Fjälljakten åter i fokus
Så har då en helg gått och länsföreningarna i Norr- och Västerbotten har avhållit sina årsmöten. I Norrbotten har vi sedan många år en mycket skicklig och driven mötesordförande som gör att ingen behöver tveka om att alla beslut tas i rätt ordning. Det är alltid skönt att ha detta i botten, även om det nu inte var några större kontroverser på mötet i lördags. Det enda som bromsade upp stämman något var att ett förslag på styrelsenamn lämnades från ombuden utöver de som valberedningen hade satt upp vilket ledde till en sluten omröstning. Men som sagt en lugn och städad stämma i god anda.
Något som är väldigt tydligt är att frågan om jakten på statens marker i fjället fortsätter att engagera. Även om en ny älgförvaltning är på gång så rörde sig de mesta diskussionerna om fjälljakten och hur Jägareförbundet har jobbat och ska jobba med detta framöver. Denna debatt har tyvärr kantats av en del misstänksamhet och missförstånd. Det som nog alla kan vara överens om är att information om vad som görs är för dålig. Många gånger kanske man inte tycker att det är så mycket att informera om att inget händer. Men ett arbete som inte leder till framgång är ändå ett arbete! Viljan att gå i en viss riktning är i vissa delar nästan lika viktig som att nå fram, i alla fall om man inte själv sitter på beslutandemakten! I den andan var de två uttalandena som gjordes från Norrbotten respektive Västerbotten självklart bra. Det är tydligt var dessa länsföreningar står i frågan. Man tror inte att ett kompetenskrav kan ersätta en ändring av lagtexten som möjliggör en positiv särbehandling av det egna landets befolkning. Ändring av denna del i lagen har idag i praktiken en riksdagsmajoritet som vid den senaste omröstningen inte ledde i mål på grund av slarv. Frågan verkar mer vara när och inte om denna paragraf kommer att justeras, men nuvarande regering måste ändra sin inställning i frågan för att marken ska kännas säker. Intressant är att de turistföretagare som regeringen säger sig värna med nuvarande regler inte heller vill ha reglerna kvar!
Sen kan jag tycka att man i vissa delar är väl misstänksam i denna fråga. Man har sagt att Jägareförbundet inte har drivit frågan om att ändra §3. Grunden för det har bland annat varit att man har haft uppe frågan om kompetenskrav istället. Frågan har behandlats av fjällrådet som har sagt att det inte löser problemen. Men grundfrågan kan ju inte vara att ändra en viss paragraf, det måste ändå vara att få en lagstiftning och ett regelverk som skapar ordning i jakten på statens marker. I denna strävan måste man kunna vända på fler stenar än en enda. Säkert kommer någon att tolka även den senaste meningen som ett tecken på att jag är oklar i vad Jägareförbundet egentligen vill. Så är inte fallet, målet är klart uppställt i policy och skrivelser. Men ibland kan man nå mål på flera sätt vilket man måste ha respekt för. Efter det senaste fjällrådsmötet och de två stämmorna i norr så verkar de flesta andra spår vara rätt kalla, men det innebär inte att det var fel att söka fler vägar framåt!
