Himlen är blå!
Svenska Rovdjursföreningen har låtet en spansk zoolog och forskare, Andrés Ordiz, ta fram en rapport om ”De stora rovdjurens ekologiska roll”. Jag läste de 49 sidorna nu på morgonen. Sammanfattningsvis kan man säga att Ordiz kommer fram till att ”himlen faktiskt, är blå”! Det mesta som står i rapporten är exakt det vi jägare hävdat i alla tider och som utgjorde grunden till varför människan valt att begränsa rovdjurstammarna.
När jag gick i gymnasiet på 70-talet försvarade man rovdjuren med att de ”bara” tog ett dömt överskott bland bytesdjuren. Jägarna däremot som menade att de begränsade bytesdjuren blev i det närmaste hånade av dåtidens ”experter”. Nu har verkligheten kommit ikapp även ”experterna” men slutsatsen blir den samma. Vi bör inte jaga stora rovdjur. Numera sägs de nämligen ha så stor inverkan på ekosystemet och den biologiska mångfalden att de därför inte bör jagas!
Rapporten bekräftar egentligen allt det som vi jägare hävdat i alla år, rovdjuren har betydelse för utvecklingen av annat vilt! Ju fler vargar björnar och lodjur det finns, dess mindre utrymme för jakt blir det. Rovdjursföreningen som in absurdum hävdar att lodjuren inte orsakat rådjurstammens negativa utveckling lär efter publiceringen av rapporten få svårt att hålla kvar vid det budskapet.
Hela rapporten präglas annars av författarens grundsyn att djur är goda medan människor är onda. Speciellt jägare och jakt är av ondo och behövs inte. Naturen sköter sig bäst självt, utan människors inblandning. Ekologister är den rätta benämningen på människor med den åsikten.
På sidan 46 i rapporten skriver författaren att det vore intressant om björnar och vargar fick öka till ”ekologisk effektiva tätheter” för att utläsa om deras gemensamma predation på älg skulle få kaskadeffekter nedåt i näringskedjan.
Jag undrar vilka markägare som skulle vilja pröva författarens idéer, för om man skall prova det naturliga måste man väl göra det fullt ut och släppa även älgstammen fri? Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma. Det skulle leda till en överbetning utan motstycke. I Sverige regleras nämligen älgstammen av jakt och foderutbudet. Ingenstans i de områden där vi har björn och varg är älgstammen ens i närheten av bärkraften.
Tyvärr får ekologisterna allt mer utrymme i miljö- och naturvårdsdebatten. Ibland undrar jag om de närmast religiösa värderingarna ens går att genomföra utan att ekofascistiska idéer får genomslag.
Ekosystemperspektiv, är ett annat ord som genomsyrar beslutsfattande idag. Den rovdjursutredning som jag själv ingår i skall utgå från just det perspektivet. Men vad betyder det? Är det liktydigt med ekologism eller rent av ett första steg mot ekofascism? Nej, inte alls!
Få jägare skulle vägra erkänna ett sådant synsätt. Min tolkning är att begränsning av rovdjursstammarna är helt ok, så länge arten som sådan inte hotas. Begränsningen av rovdjuren kan således ha som syfte att gynna jakt, viltbruk eller tamdjursuppfödning, allt i syfte att producera ekosystemtjänster. På ren svenska, kan rovdjursjakten syfta till att ge mig klimatsmart viltkött i frysboxen.
Jag börjar bli otroligt trött på alla extremister som framställer sina egna värderingar som lite förmer! Vare sig nollvisionärerna eller ekologisterna kommer att få rätt. Ingendera gynnar nämligen människan i det långa loppet. Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. Därför är det viktigt att frågan om klokt och långsiktigt nyttjande av våra naturresurser inte kidnappas av förvirrade ekologister som ser människor som onda och naturen som god!
Gunnar, vi kan lägga ut texten hur länge som helst och kommer ofta fram till att vi ser relativt lika på saker och ting. Det är dock en sak som jag vill poängtera och det är att vi inte alltid ska göra saker för ”vår egen skull”, Dvs. jag tycker vi ska lyfta blicken och göra eller låta bli att göra vissa saker t.ex. för naturens skull. Och ja, det kan enligt mitt synsätt i vissa avseende innebära att hindra människor för att nyttja/bruka eller utnyttja naturen, dvs. vi måste kompromissa ibland, och det är vi säkert överens om…tror jag i alla fall.
Det här har inte med tråden att göra men,jag söker information om vargflytten i
dalarna.
Länstyrelsen har inte lagt ut ens en notis på hemsidan,det kanske är av intresse
för somliga i länet så jag sökte hos naturvårdsverket.
På avdelningen frågor och svar om vargflytten står att man fått medgivande
från både jakträttshavaren och markägaren.
Det står att regeringen beslutat om ett tak på 220 vargar, jag trodde det var 210,
det är i så fall anmärkningsvärt att man inte har koll på siffrorna
Kerstin Fredin.
jag uppfattar det som att dina argument för en stor och av männinskan oreglerad rovdjurspopulation blir allt mer filosofiska. Du talar om långsiktighet och våra efterkommande och påstår att de skulle få det så mycket bättre i ”SRF’s värld”.
Dagens system som du/SRF attackerar med frenesi har hittills resulterat i en natur som många andra bara kan drömma om och som de avundas oss.
Vi vet vad vi har och vi vet att det, om systemet inte raseras, kommer att forsätta utvecklas med ökad kunskap.
Vad har, å andra sidan, du/SRF för bevis på att mina barnbarn får en bättre värld att leva i om vi bemästrar vår, sedan urminnes tider, inneboende instinkt att konkurera om maten med andra rovdjur?
Gunnar’s inlägg här handlar om vad som t.o.m du måste inse är ett av många långt ifrån opartiska beställningsverk i dagen rovdjursdebatt.
Vilket, om något, exempel/experiment i rapporten kan sägas ha har pågått tillräckligt länge för att bevisa något långsiktigt?
Var finns exempel på SRF’s idealvärld?
Peder Pedersen, jag förstår inte hur du kan tolka in utrotning av vildlax, varg eller andra djur i något av det jag skrivit. Jag försöker igen!
Vad jag vill är att alla borde inse att de val vi gör gör vi för vår egen skull. Oavsett det är att begräsna en art eller om vi väljer att avstå från det. Den som vill ha tusentals vargar prioriterar annorlunda än den som vill ha färre eller inga alls! Men alla val utgår från våra männskliga intressen. Om vi kan enas om det istället för att hävda att vi drivs av något högre ideal utan egen vinning blir diskussionen mycket lättare. Då står den enes åsikt mot den andras och vi får finna kpmpromisser mellan dem. Men om en part hävdar att hans/hennes ställningstagande inte är förhandlingsbart blir fortsatt diskussion meningslös. Speciellt om den åsikten inte ens handlar om männskliga val utan istället grundar sig på tanken att naturen sköter sig bäst själv.
Du bekräftar hela tiden det jag skriver, men framställer det som vi är oeniga. Jag gillar också fjärillar på slåtterängar! Jag vill också bevara dem! Enbart för att jag tycker att de är vackra, för att man kan plocka blomor till midsommarstången på dem eller för att det är bra rådjursjakt på dem. Men om vi människor inte skulle bruka dem så skulle de fösvinna. De är helt beroende av att vi brukar marken. Ävn jag vill bevara arter och slåtterängar för framtida generationer. Du bekräftar även i den delen det jag skriver. Vi gör det för vår egen skull! Det behöver inte betyda kortsiktiga val på något eller några år, utan långsiktiga val som gynnar mina barn.
Om konsumtion och tillväxt är negativt eller positivt i det långa loppet är svårt att säga. Den största befolkningsökningen sker i fattiga länder. I de rikaste länderna minskar t o m befolkningen, fler dör än som föds. Så vilket som är bäst i det långa loppet är inte självklart, men att vi måste hushålla med jordens resurser kan vi vara eniga om. Varför? Jo, för att det gynnar oss som art och individer. Men om vi skulle misslyckas kommer livet ändå att gå vidare på jorden. Vi är den första och enda art som kan förutse effekterna av det vi gör, men frågan är om vi klarar att stoppa utvecklingen. En sak är dock säker, det kan inte ske genom att hindra männskor från att nyttja och bruka jordens resurser.
Den som tror att nollvision för varg ryms inom ramen för nyttjande och brukande har gravt missförstått vilka valmöjligheter som finns. Majoriteten vill nämligen ha varg. Men andra arter, som t ex dvärgbandmasken arbetar t o m WHO för att utrota. Helt enkelt för att den hotar vår hälsa och dess ekologiska roll kan vi klara oss utan.
Gunnar, jag vill påstå att nästan all den mänskliga inverkan på naturen allt sedan industrialismen har varit till nackdel för naturen. Utbyggnad av älvarna är ett av otaliga exempel.
Slåtterängar är en företelse som inträffade före detta skede, och anledningen till att vi vill ha kvar dessa slåtterängar är som du redan vet att de gynnar en mångfald av insekter. Det är ju också så att denna verksamhet inte skadar naturen, men jag tror inte heller du vill att hela Sverige ska bestå av slåtterängar.
Missförstå mig nu inte och tro att jag vill vrida klockan tillbaka till stenåldern eller medeltiden, även om det skulle gynna naturen. Men en sak är säker, ska vi hålla på som vi gör idag, med ständig befolkningsökning, ständig konsumtionstillväxt, så kommer det förr eller senare att kracha totalt. För naturen är ingen outtömlig resurs, även om många av oss tycks tro det. Och detta kortsiktiga tänkande utför vi för vår egen skull, men jag tror att framtida generationer skulle uppskatta om vi tänkte på dem också. Jag tror t.ex. inte de kommer att uppskatta att vi tog oss friheten att utrota vildlaxen, vargen eller andra djur för vår ”egen skull”.
Peder Pedersen, en fråga. Varför väljer vi att fortsätta hävda slåtterängar? Det ”naturliga” är ju att de växer igen.
Peder Pedersen, allt jag försöker säga är att alla val vi gör gör vi för vår egen skull. Vi dämmer älvar, trots att det leder till ekologisk katastrof just på den platsen. vi väljer att freda andra älvar för att vi t ex gillar att fiska lax. Men den dag vi hotas av elbrist av någon anledning ligger även de älvarna risgt till. Helt enkelt för att el i ett sådant läge är viktigare än laxförande älvar. Låt oss hoppas att vi inte hamnar där, jag illar fiske. Fick en fin gös ikväll som blir middag i morgon.
Även den som vill värna vargen gör det för att han/hon gillar dem. Inte för att ekosystemet blir bättre. Bättre är nämligen ett subjektivt begrepp. Redan det faktum att vi diskuterar det visar väl att vi prioriterar olika. Mitt val är inte sämre än ditt!
Gunnar, jag vill påstå att precis så är det inte alls! Du blandar ihop korten rätt ordentligt tycker jag. Du frågar mig om råttor och löss har ett egenvärde. Tjaa om vi nu ska leka gud hur rättfärdigar du ditt påståendet att orsaken till att hackspettar och ugglor ”får existera”? Är dat det är för att vi gillar dem, det är ju ett påstående som får stå för dig. Antar att du inte har fått ditt bostadshus eller fritidshus sönderhackat av en spillkråka. Men efersom ja råkat ut för det, så skulle jag med ditt resonemang kunna påstå att dessa djur har inget existenberättigande, de tillför ju inte mig ngt egenvärde. Och om vi nu håller oss till exemplet spillkråka, kan vi ju fundera över varför den hackar hål på mitt hus? Kan det vara för att den letar efter ngn sorts annat djur som döljer sig i min brädfodring? Troligen, ngn sorts skorv av ngt slag, som med ditt synsätt troligen inte har ngt egenvärde. Så frågan är var ska vi börja, är det skorvarna eller spillkråkorna vi börja med att utrota? Skorvarna naturligtvis, för du gillar ju hackspettar, men hemska tanke tänk om ngn gillar skorvar, och ännu värrre..tänk om skorvarna har ngn sorts funktion att fylla…vem ska då stå för beslutet?
OK Gunnar! Om vi istället byter ut uttrycken lagar och regler mot konsekvenser, så blir det kanske lättare att förstå.
Du har helt rätt i att vi kan göra val, men i alltför stor utsträckning är dessa val ofta mycket kortsiktiga och nästan alltid för att skaffa oss fördelar gentemot andra människor. Fullkomligt naturligt – det tillhör ju en av människans inneboende instinkter.
Det är här jag menar att vi måste börja tänka om. I alla fall om vi har våra efterkommandes väl och ve i tankarna.
Människan har klarat av att bemästra andra inneboende instinkter, så varför skulle vi inte klara av att agera med ett verkligt långsiktigt perspektiv som ledstjärna? Kanske t o m bortom det vi själva kan komma att få uppleva?
Det är väl det som fler och fler har börjat inse, och därför numera försöker agera utifrån ett ekologiskt hållbart perspektiv – dvs mycket långsiktigt. Här är vi bara i början av att förstå alla de nätverk av samband som påverkas av allt vi och andra levande varelser tar sig för.
Jag tycker det är synd att du blandar in ekofascism och andra avarter när du kommenterar sammanställningen av kunskap kring rovdjurens ekologiska roller. Men visst, jag kan förstå att du känner den jakt du är van vid till viss del hotad, och det kanske förklarar ditt i många fall överdrivna avståndstagande.
Gunnar Glöersen.
Ett norskt program om duvhöken , predator och beskyddare ,har visats i TV några gånger.Där hävdas att det är säkrare för bytesdjuren nära hökens bo än längre bort.
Höken väljer kråkfåglar till mat på sommaren för att kunna äta skogshöns på vintern.
Det gäller att förvalta sitt villebråd på rätt sätt för såväl djur som människor.
Kerstin Fredin, det finns inte heller några lagar och regler i naturen. Det är vi som väljer att tolka det så. Lagar och regler förutsätter att någon kan förstå dem. Det finns bara en art som gör det. Dit hör du och jag. Naturen bara är.
Men du bekräftar i slutet exakt det jag säger, vi människor riskerar vår eget välbefinnande genom det vi gör. Vi kan alltså göra val som gynnar oss själva i det långa loppet, eller bli en art bland alla andra som försvunnit. Men livet går vidare!
Gunnar!
Ditt svar till Peder Pedersen är som det är för dig, men långt ifrån för oss alla.
Vi är många som ogillar vissa saker, men ändå inser att de har betydelse för helheten, och i slutänden för oss själva – även om vi inte direkt ser det för dagen.
Det som är bra för oss människor på kort sikt, kan på lång sikt bli vår egen arts undergång.
Däremot kan jag hålla med om att naturen inte har något egentligt syfte eller mål. Däremot står vi alla under de lagar och regler som styr i naturen. Vi kan inbilla oss att vi kan styra och ställa som vi vill, men hur vi än gör, så tar naturen ”hem spelet” förr eller senare.
Ganska nyligen har vi alla fått uppleva exempel på detta, men då i ett mycket snabbt skeende som i Japan. Det som händer där vi bor har ett betydligt långsammare skeende, men för den skull inte mindre allvarligt. Man får bara hoppas att någon i tid upptäcker när det är på väg att gå för långt, och att det då går att ”vända skutan” men allt vad det innebär.
Peder Pedersen, precis så är det! Hackspetten får finnas kvar för att vi gillar den. Ugglor lika så. Dvärgbandmaskar, fästingar, vägglöss eller svartråttor vill vi helst bli av med. Just för att de inte tillför något positivt utan tvärt om ställer till ett elände för oss och sprider smitta. Menar du att de också har ett egenvärde?
Dvärgbandmasken kan nog t o m ha en viktig ekologisk roll eftersom den sätter ner mellanvärdens livskraft och gör den lättfångad för huvudvärden (t ex varg eller räv). Inte lär du hitta många som vill satsa resurser på den ekologiska rollen!
Naturen har inget syfte eller mål, alltså finns inget rätt eller fel. Inte heller finns det något perfekt tillstånd! Inte ens arter består. Men jag tycker självklart att vi skall bevara hackspettar och ugglor och även stora rovdjur just för att en majoritet vill ha dem kvar. Biologisk mångfald är dessutom ett märkligt påfund, som av många uppfattas som något ursprungligt, naturligt av människan opåverkat. I själva verket är mängder av arter helt beroende av oss människor och till de störningar vi orsakar naturen.
Har du sett någon ”naturlig” slåtteräng? Vad händer den dag vi slutar hävda den. Värmlands landskapsinsekt, brun gräsfjäril, är på väg att försvinna för att skogsängarna växer igen. När jag växte upp fanns ett par bestånd i min närhet. Det ena är åtminstone borta, där växer granar idag. Det ”naturliga” ledde alltså till försvinnade. Det gjordes försök att rädda dem genom att avverka gran, men det var för sent! Varför, jo för vi tyckte att fjärilarna hade ett värde för oss två som intresserat oss för fjärilar sen barnsben. Ingen annan bryr sig och något egenvärde har de uppenbarligen inte.
Om det är din poäng Svante så delar jag den fullt ut! Jag antar att vi också är eniga om att det är vår moderna livsstil och inte vår uråldriga jakt som är hotet mot det vilda, och att vi ska vara både stolta och glada när vi jagar. Dåligt samvete kan
vi ha när vi köper importerad mat, kör bil, pratar i mobilen mm. Vad jag däremot inte förstår är varför du högg som en cobra när Calle Seleborg ville framhålla det fina viltköttet. Ska vi säga att vilt är dåligt om inte alla har möjlighet att komma över det?
Gunnar ibland förstår jag inte riktigt hur du tänker. Din skrivelse ”Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. ” är en sådan skrivelse. Vad menar du egentligen, finns det inget värde i t.ex. att det finns hackspettar, ugglor etc. etc. i naturen? Menar du att allt ska kunna räknas i ekonomiska termer för männsikan för att det ska ha ett existensberättigande?
Bruno, på vilket sätt skulle markägarna tjäna på att vargen åt upp älgarna iställlet för att han/hom själv eller någon som arrenderar marken skjuter dem? En förutsättning för att markägaren skall bli vinnare är att vargen tar mer än som föds! Trots att vargreviren täcker hela Värmland är de inte ens i närheten av att ta hela den årliga tillväxten.
Calle S,
Javisst är jakten en hobby för mig, men den försörjer mig med kött. Troligtvis vore det billigare att köpa kött, men jag uppskattar kvaliteten, samarbetet med jaktkamraterna och hundarna samt upplevelsen.
Så tror jag att det är för de flesta jägare, vad jag menar är att om vi helt plötsligt slutar tycka det är roligt att jaga kommer det att få oanade konsekvenser.
Jaktens motståndare har inte inte kalkylerat kostnaderna för det scenariot även om det är det dom eftersträvar.
Jörgen Bergmark. Visst är viltstammar förnyelsebara men endast genom en klok förvaltning som tar hänsyn till biologiska förutsättningar och begränsningar. Vi kan inte tränga undan djurarter från sina naturliga habitat och förändra deras livsmiljöer och samtidigt förvänta oss att naturen ska fortsätta lösa problemen åt oss genom fortsatt flåshurtig ”fiffighet”. Det fungerar inte så och fiskets kollaps har visat på detta.
Den historiska jakt för sin överlevnad som människan bedrivit med primitiva metoder i högst begränsad skala kan inte jämföras med dagens jakt och det potentiella antalet jägare som kan ställas på fötter nu och i en framtid.
Om vi delar köttet från dagens 80 000 fällda älgar på 200 000 jägare istället fördelat på
3 miljoner jägare så blir det en viss skillnad på tallriken för var och en och deras familjer.
En meningsfull jakt i dagens värld, och särskilt om du lägger in försörjningsaspekter och visar hänsyn till viltstammarnas utveckling, förutsätter därför att en högst begränsad del av befolkningen ägnar sej åt den. Varken antalet jaktbart vilt eller jaktmarkerna räcker till för att alla ska kunna jaga och mätta sej, det torde alla lätt inse.
Så vi jägare, som har förmånen att jaga, ska känna oss högst priviligierade. Det är min poäng.
Gunnar, trevligt att läsa om dina nya insikter. Dock tror jag emellertid att markägarna säkert skulle vilja pröva dessa ideér i kombination med en selektiv jakt för att nedbringa skadorna på skogen och tillförsäkra livskraftiga men betydligt mindre klövviltstammar än idag. Det är ju här skiljelinjen går mellan jägare och markägare. Skillnaden är bara att markägarna inte hörs i debatten.
Förresten Svante så är inte viltet en ändlig resurs utan tvärtom en förnyelsebar resurs! Det är därför som människan i hundratusentals år under hela sin existens har kunnat fortsätta med sitt naturliga beteende alltså jakt.
Visst är naturen fiffig? Det är inte jakt eller viltet som är ett hot mot vår älskade natur, utan vårt moderna sätt att leva som förutsätter stordrift och exploatering av ÄNDLIGA resurser som olja och malm mm. Din insändare tolkar jag som ännu ett pinsamt försök från betraktarsidan att marginalisera jaktens betydelse som ett sätt att skaffa mat på ett miljövänligt sätt. Kanske det inte är förunnat alla att jaga, precis som kanske inte alla kan odla sina egna grönsaker men varje miljövänligt kilo viltkött betyder ett kilo mindre stordriftframställt och resursslukande kilo mat från stormarknaden! Därför skall vi förvalta naturen och viltet så att så många som möjligt ska kunna tillgodogöra sig naturens resurser i form av viltkött!
Jörgen Bergmark. Du missar helt min poäng. Förutsättningen för att några av oss kan leva på älgkött till frukost, lunch och middag är ju att majoriteten av övriga svenskar inte jagar älg. Med andra ord, den höga konsumtion av viltkött vi talar om förutsätter att jakten utövas av ett högst begränsat antal jägare. Och den begränsningen är ju också nödvändig för att behålla andra kvaliteter i jakten, vilket knappast torde vara någon hemlighet…
Svante Sandgren, en absolut majoritet av alla jägare är köttjägare, det är nog en liten minoritet av jägarna som huvudsakligen jagar rovdjur eller andra oätliga djur. Dessutom har nog en majoritet av jägarna en familj som drar nytta av det miljövänliga viltköttet. Senast igår åt vår familj älgkött till middag och jag åt det till lunch idag också.
Calle Seleborg. Du skriver att vår köttkonsumtion till stora delar kan tas från skogen och att viltet är en viktig del i hushållet för många. För hur många? Sveriges 270 000 jaktkortslösare?
Ska vi se på det krasst så är även viltet en ändlig resurs, och att jakt kan bedrivas hållbart och meningsfullt förutsätter ju faktiskt att endast ett fåtal sysslar med den. Eller hur? Jag har än inte mött någon jägarkollega som direkt glädjer sej över att få konkurens i skogen, speciellt inte löshundsjägare!
Om dagens 300 000 jägare alla skulle bedriva aktiv försörjningsjakt eller ”köttjakt” skulle vi få en betydande påverkan på många jaktbara arter. Det skulle vara förödande på många sätt.
För att inte tala om hur trängseln i markerna skulle bli om vi hade 3 miljoner hungriga jaktkortslösare, alla med ”brinnande” intresse för jakt..
Att optimera klövviltpopulationerna för konsumtion skulle få allvarliga negativa effekter för skogsbruket och trafiken, men visst, fler skulle kunna äta sej i graven, en slags konsumtion till döds på alla fronter. Och vad fanns sen kvar av den natur som vi alla säger oss älska.
Björn Isaksson.
Det är inte lätt för jägarna som är så nödvändiga för att hålla nere rovdjurspopulationerna på acceptabla populationsstorlekar. Nu kan jägarna få det bättre ekonomiskt , om en motion hos LRF går igenom. Inför skottpengar (2500kr/gris) på vildsvinen och gör biogas av de grisar vi inte äter upp föreslår en bondeledare i Stockholmstrakten.
”En finsk ”tänkare” personifierar väl dårskapen”. Med betoningen på ”En” får jag hoppas!;)
P.Linkola är en produkt av sin tid, liksom Arne Naess etc. Det är fantastiskt vilken genomslagskraft dessa dårars tankar fått efter att de kapade ordet ”ekosofi”, som i sig betyder ”att hushålla vist, förnuftigt”, och omdefinierade visdom till människofientlighet.
Tyvärr finns det alldeles för många nyttiga idioter som håller liv i dessa dårars tankar.
GG: Jag är väl medveten om detta efter att ha varit mer och mindre aktiv i olika forum i över 10 år. Just AB är det knappt idé att föra debatt på då det blir för många åsikter hit och dit för att hålla sig till ett och samma ämne i en tråd. Dessutom återfinns all sorts folk där och det är få som ens vill föra seriösa diskussioner utan det blir mest pajkastning mellan extremerna som syns.
Att hävda att naturen vet bäst och att det behövs stränga lagar för att skydda djuren gör inte dess förespråkare till ”goda” människor. Den stat som under nittonhundratalet hävdade dessa teser starkast och stiftade dåtidens strängaste djurskyddslagar kan knappast anses som Europas mest humana stat. Vi talar om Nazi-Tyskland. Därför är faktiskt beteckningen ekofascister en adekvat benämning på vissa grupper i Sverige idag.
Ortiz artikel är på sitt sätt skrämmande. Hur kan man skriva en artikel där man lyckas undvika att ta hänsyn till behoven från den varelse, människan, som står oss alla närmast har jag svårt att förstå.
Hela artikel handlar om ekosystem utanför människans primära intresseområden. Mat och skydd.
Han redovisar fantastiska upptäckter ”Lodjuren föredrar platser med mycket rådjur”. Han visar att tar man bort rovdjuren växer klövviltstammarna och äter upp trädplantorna.
Jag undrar vad han har för råd för att bibehålla eller förbättra ekosystemen på Järvafältet. (Svea livgardes gamla övningsmarker mellan E18 och E4). Kanske en bra plats för Rialavargarnas valpar som nytt revir. De har redan provianterat där.
Erfarenheter från vildmarksparker som Yosemite, Yellowstone, Banff, Serengeti m. fl. kan inte överföras på Svenska jordbruksbygder.
Vi behöver vår landsbygd för att producera förnödenheter. Skogen är Sveriges främsta inkomstkälla. Utöver skogsråvaror kommer en inte oväsentlig del av vår animaliska produktion därifrån. Viltet motsvarar 10-15 % av vår nötköttsproduktion. Betydligt större än ren- och lammuppfödning. Vi importerar 50% av vår köttkonsumtion idag. Och andelen ökar. Hur länge kan det ske i en växande och svältande värd.
Till Björn Isaksson med flera. För dig och andra som individer kanske jakten främst är en hobby. Men som jag visat. Jaktens sammanlagda bidrag till vår försörjning av inhemskt producerad klimatsmart mat är inte försumbar fast den inte finns med i officiell jordbruksstatistik.
När ovädren kommer och vi börjar svälta och huttra hjälper det inte att ovanför molnen är himlen fortfarande blå.
Martin J1, om man googlar på ordet finner man att de mest extrema som drivit frågan om människan som i grunden ond och naturen som god har synnerligen vidriga ideer. En finsk ”tänkare” personifierar väl dårskapen!
Tyvärr tenderar debatten idag att få ett allt större inslag av just den typen av argument. ”Lodjuren var här först” eller ”vargen har mer rätt till bytesdjuren än jägarna” kan tyckas som harmlösa argument, men börja analysera vad det betyder så förstår alla vilka värderingar som ligger bakom.
Läs kommentarerna på t ex Aftonbladet under en artikel om vargjakt, så blir det tydligt hur extrema värderingar sprider sig.
Jag bara älskar användandet av ekofacism på dessa ”miljöorganisationer”. Utan att ha på fötterna så gissar jag att rätt många av deras medlemmar står till vänster på en klassisk politisk skala och att då bli kallad facist måste ju kännas härligt :-D
Hear hear! Väl skrivet Gunnar!
Calle F, du har helt rätt, det finns mängder med andra negativa effekter. Men frågan just nu gällde kaskadeffekter neråt i näringskedjan.
”Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma.”
Och det skulle dö fler människor i viltolyckor och många fler skulle skadas.
DET är ju om något ett mycket bättre argument, eller va tycker du Gunnar:o))
tydligen skulle vargen om den etablerade sig i fjällvärden,på något outgrundligt sätt
utrota rödräven och sammtidigt lämna fjällräven ifred,ja faktiskt gynna den genom
att bistå med kadaver.
Det är lite som en frikyrkopastor i rovdjursförsamlingen, det spelar liten roll när var
eller vilket rovdjur det blir bättre ändå.
Jag lade den här kommentaren på Daniels blogg, men den passar bättre här, med några små tillägg på slutet.
Vad händer när vi jägare inte tycker det är roligt att jaga längre?
En jägare gör ju som bekant alltid fel, skjuter vi älgar så är det fel, skjuter vi för lite älgar eller vildsvin så är det också fel.
Det är vårt fel om vargarna tar våra hundar, mm, mm.
T o m när vi ska hjälpa SVA med att få ihop rävar för att kontrollera förekomsten av dvärgbandmask så möts vi av demonstranter i skogen!
Alla som skäller på jägarna, gör följande tankeexperiment:
All jakt har i stort sett upphört, vad händer då med klövviltstammarna?
Vad kommer det att förorsaka för skador på skog och människor?
Hur kommer utvecklingen av rovdjursstammarna att se ut?
Hur mycket skador får vi utan jakt?
Det är många jägare som tröttnat på att få skit från olika messerschmittar och så kallade naturvårdsorganisationer, många köper ingen ny hund, många säljer vapnen och lägger av.
Jag vet att det är målet för antijaktlobbyn, men konsekvenserna blir förödande.
Det är ju mycket riktigt att jakten är en hobby, ett intresse. Men om man hela tiden måste försvara sitt intresse och när man blir beskylld för de mest absurda saker kanske man skaffar sig ett nytt intresse.
Det är kanske inte så att man kan lägga ut beställningar på vilka arter som jägarna ska jaga och vilka man ska skydda. Man kanske måste låta jägarna ha ett ord med i laget, annars finns snart inga jägare att tillgå när viltstammarna blir för påfrestande.
Nu snackas det bojkott av vargjakt, bojkott av eftersök i vargland mm, mm. Det är ett tecken på frustration, att man börjar lessna på situationen, att jägare håller på att lägga av.
Presentera följande scenario:
En total jaktbojkott i tre år, vad får det för konsekvenser?