ni den mer eller mindre knivskarpa gränsen som går från Stockholm, mellan Vänern och Vättern ner till trakterna av Göteborg? Bor eller jagar ni sydost om den gränsen ska ni nog fortsätta läsa…

Renskötseln står inför kollaps. Minst hälften av de blå duttarna måste bort därifrån och inga röda duttar är möjliga om vi ska fortsätta ha renskötsel i landet. Rådjuren räcker inte till de blå duttarna i mellansverige så även där måste ett antal duttar bort och man behöver inte vara raketforskare för att inse att det är rätt orimligt tätt mellan de röda duttarna. Så var ska vi då stoppa de 100 blå duttarna som blir över och de kanske 30 -40 ”extra” röda duttarna som vi måste in med om Liljelunds utredning blir verklighet? Norge? Gotland? Knappast.

Sanningen är den att vi står inför en situation där vi måste måla hela södra Sverige helblått med rätt så tätt mellan de röda duttarna, dvs vargreviren. Jag har anfört detta vid många tillfällen nu men man vill sällan inse allvaret. Vargen trivs inte här är en vanlig kommentar och visst kan det bli en smula kaotiskt med varg i södern, vilket vi såg t ex igår i Helsingborg. Men, kan vi ha ett vargrevir mellan Stockholm och Norrtälje lär vi kunna ha det nästan överallt i södra Sverige. Vi behöver handla rovdjursstängsel för några hundra miljoner och Yrkesjägarna får nog på sina håll se sig om efter nya jobb… Det är vad vi står inför.

Vargen igår i Helsingborg var bara ett exempel på vad som håller på att hända. Det är bäst ni vänjer er där nere eller så engagerar ni er i arbetet för en bättre rovdjurspolitik. De enda som ”drabbas” i framtiden av höjda nivåer för våra rovdjur är Götaland, i resten av landet är det fullt eller överfullt. Tänk på det nästa gång ni läser Svensk Jakt eller vår hemsida eller blogg. Titta sedan på kartan igen, är det någon som sätter emot om jag lägger en hundring på att vi har några röda duttar i sydsverige nästa vinter?

av /17 Kommentarer

Vargmåndag…

, •

Paniken var total i Helsingborg imorse. En varg sprang runt på stadens gator och polisen gick ut med varningar att den ”kunde vara farlig för människor” och man försökte såväl söva den som lägga ut mat åt den eftersom ”den såg hungrig ut”… Jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet men ett är säkert, det är bara att vänja sig för såväl skåningar som stadsbor att vi har varg i det här landet. I dagarna ger sig sisådär en 80 vargar ut på vandring. De kan inte gå norrut – renskötselområde, västerut – 3 miljoner får och en majoritet av norrmän som inte vill ha varg eller österut – kallt hav. Det blir liksom bara ett väderstreck kvar – söderut…

Nu har dessutom Lars-Erik Liljelund föreslagit att vi ska ha dubbelt så många vargar. De har fortfarande bara ett väderstreck att sprida sig till, men det blir sisådär 160 ungvargar som ger sig ut på tur om Liljelunds tankar blir verklighet. Jag tror det skulle vara förödande. Om vi ska ha ytterligare sådär en 5 miljoner hektar vargrevir i det här landet kommer i stort sett hela södra Sverige att täckas. Vargar kommer att besöka städerna mycket frekvent och det kommer på ren svenska bli skitdyrt att hägna alla fårbesättningar. Sist men inte minst så kommer det hända saker med opinionen. Svenskarna kommer att gå samma väg som Norge, fler och fler vill inte ha varg i landet. Det är huvudanledningen till att Liljelund gör vargen en björntjänst när han föreslår så många vargar. Att han sedan har mage att påstå att han har underlag för sina 450 vargar blir nästan bara kul. Siffran är helt ryckt ur luften och vi vet alla vad hans utländska expertgrupp föreslog i DN för någon månad sedan…

Nu är Liljelunds utredning just bara en utredning, vi har den politiska nivån kvar… Politiker brukar ha bra känsla för opinion, ekonomi och vet hur man kastar en utredning på sophögen på ett fint sätt. Visst kan Liljelunds 450 vargar bli jobbiga att avfärda, han la sig tillräckligt lågt för att folk kan förledas att tro att det är möjligt, det hade varit lättare att avfärda 1000 vargar. Kalabaliken i Helsingborg visar dock med all önskvärd tydlighet att det blir jobbigt med varg i södra Sverige, det inser även politiker, särskilt de som vill bli omvalda och har budgetansvar… Som Håkan Juholt till exempel.

av /46 Kommentarer

Himlen är blå!

, •

Svenska Rovdjursföreningen har låtet en spansk zoolog och forskare, Andrés Ordiz, ta fram en rapport om ”De stora rovdjurens ekologiska roll”. Jag läste de 49 sidorna nu på morgonen. Sammanfattningsvis kan man säga att Ordiz kommer fram till att ”himlen faktiskt, är blå”! Det mesta som står i rapporten är exakt det vi jägare hävdat i alla tider och som utgjorde grunden till varför människan valt att begränsa rovdjurstammarna.

När jag gick i gymnasiet på 70-talet försvarade man rovdjuren med att de ”bara” tog ett dömt överskott bland bytesdjuren. Jägarna däremot som menade att de begränsade bytesdjuren blev i det närmaste hånade av dåtidens ”experter”. Nu har verkligheten kommit ikapp även ”experterna” men slutsatsen blir den samma. Vi bör inte jaga stora rovdjur. Numera sägs de nämligen ha så stor inverkan på ekosystemet och den biologiska mångfalden att de därför inte bör jagas!

Rapporten bekräftar egentligen allt det som vi jägare hävdat i alla år, rovdjuren har betydelse för utvecklingen av annat vilt! Ju fler vargar björnar och lodjur det finns, dess mindre utrymme för jakt blir det. Rovdjursföreningen som in absurdum hävdar att lodjuren inte orsakat rådjurstammens negativa utveckling lär efter publiceringen av rapporten få svårt att hålla kvar vid det budskapet.

Hela rapporten präglas annars av författarens grundsyn att djur är goda medan människor är onda. Speciellt jägare och jakt är av ondo och behövs inte. Naturen sköter sig bäst självt, utan människors inblandning. Ekologister är den rätta benämningen på människor med den åsikten.

På sidan 46 i rapporten skriver författaren att det vore intressant om björnar och vargar fick öka till ”ekologisk effektiva tätheter” för att utläsa om deras gemensamma predation på älg skulle få kaskadeffekter nedåt i näringskedjan.

Jag undrar vilka markägare som skulle vilja pröva författarens idéer, för om man skall prova det naturliga måste man väl göra det fullt ut och släppa även älgstammen fri? Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma. Det skulle leda till en överbetning utan motstycke. I Sverige regleras nämligen älgstammen av jakt och foderutbudet. Ingenstans i de områden där vi har björn och varg är älgstammen ens i närheten av bärkraften.

Tyvärr får ekologisterna allt mer utrymme i miljö- och naturvårdsdebatten. Ibland undrar jag om de närmast religiösa värderingarna ens går att genomföra utan att ekofascistiska idéer får genomslag.

Ekosystemperspektiv, är ett annat ord som genomsyrar beslutsfattande idag. Den rovdjursutredning som jag själv ingår i skall utgå från just det perspektivet. Men vad betyder det? Är det liktydigt med ekologism eller rent av ett första steg mot ekofascism? Nej, inte alls!

”Ekosystemansatsen (Malaviprinciperna)erkänner att människan är en del av ekosystemen och poängterar att alla berörda bör vara med när målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen har en viktig funktion när det gäller att producera ekosystemtjänster som vi människor är beroende av.”

Få jägare skulle vägra erkänna ett sådant synsätt. Min tolkning är att begränsning av rovdjursstammarna är helt ok, så länge arten som sådan inte hotas. Begränsningen av rovdjuren kan således ha som syfte att gynna jakt, viltbruk eller tamdjursuppfödning, allt i syfte att producera ekosystemtjänster. På ren svenska, kan rovdjursjakten syfta till att ge mig klimatsmart viltkött i frysboxen.

Jag börjar bli otroligt trött på alla extremister som framställer sina egna värderingar som lite förmer! Vare sig nollvisionärerna eller ekologisterna kommer att få rätt. Ingendera gynnar nämligen människan i det långa loppet. Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. Därför är det viktigt att frågan om klokt och långsiktigt nyttjande av våra naturresurser inte kidnappas av förvirrade ekologister som ser människor som onda och naturen som god!

av /34 Kommentarer

Payback time i rovdjurspolitiken

, •

Så lades då den sista pusselbiten i den ”nya” rovdjursförvaltningen igår, vi flyttade en genetiskt värdefull varg ned till Örebro. Tyvärr blev vi dock överkörda igen. Vi hann aldrig diskutera klart vilka kompensationsåtgärder som är aktuella, än mindre genomföra dem.

Nu är det payback time. Vi har nu genomfört alla delar i den ”nya” rovdjurspolitiken. Jägarna har pliktskyldigt inventerat och i god ordning organiserat licens- och skyddsjakt. Nu är det upp till bevis.

Runtom i landet väntar man nu på vilka kompensationsåtgärder man kommer att erbjuda jägarna i Örebro. Efter det vänds blickarna mot inventeringarna, hur hade man tänkt sig att de skulle genomföras i fortsättningen. Sist, men inte minst, så fokuserar vi på nästa års varg- och lojakt. Ska vi nå ned till taket på 210 vargar, som gäller även nästa år, krävs en mångdubblad tilldelning…

Vi står därmed i ett vägskäl. Under 2011 får vi svar på alla dessa tre fronter: kompensationsåtgärder, inventeringar och relevanta tilldelningar. Därefter kan vi ta ställning till om vi ska fortsätta med vargflytt, områdesinventeringar och tro på den ”nya” rovdjurspolitiken. Jägarna har nog gjort sitt nu på ett tag. Nu är det dags för Regeringen och NV att visa att de också menar allvar och står vid sitt ord.

Jag tror jag vet vartåt det lutar, men det ligger jag lågt med. I vilket fall som helst känns det rätt skönt att vara vid vägskälet. Nästa år vid den här tiden vet vi om staten och rovdjurspolitiken förtjänar vårt förtroende.

av /57 Kommentarer

Vargjaktens vara eller inte vara, det är frågan!

, •

För nästan exakt två år sedan undertecknade sex organisationer ett gemensamt dokument där de vi ja till vargflytt, men med ett krav om jakt på varg och att vargstammen frystes.  Det blev också riksdagens beslut. De sex organisationerna ”föreslog” också regeringen att man borde vänta i fem år i syfte att ge den naturliga invandringen en chans. Riksdagen valde att genomföra det snabbare.

Sedan dess har vi skjutit 47 vargar på licensjakt, allt för få för att nå målet om maximalt 210 vargar. Ingen ny varg har vandrat in under perioden, förrän nu. Nu finns en invandrare i sydöstra Jämtland där den dödar tamren och samebyn har lämnat i en skyddsjaktsansökan. Samtidigt granskar EU den svenska vargjakten och en av deras främsta invändningar är att ingen varg ännu har flyttats.

Nu har vi hamnat i den absurda situationen att det finns en varg som kan rädda licensjakten, men ingen verkar vilja ta emot den. Enbart för att Naturvårdsverket lyckades ta ett vargjaktsbeslut som innebar att ytterst få förtroendevalda i SJF, JRF eller LRF längre tror på rovdjurspolitiken. ”Vi blir lurade igen” är en mycket vanlig uppfattning.

Nu står länsförbund från flera organisationer i rad och vill stoppa vargflytten. Jägareförbundet och LRF i Örebro är emot, likaså JRF och SJF i Dalarna. Risken är att fler ansluter sig till protesterna. Allt för att Naturvårdsverket struntar i den mänskliga dimensionen av rovdjursförvaltningen. Det finns givetvis en gräns när man måste säga att nu får det vara nog, men där är vi inte ännu! Sveriges högsta beslutande organ, riksdagens har bestämt att vi skall ha maximalt 210 vargar, åtminstone till 2012. Det är det som gäller, inget annat. Jag tänker inte ge upp och låta vargkramarna vinna den här frågan, vilket de säkert gör om vi inte bidrar till genetisk förstärkning. Jag förstår att en massa markägare, djurägare och jägare är förbannade, men låt er inte luras. En ny varg kan vara er räddning. Börja inte träta organisatioenrna emellan eller internt. Vi är överens i sakfrågan, vargstammen måste begränsas.

Det är vare sig JRF, LRF eller SJF som äventyrar rovdjurspolitikens framtid, det är Naturvårdsverkets otydlighet. I det infekterade läge som just nu råder och mot bakgrund av den misstro som finns borde Naturvårdsverket ge ett tydligt besked. ”Vi kommer att ge en licenstilldelning kommande vinter som sänker stammen till maximalt 210 vargar”!

I morgon skall jag på rovdjursutredningens tredje möte. Lars-Erik Liljelunds utredning kan vara det som vänder rovdjurspolitiken på rätt köl igen eller det som för alltid sänker den till botten. Landsbygdsbefolkningen tål inte fler genetiska fundamentalister som fullständigt struntar i vad människor vill. Det är inte utan viss oro jag tar tåget till Stockholm i morgon!

av /26 Kommentarer

Hur lurar man en norrman?

, •

Läste precis på Svensk jakts hemsida att drygt hälften av norrmännen inte ser något värde med varg och inte tycker de behöver finnas i Norge. Hoppsan. Givetvis präglas dessa resultat av det faktum att norrmännen har en helt annan syn på landsbygden och 3 miljoner mer eller mindre ostängslade får. Det är dock samma norrmän som ständigt spöar oss i skidåkning och som vi ska samförvalta vargen på den skandinaviska halvön med.

Nu föreslog i och för sig de utländska experterna i den pågående rovdjursutredningen att vi också skulle räkna med Finlands och Ryska Karelens vargar. Finland har nästan halverat sin vargstam de senaste åren och i Karelen är vargen laglös. Hoppsan igen. Det här blir inte lätt.

Man kan ju nu bara hoppas att alla inser att det inte funkar att basera en rovdjursutredning eller rovdjurspolitik på enbart biologi. Utan folkets välvilja, vilket då också gäller norrmän, och en förvaltning som primärt tar hänsyn till människor går det dåligt för det vilda. I vårt fall förefaller det som om vi måste ta ett snack med norrmännen om vi ska kunna ha varg på vår halvö. Vi kanske kan muta dem? Det lär knappast gå att ge dem lite större försprång i skidåkningen men de kanske skulle kunna få vinna i riktiga sporter, som fotboll eller hockey, ett par gånger alternativt jaga lite ripa i våra fjäll om de tar emot lite mer varg? Eller kanske vi skulle börja fundera på en ”vargstraffskatt” på bolaget i Strömstad?

av /35 Kommentarer