Lokalt engagemang
Måndag lunch och det är nästan så att vårsolen börjar bli besvärlig, mest för att man längtar ut från kontoret! Eftersom man tillbringar mycket tid just nu åt älgfrågorna så är det skönt med lite omväxling ibland. Jag tillbringade lördagen uppe i Arvidsjaur där jaktvårdskretsen hade anordnat en endagarsmässa med jakt och friluftsliv som tema. En trevlig tillställning som drog riktigt bra med utställare och folk trots det vackra vädret. Det känns helt klart upplyftande när lokala engagerade jägare/förtroendevalda vågar satsa och göra lite mer än bara vad som har gjorts tidigare. När det sen blir ett lyckat resultat så kan man bara hoppas på uppföljare. Annars blir det lätt att man har funderingar men inte riktigt orkar driva igenom dom, vilket är synd. Tummen upp för de Arvidsjaursjägare som gjorde detta helt på egen hand!
Under mässan höll också Rune Stokke ett föredrag om björnens predation på renkalv. I den studien rör det sig i första hand om hur mycket renkalv björnarna tar, men en sidoinformation har blivit att man har sett ett betydligt större uttag av älgkalv än vad man hade väntat sig. En intressant studie som förhoppningsvis kan fortgå även denna säsong, det gäller bara att få ekonomi som räcker till.
Utöver mässdagen i Arvidsjaur så är det som sagt mest älgprat så här års. Dels beroende på det vanliga förberedelsearbetet för höstens jakt, men också mycket frågetecken till det nya regelverket. Jag kan bara konstatera efter alla träffar jag har deltagit på att sträckan fram till ett gott samarbetsklimat i älgfrågan är olika långt på olika ställen! Den största risken är nog att man inte tar till sig det lokala perspektivet tillräckligt grundligt. Det verkar oundvikligt att prata om ”länets älgstam” eller ännu värre hur läget är i landet. Redan där har man havererat den lokala/regionala förvaltningen! En annan fara är övertro på enkla lösningar. Ju fler som skapar egna mer eller mindre seriösa databeräkningar, ju mer förvirrande blir diskussionerna på älgmötena. Man har ibland en övertro på att det som kommer ut från en uträkning i excel är korrekt utan att tillräckligt ifrågasätta instoppade värden. Dessa snurror produceras både av enskilda jägare men kanske vad värre är, de görs också av myndighetspersoner som borde veta bättre. Det finns till och med forskning som tydligt talar emot dessa uträkningar eftersom man konstaterar att biologiska samband är för komplicerade för att passa in i enkla datamodeller. Nu ”vinner” den som har den snyggaste presentationen och allt för många är för osäkra för att ifrågasätta resultaten. Behovet av enkla dataprogram leder också till en överdriven tro på att man kan få fram dessa efterfrågade exakta ingångsvärden bara man lägger ner lite mer tid och resurser på inventeringar. Sanningen är att den adaptiva förvaltningen alla pratar om betyder att man utifrån osäkra ingångsvärden under och mellan säsongerna anpassar jakten efter rådande läge. Själva idén med adaptivitet är alltså att vi rör oss med osäkra faktorer som vi får förhålla oss till. Om man accepterar detta tror jag att vi kan komma rätt långt i samsynen på hur vi ska sköta vår älgstam. I dagsläget en from förhoppning, men hoppat lär ju vara det sista som överger människan!
”Nätverket mot viltskador” – kunde det inte stått direkt i början, så man hade slutat läsa. ”Ett 50-tal markägare över hela riket” som tycker exempelvis tycker att de tre stora skogsbolagen och Skogsstyrelsen gör för lite mot älgskadorna, och att markägarorganisationerna gör för lite i frågan.
Det sistnämnda kan ju tänkas bero på att underlag att driva frågan saknas inom dessa organisationer eftersom den absoluta majoriteten är nöjda med hur det ser ut idag bland MARKÄGARNA.
Jonas, vad gäller beräkningsmodeller så finns det en uppsjö, varav den du refererar till är den senaste jag har sett. Redan då Göran Ericsson på SLU sammanfattade försöken med ”lokal älgskötsel” uppmärksammades att både jägare och markägare ville ha enkla beräkningsmodeller för att få fram ett resultat av avskjutning och framtida älgstam. Den arbetsgruppen kom fram till att det inte går att få in komplexa biologiska system i enkla excelberäkningar. Däremot delar jag uppfattningen att olika beräkningar kan vara en del i en större diskussion där man tar med andra faktorer och också prövar sig fram med olika instoppade värden för att se vad som händer om man ändrar värden. Som jag har sagt i flera svar på inlägg här så är problemet att det är allt för lätt att inte göra detta utan ta ett framräknat värde som sanning utan ifrågasättande. Jag tror dessutom att om man använder dessa snurror så ska de hanteras i mindre grupper där man kan föra samtal med varandra om vilka värden som kan vara rimliga.
vad gäller ÄBIN så är även där frågan mer komplex eftersom en stam som är oförändrat stor i en oförändrad omgivning kan ge stora skador ett år och mångfalt mindre nästa. Det finns alltså mer än älgtäthet och foderarealer som styr resultatet av ÄBIN, vilket också Petter Kjellander påpekar i sin utvärdering. Sen är det självklart så att man ska ta hänsyn till detta i förvaltningen, vilket jag också har skrivit här.
På ett flertal möten i länet och i pressen har jag framfört att älgstammen är stor i östra delen av länet och man från jägarsidan måste sätta sig ner och resonera med markägarsidan om detta. Avskjutningen i fjol tyder också på att jägarna seriöst har tagit till sig skogsbrukets synpunkter. Om du med det menar att jag kritiserar markägarsidan så förstår jag inte logiken. Om man är oseriös om man har synpunkter på olika delar av debatten så känns det tyvärr som om ett nära samarbete i denna fråga är avlägsen. Jag har framfört vid ett flertal tillfällen att vägen framåt är samarbete, men jag vidhåller att samarbete inte kan innebära att man från den ena sidan måste acceptera den andra sidans ståndpunkt utan ifrågasättande, det gäller självklart från båda sidor. Som jag också har påpekat så är en grund för svårigheten i samarbetet att man från skogsbrukshåll argumenterar som om idealet är en älgtom skog. Din acceptans av 0,2% färska skador ligger nära den 0-visionen. Vad gäller ord som ”beklämmande” och ”diktatur” så låter jag dessa passera men måste väl ändå påpeka att det ”statliga stödet” är en återbetalning av de pengar jägarna själva betalar in för det statliga jaktkortet. Om vi ska gå in på detaljer om just det möte du refererar till där alla närvarande jaktlag fick lämna önskemål om tilldelningen i höst och kretsstyrelsen lade detta som grund inför lokala samrådet så är skillnaden på din och min syn på ordet diktatur oerhört stora! Men vi går vidare med insikten att en ordnad älgförvaltning kräver insatser från alla parter och i samråd!
Det är beklämmande att Sveriges största jägarorganisation med miljoner i statligt stöd bla.för att ”förvalta” älgstammen kritiserar oss som seriöst försöker lösa älgskadeproblematiken.
Något som knappast Jägareförbundet lyckats med. Tvärt om har man bara förvärrat situationen år efter år.
Att man syftar på bla.mig och Skogsstyrelsens Heine Krekula när man kritiserar beräkningsmodeller är ju solklart.
Det luktar diktatur när man påstår att vi ”förvirrar diskussionerna på älgmötena” när man försöker få folk att förstå hur verkligheten ser ut hundra meter från vägen där älgtornen står.
Det är tydligen tänkt att församlingen bara ska tiga och samtycka när de förtroendevalda i kretsarna vänder bort blicken från analyser grundligare än deras sedvanliga taktik (sträcka upp fingret i luften och känna efter ) för analys av älgstam och avskjutning.
Är detta Jägareförbundets tolkning av adaptiv älgförvaltning?
Min tolkning är iaf att man använder så många verktyg som möjligt för att göra en samlad bedömning och därefter agerar snabbt och kraftfullt för att nå målen.
”Faran med övertro på enkla lösningar” luktar försök att bygga en bild av sig själv som bättre och viktigare än vad man är.
Problemet och lösningen ÄR enkel –älgskadorna är för höga och stammen måste minskas drastiskt.
Givetvis är det så Björn att ÄBIN inte är ett mått på älgstammens storlek.
Däremot skulle man kunna uttrycka det så om man vill att ÄBIN är ett mått på älgstammens storlek i förhållande till fodertillgången.
Älgens skador påverkas givetvis även av andra faktorer än älgstammens storlek, tex. hyggesarealer och övriga faktorer som påverkar fodertillgången.
Det är ju faktiskt så att om man inom ett område skulle ha 4älgar /1000ha som ställer till med
15%-iga skador så måste man minska stammen drastiskt.
Om man istället har 8älgar/1000ha som bara orsakar 0,2%-iga skador kan det däremot finnas utrymme för en ökning.
Vad jägarsidan totalt verkar ha missat är att en allt för hög älgstam i förhållandet till fodertillgången under allt för lång tid leder till att även ett litet antal älgar kommer att ställa till stora skador på den lilla mängd foder som finns kvar.
Om jägareförbundet över tiden vill ha en stabil och högkvalitativ älgstam måste man arbeta hårdare för att snabbt få ner älgstammen till en nivå med acceptabla skador.
Annars kommer man inom några år ha en mycket liten älgstam som fortfarande kommer att ställa till med skador som bla. påverkar glesbygdsbefolkningens möjligheter att försörja sig och bo kvar i skogsbygderna.
Nätverket mot viltskador / Jonas Martén
Hej Markus!
Nej jag hänvisar faktiskt inte till ÄBIN. Den metoden för skadeinventering hade Jägareförbundet en hel del synpunkter på, framför allt hur resultaten användes. Metoden utvärderades av Petter Kjellander på Grimsö i en rapport som kom 2006. Där konstaterar han samma problem som vi lyfte fram nämligen att ”hoppen” i skadenivåerna inte bara kan förklaras med älgstammens upp och nedgång utan dessutom måste ha andra orsaker. Däremot är metoden korrekt när den mäter andel skador. Att skadenivåerna kan flerdubblas från ett år till ett annat även om älgstamen inte kan göra det gör den därmed lite jobbig att använda i det årliga tilldelningsarbetet. De långsiktiga trenderna i ÄBIN ligger ändå som en grund i diskussionerna. Sen vet jag att man även inom skogsbruket börjar fundera på det 2%-mål av årliga färska skador som man har satt där Sveaskog vill ha ett annat mått, men det får vi se var den diskussionen landar. Som sagt ÄBIN fungerar som en skadeinventeringsmetod på skog men inte som en metod att mäta storleken på älgstammen.
De ”snurror” jag pratar om är de excel-ark där man stoppar in siffror i ena ändan och får ut ett svar i andra. Självklar är dessa snurror användbara för att testa av hypoteser man har och man kan OM man utöver snurrorna tittar på andra delar av älgförvaltningen få ett någorlunda grepp om älgstammen, som jag också nämnt tidigare. Problemet jag har sett under åren är att det är så enkelt för alla att anamma ett slutresultat man får i en sån snurra utan att tillräckligt ifrågasätta de instoppade värdena. I hunddressyrsammanhang brukar man prata om ”quick-fix” vilket sällan leder till önskat resultat i längden. Vad gäller de frågor jag ställer som helt uppenbarligen har irriterat folk så rör de den flyginventering som Svensk Naturförvaltning har gjort i Norrbotten några år nu. Värdena som kommer fram är överraskande höga och stämmer dåligt överens med den avskjutning som är gjord kopplat till utvecklingen av älgstammen enligt obs/mantimme. Eftersom obs och avskjutning är grunden i förvaltningen måste självklart resultat som pekar i en helt annan riktning granskas. Tyvärr har svaren på mina frågor stått obesvarade i över ett år, därför tänker jag fortsätta att ställa dom!
Martin, jag hoppas att du i alla fall fick svar på dina frågor.
Hejsan Björn
Undrar över några saker. Dina citat finns nedan.
” Dessa snurror produceras både av enskilda jägare men kanske vad värre är, de görs också av myndighetspersoner som borde veta bättre””
”Att ställa frågor måste vara alla förunnat! Om man sen inte får svar utan bara blir ombedd att ”inte kritisera” blir jag ännu mer intresserad av varför frågorna inte kan besvaras.”
Jag anar mig till att det är resultatet av äbin och uträkningar därifrån du refererar till, kan du utveckla ditt resonemang vad som är oklart med den.
Är inte äbin som ett slags facit på hur älgförvaltningen fungerar? Om inte, varför?
Emil, De två exemplen du tar upp visar just på det jag har försökt säga. Att stoppa in värden i ena ändan för att få ut en älgstam per 1000 hektar blir fel om man inte samtidigt tittar på hur obsen och avskjutningen har sett ut åren före. Även om man jobbar med obs och avskjutning så kommer man inte att pricka precis rätt och som jag skrev så kommer man att hamna mer fel om obs per timme eller avskjutning svänger kraftigt. Man hamnar mer rätt om obs per mantimme och avskjutning ligger stabilt några år bakåt i tiden. Jag känner alltså inte att jag motsäger mig själv. Problemet brukar vara att man stoppar in värden i kalkylen och sen tar resultatet som en sanning utan att analysera annat som måste tas med i beräkningen.
Vem jag kritiserar som är skogssveriges mest pålästa vet jag faktiskt inte. Om det är mina ifrågasättanden av vissa inventeringsresultat står jag för det eftersom det finns obesvarade frågor. Att ställa frågor måste vara alla förunnat! Om man sen inte får svar utan bara blir ombedd att ”inte kritisera” blir jag ännu mer intresserad av varför frågorna inte kan besvaras.
Det jag har skrivit om samarbete och mötas på halva vägen, att jägare och skogsägare har mycket gemensamt och i stort har samma syn på att brukar naturen istället för att bara betrakta den nämns inget om vilket jag beklagar. Jag tror ärligt på att den enda vägen framåt är ett bättre samarbete mellan jägare och skogsbruk, men i det stora hela verkar jag ropa i rätt tomma rum för tillfället. Jag hoppas att jag har fel!
Hej Björn!
Här följer två utdrag från ditt resonemang angående möjligheterna att beräkna älgstammens storlek.
Det första från ditt inlägg ”Lokalt engagemang”
”En annan fara är övertro på enkla lösningar. Ju fler som skapar egna mer eller mindre seriösa databeräkningar, ju mer förvirrande blir diskussionerna på älgmötena. Man har ibland en övertro på att det som kommer ut från en uträkning i excel är korrekt utan att tillräckligt ifrågasätta instoppade värden. Dessa snurror produceras både av enskilda jägare men kanske vad värre är, de görs också av myndighetspersoner som borde veta bättre.”
Det andra från ditt svar till Rikard Hansson.
”vad gäller att bedöma älgstammen storlek så finns det relativ enkla metoder som är fullt användbara så länge man inte kräver exakthet på decimalerna. Avskjutningens storlek kopplat till utvecklingen av älg-obs per mantimme visar om avskjutningen är större eller mindre än tillväxten. Har man en stabil obs och en stabil avskjutning över några år ligger man troligen och skjuter tillväxten och det blir ett ganska exakt mått på antalet älgar i markerna. Vid svängningar i obs och/eller avskjutning blir bedömningen mindre exakt men man får ändå en hyfsad bild av hur mycket älg det finns.
Min uppfattning är att du med dessa två resonemang klart talar emot dig själv.
-Man kan alltså beräkna älgstammens ungefärliga storlek, men om någon försöker sig på att göra det så ”borde man veta bättre”??????????????????????????????????????????
Kan det möjligen vara så enkelt att resultaten av beräkningarna är opassande?
Även den kritik som du riktar mot i mitt tycke en av skogssveriges mest erkända och pålästa ,med mycket lång erfarenhet inom området är även det en sak som inte imponerar.
Hälsningar, En snarast möjligast föredetta medlem och aktiv skogsbrukare och jägare!/ Emil Nyström
Vet inte om det finns så mycket att svara på Johnnys inlägg egentligen, men jag gör det ändå… Att älgen skulle äventyra Sveriges ekonomiska framtid är stora ord! Älgen är en del av svenska faunan som vi enligt lag är satta att bevara för framtiden på samma sätt som produktionsskogen. Jägarna håller stammen nere varje höst, utan jakt skulle situationen i skogen se helt annorlunda ut än idag, tro mig! Frågan att diskutera är hur mycket vi ska hålla nere älgstammen varje år, den lär inte minska om vi avstår jakten! Älgjakten är mer än lek och hobby, det är ett rejält antal portioner mat som hämtas ur skogen samtidigt som jakten och jägarna genererar ett stort antal arbetstillfällen samt friskvård. Man kan också påpeka att en mycket stor andel av jägarna jagar på sin egen mark, det är alltså inte alls så uppdelat mellan jägare och markägare som Johnny försöker få det att låta. Sen är logiken svårgripbar vad gäller uttalandet om illegalt fällda älgar i mörkret så jag tänker inte ens försöka få nån rätsida på den biten!
Klart att det kan vara en övertro på avstjutnings statestik när man inte har räknat alla tjuv stjutna älgar som ni jägare ochså ned lägger i mörkret det är klart det blir miss visande . konstigt att en lek och hobby ska få äventyra sveriges framtida ekonomiska tillväxt men vi få säga till nästa generation mark ägare att björn och sina jakt kamrater hade en mycket givade jakt år efer år efter år synd dom glömde betala hyran mvh johnny
Hej Rickard.
Måste först beklaga att du uppenbarligen valt att lämna förbundet.
Vad gäller utbildningar så har vi träffar och olika former av utbildningar för våra förtroendevalda. Hur dessa sen agerar beror självklart på en mängd olika saker. För de flesta är dock älgförvaltningen en fritidsverksamhet som man inte kan lägga all sin tid på. Själv medverkar jag på en hel del möten med kretsarnas jägare och presenterar resultat av bland annat älg-obs och hur avskjutningen har varit. Att jag ibland jämför siffror på kretsnivå med länssiffror är som jag ser det inte en fråga om att ”passa in argument” utan bara för att skapa en större förståelse för att saker och ting faktiskt ser olika ut inom länet.
vad gäller att bedöma älgstammen storlek så finns det relativ enkla metoder som är fullt användbara så länge man inte kräver exakthet på decimalerna. Avskjutningens storlek kopplat till utvecklingen av älg-obs per mantimme visar om avskjutningen är större eller mindre än tillväxten. Har man en stabil obs och en stabil avskjutning över några år ligger man troligen och skjuter tillväxten och det blir ett ganska exakt mått på antalet älgar i markerna. Vid svängningar i obs och/eller avskjutning blir bedömningen mindre exakt men man får ändå en hyfsad bild av hur mycket älg det finns.
Problemet med att man ibland upplever att kretsarna framför det som du kallar ”mantra” att vara rädd om älgstammen är att man i historisk tid (en gång på 80-talet och en gång på 90-talet) faktiskt sköt ner stammen till onödigt låga nivåer. I vissa delar av länet är man på god väg igen. Då skogsbruket i sin argumentation många gånger verkar framhålla en älgfri skog som idealet så blir reaktionen från andra sidan bordet att hålla emot. Den långsiktiga lösningen är självklart att skapa förtroende på lokalplanet för en långsiktig bild av att även skogsbruket VILL ha älg i skogen. Av många orsaker kan det vara svårt, särskilt om man har en historik av konflikter. Vi kan föra fram våra synpunkter och vi kan utbilda vårt folk på respektive sida av bordet, men vi kan inte uppfostra dom till vad dom ska tycka.
Vilken modell för älgförvaltning vi ska ha i länet utformas just nu enligt det nya förslaget, vi får se var det landar. Något som används av många är Jägareförbundets ”handlingsplan älg”. Att använda den och komplettera med lokal kunskap och erfarenhet är ett bra steg på vägen. Jag är rätt säker att vi måste fortsätta informera och utbilda både jägare och markägare för att komma framåt! Dessutom måste man från bägge sidor vara öppna för att diskutera vilket inte innebär att jägarna ska anamma allt som markägarsidan säger utan att man ska kunna ta och ge på alla plan!
Hej Björn!
När det kommer till älgstammens förvaltning refererar du själv ibland till länets älgstam kontra kretsens, eftersom hur det passar in i de argumet du för fram för tillfället.
Kom med ett bra förslag på hur ni ska utbilda jaktvårdskretsarna i Norrbotten för att de ska kunna göra rimliga bedömningar av älgstammarnas storlek. I dag är de många kretsar som inte ens försöker! Är det p.g.a. kunskapsbrist eller engagemang?
Du pratar om samverkan men det enda jag ser ute hos de kretsar jag har kontakt med är ”mantrat” att vara rädd om älgstammen! Men varför?? Är den utrotningshotad, minskar den?
Jag har inga absoluta svar självklart, men försöker.
Jägareförbundet däremot har resurser och möjlighet att utbilda sina ansikten utåt, samt redovisa för sina motparter ex. i lokala samrådet model eller ett försök till model för älgförvaltning i länet. Utan det är det svårt att som motståndare veta hur man ska bjuda in till samråd och utveckla samsyn.
Kom inte bara med svaret att det är komplext! Utveckla det i så fall.
Hälsningar, En föredetta medlem och aktiv skogsbrukare och jägare!/ Rikard Hansson