Foto i hägn: Gunnar Glöersen

Jag lyckades få in en debattartikel i Aftonbladet. Den upprörde ordförande för föreningen med falken som symbol. Mikael Karlsson skrev ett upprört mejl till förbundet. Direkt pinsamt och givetvis fel, tyckte han att det var att jag påstod att SNF ”i princip motsätter sig all reglering av rovdjurstammarna”. Jag skrev alltså inte att SNF är emot all jakt på rovdjur, utan just reglering av stammarna. Det är en stor skillnad. Karlsson tyckte inte heller om att jag skrev att ”många människor tycker att det är positivt att rovdjuren inte längre är hotade.” Han tycker att påståendet är ogrundat eller ovetenskapligt. Det var väl det senare han inte gillade, inte att många människor ser det som positivt.

Det står givetvis Karlsson fritt att bli upprörd över att jag tydligen tillskrivit honom uppfattningar som han inte har. Men lite förvånad blir jag. Har jag missat något? Vill SNF reglera rovdjurstammarna? Är vi överens?

Mitt inlägg kan leda till ”minskad samsyn lokalt och regionalt”, avslutar Karlsson.

Det var givetvis inte min mening såra rovdjursjaktivrarna i SNF med min debattartikel. Hoppas att vi ändå, gemensamt och i gott samförstånd, kan ansöka om en lodjurstilldelning till nästa år som reglerar stammen. Vi har ju trots allt världens tätaste stam av europeiskt lodjur.

Enligt vad som sägs så ska björnen vakna och lämna idet på Tiburtiusdagen, alltså den 14 april. Själv har jag födelsedag då, men föräldrarna hävdar bestämt att det är en slump att jag heter Björn och lämnade ”idet” just den dagen…

Nåja, tiden är ju som bekant ur led, så redan nu är björnarna uppe och springer även långt häruppe i norr, trots att snön ligger ganska djup. Spår efter en stor och en liten björn har hittats bara några hundra meter bakom huset där jag bor.

 

Det är intressant att se hur björnen påverkar människor olika. Mina grannar är aktiva människor med två retrievers i huset och tillbringar mycket tid på promenader och skidturer med hundarna. Nu säger dom att skidturerna i skogen får vara slut för i år, nu när skidföret är som bäst på morgonskaren! Visst har de flesta klart för sig att björnen finns i markerna, men när dom ser spåren strax bakom huset så blir det på något vis mer påtagligt.

 

Själv hoppas jag bara att dom blir kvar till höstens jakt så att hunden får lite att jobba med! Tänk så olika vi är!

 

Samtidigt som grannarna pratar om de närgångna björnarna sitter jag också och skriver på hur Jägareförbundet Norrbottens förslag till björnjakten i höst ska se ut. Förhoppningsvs lyckas vi bättre i höst än i fjol med björnjakten i Norrbotten!