Svenska Rovdjursföreningen har låtet en spansk zoolog och forskare, Andrés Ordiz, ta fram en rapport om ”De stora rovdjurens ekologiska roll”. Jag läste de 49 sidorna nu på morgonen. Sammanfattningsvis kan man säga att Ordiz kommer fram till att ”himlen faktiskt, är blå”! Det mesta som står i rapporten är exakt det vi jägare hävdat i alla tider och som utgjorde grunden till varför människan valt att begränsa rovdjurstammarna.

När jag gick i gymnasiet på 70-talet försvarade man rovdjuren med att de ”bara” tog ett dömt överskott bland bytesdjuren. Jägarna däremot som menade att de begränsade bytesdjuren blev i det närmaste hånade av dåtidens ”experter”. Nu har verkligheten kommit ikapp även ”experterna” men slutsatsen blir den samma. Vi bör inte jaga stora rovdjur. Numera sägs de nämligen ha så stor inverkan på ekosystemet och den biologiska mångfalden att de därför inte bör jagas!

Rapporten bekräftar egentligen allt det som vi jägare hävdat i alla år, rovdjuren har betydelse för utvecklingen av annat vilt! Ju fler vargar björnar och lodjur det finns, dess mindre utrymme för jakt blir det. Rovdjursföreningen som in absurdum hävdar att lodjuren inte orsakat rådjurstammens negativa utveckling lär efter publiceringen av rapporten få svårt att hålla kvar vid det budskapet.

Hela rapporten präglas annars av författarens grundsyn att djur är goda medan människor är onda. Speciellt jägare och jakt är av ondo och behövs inte. Naturen sköter sig bäst självt, utan människors inblandning. Ekologister är den rätta benämningen på människor med den åsikten.

På sidan 46 i rapporten skriver författaren att det vore intressant om björnar och vargar fick öka till ”ekologisk effektiva tätheter” för att utläsa om deras gemensamma predation på älg skulle få kaskadeffekter nedåt i näringskedjan.

Jag undrar vilka markägare som skulle vilja pröva författarens idéer, för om man skall prova det naturliga måste man väl göra det fullt ut och släppa även älgstammen fri? Älgstammen skulle explodera och effekterna på vegetationen skulle bli enorma. Det skulle leda till en överbetning utan motstycke. I Sverige regleras nämligen älgstammen av jakt och foderutbudet. Ingenstans i de områden där vi har björn och varg är älgstammen ens i närheten av bärkraften.

Tyvärr får ekologisterna allt mer utrymme i miljö- och naturvårdsdebatten. Ibland undrar jag om de närmast religiösa värderingarna ens går att genomföra utan att ekofascistiska idéer får genomslag.

Ekosystemperspektiv, är ett annat ord som genomsyrar beslutsfattande idag. Den rovdjursutredning som jag själv ingår i skall utgå från just det perspektivet. Men vad betyder det? Är det liktydigt med ekologism eller rent av ett första steg mot ekofascism? Nej, inte alls!

”Ekosystemansatsen (Malaviprinciperna)erkänner att människan är en del av ekosystemen och poängterar att alla berörda bör vara med när målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen har en viktig funktion när det gäller att producera ekosystemtjänster som vi människor är beroende av.”

Få jägare skulle vägra erkänna ett sådant synsätt. Min tolkning är att begränsning av rovdjursstammarna är helt ok, så länge arten som sådan inte hotas. Begränsningen av rovdjuren kan således ha som syfte att gynna jakt, viltbruk eller tamdjursuppfödning, allt i syfte att producera ekosystemtjänster. På ren svenska, kan rovdjursjakten syfta till att ge mig klimatsmart viltkött i frysboxen.

Jag börjar bli otroligt trött på alla extremister som framställer sina egna värderingar som lite förmer! Vare sig nollvisionärerna eller ekologisterna kommer att få rätt. Ingendera gynnar nämligen människan i det långa loppet. Att bevara biologisk mångfald har inget egenvärde. Värde får det först när bevarandet kan kopplas till något positivt för människan. Därför är det viktigt att frågan om klokt och långsiktigt nyttjande av våra naturresurser inte kidnappas av förvirrade ekologister som ser människor som onda och naturen som god!

För nästan exakt två år sedan undertecknade sex organisationer ett gemensamt dokument där de vi ja till vargflytt, men med ett krav om jakt på varg och att vargstammen frystes.  Det blev också riksdagens beslut. De sex organisationerna ”föreslog” också regeringen att man borde vänta i fem år i syfte att ge den naturliga invandringen en chans. Riksdagen valde att genomföra det snabbare.

Sedan dess har vi skjutit 47 vargar på licensjakt, allt för få för att nå målet om maximalt 210 vargar. Ingen ny varg har vandrat in under perioden, förrän nu. Nu finns en invandrare i sydöstra Jämtland där den dödar tamren och samebyn har lämnat i en skyddsjaktsansökan. Samtidigt granskar EU den svenska vargjakten och en av deras främsta invändningar är att ingen varg ännu har flyttats.

Nu har vi hamnat i den absurda situationen att det finns en varg som kan rädda licensjakten, men ingen verkar vilja ta emot den. Enbart för att Naturvårdsverket lyckades ta ett vargjaktsbeslut som innebar att ytterst få förtroendevalda i SJF, JRF eller LRF längre tror på rovdjurspolitiken. ”Vi blir lurade igen” är en mycket vanlig uppfattning.

Nu står länsförbund från flera organisationer i rad och vill stoppa vargflytten. Jägareförbundet och LRF i Örebro är emot, likaså JRF och SJF i Dalarna. Risken är att fler ansluter sig till protesterna. Allt för att Naturvårdsverket struntar i den mänskliga dimensionen av rovdjursförvaltningen. Det finns givetvis en gräns när man måste säga att nu får det vara nog, men där är vi inte ännu! Sveriges högsta beslutande organ, riksdagens har bestämt att vi skall ha maximalt 210 vargar, åtminstone till 2012. Det är det som gäller, inget annat. Jag tänker inte ge upp och låta vargkramarna vinna den här frågan, vilket de säkert gör om vi inte bidrar till genetisk förstärkning. Jag förstår att en massa markägare, djurägare och jägare är förbannade, men låt er inte luras. En ny varg kan vara er räddning. Börja inte träta organisatioenrna emellan eller internt. Vi är överens i sakfrågan, vargstammen måste begränsas.

Det är vare sig JRF, LRF eller SJF som äventyrar rovdjurspolitikens framtid, det är Naturvårdsverkets otydlighet. I det infekterade läge som just nu råder och mot bakgrund av den misstro som finns borde Naturvårdsverket ge ett tydligt besked. ”Vi kommer att ge en licenstilldelning kommande vinter som sänker stammen till maximalt 210 vargar”!

I morgon skall jag på rovdjursutredningens tredje möte. Lars-Erik Liljelunds utredning kan vara det som vänder rovdjurspolitiken på rätt köl igen eller det som för alltid sänker den till botten. Landsbygdsbefolkningen tål inte fler genetiska fundamentalister som fullständigt struntar i vad människor vill. Det är inte utan viss oro jag tar tåget till Stockholm i morgon!

Igår fick jag SLU:s båda yttranden över EU kommissionens formella underrättelse. Ja, egentligen bara ett, men Artdatabanken och Centrum för biologisk mångfald har skrivit ett eget yttrande som väl närmast är att se som en reservation mot SLU:s yttrande.

Artdatabanken är den myndighet i Sverige som har uppdraget att ta fram underlaget för rapportering av alla arters bevarandestatus till EU, även rovdjur. Det uppdraget sköter de dåligt. Så illa att Artdatabankens chef reserverade sig mot riktigheten i deras egna bedömningar när de försökte senast, Han skrev följande Tills detta skett vill vi markera en allmän reservation för riktigheten i den GYBS-beräkning som vi nu levererat och framhålla att den i sin nuvarande form inte bör lämnas vidare till EU-kommissionen.

Många tror säkert att det finns ett tydligt regelverk för hur bedömningarna av en arts bevarandestatus skall göras som inte lämnar utrymme för personliga åsikter. Så är inte fallet. Artdatabankens bedömningar är ofta direkt pinsamt dåliga och fulla av subjektiva personliga värderingar. Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt att en svenska myndighet så tydligt tar en politisk ställning mot den egna regeringen och riksdagsbeslutet som de gör i det senaste yttrandet! I alla andra sammanhang säger representanter för myndigheterna att de endast skall genomföra rovdjursförvaltningen. Ledamöterna i de nyinrättade viltförvaltningsdelegationerna har t ex fått tydliga direktiv att deras roll är att genomföra rovdjurspolitiken, inte att ifrågasätta den. Notera t ex att SLU tydligt skriver att de INTE har någon åsikt om det politiska ställningstagandet. Artdatabanken gör precis tvärt om! De väljer t ex att göra en juridisk analys av Art- och habitatdirektivet som står i direkt konflikt med sin uppdragsgivares åsikt. Det är anmärkningsvärt!

Artdatabanken är full av naturvetare som säkert brinner för sitt jobb. Men precis som alla andra människor har de egna personliga värderingar som styr deras arbete, jag skrev om det i inlägget  ”Myten om att det behövs många vargar”. Både den internationella forskargruppen som rovdjursutredningen anlitat och Artdatabanken skriver att vargstammen ”måste” ha en inavelsgrad som är lägre än 10 % för att den skall anses ha gynnsam bevarandestastus och att det måste finnas 3000-5000 vargar på nordkalotten. Inget av detta är sant i juridisk mening! Det är bara deras vilja! Det finns de forskare som istället menar att 15 % inavelsgrad är acceptabelt, givet Sveriges geografiska läge och de som menar att det ”bara” krävs ca 200 vargar för att en vargstam skall ha en gynnsam bevarandestatus. Det som skiljer är hur man ser på konektivitet och vilken risk man är villig att ta.

Gynnsam bevarandestatus är ett i mycket hög grad politiskt ställningstagande. Tyvärr försöker naturvetare skaffa sig monopol på begreppet, utan inblandning av samhällsvetare och politiker. De gör det genom att använda sig av riskbedömningar, gränsvärden och andra biologiska termer som de försöker framställa som etablerade sanningar. Så är det inte! I bästa fall finns det vedertagen praxis, som beräkningarna grundar sig på. Men i många fall är det enbart naturvetares egna önskemål som styr. Det ligger helt enkelt i deras intresse att presentera siffror och gränsvärden som om de vore sanningar som vanligt folk inte vare sig kan eller vågar ifrågasätta.

Jag vågar! Finns det någon journalist som vågar?