Vad tycker svenskarna om varg?
SOM – institutet, Göteborgs Universitet, har precis kommit med sin årliga kartläggning av svenskarnas tyckanden och tänkanden. Den har uppmärksammats mycket i media, främst eftersom Kungen går kräftgång i förtroende efter den berömda boken och Regeringen åtnjuter större förtroende än någonsin. Sedan 2009 har man också en ganska stor del i studien som behandlar svenskarnas inställning till vilda djur, i sig ett tecken i tiden på att vilda djur engagerar. I årets variant finns massor av intressanta resultat att diskutera, så jag ska be att få återkomma senare med funderingar om såväl vildsvin som älgar. Vi börjar dock med vargen.
Om vi tittar på grundinställningen hos svenskarna så är den ganska konstant och tydlig. En tredjedel vill ha mer varg än idag, en tredjedel tycker det är lagom och en tredjedel vill minska vargstammen. Det kanske mest förvånande är att varken vargjakten eller den efterföljande vulgärdebatten verkar ha förändrat svenskens instälning ett enda dugg.
Tittar man sedan på om det finns block- eller partipolitik i vargfrågan så blir bilden lite spretigare. Det är dock bara ett partis väljare som uppvisar en majoritet för en ökad vargstam, Miljöpartiets. Det visar väl, om inte annat, att Riksdagspartierna känner sina väljare rätt när de röstade igenom den nya rovdjurspolitiken med vargjakt och en stabilisering av vargstammen med mycket bred majoritet.
Tittar man sedan på hur viktig bostadsorten är för din attityd till varg blir det riktigt intressant. Lägst andel som vill öka vargstammen har man på landsbygden, där vill bara en fjärdedel av medborgarna ha mer varg. I mindre tätorter och i städer i allmänhet vill ungefär en tredjedel ha mer varg. Attityderna här har inte nämnvärt förändrats mellan 2009 och 2010, vilket bland annat P1 imorse tolkade som att licensjakten inte haft någon effekt på acceptansen. Det finns dock en mycket intressant detalj som man ser om man skiljer ut folk från de tre storstäderna. Där har andelen som vill ha mer varg minskat från 57% 2009 till 47% 2010. Från majoritet till minoritet… Vargjakten kanske inte ökar acceptansen på landet för varg, men den gör att den minskar saktare!
Det är i sig synd att sådana här studier inte får mycket större utrymme i Riksmedia, för de visar med all önskvärd tydlighet att vargfrågan är rätt enkel. En mycket bred majoritet av svenskarna tycker vår vargstam är lagom just nu och på landet vill hälften av invånarna minska vargstammen, inte bara jägarna som många vill hävda. Därför måste man ta hänsyn till de som ska bo med vargen, för de gillar det inte.
Jag måste avslutningsvis också bara påpeka att den vulgärdebatt som förekommit de två senaste vargjaktssäsongerna inte verkar ha påverkat svensken alls. Det är nog svårt att tro för många av oss inblandade men för den vanliga svensken är detta en ickefråga. Svensken är klok och pragmatisk och varken EU-anmälningar, blixtrande debatter i tv eller jägarhatiska ledarsidor eller insändare rubbar uppfattningen att ”visst ska vi ha varg, men det är nog nu”.
Bruno. Djurparksargumentet har tidigare också förts fram av representanter för SRF. Jag har försökt få en definition av djurpark från dem men utan succe.
Vår vargstam är en del av en enorm nordeuropeisk/nordasiatisk vargstam. Naturen känner inga landsgränser. Varför talar du om en svensk djurpark? Hur ser din livskraftiga svenska vargstam ut och vilket utbredningsområde har den?
Bruno: Du är rolig du. Efterlyser akademisk vederhäftighet samtidigt som du kastar ur dig en handfull påståenden utan stöd. Är det bara jägarna som ska förutsättas vara korrekta? Presentera underlaget för ditt påstående att folket blivit mer positiva så kan vi diskutera sedan.
Vidare vill jag inte dupera eller förleda någon. Fakta är fakta och om de inte passar blir man inte direkt trovärdig om man hävdar att de är felaktiga utan grund…
Du har sjunkit en bra bit ned Daniel. Var finns din akademiska vederhäftighet? Du åberopar en akademisk undersökning men det är Terese som har skrivit en kanditatuppsats under sina studier på Göteborgs Universitet. Det är faktiskt inte samma sak som att Universitetet uttalat sig! Hon meddelar att 42% är rädda för varg. Inger inte den uppgiften dig anledning till tvivel om undersökningens signifikativa relevans? Vilka tror du att du kan dupera?
’Visst ska vi ha varg men det är nog nu’ ska enligt skribenten vara svenska folkets åsikt om vargen (!)
Är det någon annan tänkande jägare än jag som tror på denna förbundspropaganda mot vargen? I själva verket har folket blivit mer positiv till varg och negativ till den antivarg-propaganda som drivs av herrar Ligné och Glöersen. Enligt göteborgsundersökningen (som i sig är tvivelaktigt utförd rent vetenskapligt) vill blott en tredjedel av landets befolkning ha en mindre vargstam. Trots denna åberopade undersökning söker Daniel stöd for sin och förbundets noll – tolerans dvs. en stam på ca 150 djur vilket de facto innebär att vi i Sverige ska ha en djurpark för vargar och inte en fritt levande livskraftig stam. Är det inga fler än jag som ser igenom denna propaganda och dimridå? Vad är syftet?
Hörde vår minister kommentera siffrorna och tyckte han gjorde det extremt bra. Han talade om att det finns en skillnad mellan att vilja ha mer varg och att acceptera den förda politiken. Licensjakten skulle också handla om att acceptera den förda politiken, inte att folk vill ha mer varg nödvändigtvis. Så bara för att fler inte vill ha mer varg så betyder det inte att man är emot den förda politiken
Eftersom en mycket stor majoritet av befolkningen bor där det INTE finns varg så innebär detta att det finns en STOR majoritet bland befolkningen som INTE vill ha varg. För har man inte varg och tycker att det är en lagom nivå på vargstammen så vill man INTE ha varg. Endast de som angivit att de vill ha mera varg kan man vara säker på att de vill ha varg i Sverige. Därtill skall läggas det lilla antal som är berörda av varg, dvs. en del av dem som bor på landsbygden i vargrevir och angivit att de tycker det är lagom med varg. Det är värt att observera att eftersom det INTE finns varg i städerna och då heller inte i storstäderna så innebär denna undersökning att även i städerna/storstäderna finns det en majoritet som INTE vill ha varg. Man kan INTE dra slutsatsen att det är vargjakten som gjort fler i städerna negativa till varg.
Över vägande svenskar vill inte ha varg det är en stor belastning o kostnad.
Jag känner också att vulgärdebattens vindar börjar vända. ”Neutralt” folk börjar bli trött på att höra om varg i media hela tiden. Och det är inte jägarnas röster man tröttnat på utan vargkramarnas osakliga debatt som man förstår inte kommer att fungera i verkligheten. Allmänheten börjar förstå jägarnas argument i debatten och det beror mycket på att vi håller oss till klar fakta. Så länge vi gör det så kommer det vara oss man lyssnar på i slutändan. Även om denna politik tar så förbaskat lång tid. Liljelunds utredning säger ju också att denna vargstamm inte är något att bygga framtiden på. Vilket innebär att licensjakten på varg har varit helt rätt. Sen om politikerna beslutar om det i framtiden ska vara 200, 500 eller 1000 vargar i skaninavien återstår att se, men jag börjar känna förhoppning att ”eländet” stannar på SJF mål om 150 i Sverige och 200 i Skandinavien.
Du hittar den på deras hemsida under ”årets presentationer”.
http://www.som.gu.se/
Sök via Göteborgs Universitet, kommer inte åt länken nu men den finns där…
Finns undersökningen på nätet? Jag har kikat på SOM institutets hemsida men inte hittat den där….
(Nödlösningen är att maila föreståndaren som är en gammal klasskompis till mig, nu har vi inte haft kontakt på 20 år men ändå…)