Djurrätten förnekar djuren liv!

, , •

C&R på PB gädda, är det ok?

Livsåskådningsfrågor och debatt om djurens värde och rättigheter har intresserat mig länge. Tyvärr är det alltför sällan värdegrundsfrågor kring jakten blir diskussionsämnet för dagen. På sin höjd får man frågan vid någon middag, ”hur kan du skjuta rådjur som är så vackra”? Den typen av frågor tröttnar man snabbt på. Jag brukar svara att jag inte diskriminerar någon art, jag skjuter dem oavsett de är vackra eller fula! Jag brukar dessutom lägga till, ”om gud inte hade menat att jag skulle jaga älg, så hade han inte gjort dem så goda”. End of discussion!

Miljöpartiets kongress, det var annat det. Där träffade jag människor som inte bara tyckte att vissa djur var för söta för att dödas, de vill helt förbjuda mig att döda djur eller använda dem för våra mänskliga syften, av ideologiska skäl. Djuren är ju också människor, åtminstone i fablernas värld!

Debatterna på MP kongressen påminde mig om att jag fick en julklapp förbundet, ett presentkort hos ett bokförlag. Jag gjorde därför slag i saken och köpte ett par böcker om djurrätt. Undrar om det var min chefs tanke med julklappen?

Hur som helst valde jag mellan en bok av Peter Singer och Tom Regan, båda djurrättsrörelsen förgrundsgestalter. Valet föll på den senare. Singers ideologi preferensutilitarismen bygger i grunden på att minimera lidande och maximera lyckan för flertalet. Att t ex begränsa älgstammen genom jakt, där älgar dör snabbt av skottet, borde vara ok eftersom den enskilda älgen inte lider av det. Samtidigt vinner älgstammen totalt sett på att de inte blir så många att de dör av svält och sjukdomar. Dessutom vinner älgjägarna på det och vi är ju lika många som älgarna! Maximerad lycka för älgar och jägare! Singers värderingar kan ge stöd för jakt, men blir ändå absurda eftersom han inte gör skillnad på människor och djur. Spädbarnsmord och barmhärtighetsmord är också ok. Familjen och samhället kan vinna på att de dör!

Peter Regans moralfilosofi utgår från att däggdjur och fåglar liksom människor är kännande varelser, livssubjekt, som uppfattar sig själva som individer. Insekter och fiskar räknas alltså inte in. Regan menar att fåglar och däggdjur därför har samma rätt till liv som vi människor. Det är i princip ingen skillnad på att döda en gris eller en människa!

Boken, Djurens rätt, människans fel?, var tungläst. Personligen har jag svårt att se hur den kan attrahera någon att bli vegan. Regans argument haltar dessutom betänkligt, för att använda hans eget språkbruk. I de kritiska frågorna om hur man kan försvara odling av veganmat när han vet att all odling också dödar, även om den sker ekologiskt, svara han kort att det är skillnad mellan att döda individer medvetet och att blunda för verkligheten att djur dör även p g a odling av grönsaker.

Med rättigheter följer skyldigheter, menar jag. Det framförde jag också i debatterna till MP kongressens djurrättsförespråkare. Både på kongressen och i boken fick jag samma motargument. ”Innebär det att du tycker att vi kan slå eller döda spädbarn?” Allvarligt talat, är det veganernas och djurrättsförespråkarnas bästa argument?

Ett barn växer upp och har förutsättningarna att bli en medvetande varelse som förstår att det med rättigheter följer skyldigheter. En varg kommer aldrig, hur klok och hur social den än är, att kunna sätta sig in i älgens lidande när den angriper den.

Människor kan vara onda och begå onda handlingar. Vargen däremot, den bara är! Det är bara vi människor som har förmågan att sätta oss in i andra individers lidande och t o m förutse det. Det är därför vi arbetar för bättre djurskydd. Men det har inget med djurrätt att göra! Tvärt om utgör djurrätten ett hot mot djurskyddet. Eftersom djurrätten förnekar oss att döda djur kommer de arter som finns för människan skull att utrotas! Vem tar ansvar för rödkullan, fjällkon eller tamgrisen, den dag vi inte får döda dem längre? Ingen!

Djurrätt innebär utplåning av våra tamdjursraser! Vad skulle fjällkorna välja? Att som i naturen i övrigt beskattas eller att helt utrotas?

Djurrättsrörelsen har insett att de är i minoritet. Vi svenskar ser fram emot den grillade köttbiten en varm sommarkväll och vill ha våra mediciner testade innan vi själva stoppar dem i munnen. Därför har djurrättsrörelsen istället infiltrerat djurskyddet i syfte att försvåra eller omöjliggöra t ex grisuppfödning, minkfarmning och djurförsök genom att misskreditera dem och genom att skapa rubriker som får politiker, helt utan eftertanke, att t ex säga att de skall sluta äta julskinka. Sakta men säkert försöker man döda en bransch i taget. Vad är det t ex som får Djurskyddet Sverige att engagera sig i vargfrågan? Inte är det för att vargarna lider, utan för att vi överhuvudtaget jagar dem. Har det med djurskydd att göra?

Djurskydd borde engagera alla, inte minst oss jägare. Jag upprörs också av alltför långa djurtransporter, av vanvårdade djur eller av att en älg tvingas leva med en svår skottskada. Men tyvärr börjar jag allt mer misstänksam mot larm om vanvårdade grisar eller uppgifter om sälar som flås levande. Helt enkelt för att den som larmar inte vill förändra uppfödningsmetoder, bur storlekar eller avlivningsmetoder. De vill ta stoppa all uppfödning, alla djur i bur och förbjuda all avlivning av djur, oavsett hur djurvänliga metoderna är eller hur stora burarna är. Kanske är det hög tid att vi jägare och jordbrukare tar tillbaka djurskyddsfrågorna från dem som vill utrota rödkullan och tamgrisen och förbjuda jakt! Självklart skall vi inte orsaka djur onödigt lidande, men döda dem måste vi för att de och vi skall överleva!

av /8 Kommentarer

Samförstånd i älgförvaltningen?

•

Tiden rusar framåt mot höstens älgjakt och mot sista datum för beslut inför jakten 2012. Tonläget mellan jägare och markägare är ibland högt och journalist gör det ofta till konflikter. Jag tror att andelen jagande markägare och markägande jägare är så stort att man i grunden har förståelse för varandras argument så länge de är realistiska. Man kan till och med komma så långt att det går att acceptera olika synsätt under förutsättning att man för en dialog. Jag blev därför orolig när Sveaskog och SCA meddelade att ett älgskötsleområde på 212 000 hektar skulle inför avlysningsjakt redan nu i höst. Ett möte var utlyst där man skulle tala om det. Det var alltså inte en fråga att diskutera inför kommande år utan ett fullbordat faktum. Nu avlöpte mötet enligt uppgift relativt bra i slutändan, själv kunde jag tyvärr inte vara på plats. Men det finns ett antal varningsflagg att hissa inför hur detta genomförs. För det första innehåller detta älgskötselområde mer än bara bolagsmark. Självklart borde de ingående privata jaktlagen ha varit inbjudna till en tidig diskussion om detta. I nuläget är det försent att hinna lämna samarbetet inom skötselområdet om man inte ställer upp på förslaget om avlysningsjakt. Samråd borde istället ha skett nu inför hur man tänker sig nästa års jakt och inte vad som sker redan till hösten.

Att syftet är att öka älgavskjutningen är uppenbart, men det finns bättre idéer runt detta än avlysningsjakt när antalet älgar och jaktlag är så många som det rör sig om här. Hade Sveaskog och SCA funderat på att kraftigt reducera fällavgifterna när man uppnått en viss nivå av tilldelningen skulle viljan att öka avskjutningen troligen bli större. Nu kan plånboken ändå styra över hur många älgar man i jaktlagen anser sig ha råd att fälla. En avlysningsjakt riskerar dessutom att antalet chansartade skott ökar vilket förhoppningsvis inte är något som vare sig Sveaskog eller SCA egentligen vill. Visserligen upplever jag ibland att älgen ses mer som ett skadedjur än som en resurs, men en hög etik i jaktutövandet är självklart. Som jaktledare strävar man efter en nollvision i skadeskjutninger men en avslysningsjakt riskerar att öka trycket på de enskilda jägarna att avlossa skott där man kanske annars hade avstått. Det är en faktor att räkna in i detta.

Ska man se något positivt i detta så är det att viltdata som rapporteringssystem kommer att få ett ypperligt exempelområde i Norrbotten. Vi kan bara hoppas på att de ingående jaktlagen lyckas med att bibehålla grannsämja och ansvarsfullt skytte trots avskjutningsmodellen!

Sen sist har jag också varit på resande fot och bland annat träffat övriga länsansvariga inom det nationella viltolycksrådet. En intressant övning som även i år tydligt visade på en stor skillnad mellan norr och söder. Kanske också mellan de verksamma ute på fältet och de som skriver besluten i lagtexterna. Men det är skönt att höra att vi troligen är bäst i världen på att ta hand om inträffade viltolyckor. Eftersöksjägarna gör ett fantastiskt jobb som vi ska vara stolta över! Den administration som byggs upp runt detta måste ha som utgångspunkt att förbättra en redan fungerande verksamhet, inte att sätta käppar i hjulet för de som är aktiva. Visst är det bra att man vill förbättra verksamheten men det får inte ske på bekostnad av de som sliter ute längst med vägarna med detta! Hur var det då med norr och söder? Jag upplever det som att antalet som är intresserade att ingå i organisationen i söder är så stort att länsansvariga jägare rätt nogsamt kan välja ut de mest lämpade. I norr har vi stora avstånd och relativt få viltolyckor. Här kan det vara svårt att överhuvudtaget få en tillräckligt bra täckning och vi får förlita oss på att de hundar som finns i jaktlagen fungerar tillfredsställande. Än så länge visar statistiken på att det är så! Eftersom det kan vara svårt att hitta ekipage som vill ställa upp måste man också vara försiktig med att ställa absoluta krav på hundarna. Här är målsättningar och riktlinjer acceptabelt, men några absoluta krav kan stjälpa verksamheten inom delar av landet.  Det här är något som både rikspolisstyrelsen och Naturvårdsverket måste ta på allvar när de skriver sina regelverk, landet är långt och vi måste ha goda möjligheter till lokala lösningar och anpassningar. Det gäller förövrigt inte bara eftersökorganisationen…

Nu står en långhelg för dörren och de lediga dagarna kan med fördel tillbringas ute i skogen och träna hunden inför kommande eftersök!

av /11 Kommentarer

Konsekvens och byråkrati…

, •

Ibland blir man lite förvirrad och en smula uppgiven när man jobbar med svenska myndigheter. Just idag är det Livsmedelsverket som ger mig lite dåligt humör. Alldeles nyss damp nämligen deras förslag till hur småskalig försäljning av vildsvinskött skulle kunna se ut ned i min elektroniska brevlåda.

Om man läser hela dokumentet blir man onekligen imponerad över med vilken noggrannhet, frenesi och gammal hederlig svensk byråkrati man tagit sig an uppdraget. Trikiner framstår i dokumentet som kanske ett av de större hoten mot vår svenska folkhälsa och vi måste definitivt ha såväl register över alla vildsvinsjägare som årliga kontroller av deras hem samt särskilda utbildningar för de som ska sälja en vild grisskinka och sist men inte minst bygga nya databaser samt kontrollsystem för miljonbelopp. Denna bedömning görs alltså av samma myndighet som i förra veckan meddelade att Dvärgbandmasken inte är något nämnvärt hot mot folkhälsan. Den gången baserade man sitt bedömmande på att kunskapsläget är extremt oklart och glömde att maskens ägg lever finfint i vatten, som väl också är livsmedel, och att smittorsakerna är väldigt oklara i maskfallet eftersom det kan vara halvknepigt att gissa hur man fick i sig maskägg för sisådär 15 år sedan.

Men, åter till vildsvinsförslaget. Man behöver enligt mig inte läsa hela dokumentet för att förstå att det här förslaget knappast är realistiskt eller ens värt att fundera vidare på. Det räcker med att läsa att jägaren förutom registrering och egen registerhållning samt ansenlig byråkrati ska förväntas betala en årlig kontrollavgift på sisådär 6000 kronor. Jag kollade precis med vårt slakteri här på Öster Malma och där får man i storleksordningen 30 kronor kilot om man säljer ett vildsvin och medelvildsvinet väger in på ungefär 25 kilo i slaktvikt. Det innebär att man måste sälja minst 8 vildsvin / år innan man börjar tjäna pengar. Då har jag inte räknat med att man kanske vill ha en grillgris eller vild julskinka själv i frysen eller kostnader för själva trikintestet, registreringen eller frakter, transporter och administration… Någon som tror att vildsvinskrängning blir en kioskvältare?

Småskalig försäljning av vildsvinskött till grannar och den lokala konsumbutiken hade kunnat vara det realistiska smörjmedlet i vildsvinsförvaltningen som vi verkligen behöver. Vildsvinsfrågan löser man inte med vare sig fällor eller skottpengar, det krävs samarbete, förståelse och motivation. Hade staten och Livsmedelsverket varit seriöst intresserade av folkhälsan skulle man också kanske funderat på varför inte alla vildsvin faktiskt trikintestas. Kan det bero på kostnader och knölig administration? Troligen.

av /7 Kommentarer

Skottpengar på vildsvin!

•

LRFs stämma tog i helgen beslut om att arbeta för skottpengar på vildsvin! Hur tänkte man då? Blir det färre vildsvin om man betalat 2 500 kronor för ett dödat vildsvin? Nej, värdet på vildsvinen stiger istället. Den som skjuter 10 vildsvin får 25000 kronor, utöver köttvärdet. Såvida inte tanken är att de skall bli biogas istället, vilket motionsställaren tycker.

Hur många tror ni kommer att skjuta bort en resurs som inbringar 2 500 kronor, oavsett grisen väger 3 kg eller 200 kg? Jag är övertygad om att de flesta skulle tänka tvärt om, den som får 25 000 i år, vill säkert ha 50 000 nästa år och alla kommande år! LRFs förslag kommer att leda till ännu fler vildsvin!

Jag har full förståelse för de lantbrukare som vill begränsa vildsvinstammen och de skador de kan orsaka. Men skottpengar och kostsam byråkrati i form av tillståndsplikt för utfodring lär inte hjälpa.

av /49 Kommentarer

älgar och björnar

•

Just nu sitter jag och samlar ihop mig efter en intensiv helg med jaktledarutbildning. Det är två intensiva utbildningsdagar som tar på krafterna, men det är roligt att se människor som är engagerade i de uppdrag de har fått. Ibland kan man känna att saker blir rutin, att man har sagt dom för många gånger. Men om de man möter är på hugget och vill lära och veta mer så blir man själv också inspirerad att göra bättre ifrån sig. Sen är det alltid roligt att vara på skjutbanan och testa lite gemensamma övningar och se att även det inspirerar de nya jaktledarna att förhoppningsvis föra dessa tankar vidare till sina respektive jaktlag.

Att använda skjutstöd är något som fortfarande inte är självklart, men vi blir allt fler som inser fördelarna!

Utbildningen i helgen var alltså veckans positiva inslag som i mångt och mycket väger upp det som inte är lika positivt. Förra veckan beslutades om kommande säsongs tilldelning av älg i länet. Man kan säga mycket om detta men det finns en del i denna hantering som gör mig orolig inför kommande säsonger med det nya systemet. Att de som sitter på markägarsidan i viltförvaltningsdelegationen utan att blinka kör över det som deras lokala företrädare har ställt sig bakom, ja det får man kanske acceptera. Den förtroendefrågan får hanteras inom deras egna led även om man kan tycka saker om ett sånt agerande. Däremot finns en del i resonemanget runt beslutet som på oroväckande tydligt sätt visar att man på beslutande nivå mer litar på simuleringar än verklighet. man ”förutsätter” vissa saker, stoppar in dessa förutsättingar i ett dataprogram och får ut ett resultat. Utifrån detta drar man långtgående slutsatser om framtiden utan att jämföra med historiken. Ett fullständigt huvudlöst sätt att hantera frågan, men trots det något man gör öppet och utan att förstå kritiken! Att man sen inte själv tror på modellen med licenstilldelning och ändå bygger upp en förvaltning som kommer att vara rätt tungrodd och kostsam runt just licenstilldelning är i sig fascinerande. För visst måste det vara en misstro mot systemet med licenstilldelning om man är bekymrad över att ”tilldelningen har varit gränssättande för avskjutningen”… smaka på den formuleringen och försök sen att få inspiration till förnyat arbete med tilldelningsarbetet! Trösten i bedrövelsen är ju trots allt att det är i skogen och under jakten som den egentliga förvaltningen sker. Tyvärr upplever jag ibland att överenskommelser på lokalplanet faller med enda anledningen att ”vi har ju fått en högre licens än vi ville ha, så då nyttjar vi väl den”. Förhoppningsvis gör kommande system att vi får många mer älgskötselområden, då blir de lokala överenskommelserna mer giltiga och onödig klåfingrighet från regionalt håll får mindre inflytande.

En annan intressant sak rörande älgförvaltningen är den pågående studien av björnpredation på renkalv. Från och med i år är också älgarna med i studien på ett lite mer organiserat sätt än tidigare. Att björn äter kalv på våren är ju känt sen tidigare, men inte riktigt i vilken omfattning. Att en björnhona på några dagar har tagit över 30 renkalvar visar ju i alla fall på deras potential!  Det ska bli intressant att fortsätta följa studien och se hur mycket kalv de tar och hur stor skillnad det är mellan olika björnindivider!

Nu är det bara att flytta fokus och förbereda sig för möte med eftersöksjägare och poliser från hela landet och se hur viltolycksorganisationen fungerar och kan utvecklas framöver. Förhoppning är att systemet ska underlätta arbetet för de som hanterar frågorna i fält och utför det praktiska jobbet  istället för att öka administrationen för dom. Det finns en bit kvar att gå för att nå dit som jag ser det!

av /11 Kommentarer

Vilken väg tar Miljöpartiet i jaktfrågorna med nya språkrör?

•

Åsa Romson, språkrör som gärna äter vilt

Igår skrev jag om besluten att MP skall verka för att förbjuda fällfångst och hageljakt på fågel. I morse fick del av de resterande jaktbesluten.

– att MP verkar för att jägarnas allmänna uppdrag för att sköta viltvården i Sverige upphör. (Avslag: 120 Bifall: 125)

 Det fanns även en motion om att helt förbjuda jakt med lös hund. Den gick inte igenom men en annan med samma innehåll, om än i mindre skala, gick däremot igenom.

 -att MP bör verka för att det bör prövas att avlysa vissa områden för jakt med drivande hund inom vargreviren.

Igår, när jag lyssnat på besluten, började jag fundera över om det verkligen var värt besväret att avsätta tre dagar på MPs kongress. Lite bättre kändes det när jag såg ett citat av Maria Wetterstrand rulla på duken i kongressalen. ”Vissa beslut är man glad över att vi aldrig får igenom!” (om förbudet mot hageljakt på fågel).

Idag fick jag lite tid att prata både med Gustav Fridolin och Åsa Romson, de nya språkrören. Gustav sa att han tror att jaktfrågorna kommer att få en bättre behandling i partiet och Åsa berättade att hon och hennes sambo enats om att det kött de äter skall vara viltkött. Så det finns kanske hopp!

Dessutom kom flera personer fram och bad om råd om hur MP kan öka förståelsen och kunskapen om jakt och viltvård bland sina medlemmar. Kanske får vi en inbjudan till nästa års kongress, jag föreslog ett seminarium nästa år. Det trevliga var att den som var mest mån om bättre dialog var vegetarian och aktiv i djurrättsfrågor! Hennes ögon hade öppnats av kärleken! Hon hade helt enkelt blivit kär i en passionerad jägare! – Jag visste inget om jakt och trodde att jägare sköt på allt! – Dessutom hade jag ingen aning om vilket enormt arbete jägare lägger på trafikskadat vilt.
Låt oss hoppas att fler djurrättsaktivister blir kära i jägare!

En av de sista som kom fram var en kille med en t-shirt med texten ”Djuren har också rättigheter”. Han fotade RollUpen men stannade även för en pratstund. Alla jägare bör träna på att debattera med sådana som han. De är pålästa, formulerar sig väl och vet vad de står för och varför. Vi talade säker i en kvart. Efteråt sa en av dem som lyssnade till oss att han tyckte att det hade varit mycket intressant. – Det var första gången jag hörde en sansad diskussion i ämnet, jag lärde mig massor! Jag tycker precis som du!

Det skall bli spännande att följa Romson och Fridolin. ”Alla jägare borde vara Miljöpartister” var den vanligaste repliken på vår RollUp. Är det en realistisk vision?


Ett MP ombud fotograferade och gjorde en knapp av vår viltchoritzo,
som protest mot den vegetariska maten! Jag fick en knapp av honom!
av /35 Kommentarer

Nej, Miljöpartiet blir nog inte jägarnas förstaval!

•

För ett par minuter sedan genomfördes omröstningarna i jaktfrågorna. Miljöpartiet har just röstat för att förbjuda jakt på fågel med hagel! De röstade också igenom ett förbud mot fällfångst, undantaget för forskning och skadedjursbekämpning!

Det är bara att konstatera att de synpunkter som framfördes igår till mig om att Miljöpartiet inte är negativa till jakt och att de är missförstådda inte var majoritetens åsikt. Värderingar hämtade från djurrättsrörelsen har stort inflytande! Flera ombud har redan kommit fram och beklagat sig över besluten!

Men som sagt, MPs väg mot att uppfattas som ett jaktvänligt parti är nog lång, mycket lång!

Så här blev besluten:

– MP skall verka för att fällfångst som jaktmetod endast får användas i syfte för forskning och skadebekämpning.

– Mp ska verka för ett förbud för jakt på fågel med hagel!

Obs! Jag skrev tidigare att man tagt ett par andra beslut som är negativa för oss jägare. Jag fick fel information, de besluten är inte tagna, åtminstone ännu!

 

av /37 Kommentarer

Naturvård och viltvård mot gemensamma mål

•

Efter urhuggningen kommer ljus ner till marken, och ett fält- och buskskikt kan etableras. I bortkanten har den invaderande granen sparats, för att demonstrera effekterna av beskuggningen på marken. På sikt kommer ekarna också att utkonkurreras och dö. Foto ©: Fredrik Widemo.

Igår anordnade vi tillsammans med Föreningen Skogen en exkursion på Öster Malma om hur man sköter skogsbryn ur ett vilt- och naturvårdsperspektiv. Vi samlade såväl privatpersoner, som representanter för länsstyrelsen, kommuner, Naturskyddsföreningen, Botaniska Föreningen, Entomologiska Föreningen, Föreningen Södermanlands Ornitologer, Skogssällskapet, Sveaskog, SCA osv. Samt Jägareförbundet, förstås. Drygt 30 personer deltog, framför allt från den offentliga och ideella naturvården.

Tillsammans med mina kollegor Anders Broby och Ulf Sterler visade vi nu upp en del av de bryn vi arbetar aktivt med att restaurera på Öster Malma. Det handlar fortfarande om produktionsmarker, dvs. vi sköter brynen som en del i vår viltanpassade markanvändning och som en del av den generella hänsynen. Vi gick därefter över till ett av Öster Malmas angränsande biotopskydd, som i sin tur gränsar till mark som omfattas av ett naturvårdsavtal. Här ligger fokus på att skapa luckiga, flerskiktade och aspdominerade bestånd med rik förekomst av död ved. Perfekta miljöer för viltet och mångfalden, med andra ord. Efter lunch övergick vi till den rena produktionsskogen, för att framför allt diskutera betestryck och foderproduktion.

Det finns synnerligen goda argument för att skapa flerskiktade, lövdominerade miljöer för att få en mer stabil foderresurs för viltet. Bärande buskar och träd, som hagtorn, slån, rönn och ek är särskilt viktiga. En solitär ek ger lika mycket foder som 10-20 hektar björksly… och det finns följaktligen rena produktionsskäl, i form av minskat betestryck, att exempelvis gynna ek. Utöver att man enligt Skogsvårdslagen hur som helst skall skapa flerskiktade lövmiljöer i kantzoner och bryn, då… I sådana miljöer kan man dessutom gynna lövträd och buskskikt utan att behöva göra stora förluster i form av minskad virkesproduktion. Och vad man eventuellt tappar, skall vägas mot vad man vinner i form av minskat betestryck på den rena produktionsskogen.

Anders Broby diskuterar fodervärdet av lövsly med gruppen. Genom att skapa flerskiktade, lövdominerade miljöer i andra delar av landskapet minskar man betestrycket på föryngringsytorna. Samtidigt skapas de stora fodervolymerna genom att röja rätt i produktionsskogen, vilket ofta innebär toppröjning. Foto ©: Fredrik Widemo.

Här sammanfaller följaktligen mål och åtgärder inom viltvården fullt ut med de åtgärder man vill se ur ett mer generellt naturvårdsperspektiv. Oavsett om man ser det ur den offentliga naturvårdens perspektiv, eller utifrån miljömålsättningarna inom skogsbruket. Företrädarna för den ideella och offentliga naturvården var också mycket positiva till våra åtgärder, i flera fall närmast översvallande när det gällde budskapen och initiativet att samla företrädare för naturvård, viltvård och produktion för att diskutera gemensamma intressen. Riktigt, riktigt kul när man känner att man lyckas nå en delvis ny målgrupp, för att kunna diskutera våra olika perspektiv, erfarenheter och insikter!

Dagen innan exkursionen pratade jag med Jordbruksverket, som ville ha hjälp med föreläsningar om hur viltvård bör bedrivas i slättbygd för att återskapa variation i landskapet och gynna den biologiska mångfalden. Det är ingen tvekan om att vi börjar nå ut med budskapet att jakten och viltförvaltningen är viktiga drivkrafter för att nå ett mer hållbart brukande av landskapet. Det gäller både för myndigheter och för andra aktörer. Jag har svårt att se många budskap som trumfar över det i betydelse för oss som organisation…

Fotnot: Jägareförbundet har kompetensutvecklingsmedel för att ta fram en utbildning i skötsel av skogsbryn, som är tänkt att ges över hela landet. Mer information om skötsel av bryn kan du så länge finna i det nummer av Skogsliv, som vi tog fram i höstas tillsammans med Föreningen Skogen.

av /2 Kommentarer

Är Miljöpartisterna missförstådda?

•

Alla har vi fördomar, så även jag. Jag vet att Peter Eriksson jagar. Jag vet dessutom att det tilltänkta språkröret, Gustav Fridolin, också är jägare. Men jag hade ändå inte förväntat mig att träffa så många jägare på Miljöpartiets kongress. Jag vet inte hur många de var, men långt fler än tio kom fram idag. Flera är dessutom medlemmar i Svenska Jägareförbundet. Ett par berättade att de lämnat förbundet, någon p g a vargfrågan, men även för att vi uppfattas som alltför negativa till Miljöpartiet. De tycker helt enkelt inte att vi ger dem en rättvisande bild.

En jägare och ombud kom fram och berättade att en person i partiet framställts som ”jaktens fiende nummer ett” i Sverige, faktiskt brukar vara med honom på jakt. Personen i fråga äger dessutom grythundar! Jag fördjupade mig inte vidare i den diskussionen, men intressant var det ändå.

Vargjakten har hittills fått mindre utrymme i diskussionerna än jag förväntade mig. Vargen förekommer däremot i en av flera motioner till stämman som berör jakten. En motion handlar om att förbjuda löshundsjakt, en annan vill förbjuda fällfångst och en tredje vill ta bort Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag. Där skulle jag kunna stanna! Bilden av ett jaktfientligt parti skulle genast förstärkas. Men när jag sen läser partistyrelsens förslag till beslut, noterar jag att inget av förslagen vinner gehör. Det är alltså enskilda personers vilja, inte partiets.

Partistyrelsens förslag till beslut i vargmotionen däremot förvånade mig mest! Man föreslår avslag på motionen om att ha fast vargstam i renskötselområdet! Jag trodde att man tyckte tvärt om. Finns det överhuvudtaget något parti kvar som vill ha varg i den norra halvan av Sverige? Jag noterade att det fanns alternativa förslag just i den frågan, även det kommer upp i morgon tror jag. Om det nu inte var redan idag.

Jag hann lyssna på Peter Eriksson och Maria Wetterstrands inlednings och avskedstal. Peter Eriksson sa bl a, ”vi är ingen dagslända, vi är här för att stanna. Vi är en maktfaktor.” Maria Wetterstrand tipsade ombuden att de inte skall skapa sig en bild av hur personer är via kvällstidningarna. Det där två små detaljerna i anförandena kopplade för mig tillbaka till frågan, varför är inte alla jägare Miljöpartister? Och varför finns det så tydliga spänningar mellan jägarkåren och just Miljöpartiet.

Är Miljöpartiets bild av Svenska Jägareförbundet orättvis? Är vår bild av Miljöpartiet orättvis? Är det för att vi, som Maria Wetterstrand säger, bygger vår bild av varandra via media, istället för att prata med varandra? Att Miljöpartiet är en maktfaktor i dagens politik torde få säga emot. Har den svenska jägarkåren råd att ”missförstå” dem och/eller att vi själva blir ”missförstådda”?

Avslutningsvis, jag och min son hann med en gäddfisketur ikväll. Jag har nu familjens årsbästa med en gädda på 6,5 kg. (givetvis på egentillverkad jerkbait) Dessutom fick Svenska jägareförbundet nästan lika stort utrymme i Värmlandsnytt som Miljöpartiet!

av /1 Kommentar

Alla miljöpartister borde vara jägare!

•

Vissa dagar är annorlunda. Idag är jag på Miljöpartiets kongress i Karlstad. Svenska Jägareförbundet har en egen monter där. Efter två timmar kan jag konstatera att vår närvaro inte bara väcker intresse, den väcker aggression från någon enstaka men framför allt stor munterhet! – Det var modigt av er! – Bästa rollUpen på kongressen! – Mycket bra att ni finns här, vi behöver föra en bättre dialog med jaktintressena! Det är några av kommentarerna de första timmarna.

En person kom fram och sa att det borde stå tvärt om på RollUpen, – Alla jägare borde vara miljöpartister! Jag frågade honom, varför det inte är så? Många jägare röstade ju på Miljöpartiet i första valet på 80- talet. Jag har redan ställt den frågan flera gånger, det vanligaste svaret är att MPs politik utformas av unga med radikala idéer med kopplingar till djurrättsfrågor. – Veganerna är många här, skall du veta!

Vargfrågan har givetvis dykt upp ett antal gånger redan. Vargjakten lär visst dyka upp som motion på stämman.

Jag kommer att rapportera vidare från helgens övningar!

av /12 Kommentarer

Heja heja Naturvårdsverket!

, •

Jag rosade ju Naturvårdsverket i förra veckan för deras beslut att delegera björnjakten 2011 till de 6 nordligaste länens Viltförvaltningsdelegationer. Nu är det dags igen och den här gången får de ett extra heja och kanske en tillönskan om inte bara ett redigt fredagsmys utan en helkväll på lördagen kanske?

Anledningen är att man nu kommit med sitt förslag på kompensationsåtgärder för vargflytt. I korthet föreslår man att det län som tar emot en flyttad varg, oavsett var den tar vägen får en extra varg till licensjakten. Det län där den flyttade / invandrade vargen sedan etablerar sig eller dit man flyttar valpar ska kompenseras med en ”ökad tilldelning”, dvs det kan bli frågan om fler än en extra varg… Man föreslår vidare att endast revir med flyttade / invandrade vargar och deras avkommor skyddas under licensjakten. Revir med avkommor till genetiskt värdefulla vargar bör undantas från högst två licensjakter. Den enda punkt där man är lite vag är hur länge en invandrad varg ska fredas, för alltid? Jag som jagar i Galvenreviret vill nog ha en tydligare skrivning här, även om  jag förstår att det är svårt och helt beroende av hur många andra invandrande vargar vi får in. Spelreglerna börjar dock klarna och flyttade / invandrade vargar får ett konkret ”värde” för de som ska leva med dem.

Av smittskyddsskäl vill man också att invandrare österifrån ska tillåtas finnas i norra Sverige i 6 månader. Man föreslår dock samtidigt, i mina ögon, relevanta och kraftfulla kompensationsåtgärder för främst renskötseln. Modigt, kompetent och ansvarsfullt. Naturvårdsverket tar maskfrågan på allvar.

Man föreslår också i rapporten en mängd justeringar av anslag till rovdjursstängsel, ökade informationsinsatser och en förstärkning av akutgrupperna mm. Det kanske mest glädjande kommer dock på slutet. Man slår fast att man 2012 siktar på att delegera besluten om 2012 års vargjakt till länen. Den regionala förvaltningen är på väg att bli verklighet! Man kommer att delegera med tak, tyvärr, eftersom det ännu saknas miniminivåer för vargstammen. Men, sätter man bara taket på en relevant nivå så att länen får möjlighet att skydds- och licensjaga varg ned till Riksdagens tak på 210 individer är man hemma. Nu återstår att jobba för det, men en stund kan vi ändå glädjas över åt att mycket nu går åt rätt håll, sakta men säkert.

av /29 Kommentarer

Är vildsvinen de nya vargarna?

, , •

Ingen har väl missat att vargdebatten inte alltid är faktabaserad och att medierna kanske inte alltid väljer korrekta fakta då de tenderar att vara såväl tråkiga som osexiga och passar dåligt på en löpsedel eller ger sunkiga rubriker. I dagarna har många medier hakat på DN´s artikel om vildsvinens utveckling och invasion av städerna. Tyvärr tycker jag det luktar precis lika mycket sensationsjournalistik och selektivt väljande av fakta här som i vargfallet. Jag har en otrevlig känsla av att vildsvinen snart omgärdas av lika många myter, skrämselbudskap och villfarelser som vargarna och som vanligt känner jag mig en smula förvånad. I såväl vildsvinsfrågan som vargfrågan är intet nytt under solen. Vi har massor av kunskap, erfarenhet och kompetens att luta oss emot. Problemet är väl att den inte säljer några lösnummer…

Ska vi börja med att titta på DN´s siffror på trafikolyckor med vildsvin inblandade? De slår fast att vi körde på 755 vildsvin 2003 och nästan 2500 vildsvin 2010! Hemskt va? Man glömmer dock att nämna att vi körde på betydligt fler vildsvin 2008 och 2009 än vad vi gjorde 2010. Nedgången mellan 2009 och 2010 var faktiskt 21%, en mycket dramatisk nedgång i trafikolyckssammanhang. Då ska vi också komma ihåg att vi vid årsskiftet fick en ny lagstiftning som ledde till att betydligt fler viltolyckor anmäldes, nedgången i vildsvinsstammen kan därmed antas vara ännu större. Tittar vi sedan på de fyra första månaderna i år så fortsätter nedgången med ytterligare 7%…

Men avskjutningen då, den ökar ju exponentiellt! Japp, jägarna försöker nu skjuta ned vildsvinsstammen precis som vi redan gjort med älg- och rådjursstammarna som haft en identisk utveckling de senaste decennierna. Inget konstigt med det.

Bilden visar normaliserad avskjutning av älg, rådjur och vildsvin under en 20-årig tillväxtfas.

Visst har vildsvinen en potential att såväl störa oss människor som att göra stor skada i jordbruket samt en mycket snabb tillväxtpotential. Men jag tror vi lär oss hantera dem precis lika bra som vi lärt oss med älgar och rådjur. Frågan är nu snarast vilket som blir nästa vilt vi blir hysteriska över och som media kan sälja lösnummer med. Jag röstar på kronhjorten, och att vargen nog blir kvar på löpsedlarna…

av /26 Kommentarer

Vargflytten en succé?

•

 Urklipp ur NWT 15/3 1983

Jag läser en hel del kommentarer och artiklar om de flyttade vargarna. Misslyckande, fiasko och vad var det vi sa, är vanliga inslag. Men kanske är det istället en succé!

Vi städade kontorets vind häromdagen. Det är fantastiskt hur mycket skräp som sparas. Men bland allt skräp dök det upp ett antal pärmar med tidningsurklipp ända från 60-talet. De var på väg i containern de också, men jag han sätta stopp för det. Av en händelse innehöll den första pärmen urklipp från slutet på 70-talet till början av 80-talet. Det var älg, älg och åter älg under många år. 1983 hände något, tidningarna var plötsligt fulla med varg! Så har det fortsatt ända till idag, nästan 30 år senare.

Ett urklipp från NWT 15 mars 1983 fångade speciellt mitt intresse. Det var från vargmötet i Sysslebäck, det första stora vargmötet i Sverige. Vem sitter på fjärde raden andra från vänster. Jo, där sitter Jägareförbundets blivande rovdjursansvarige som ung praktikant på Värmlands läns jaktvårdsförbund! Håret hade börjat tunnas ut redan då, men färgen fanns kvar. Nästan trettio år senare har vargarna eller möjligen genetiken färgat håret grått och hår vikarna slutar i nacken!

– Naturvårdsverket har planterat ut vargarna! De kan inte vandra hit på egna ben, det förstår väl alla! Dessutom sa SNF:s ”Projekt varg” att vargen inte kunde komma tillbaka på naturlig väg. Det framfördes redan den 14 mars 1983! Alla hade fel!
De två flyttvargarna har redan vandrat långt mycket längre än det är från ryska gränsen till Värmland. Galvenhanen, vars vandringslust just kostade honom livet och skattebetalarna en massa pengar, vandrade 77 mil fågelvägen på ca en månad. Det var dessutom andra gången han gjorde samma vandring.

Flyttiken är i Idretrakten efter ett kort besök i Oslo. Men innan det hade hon vandrat in från Finland eller Ryssland. Sen har hon redan vandrat ca 90 mil, efter flytten. Det handlar i hennes fall om kanske 2000 kilometer, totalt! Oavsett vad man tycker om varg så måste man beundra deras spridningsförmåga.

Att som vissa vill, begränsa ”vår” vargpopulation till att inte innefatta Ryssland ter sig i ljuset av dessa båda vargars vandringar än mer märkligt. Det finns garanterat långvandrare även i Ryssland. Det finns alltså ingen Skandinavisk vargpopulation, vi är endast en lite mera isolerad del av en mycket stor östlig population.

Genetiken finner säkert sin lösning. Vi har hela tiden förordat valpalternativet, det har flera fördelar. Därför är det alltför tidigt att kalla den genetiska förstärkningen för ett fiasko. Däremot kan det visa sig vara en succé när vi skall argumentera för gränser för GYBS och i förlängningen motivera vargjakten. Ingen kan på allvar mena att den finska stammen skulle vara skild från den ryska. Att den svenska inte är skiljd från den finska vet vi redan!

av /20 Kommentarer

omväxling förnöjer

•

Den här tiden på året så kan man konstatera att det finns en anledning till att man efter så pass många år ändå har kvar det här jobbet! Inte för att det alltid är bara roliga arbetsuppgifter man hanterar. Men ingen kan säga att en dag är den andra lik! Under den senaste tiden har jobbet med att ro ihop ett förslag rörande älgförvaltningsområden tagit rätt mycket tid. Att man inte bara får fundera själv utan ska förankra både inom organisationen och utåt är något man får hantera efter bästa förmåga. Helt klart är att det aldrig går att göra alla nöjda. Som det ser ut nu så är det fortfarande under diskussion även efter morgondagens möte med viltförvaltningsdelegationen eftersom vi inte har ett enat förslag och det inte finns några beslut på vare sig arbetsuppgifter eller ekonomi för de grupper som ska tillsättas i förvaltningsområdena. Det kan kännas som en bakvänd ordning att skapa områden innan regelverket är klart, men ingen verkar vilja backa från startdatum vid årsskiftet även om jag personligen gärna hade väntat ett år med starten så att alla föreskrifter hann komma på plats i förväg. Nåja, det lär visa sig hur detta slutar.

Jag har i denna blogg rätt nogsamt undvikit de stora rovdjuren (i alla fall varg) eftersom kollegorna Gunnar och Daniel hanterar de frågorna på ett utmärkt sätt. Den sista tiden har jag däremot inte kommit undan frågan i jobbet. Dels beroende på mediaintresset runt den varg som vandrade till Norrbotten, sövdes och flyttade söderöver igen för att bara vakna och återta vandringen tillbaka till sövningsplatsen. Väl åter på plats mitt inne i renarnas kalvningsområde så sövdes vargen igen, denna gång för gott. Jag som trodde att ”utbyte” mellan Sverige och Finland betydde just utbyte, men tydligen så är inte tanken att några vargar ska lämna landet utan bara att det ska komma in nya? Man kan konstatera att det är svårare att styra naturen än vad det ser ut som på papper!

Betydligt roligare var det då att under söndagen tillbringa några timmar på skjutbanan i Älvsbyn för att prata björneftersöksorganisation. Det är alltid roligt att träffa folk som är genuint intresserade av vad de håller på med och kommer med konstruktiva idéer till förbättringar. Det i kombination med att skjuta lite på banan gjorde söndagen till en trevlig dag!Sen är det nu hög tid att fundera på älgtilldelning till höstens jakt mitt uppe i förberedelserna för 2012. Att då fortfarande höra att det skulle vara ett problem att licenserna är gränssättande för avskjutningen (var det inte därför vi hade licenser???) eller att beräkningsmodeller i dataprogram väger tyngre än att titta i bakspegeln och se hur avskjutningsmodeller har påverkat älgstammen gör dagarna lite tyngre. Om man stoppar in några värden i en datamodell och kommer fram till att stammen kraschar inom två år och just den avskjutningsmodellen man kritiserar har använts under trettio år med resultat att könskvot och reproduktion är i nivå med målen i vår handlingsplan. Ska man i det läget tro på dataprogrammet eller verkligheten? Jag väljer nog ändå verkligheten även i framtiden!

Så då var väl mångfalden i jobbet avklarad för tillfället? Nej, visst ja! Till helgen blir det jaktledarutbildning och sen är det snart dags att fara söderöver för några dagars diskussion om organisationen för att hantera viltolyckorna i trafiken.

Alla dagar kanske inte är en dans på rosor men man har i alla fall inte långtråkigt!

av

Med sådana vänner behöver vargen inga ovänner…

, •

Det börjar bli riktigt otrevlig stämning i Rialareviret, och då syftar jag inte på de numera regelbundna exemplen på att dessa vargar uppträder rätt så oskyggt och närgånget. Nej, jag syftar på stämningen mellan ortsboende och utomstående vargvänner som patrullerar på trakten. Vargdebatten lyfter ofta fram de sämsta och mörkaste sidorna hos folk, det har den alltid gjort, men nu börjar det gå rejält överstyr. Jag får dagligen nya telefonsamtal och mail med den ena historien hiskeligare än den andra. Det värsta är att många av dem visar sig vara sanna.

Senaste exemplet kom i helgen. En älg slogs av vargarna rätt nära en väg och bara timmar efter att den dödats var aktionsgrupper på plats för att ”vakta” kadavret så att inte tjuvjägare kunde vakta vid kadavret. Hur tänkte man då? För det första är det ett solklart jaktbrott att ”ofreda” eller ”störa” viltet vid ett nyslaget byte. För det andra vet alla som någonsin lärt sig det minsta lilla om varg att de aldrig återvänder och käkar så länge det sitter vaktande människor i buskarna. Hur schysst är det egentligen att ”diskvalificera” kadaver för vargarna just då de har all möda i världen att föda nyfödda valpar i en lya någonstans? Jag påpekade detta för några av dessa organiserade kadavervaktare redan på lördagen, tror ni de brydde sig? Näe. Vargen och deras valpar är nämligen inte alls viktig för dessa marodörer, dem skiter de högaktningsfullt i. Dessa människor lever av konflikten och övertygelsen om vikten av deras egen insats.

Man har också gett sig tusan på att jävlas maximalt med folk på trakten genom att blockera vägar, polisanmäla kameror och fällor som inte används. Att man själv antagligen är de enda som är brottsliga genom att göra ”olaga intrång” på jägarnas och ortsboendes anläggningar skiter man i. För man vet att ingen på trakten orkar eller vågar polisanmäla, det är nämligen samma poliser som gör dessa vaninessdåd som senare ska ta emot allmänhetens anmälningar. Läs bara vad en av dessa aktionsgrupper skriver om sig själva: ”Specialisterna: Utbildade och lämpliga för uppdrag mm. De har utbildningar som tracking, polis, militär, väktar/skydd, underrättelse, spaning, foto, mm. De är samtränade och motiverade.”. Man blir ju inte supersugen på att ha dessa filurer rännande runt bakom utedasset… Sjukt.

Jag är den förste att erkänna att det förekommer övertramp och korkade avarter från alla sidor inblandade i den här vargsoppan. Men just i Riala går det nu till överdrift och något säger mig att det har med närheten till större städer och många människor att göra. Om man är beredd att ägna en helg åt att vakta en död älg utan att ta den minsta lilla hänsyn till de vargar man påstår sig värna, då är man illa ute. Inatt försökte samma vargar ta en nötkalv i närheten. Kanske hade vi kunnat undvika den attacken om vargarna fått mumsa älg i lugn och ro i helgen? Kanske är det detta angrepp som får bägaren att rinna över och skyddsjakt beviljas? Nu är det dags för några där uppe att hälla en hink kallvatten över huvudet och stanna upp och tänka till. Och det är definitivt inte de ortsboende som har en hemläxa att göra… Vill man värna vargen måste man nog visa det även genom sina insatser. Annars blir man inget annat än en korkad ”nyttig idiot” som gräver vargens grav.

av /24 Kommentarer