SOM – institutet, Göteborgs Universitet, har precis kommit med sin årliga kartläggning av svenskarnas tyckanden och tänkanden. Den har uppmärksammats mycket i media, främst eftersom Kungen går kräftgång i förtroende efter den berömda boken och Regeringen åtnjuter större förtroende än någonsin. Sedan 2009 har man också en ganska stor del i studien som behandlar svenskarnas inställning till vilda djur, i sig ett tecken i tiden på att vilda djur engagerar. I årets variant finns massor av intressanta resultat att diskutera, så jag ska be att få återkomma senare med funderingar om såväl vildsvin som älgar. Vi börjar dock med vargen.

Om vi tittar på grundinställningen hos svenskarna så är den ganska konstant och tydlig. En tredjedel vill ha mer varg än idag, en tredjedel tycker det är lagom och en tredjedel vill minska vargstammen. Det kanske mest förvånande är att varken vargjakten eller den efterföljande vulgärdebatten verkar ha förändrat svenskens instälning ett enda dugg.

Tittar man sedan på om det finns block- eller partipolitik i vargfrågan så blir bilden lite spretigare. Det är dock bara ett partis väljare som uppvisar en majoritet för en ökad vargstam, Miljöpartiets. Det visar väl, om inte annat, att Riksdagspartierna känner sina väljare rätt när de röstade igenom den nya rovdjurspolitiken med vargjakt och en stabilisering av vargstammen med mycket bred majoritet.

Tittar man sedan på hur viktig bostadsorten är för din attityd till varg blir det riktigt intressant. Lägst andel som vill öka vargstammen har man på landsbygden, där vill bara en fjärdedel av medborgarna ha mer varg. I mindre tätorter och i städer i allmänhet vill ungefär en tredjedel ha mer varg. Attityderna här har inte nämnvärt förändrats mellan 2009 och 2010, vilket bland annat P1 imorse tolkade som att licensjakten inte haft någon effekt på acceptansen. Det finns dock en mycket intressant detalj som man ser om man skiljer ut folk från de tre storstäderna. Där har andelen som vill ha mer varg minskat från 57% 2009 till 47% 2010. Från majoritet till minoritet… Vargjakten kanske inte ökar acceptansen på landet för varg, men den gör att den minskar saktare!

Det är i sig synd att sådana här studier inte får mycket större utrymme i Riksmedia, för de visar med all önskvärd tydlighet att vargfrågan är rätt enkel. En mycket bred majoritet av svenskarna tycker vår vargstam är lagom just nu och på landet vill hälften av invånarna minska vargstammen, inte bara jägarna som många vill hävda. Därför måste man ta hänsyn till de som ska bo med vargen, för de gillar det inte.

Jag måste avslutningsvis också bara påpeka att den vulgärdebatt som förekommit de två senaste vargjaktssäsongerna inte verkar ha påverkat svensken alls. Det är nog svårt att tro för många av oss inblandade men för den vanliga svensken är detta en ickefråga. Svensken är klok och pragmatisk och varken EU-anmälningar, blixtrande debatter i tv eller jägarhatiska ledarsidor eller insändare rubbar uppfattningen att ”visst ska vi ha varg, men det är nog nu”.

Svenska Rovdjursföreningen har låtet en spansk zoolog och forskare, Andrés Ordiz, ta fram en rapport om ”De stora rovdjurens ekologiska roll”. Jag läste de 49 sidorna nu på morgonen. Sammanfattningsvis kan man säga att Ordiz kommer fram till att ”himlen faktiskt, är blå”! Det mesta som står i rapporten är exakt det vi jägare hävdat i alla tider och som utgjorde grunden till varför människan valt att begränsa rovdjurstammarna.

När jag gick i gymnasiet på 70-talet försvarade man rovdjuren med att de ”bara” tog ett dömt överskott bland bytesdjuren. Jägarna däremot som menade att de begränsade bytesdjuren blev i det närmaste hånade av dåtidens ”experter”. Nu har verkligheten kommit ikapp även ”experterna” men slutsatsen blir den samma. Vi bör inte jaga stora rovdjur. Numera sägs de nämligen ha så stor inverkan på ekosystemet och den biologiska mångfalden att de därför inte bör jagas!

Rapporten bekräftar egentligen allt det som vi jägare hävdat i alla år, rovdjuren har betydelse för utvecklingen av annat vilt! Ju fler vargar björnar och lodjur det finns, dess mindre utrymme för jakt blir det. Rovdjursföreningen som in absurdum hävdar att lodjuren inte orsakat rådjurstammens negativa utveckling lär efter publiceringen av rapporten få svårt att hålla kvar vid det budskapet.

Hela rapporten präglas annars av författarens grundsyn att djur är goda medan människor är onda. Speciellt jägare och jakt är av ondo och behövs inte. Naturen sköter sig bäst självt, utan människors inblandning. Ekologister är den rätta benämningen på människor med den åsikten.

På sidan 46 i rapporten skriver författaren att det vore intressant om björnar och vargar fick öka till ”ekologisk effektiva tätheter” för att utläsa om deras gemensamma predation på älg skulle få kaskadeffekter nedåt i näringskedjan.

Jag undrar vilka markägare som skulle vilja pröva författarens idéer, för om man skall prova det naturliga måste man väl göra det fullt ut och släppa även älgstammen fri? Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma. Det skulle leda till en överbetning utan motstycke. I Sverige regleras nämligen älgstammen av jakt och foderutbudet. Ingenstans i de områden där vi har björn och varg är älgstammen ens i närheten av bärkraften.

Tyvärr får ekologisterna allt mer utrymme i miljö- och naturvårdsdebatten. Ibland undrar jag om de närmast religiösa värderingarna ens går att genomföra utan att ekofascistiska idéer får genomslag.

Ekosystemperspektiv, är ett annat ord som genomsyrar beslutsfattande idag. Den rovdjursutredning som jag själv ingår i skall utgå från just det perspektivet. Men vad betyder det? Är det liktydigt med ekologism eller rent av ett första steg mot ekofascism? Nej, inte alls!

”Ekosystemansatsen (Malaviprinciperna)erkänner att människan är en del av ekosystemen och poängterar att alla berörda bör vara med när målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen har en viktig funktion när det gäller att producera ekosystemtjänster som vi människor är beroende av.”

Få jägare skulle vägra erkänna ett sådant synsätt. Min tolkning är att begränsning av rovdjursstammarna är helt ok, så länge arten som sådan inte hotas. Begränsningen av rovdjuren kan således ha som syfte att gynna jakt, viltbruk eller tamdjursuppfödning, allt i syfte att producera ekosystemtjänster. På ren svenska, kan rovdjursjakten syfta till att ge mig klimatsmart viltkött i frysboxen.

Jag börjar bli otroligt trött på alla extremister som framställer sina egna värderingar som lite förmer! Vare sig nollvisionärerna eller ekologisterna kommer att få rätt. Ingendera gynnar nämligen människan i det långa loppet. Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. Därför är det viktigt att frågan om klokt och långsiktigt nyttjande av våra naturresurser inte kidnappas av förvirrade ekologister som ser människor som onda och naturen som god!

För nästan exakt två år sedan undertecknade sex organisationer ett gemensamt dokument där de vi ja till vargflytt, men med ett krav om jakt på varg och att vargstammen frystes.  Det blev också riksdagens beslut. De sex organisationerna ”föreslog” också regeringen att man borde vänta i fem år i syfte att ge den naturliga invandringen en chans. Riksdagen valde att genomföra det snabbare.

Sedan dess har vi skjutit 47 vargar på licensjakt, allt för få för att nå målet om maximalt 210 vargar. Ingen ny varg har vandrat in under perioden, förrän nu. Nu finns en invandrare i sydöstra Jämtland där den dödar tamren och samebyn har lämnat i en skyddsjaktsansökan. Samtidigt granskar EU den svenska vargjakten och en av deras främsta invändningar är att ingen varg ännu har flyttats.

Nu har vi hamnat i den absurda situationen att det finns en varg som kan rädda licensjakten, men ingen verkar vilja ta emot den. Enbart för att Naturvårdsverket lyckades ta ett vargjaktsbeslut som innebar att ytterst få förtroendevalda i SJF, JRF eller LRF längre tror på rovdjurspolitiken. ”Vi blir lurade igen” är en mycket vanlig uppfattning.

Nu står länsförbund från flera organisationer i rad och vill stoppa vargflytten. Jägareförbundet och LRF i Örebro är emot, likaså JRF och SJF i Dalarna. Risken är att fler ansluter sig till protesterna. Allt för att Naturvårdsverket struntar i den mänskliga dimensionen av rovdjursförvaltningen. Det finns givetvis en gräns när man måste säga att nu får det vara nog, men där är vi inte ännu! Sveriges högsta beslutande organ, riksdagens har bestämt att vi skall ha maximalt 210 vargar, åtminstone till 2012. Det är det som gäller, inget annat. Jag tänker inte ge upp och låta vargkramarna vinna den här frågan, vilket de säkert gör om vi inte bidrar till genetisk förstärkning. Jag förstår att en massa markägare, djurägare och jägare är förbannade, men låt er inte luras. En ny varg kan vara er räddning. Börja inte träta organisatioenrna emellan eller internt. Vi är överens i sakfrågan, vargstammen måste begränsas.

Det är vare sig JRF, LRF eller SJF som äventyrar rovdjurspolitikens framtid, det är Naturvårdsverkets otydlighet. I det infekterade läge som just nu råder och mot bakgrund av den misstro som finns borde Naturvårdsverket ge ett tydligt besked. ”Vi kommer att ge en licenstilldelning kommande vinter som sänker stammen till maximalt 210 vargar”!

I morgon skall jag på rovdjursutredningens tredje möte. Lars-Erik Liljelunds utredning kan vara det som vänder rovdjurspolitiken på rätt köl igen eller det som för alltid sänker den till botten. Landsbygdsbefolkningen tål inte fler genetiska fundamentalister som fullständigt struntar i vad människor vill. Det är inte utan viss oro jag tar tåget till Stockholm i morgon!

Igår fick jag SLU:s båda yttranden över EU kommissionens formella underrättelse. Ja, egentligen bara ett, men Artdatabanken och Centrum för biologisk mångfald har skrivit ett eget yttrande som väl närmast är att se som en reservation mot SLU:s yttrande.

Artdatabanken är den myndighet i Sverige som har uppdraget att ta fram underlaget för rapportering av alla arters bevarandestatus till EU, även rovdjur. Det uppdraget sköter de dåligt. Så illa att Artdatabankens chef reserverade sig mot riktigheten i deras egna bedömningar när de försökte senast, Han skrev följande Tills detta skett vill vi markera en allmän reservation för riktigheten i den GYBS-beräkning som vi nu levererat och framhålla att den i sin nuvarande form inte bör lämnas vidare till EU-kommissionen.

Många tror säkert att det finns ett tydligt regelverk för hur bedömningarna av en arts bevarandestatus skall göras som inte lämnar utrymme för personliga åsikter. Så är inte fallet. Artdatabankens bedömningar är ofta direkt pinsamt dåliga och fulla av subjektiva personliga värderingar. Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt att en svenska myndighet så tydligt tar en politisk ställning mot den egna regeringen och riksdagsbeslutet som de gör i det senaste yttrandet! I alla andra sammanhang säger representanter för myndigheterna att de endast skall genomföra rovdjursförvaltningen. Ledamöterna i de nyinrättade viltförvaltningsdelegationerna har t ex fått tydliga direktiv att deras roll är att genomföra rovdjurspolitiken, inte att ifrågasätta den. Notera t ex att SLU tydligt skriver att de INTE har någon åsikt om det politiska ställningstagandet. Artdatabanken gör precis tvärt om! De väljer t ex att göra en juridisk analys av Art- och habitatdirektivet som står i direkt konflikt med sin uppdragsgivares åsikt. Det är anmärkningsvärt!

Artdatabanken är full av naturvetare som säkert brinner för sitt jobb. Men precis som alla andra människor har de egna personliga värderingar som styr deras arbete, jag skrev om det i inlägget  ”Myten om att det behövs många vargar”. Både den internationella forskargruppen som rovdjursutredningen anlitat och Artdatabanken skriver att vargstammen ”måste” ha en inavelsgrad som är lägre än 10 % för att den skall anses ha gynnsam bevarandestastus och att det måste finnas 3000-5000 vargar på nordkalotten. Inget av detta är sant i juridisk mening! Det är bara deras vilja! Det finns de forskare som istället menar att 15 % inavelsgrad är acceptabelt, givet Sveriges geografiska läge och de som menar att det ”bara” krävs ca 200 vargar för att en vargstam skall ha en gynnsam bevarandestatus. Det som skiljer är hur man ser på konektivitet och vilken risk man är villig att ta.

Gynnsam bevarandestatus är ett i mycket hög grad politiskt ställningstagande. Tyvärr försöker naturvetare skaffa sig monopol på begreppet, utan inblandning av samhällsvetare och politiker. De gör det genom att använda sig av riskbedömningar, gränsvärden och andra biologiska termer som de försöker framställa som etablerade sanningar. Så är det inte! I bästa fall finns det vedertagen praxis, som beräkningarna grundar sig på. Men i många fall är det enbart naturvetares egna önskemål som styr. Det ligger helt enkelt i deras intresse att presentera siffror och gränsvärden som om de vore sanningar som vanligt folk inte vare sig kan eller vågar ifrågasätta.

Jag vågar! Finns det någon journalist som vågar?

Ni som läser bloggen har väl knappast missat att jag debatterade lodjursjakten med Mikael Karlsson härom kvällen, en intressant tillställning. Ekdahl sa redan före sändning att programmet sänds sent så det måste till lite ”hetta” för att den sömniga publiken inte skall somna. Möjligen förklarar det debattens upplägg. Det var aldrig meningen att diskutera torra fakta. Nej, en ny strid var beställd, nu om lodjursjakten!

Jag skall inte recensera min egen insats, men jag kan inte låta bli att kommentera SNFs argument mot lodjursjakt.

100 jägare på ett lodjur, det tror jag att MK sa tre ggr. Det vore intressant att veta hur många jägare per lodjur SNF tycker blir fair play? En jägare per lodjur som förföljer det i dagar, givetvis på skidor, tills det utmattade lodjuret inte orkar längre? Manligt, fysiskt krävande och på naturens villkor, sannolikt helt i MKs smak.

Med obegriplig logik lyckades han även få in kakimodet hos 1800 talets afrikanska storviltjägare som ett argument mot lodjursjakten. Jag lovar, kakimode är inte vanligt bland alla lodjursjägare som pulsar omkring i midjedjup snö i jakten på ett lodjur. Inte heller föraktet för andra människors sätt att leva sina liv som MKs egen retorik är ett uttryck för. Hade inte bordet i studion varit genomskinligt hade jag nog gissat att kakibyxorna fanns på andra sidan bordet, infödingar (lantisar) brukar ju av vissa omnämnas som lite korkade och inte värda att lyssna på.

Alla de tusentals som inventerade lodjur för ett par veckor sedan, de kutade bara runt i skogen och pumpade upp siffrorna till 250 familjegrupper för att få en stor jakt, enligt MK. Jag skrev för en tid sedan att det nog inte ligger i betraktar organisationernas intresse att hitta lodjur. Jag hade rätt. Det är fullt logiskt, lodjurs som inte hittas finns inte. Exakt samma argument som SGT gänget använder alltså! Visst är det tragiskt!

Före sändningen frågade jag Mk om han någonsin sett ett lodjur? Svaret blev, det har ingen betydelse! Alltså, nej! MK har garanterat heller aldrig bakspårat en familjegrupp till snö!
Precis innan sändning frågade Mikael Karlsson mig hur många lodjur jag skjutit, jag svarade att jag skjutit flera lodjur. Sen sa han att han sett att jag hade skrivit om larm på lodjursfälla. Han trodde nog att han lurade mig till att erkänna att jag ”dödat” lodjur t o m i fälla. Vad han missade är att jag inte skäms det minsta för det! Tvärt om, när jag sköt mitt första lodjur för drygt 10 år sedan efter flera timmars spårning kände jag en otroligt glädje. Inte för att jag tycker illa om lodjur, utan för att jag älskar jakt! Dessutom är lodjur bland de vackraste djuren vi har, skinnet hänger på väggen intill mig som ett livslångt minne från en lyckad jakt.

SNF har en viktig funktion att fylla. Någon måste ta arbeta med tvättmedel, gift i kläder, skövling och urlakning av skogsmark m.m. Men tyvärr har föreningen under MKs ledning intagit en allt mer extremistisk attityd till sin omvärld. Långsiktigt nyttjande av naturens resurser till förmån för oss människor, har förbytts till argument som att lodjuren var här före oss jägare och därför har större rätt till rådjuren än vi! Det är trist att se SNF förfalla till en sådan simpel retorik, dessutom är det inte sant. Jägarna var här 1000-2000 år före lodjuren!

Debatten blev den beställda tuppfäktningen. Men Sakina Madon, sidekicken, tog landsbygdens parti som avslutning på vår debatt. MK lär få höra om att han förlorade debatten om lodjursjakten pga kamphundar i Stockholm! Kanske var det värt en resa till Stockholm trots allt!