Larma lodjursfällan

•

Larmlåda.jpg

WWF vill stoppa lodjursjakten med fälla. Daniel skrev om det i sitt inlägg. Inget nytt egentligen, de procentsatser de redovisar innebär att ”ett” lodjur av 154 fällda förra året hade skador! Med procenten kan man bevisa nästan vad som helst! Exakt samma fällor, som den på bilden, används av lodjusforskningen. Självklart använder de inte metoder som skadar lodjuren.
Låt oss gemensamt se till att vi inte ger andra argument mot jakten i onödan. Sätt larm på lodjursfällorna. Det finns färdiga larm att köpa till fällor eller så bygger man ett eget. Jag investerade några hundralappar och har nu ett larm som ringer upp mig när fällan slår igen. Tre lodjur har jag fångat, inget har suttit mer än 15 minuter i fällan! Samma larm fungerar givetvis utmärkt även på vildsvinsfällor.

Den händige fixar ett larm på några timmar. Klicka här så får du tips om hur du kan göra! Jag valde sen att ta en klädnypa och lödde fast ett häftstift i kabelänorna på varje sida som kontakt. När stiften i klädnypan möts ringer telefonen upp kortnumret som du knappat in i förväg. En liten plastbit i ett snöre, som distans, fungerar som utlösare kopplad till fällan. Du kan även kolla att larmet fungerar, t ex att batteriet inte är slut, genom att ringa upp telefonen. Telefonen kopplar du till ett bilbatteri.

_IGP6974.JPG

av /23 Kommentarer

I mitten blåser det åt två håll

, •

Det ringer en del journalister idag, milt uttryckt. Det är dock befriande få som enbart vill diskutera vargar och vargjakt. Dagens vanligaste fråga rör lofällorna. WWF har tydligen gått ut och fördömt de förhatliga fällorna eftersom lodjuren får träflisor i magen. En debatt som vi hade förra våren men som nu lyfts upp igen då vägen ut i media är öppen för rovdjursfrågor och organisationer som vill känga till jakten och jägarna.

Alldeles nyss ringde en journalist från mellansverige som jag känner rätt väl vid det här laget. Han gillar inte jakt men brukar skriva ärligt och korrekt. Döm om min förvåning när jag fick mig en rejäl utskällning för att vi plågade lodjuren. Nu påpekade jag till honom, som till alla andra, att vi i våras begärde att såväl lofällorna som vildsvinsfällorna skulle testas grundligt av SVA och vi har redan diskuterat omskrivningar av föreskrifterna som rör fällfångst av stora vilt med NV. Då exploderade journalisten igen. Att vi begärt att få en grundlig test av vildsvinsfällorna och en frysning av typgodkännandet av fler fällor var ju bara ett sätt att förhindra effektiv jakt och ett sätt för jägarna att få fler och snabbare spridda vildsvin. Är det verkligen så omöjligt att det enda skälet till att vi vill utvärdera såväl lo- som vildsvinsfällorna är att jägarna värnar det vilda och inte vill använda redskap som riskerar att orsaka lidande? Jag bad journalisten fundera på det och efter en halvtimme ringde han igen och bad om förlåtelse.

Det är så det är att stå stadigt och fast i mitten. Vi har ingen dold agenda och vi står vid vårt ord. Att vi vill testa och utvärdera fällor beror bara på vår omsorg om viltets väl och ve. Att vi står upp för vargjakten är inte konstigare än att vi står vid vårt ord vad gäller en eventuell kommande flytt av vargar. Våra policies och grundvärderingar ligger bergfasta och inte ens en fullständigt historisk och hysterisk vargdebatt i en månads tid ändrar på detta. Jag har den senaste tiden träffat en del medlemmar som lämnat oss. Ungefär hälften för att vi är för vargvänliga och hälften för att vi är för vargovänliga. Det är så det är att stå i mitten. Då är det ändå glädjande att vi ökar med mer än 1200 medlemmar jämfört med ifjol. När lika många tycker man är för snäll som för elak är man antagligen ganska rättvis och det lönar sig i längden. Såväl för jägare som vargar och lodjur.

av

Respekt Carlgren!

•

Andreas Carlgren, miljöminister, var tydlig idag. Hans huvudbudskap var att vargförvaltning inte bara handlar om biologi utan om att också visa ”respekt” för alla dem som påverkas negativt av varg. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.

Carlgren var också föredömligt tydlig med att säga att det blir vargjakt även nästa vinter. Det enda som kan stoppa det är att inte antalet vargar når över de 210 som riksdagen satt som tak.

Jag var rädd att regeringen efter den onyanserade mediedebatten skulle skynda på den andra delen i riksdagsbeslutet, den genetiska lösningen. Carlgren var även här mycket tydlig. Det måste få ta tid, åtgärderna skall genomföras, men först efter ett grundligt förankringsarbete. Svenska Jägareförbundet fick också beröm för vår tydlighet i frågan, medan Jägarnas Riksförbund fick en skarp uppmaning från ministern. – Jag förutsätter att Jägarnas Riksförbund också kommer att bidra i det arbetet, sa han.

 Jag var egentligen ledig idag. Först redde vi ut en viltolycka, det visade sig att det gick bra både för älgen och också bilisten, inte en skråma ens i lacken. Älgkon som blev påkörd gick med hela sitt sällskap in i en trädgård där de tydligen tillbringade natten. Arborist behövs inte till de äppelträden i vår! Via telefon fick jag rapporter från presskonferensen. Det såg ut att bli en bra dag, utan en massa negativa rubriker.

Men glad fick jag inte vara speciellt länge. – De har skjutit på två vargar i Hasselfors, den ena är död, den andra är skadad. – NEJ, inte nu igen! En varg över tilldelningen och en skadskjuten, det var beskedet jag kunde ha varit utan!

Vi får vargjakt nästa vinter, sa Carlgren. Överskjutning minimerar vi med det SMS-system vi håller på att utveckla här i Värmland. Men då skall det ta mig f-n också vara bättre skytte!

av /21 Kommentarer

Vargdebatten har nått dagis

, •

Gårdagen var en mycket omtumlande dag. Det började runt lunch i Upplands Väsby. Kopplingen rasade på min bil. Som tur är hade jag min extremt mångkunnige och gladlynte samt nervlöse kollega Niklas bredvid mig. Vederbörande sparkade med våld i 4:an och körde de cirka 15 milen till Öster Malma, genom Stockholms utkanter i rusningstrafik och snöstorm, utan att växla en enda gång.

Jag var således rätt sliten mentalt när jag stegade in där hemma och kände iskylan i luften och min sexårige sons blixtrande blick från övervåningen. Vargdebatten hade nått kuddrummet på dagis och nu hade den stackars splittrade sonen fått veta att jägare hatade vargen och ville utrota den. Jag gjorde ett tafatt försök att övertyga honom om motsatsen men märkte direkt att här krävs något mer än en allvetande faders bedyranden och intyganden. Vi fick börja med farfar och morfar, båda inbitna jägare som visade sig varken hata varg eller vilja utrota den. Jag såg hur tvivlet föddes i sonens ögon. Efter att ha kollat med Knivjanne (som fått sina hundar vargtagna), Snusbaronen och Skabbis stod det nästan helt klart att ingen jägare hatar varg och ingen vi kände ville utrota den. Men tvivlet låg kvar någonstans där inne. Det var då vi fick ta till Traktortommy.

Traktortommy är sonens störste idol. Han är en mycket flitig jägare som kör skogstraktor och bjuder på glass. Dessutom kretsar mycket av hans liv runt jakthundar och han bor samt jagar mitt i det enda revir som var undantaget från årets vargjakt, Galvenreviret. Om någon jägare hatar varg och vill utrota dem så borde det vara Traktortommy.

Traktortommy visade sig inte alls hata varg och han ville inte heller utrota dem. Han tyckte dock att nu när den beryktade ryssvargen där hemma i Galven fått yngla av sig tre gånger så kunde man kanske få jaga den nästa vinter. Sonens tvivel var helt undanröjda. Traktortommys ord är lag.

Det var en mycket gladlynt, lättad och revanschsugen 6-åring som åkte till dagis i morse med Traktortommys ord ringande i öronen. Så nu funderar jag bara på om inte Traktortommy skulle kunna få prata med sveriges samlade journalistkår och kanske stora delar av allmänheten.

av /38 Kommentarer

Sätt värmlänningar och dalmasar i reservat!

•

Jag börjar bli riktigt trött på vargar och vargdebatt. Idag, snart en månad efter vargjaktsstarten har jag gjort en radiointervju, ett TV-inslag och ett par intervjuer med journalister på tidningar på temat varg. Dessutom skall jag hålla ett föredrag ikväll i samma ämne.

TV inslaget handlade om en debattartikel i DN idag. Åtta personer med fina titlar sågar vargjakten och föreslår att Sverige skapar ett vargreservat! Exakt var reservatet skall ligga framgår inte, men eftersom de vill att det skall vara tillräckligt stort för att bytesdjur och rovdjur skall återta sin ekologiska roll måste det vara stort. Värmland och Dalarna är säkert ett tänkbart område. Vi som bor här, har alltså att se fram emot att likt indianerna i Nordamerika få bo i reservat. Gud nåde den som försöker ingripa i det naturliga!

Debatt inlägget innehåller direkta faktafel och en rad irrelevanta påståenden.

De skriver, ”Det vi vet i dag är att kullstorleken minskat dramatiskt och att flera enskilda arvsanlag som leder till ärftliga kotdefekter och sterilitet nått en hög spridning i populationen.” Det första är sant, med reservation för ”dramatiskt”, resten är inte sant. Man har inte kunnat påvisa andra ärftliga defekter som kan kopplas till inavel.

De säger också att vi har en onaturligt stor älgstam, kollega Björn har redan skrivit om det i sin blogg. Inte heller det är sant, åtminstone kommer inte fler vargar att minska antalet älgar! Isle Royale, en ö i nordamerikanska sjön, brukar vara vargentusiasternas favorit att nämna. Där sägs vargar och älgar leva i en naturlig balans. Verkligheten är dock inte heller där fullt så enkel. Älgstammen på Isle Royale har sedan vargarna kom dit för drygt 50 år sedan pendlat mellan 10 och 70 älgar per tusen hektar. När maten tar slut kraschar älgstammen och vargarna får det lätt något år, sen blir det tufft för dem och även de minskar i antal. Men det intressanta är att den kraschade älgstammen är lika stor som de tätheter vi har i stora delar av Sverige. Det onormala är alltså att vi har så lite älg i förhållande till foderutbudet! Jämförelsen med Yellowstone nationalpark haltar också betänkligt. I Sverige har vi valt att genom jakt ta vargens roll. I nationalparken tilläts hjortdjurens stammen växa utan jakt.

De skriver också om biologisk mångfald, ett synnerligen märkligt begrepp. Flest arter i Sverige hotas idag p g a att vi människor slutar bruka marken! Många arter som tidigare fanns enbart tack vare mänsklig störning hotas idag av att vi slutar bruka marker. Skogsängar, strandängar och hagmarker betas inte längre och växer igen. Den biologiska mångfalden hotas. Men den finns bara tack vare människan! Faktum är att artrikedomen skulle minska i Sverige om vi slutade bruka skog och mark! Så de åtta debattörerna gör det enkelt för sig när de enbart pratar om utarmning pga mänsklig aktivitet.

Jag hoppas att andra personer, också de med fina titlar, bemöter debattinlägget. Jag har ju bara den enkla titel, viltmästare. Men samtidigt kanske en doktorsgrad i t ex tvestjärtens sexliv inte per automatik är en garanti för kunskaper samhällsbyggnad.

av /1 Kommentar

Onaturlig natur

, •

Jag har pratat om det förut men finner anledning att ta upp frågan igen. ”På förkommen anledning” brukar det visst heta. Den här gången är det kanske lite allvarligare än många andra tillfällen för den här gången är det åtta forskare som i DN har gjort ett upprop om den biologiska mångfalden. Naturligtvis använder de den uppskruvade debatten runt vargjakten som avstamp, men artikeln är betydligt bredare än så och kritiserar i stort sett Sveriges naturvårdspolitik och arbete med biologisk mångfald rakt igenom.

Det finns en hel del i denna artikel man kan ha synpunkter på och jag måste ändå kort omnämna dessa, även om min tyngst vägande synpunkt egentligen inte har med vargen eller vargjakten att göra.

1. Man drar paralleller mellan vargarna i Yellowstone nationalpark i USA och hur det borde vara i Sverige. Kort kan konstateras att eftersom Sverige utanför Stocksholms stad ännu inte är att betrakta som nationalpark utan faktiskt är en plats där människor och djur ska samexistera så måste man hantera mer än biologi när rovdjurspolitik och andra frågor rörande viltet behandlas.

2. Man är orolig över de små rovdjursstammarna, men ”glömmer bort” att konflikten runt de stora rovdjuren bottnar i att vi inte under hela 1900-talet har haft större stammar av rovdjur än vad vi har idag.

3. Ingen tror att genetiken blir bättre av enbart jakt, den ska lägga grunden för en acceptans för ny invandring eller i värsta fall handgriplig omflyttning av nya vargar. Vad dom inte nämner är att utan frisk blod så hjälper inte heller ett ökat antal inavlade vargar för att avhjälpa dagens inavel!

Men det stora frågetecknet jag ställer till denna artikel är när man hävdar att man har skapat onaturligt stora/täta stammar av älg, rådjur, kronhjort, dovhjort och vildsvin. Jag har ställt denna fråga förut utan att få svar – när blir en stam av vilda djur onaturligt stor? Det finns idag ingen natur som är opåverkad av mänskliga aktiviteter och det finns inte och har aldrig funnits något som kan liknas vid balans i naturen! Naturen lever i en ständig skiftande variation och viltstammar har både långsiktiga och kortsiktiga svägningar. Om man vill hävda att ett visst antal djur av en art är onaturlig så borde man också kunna beskriva när denna nivå inträffar och vad som är onaturligt vid en viss given nivå!

I artikelförfattarnas avslutande punktlista tror jag man hittar mycket av deras frustration! Man tycker att vargforskningen har monopoliserats vilket de anser olyckligt. Kan det helt enkelt vara så att de anser att Stockholms universitet borde ha en del av de pengar som går till Skandulv och SLU/Grimsö?

av /32 Kommentarer

Vi är stora och starka…

, •

Under den senaste tiden har många i media ondgjort sig över Jägareförbundet och att vi har onödigt mycket inflytande. Man behöver heller inte bläddra i särskilt många tidningar eller titta på tv innan man hör ord som ”den lilla men högljudda jägarlobbyn”. Men är vi verkligen så små och har vi verkligen oförtjänt mycket inflytande?

Jägareförbundet har runt 194 000 medlemmar. Därmed är vi den absolut största naturvårdsorganisationen. Större än såväl SNF och WWF för att inte tala om pluttföreningar som Greenpeace och Rovdjursföreningen. Då skulle man kunna roa sig med att diskutera dessa organisationers inflytande. Den rovdjurspolitik som hittills varit har i mångt och mycket diskuterats och styrts genom rovdjursråd, både ett nationellt och sedan länsvisa. Där har såväl SJF som Rovdjursföreningen haft en röst och ett mandat. Vår representant med 194 000 medlemmar i ryggen och Rovdjursföreningens med 3524. Rättvist? Faktum är att alla andra organisationer som suttit i dessa råd har färre medlemmar än vi, fast alla har haft en röst.

Man kan också roa sig med att jämföra med andra organisationer i vårt samhälle. Till exempel är vi dubbelt så stora som det största politiska partiet, socialdemokraterna. Faktum är att vi har Länsföreningar som har fler medlemmar än MP, KD, FP och V. Onekligen tänkvärt.

Man har också senaste tiden hört att vi gör oss till röst för många andra som inte stöder vår åsikt. I den överenskommelse som låg till grund för årets vargjakt gick vi in tillsammans med LRF, Samerna, Kennelklubben, Riksjägarna och Jordägareförbundet. En trojka som representerar mer än 700 000 medlemmar. Det är rätt många människor.

Vi vet också att SJF är i stort sett den enda organisation som finns i alla landets kommuner och som organisaerar förtorendevalda (cirka 5000 stycken) över precis hela landet. 7 av 10 svenskar äter viltkött årligen och fler än så är nära vän eller släkt med en jägare. Självklart är vi starka och självklart ska vi synas mycket och förtjänar att lyssnas på. Det hade onekligen varit på sin plats med en demokratidiskussion i rovdjursfrågan, men kanske fokus skulle ligga på varför så många små får så mycket inflytande?

av /51 Kommentarer

Lobbying i Sjf

•

 

Agenda i SVT tog igår upp Jägareförbundets arbete med att försöka påverka rovdjurspolitiken.  Mikael Karlsson, SNF, var uppenbarligen störd av att vi lyckats med vårt arbete. Vi vet att de ”tryckte på”, sa han till Agenda.

Nu framkom det inte något nytt, vi hade ju själva redovisat allt i Svensk Jakt Nyheter. Men det finns ändå anledning att åter beskriva vad vi gör.

 

Så här arbetar vi

– Vi följer noga rovdjurspolitiken genom t ex utredningar.

– Uppvaktar utredare för att föra fram våra åsikter och påverka förslagen.

– Har kontakt med handläggare och sakkunniga på miljödepartementet.

– Skriver remissvar på alla viktiga utredningar som rör natur- och miljöfrågor.

– När propositioner, dvs regeringens förslag på beslut, ska skrivas, tar vi kontakt med ansvarig minister, i det här fallet med miljöministern (rovdjurspropositionen).　

– När en proposition slutligen ska behandlas i riksdagen tar vi kontakt med politiker från alla partier för att försöka påverka dem.

 Vi sprider kunskap och bildar opinion om rovdjur

– Deltar i offentliga debatter och skriver　debattartiklar, blogginlägg och pressmeddelanden.

– Sitter med i Rovdjursrådet som är tillsatt av Naturvårdsverket på regeringens uppdrag. Där försöker vi　påverka tjänstemännen som i sin tur ger politikerna sakunderlag.

– Sitter med i rådet för De5stora, Rovdjurscentret i Järvsö.

– Genom engagemanget i De5stora och föreläsningar i bl a skolor sprider vi kunskap om rovdjuren, deras liv och relationen mellan människa och rovdjur.

Det du just läste beskriver väl hur vi arbetar i rovdjursfrågan. Det är det arbetet våra 195 000 medlemmar förväntar sig av oss. Möjligen finns det någon som tycker att det är fel att jobba på det sättet. Men nu råkar det vara så att vi inte skrivit det själva, det är SNFs beskrivning av sitt arbete!

SNF, Rovdjursföreningen och WWF bortser helt från oss människor som skall leva med rovdjuren i vår vardag och diskuterar enbart biologi. Svenska Jägareförbundet tillsammans med LRF, Jordägareförbundet, Samernas Riksförbund och Jägarnas Riksförbund tar ansvar för både vargar och människor genom att även se till vargens behov av nya gener. Det var orsaken till att vi nu fått en vargjakt, inget annat!

SVTs och SNFs slutsatts däremot är att det var luftgevärsskyttet i riksdagens källare som avgjorde till vargjaktens fördel. Är det fler än jag som inser det absurda i det påståendet?

av /8 Kommentarer

Varggenetik for dummies

•

Innan någon blir upprörd vill jag göra väldigt klart att titeln självfallet anspelar på den mycket populära amerikanska bokserien ”XXX for dummies” där man på ett förhoppningsvis lättfattligt sätt försöker förklara mer eller mindre komplicerade saker för lekmän (man har sålt 150 miljoner böcker… kolla dummies.com om ni är intresserade).

Jag har redan tidigare skrivit ett inlägg här som ett resultat av att jag tycker mycket av debatten om vargförvaltningen bygger på diverse missförstånd om den underliggande genetiken. Alternativt försöker man försvara en ståndpunkt som baseras på andra motivationsgrunder med genetiska argument som inte riktigt håller för detta. Det har inte blivit bättre… exempelvis när Kjöller tjatar vidare med samma mantra som tidigare och Ohly fyller på under söndagen.

Vår svenska vargstam har grundats av ett mycket litet antal individer. När ett fåtal invandrare startar en helt ny population så kommer självfallet alla individer att vara nära släkt under de första generationerna. Detta ger upphov till inavel. Det är inget magiskt just med generna från nära släktingar, utan vad det handlar om är att avkommor till besläktade föräldrar helt enkelt med större sannolikhet får likadana anlag från mamman och pappan (vi har som bekant två kopior av de flesta generna i våra celler, där en variant kommer från vardera föräldern).

Generna är ”ritningar” för att tillverka proteiner, och de som har två olika anlag för samma gen kan tillverka två olika proteiner. Det ger en större flexibilitet att hantera olika situationer, och är alltså normalt positivt jämfört med att ha två likadana anlag för samma gen. Skulle det ha inträffat en mutation som gör att det ena anlaget inte ger ett fungerande protein, så kan det räcka med att det andra anlaget för samma gen är fungerande. Vi har diskuterat olika anlag för en och samma gen, men man kan föra precis samma resonemang för alla gener samtidigt: ju fler gener med olika uppsättningar av ritningar desto bättre. Avkommor från besläktade individer kommer dels att vara mindre genetiskt variabla, dels löpa större risk att av få samma skadliga anlag från bägge föräldrarna. Inavlade stammar har dessutom liten genetisk variation totalt sett, vilket gör att de är sämre rustade att möta nya utmaningar som till exempel sjukdomar.

Man ser oftast, men inte alltid negativa effekter av inavel. De första effekterna man ser är dock ofta svåra att påvisa, då det typiskt rör sig om minskande sannolikheter för att parningar sker eller leder till avkommor. Det är centralt att inse att även om man inte ser några allvarliga effekter för närvarande, så står en inavlad population alltid sämre rustad för att möta framtida utmaningar. Inavel är följaktligen negativt även om vi inte sett effekter ännu. Ur ett bevarandeperspektiv kan en inavlad population liknas vid en tidsinställd bomb, eller kanske snarare en mina. Det är inte säkert att den utlöses, och man vet framför allt inte när det kommer att ske.

Tänker vi på de svenska vargarna, så hade en stor andel vargar med defekter visat att det är akut att få in nya anlag. Så förefaller inte vara fallet, men vi har ingen aning om när vargen exempelvis kan komma att utsättas för en ny sjukdom som den idag saknar resistens mot. Därför är det viktigt att motverka inaveln trots att vi inte ser allvarliga effekter av inaveln. Ännu…

Invandring, eller flyttning av individer, är botemedlet för en inavlad population. Får de inavlade individerna para sig med invandrande individer, så kommer avkomman att åter få en stor andel gener med två olika anlag och eventuella skadliga anlag som kan ha blivit vanliga i den inavlade populationen kommer åter att ”döljas” av de fungerande anlagen från de invandrande individerna.

Alla är överens om att den svenska vargstammen är inavlad. Därmed behöver den tillföras ny genetisk variation genom invandring. Hade vi sett stora negativa effekter av inavel hade vi vetat att det var akut med nya anlag. Det enda avsaknaden av stora negativa effekter säger är dock att situationen kanske inte är akut… Beslutet om licensjakt på varg för att möjliggöra omflyttningar är alltså lika välgrundat, oavsett vad obduktionerna av de skjutna vargarna visar.

 

av /40 Kommentarer

Nyttig idiot igen!

•

Precis som jag förutspådde var konceptet i ”Debatt” exakt det samma som kvällen före i Kvällsöppet. Låt en nyttig idiot inleda med nollvision för varg och kasta sen skit på hela jägarkåren. Problemet för SVT var att Nils Björklund inte svalde betet. Istället för nollvision sjöng han vargens lov! – Jag hatar inte varg, vargar är fascinerande och vackra. Jag har varit på jakt o fiske resa i Alaska. När vi hörde vargarna yla, var hela resan betald! Men när jag hörde dem hemma i Dalarna i närheten av mina djur, kände jag bara olust. Även det genialt i sin enkelhet!

Belinda Olssons kommentar till Björklunds inledning säger allt. – Så sa du inte till researchen! Korten i Belindas Olssons händer var plötsligt i fullständig oordning! Hon hämtade sig aldrig. Plötsligt var det de tänkta busarna som var ”the good guys!” Rovdjursföreningen och Christina Lindberg försökte ändå kasta skit på jägarkåren. Men sanningen om och verkligheten med varg var för svår att bemästra när debatten inte längre bara handlade om vi skall ha varg eller inte. I går kväll vann vårt lag med 4-0, totalt blev det alltså 5-4 till oss i matchen!

Jag fick ett par frågor igår om varför jag kallade Bengt Bixo för ”nyttig idiot”. Uppenbarligen vet inte alla vad en ”nyttig idiot” är. Det är benämningen på en person som går andras ärenden utan att vara medveten om att så är fallet och i stället tror att det är de egna intressena som värnas. Så om Bixo tog illa upp, vill jag be om ursäkt. Min kritik var inte främst riktad mot dig som person, utan mot JRFs strategiska beslutet att framföra nollvision. Bixo var noga utvald och lurad av TV4 att säga precis det han sa, allt för att göra det lättare för Mikael Karlsson och de andra.

I grunden har vi alla, oavsett om vi till hör JRF, Sjf och Folkaktionen samma mål, att få till en rovdjurspolitk som tar hänsyn till våra intressen. För att nå det målet måste analysera vårt budskap och undvika bråk med varandra. Nästa fråga som kommer att bli stor i media är frågan om flyttning av varg. Jag hoppas att alla tar det strategiska beslutet först, innan vi tvärsäkert uttalar oss. Flyttning av varg kan vara helt nödvändig för att vi skall få licensjakt på varg även nästa år.

av /3 Kommentarer

Konsten att göra "bra" vargtv

, •

Antar att många av er såg gårdagens vargdebatt i tv 4. Nu finns det så mycket att säga om den debatten att det omöjligt låter sig göras i ett enda blogginlägg. Något säger mig dock att kollega Gunnar, om han inte dött i slaganfall vid 11-tiden igår kväll, kommer att skriva något om Riksjägarna. Exakt hur tänke man när man sätter en inskränkt gubbe i värsta trotsåldern som vill utrota vargen i rikstv och låter honom sopa undan förtroendet för jägarna för år framåt? Riksjägarna är kanske vår största fiende i strävan att bevara jakten och vargjakten för framtiden?

Nu tänkte jag istället reflektera en smula över tv som medie och hur man får till en bra debatt. För oss som emellanåt kommer i kontakt med dessa debattredaktioner är det ingen nyhet att de inte alls är intresserade av en faktabaserad eller folkbildande debatt. ”Bra” tv är helt enkelt största möjliga bråk, särskilt om man som tv 4 ska tjäna pengar på reklam mitt i debatterna. Jag förstår detta. Bråk är roligare att titta på än torra fakta, åtminstone ibland. Därför ska egentligen ingen skugga falla på Ekdahl och Birro. De är anställda uppviglare, men jag förstår däremot inte riktigt varför man ska ha journalistkompetens till detta arbete.

Problemet blir att om man som SJF är en faktabaserad organisation som jobbar konstruktivt med kompromisslösningar blir man helt ointressant att ha med eller ge utrymme i en dylik debatt. Därför hamnar Mörner, med 194 000 medlemmar i ryggen, längst upp i ett hörn och en stolle från Jämtland som bara vräker ur sig dumheter mitt framför kameran.

Nu drabbar detta inte bara SJF som seriös organisation. Vi såg till exempel inte till WWF, Kennelklubben eller LRF igår heller. Av de som var där skulle jag faktiskt vilja framhålla Mikael Karlsson, från SNF. Han var den enda som förmådde att konsekvent skilja på Riksjägarna och Jägareförbundet igår.

Denna situation, som på intet sätt är ny för oss, är då mycket svår. Å ena sidan har vi medlemmarna som skriker högt på att vi ska synas och försvara, å andra sidan vet vi redan när ”castarna” från debattredaktionerna ringer att de inte är intresserade av våra faktabaserade budskap. Visst skulle det vara enkelt att likt många, på båda sidor igår, lägga fakta och sans samt vett åt sidan och vråla sig blå på barrikaden. Vi skulle få massor av mediautrymme. Problemet blir då att nästa gång vi ska försöka påverka politiskt eller diskutera jaktformer med Naturvårdsverket får vi antagligen knappt stå i farstun.

Jag ser i tv-tablån att det är ny debatt ikväll på SVT 21.30. Något säger mig att man letat upp arga gamla avdankade sexsymboler, en ny tokig Riksjägare och att Mikael Karlsson är där. Det blir bäst ”vargdebatt” då.

av /49 Kommentarer

Snillen spekulerar!

•

Jo, jag överlevde Kvällsöppet debatten Daniel, men slaganfallet var nära! Det tog väl ungefär två minuter så var blodtrycket direkt ohälsosamt.

– Vem f-n på JRF har tagit strategibeslutet att skicka fram en nollvisionär? Som mediedrevet ser ut nu, där huvuddelen av journalistkåren vill göra vargdebatten till en fråga om vargen skall utrotas eller inte, passar en ”nyttig idiot” som Bengt Bixo från JRF som hand i handske. Samma koncept lär det bli ikväll i ”Debatt”. Släng in en nollvisionär, en nyttig idiot, och kasta sen skit på hela jägarkåren. Det är genialt i sin enkelhet!

Vargförespråkarna vann in klar seger, med ungefär 4-1 om det vore ett sportresultat. ”Vårt ” lags poäng togs av Olof Liberg och Torsten Mörner. Tyvärr tror jag att Liberg själv inte ser sitt bidrag som något positivt, utan som en belastning. Den andra taktiken från vargförespråkarna är nämligen att försöka få Liberg och vargforskningen att framstå som partisk, d v s ta jägarnas parti. Tyvärr var Liberg och Mörner tämligen ensam om att försöka lyfta debatten bort från extremerna, Mikael Karlsson som vill ha 1000 tals vargar och JRFs nollvisionär. Hade jag varit med i debatten hade jag föreslagit att de två kunde ta på sig en dumstrut och gå ut i en dåligt upplyst gränd och göra upp. Efter det kunde övriga diskutera den egentliga frågan. Hur skall vi garantera vargstammens överlevnad och samtidigt minimera konflikterna mellan vargar och människor? Det är nämligen den frågan regeringen vill lösa med sin rovdjurspolitik.

Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Vem granskar vargförespråkarnas argument? Just nu får de föra fram precis vilka argument som helst, utan kritisk granskning. Hanne Kjöller mästrade om demokratiskt fattade beslut, samtidigt som hon fullstädigt onyanserat angrep de jägare som jagad med stöd av just ett sådant beslut. Sven-Erik Alhem, uttalad vargälskare, skall ha en eloge för att han åtminstone han var intellektuellt hederlig. Alhem sa att man inte skall angripa de jägare som följer ett demokratiskt fattat beslut, utan i så fall de som tagit beslutet.

Mediedrevet kommer att fortsätta. Tyvärr ser jag inte någon ljusning just nu. Media har bestämt sig, vargjakten var slakt, det var kaos, den är olaglig och genomfördes av blodtörstiga jägare. Inget av detta är sant! Men vem bryr sig om sanningen när den journalistiska ambitionen och programmets utformning får fyllediskussionerna i Paradise Hotell att framstå som ”snillen spekulerar” i en jämförelse.

av

Jakt eller slakt?

•

Jag med vargvalp

Jag med en söt vild vargvalp. En sån som Bjärvall vill slå ihjäl i lyan istället för att få chansen att lura oss jägare när den blir stor!

Av bjönsymposiet i Orsa blev det intet. Jag hann två kilometer sen dog bilen. Kamremmen! Den som är insatt i bilar vet vad det innebär. Halva dagen har således tillbringats i diskussion med verkstaden, som bytte den för tre månader sedan, och resten av tiden har jag pratat med journalister.
Ingen kan ha missat att jag varit kritisk till medias skildring av vargjakten, speciellt i Aftonbladet. Igår kväll ringde en jaktkamrat, Lennart, och berättade att det just i Aftonbladet stod att jag var 51 år. Har vi blivit så gamla, frågade han? Tänk när vi jagade ripor ihop första gången, det var ett tag sedan nu. Lite i förbifarten sa han också att du förlorade visst debatten om vargjakten, enligt Aftonbladet. Eftersom jag undviker kvällstidningar, scannade han den och mailade den till mig. Tyvärr har jag inte hittat den på nätet.
Lite konfunderad blev jag. Har min vän rätt, har jag blivit så gammal att jag glömt att jag nyligen debatterat i Aftonbladet?
Aftonbladet betygsatte vår debatt i frågan, var det jakt eller slakt? Först blev jag lite glad, sen lite road och till sist bara less. De tre ”experterna i juryn” var Gustav Fridolin riksdagskandidat (MP), Jonna Berg Walströms, Glamour och Björn Eriksson, landshövding.
Gustav Fridolin gav både mig och Karlsson usla betyg, 2+. Glad blev jag dock över Fridolins analys, som kan sammanfattas med, ”det behövs både friska vargar och jakt”.
Även Jonna Bergh Wahlström, Glamour, gav oss likadana betyg. 3+ fick vi från henne. Hon skrev, ”min erfarenhet är att få människor har lika stor kunskap om skogen och dess invånare som jägarna, och reagerar precis som Jägareförbundet på den hätska ton diskussionerna kring vargjakten tagit”. Roade blev jag när hon skrev att vargjakt inte är sexigt och inte passar på en dejtingsajt. – Var inte så säker, Joanna! Jakt är inne, viltkött är både gott och klimatsmart, även om vi inte äter just vargen. – Riktiga karlar jagar sin egen mat.
Less blev jag när jag läste vad Björn Eriksson skrev. Betyget 4-1 i Karlssons favör stör mig inte alls, även om jag gillar att vinna. Däremot tycker jag det är skrämmande att en lanshövding inte kan uttrycka sig mer nyanserat. Hans ena kommentar var dock bra, den säger allt. ”Fördelen med att vara landshövding i Östergötland var att man slapp frågor kring vargjakten!” Jag kunde inte ha sagt det bättre, det är en klar fördel att Eriksson är landshövding i Östergötland! Men pass upp, du har redan revirhävdande varg i länet.

Det blev alltså 9-6 till Karlsson. Nu är det säkert någon som läser det här som säger, Gunnar är bara en dålig förlorare! Jag visst är jag det. Men förlorade jag verkligen debatten mot Karlsson? Jag ringde upp Fridolin och frågade vilket debattinlägg de läst av mig. Det visade sig vara en helt annan person som skrivit, visserligen från Jägareförbundet, men inte jag. Ja, se journalister. Nåja, vi lär nog mötas i någon ”riktig” debatt så småningom! Ny match, nya betyg!

av /52 Kommentarer

Fann de tre fel?

•

Det har förts en diskussion på min blogg om varför jag överhuvudtaget utlyste tävlingen, finn tre fel. Jag sägs ironisera över naturvårdens argument och talesmän. Självklart var det enda syftet med hela tävlingen! Precis på samma sätt som andra raljerat över vargjakten på ett mycket mera smaklöst sätt! Jag kan nämna några ”tunga” namn, Mikael Karlsson, Niklas Wykman, Hanne Kjöller och Elisabeth Höglund. Flera av deras, sk fakta, hade platsat bland frågorna i, finn tre fel!

I den senaste tidens offentliga vargdebatt har tonläget varit synnerligen högt. Jägarna däremot har hittills skött sig exemplariskt! Ytterst få om ens någon av de jägare som uttalat sig i media har misskött sig, tvärt om har de väl försvarat sin rätt att jaga varg. Det finns givetvis även jägarrepresentanter, i andra sammanhang som använder ett språkbruk som jag inte heller gillar. Samma sak gäller kommentarer på bl a min blogg. Även jag har tvingats plocka bort några, från båda sidor av skyttegravarna.

Huvudidén med inlägget var således inte själva tävlingen utan att fler skulle börja reflektera över budskap som lämnas av personer som är kritiska mot jakten. Uppenbarligen lyckades jag eftersom ett par av er, som är emot vargjakten, t o m tror att jag ”bara hittat på ” frågorna. Jag tolkar det som att inte ens de kunde tro att okunskapen kunde vara så stor. För många är alltså inte själva kunskapen om varg och det påstådda hotet mot den drivkraften, utan motståndet mot jakt och jägare, framför allt vargjägare.

Nu återstå att se om det finns journalister där ute som vågar gå egna vägar eller om min beskrivning av journalister som en flock vildhundar stämmer eller om jag har fel.

Svaren på själva frågorna kommer i kommentarfältet under, finn tre fel.

 

av /3 Kommentarer

Silverfisken igen!

•

 Som jag skrev om redan igår kväll var Aftonbladets reporter något på spåret, hon valde det kalla istället för det heta! Nu vet jag också vad hon heter, Elisabeth Marmorstein. Artikeln innehåller i sig inte något nytt. Bara upprepning av det vi redan själva redovisade i senaste numret av Svensk Jakt Nyheter, med rubriken, ”Så fick vi jakt på varg”.

Jag berättade också igår, i mitt blogginlägg, att Marmorstein försökte få mig att säga att Carlgren ”egentligen” ville ha fler vargar. Nu lyckades hon tydligen inte hitta någon som kunde bekräfta det, så det blev ”en källa” istället. Det är ju så det heter när man vill sprida obekräftade rykten.

Två saker i artikeln är trots allt intressant, en positiv och en negativ. Vi börjar med de positiva. Aftonbladet säger att vi har ”några av Sveriges skickligaste lobbyister”. Eftersom jag är en av dem som arbetar med rovdjursfrågan, så tackar och bugar jag. Kanske någon av oss får utmärkelsen, årets lobbyist. Självklart skriver hon så för att hon tror att läsarna skall se det som något negativt, att vi är skickliga alltså.
Wikipedia skriver; Lobbying eller lobbning (från engelskans lobby) innebär att intressegrupper i organiserad form framför sina åsikter till de politiska makthavarna. Jag tror att svenska folket lärt sig det. Så jag tackar för berömmet!

Det negativa är att Silverfisken, Jan-Emanuel Johansson (S), dök upp igen. Aftonbladet skriver så här. – Man skjuter upp och skriver teori för den organisation som inte vill annat än att man ska klara av provet, säger jaktmotståndaren Jan-Emanuel Johansson (S) som gick kursen 2006. Aftonbladet och Jan-Emanuel insinuerar alltså att det inte går riktigt rätt till. Jag skrev om det även igår.

Möjligen var det någon som, mellan raderna, kunde utläsa ur mitt tidigare inlägg ”Stor silverfisk mot jakt” hur det egentligen gick för Jan-Emanuel Johansson när han tog jägarexamen.
– Nej, han klarade inte att ta en komplett jägarexamen.

Jag förstår att Jan-Emanuel Johansson, med nära samröre med djurrättsrörelsen, gick kursen för att bevisa tesen, att det är hur lätt som helst att ta jägarexamen. Men av det blev det inget!

Avslutningsvis, journalister jagar helst i flock, som vildhundar. När en av dem startat jakten, hänger alla andra på. Några avvaktar och lurpassar i buskarna om bytet möjligen gör något misstag. så att de också kan kasta sig över det. Själv gillar jag att spåra upp ett eget byte.

P,s. Anonym kl. 22:30 skriv igår på min blogg följande kommentar, ”Lite kul, när journalisterna – speciellt då de från AB, kommenterar riksdagens jaktklubb. AB har ochså en jaktklubb! Man kan undra varför dessa Journalister inte ifrågasätter anordnandet av jägarexamen på sina arbetsplatser?” Vad skall man tro om det? D.s.

av /13 Kommentarer