Kött är matkultur

•

Att miljöargumentet kan användas till precis vad som helst och i vilket syfte som helst är numera en etablerad sanning. Jag skrev själv om det för något år sedan. Jag hoppas att de flesta är kritiska nog för att inte svälja allt som står vare sig i tidningsartiklar eller på insändarsidor. Ändå är det fascinerande att se hur vissa försöker driva igenom sina livsåskådningar med hjälp av klimatdebatter och domedagsprofetior. Utsläpp av ”växthusgaser” har debatterats livligt under många år och allt från bilar och flygplan till öppen eld och kossor har utpekats som de absolut största miljöbovarna man kan hitta. Nu senast vill miljöpartisten Jonas Paulsson från Täby att man utser matambassadörer i regeringens ”Matlandet Sverige” som förespråkar ett vegetariskt alternativ. Insändaren syns i en rad tidningar runt om i landet.  Man får självklart ha sin egen syn på vad vi stoppar i oss och varför vi gör de val vi gör. Men att använda klimatsamvetet i dagens debatt för att minska köttkonsumtion när det i grunden inte är klimatet det är frågan om är i mitt tycke att missbruka argument! De som idag driver frågan utifrån att kött skulle vara både klimatfarligt och hälsofarligt är samma personer som tidigare har drivit samma fråga utifrån argumenten om etik och hur vi hanterar djur. Samma grupper och personer som ifrågasätter vår rätt att överhuvudtaget döda djur.

Jag menar att det är rätt självklart att Matlandet Sverige i internationella sammanhang lyfter fram kött och fisk eftersom detta är den basföda som har gjort det möjligt att från början överhuvudtaget befolka de norra delarna av vårt klot! Visst kan man av djuretiska skäl ha synpunkter på djurhållning och långa djurtransporter. I mitt fall hjälper jag det samvetet genom att i första hand äta kött från vilt jag nedlagt själv eller fisk jag själv dragit upp. Det senaste året kompletterat med ägg från egna höns och snart också lite kött från egna får. Så jag känner mig rätt tillfreds vad gäller mitt eget miljösamvete och jag tycker verkligen om en köttbit på tallriken!

Att förfasa sig över vilken åkerareal som ”går till spillo” för produktion av djurfoder istället för mat till människor klingar ihåligt så länge god åkermark planteras med skog eller byggs över med vägar och hus! Världens problem med matproduktion är inte att maten inte finns utan hur den fördelas. Så till alla de som förespråkar andra matvanor än kött och fisk, gör det men gör det med de argument ni egentligen utgår ifrån och stå för dessa. Att skapa dåligt miljösamvete för ALLT man gör innebär bara till slut att alla struntar i alla argument, även de goda.

Men i just denna fråga kan man ju undra om tanken med matambassadörer kanske var att lyfta fram det goda i Sveriges matproduktion och inte med pekpinnar tala om för andra vad man ska lägga på tallriken? Finns det bra vegetariska rätter så ska de självklart finnas med i marknadsföringen också, men kött är och förblir en väsentlig del av den svenska matkulturen!

av /3 Kommentarer

Älgpopulism

•

Arbetet med den nya älgförvaltningen har som jag skrev i ett sidoinlägg till detta krävt en hel del resurser i form av tid och kraft för oss. Trots idogt arbete har vi i flera frågor inte nått så långt som vi hade önskat, vilket dock knappast heller låg i korten. Det är smått roande att se hur Jägarnas Riksförbund under de senaste månaderna försökt kapitalisera på detta, genom att profilera sig som om de till skillnad från SJF hela tiden stått upp mot det nya systemet. Nu senast försöker Solveig Larsson i en insändare i Jaktmarker och Fiskevatten beskylla SJF för att det skapas ”byråkratiska överbyggnader”. Intressant nog för Riksjägarna i elfte timmen fram den förvaltningsmodell som var mycket nära att leda till att älgen utrotades i Sverige som alternativ: allmän jakt på älg.

 

Det är exempelvis ingen djärv gissning att tjurandelen skulle störtdyka om fri jakt på älg infördes, som Jägarnas Riksförbund vill. Foto ©: Fredrik Widemo.

Svenska Jägareförbundet grundades 1830 i stor utsträckning för att göra det möjligt att enas om en fungerande älgförvaltning. Stammen var då skjuten sönder och samman, genom en allmän jakttid på älg i kombination med en hel del tjuvskytte. Vi lyckades vända utvecklingen, och är med rätta stolta över det. Samtidigt är älgförvaltningen något som kontinuerligt varit på tapeten sedan dess. Och skall man tro på historien så är det väl inte särskilt sannolikt att sista ordet är sagt för överskådlig framtid den här gången heller.

Vi är väl egentligen, till skillnad från skogsbruket och en del andra markägarkategorier, hyfsat nöjda med det befintliga systemet. Vi är dock negativa till B-licenserna, som medger att skjuta ett valfritt djur så länge marken är på minst fem hektar. En så liten areal medger självfallet inte ett hållbart uttag på en vuxen älg per år, men eftersom jakttiden begränsas till några få dagar är det många B-licenser som inte lyckas skjuta sin älg. I flera län ligger därmed avskjutningen per hektar på B-licenser ungefär på samma nivå som för A-licenser. Då är väl allt frid och fröjd? Njaa… enbart förekomsten av B-licenser påverkar inte sällan hur andra bedriver sin avskjutning. Argument som ”Varför ska jag spara oxen när grannen skjuter den så snart han kan”, känns säkert igen. Därmed blir det svårare att få gehör för avskjutningsregler inom skötselområden och storlicenser om det finns en massa B-licenser insprängda i området.

Rätten att skjuta en vuxen älg har länge varit en hjärtefråga för Jägarnas riksförbund, som därmed omhuldat B-licenserna. Nu när de försvinner går man alltså ännu längre, och förespråkar allmän jakt på älg. ”Skjut älgen där den finns” och ”Vi bedriver ansvarsfull allmän jakt på annat vilt, så varför inte på älgen?” förs fram som argument. Ja, varför inte? Svaret är: frysbox och plånboken. Visst har vi ett annat samhälle idag än på 1800-talet, och det är få människor som svälter. En vuxen älg innebär dock fortfarande ett avsevärt värde, och jag tror det är fullständigt orimligt att tänka sig att inte älgstammen skulle överbeskattas på många håll om allmän jakt infördes. Nu finns det förstås krafter som gärna skulle se att älgstammen sköts ned rejält, men det är onekligen förvånande att en jägarorganisation lanserar tanken.

Alla förstår självfallet att det hur som helst är en fullständig utopi att en helt annan förvaltningsmodell skulle tas som ett seriöst förslag nu, ”fem i tolv”. I synnerhet som vi knappt hinner färdigt med det system vi arbetat med i ett par år. Det inser förstås Riksjägarna också, men man försöker skapa billiga poänger genom populistiska utspel. Just i det här fallet faller det dock ovanligt platt, eftersom de flesta nog kan sin historia. Dessutom krävs det ingen större fantasi för att sätta sig in i hur många älgar Pelle och Stina skulle skjuta om de fick välja själva… och hur många Kalle skulle skjuta för att se till att Pelle och Stina inte gjorde det först. Älgen och älgjakten är helt enkelt för stor för att allmän jakt skulle fungera.

Älgjakten kommer inom den nya älgförvaltningen att bli mer omgärdad av regler än tidigare och det kommer bli dyrare att jaga älg. Samtidigt kommer jägarnas inflytande över förvaltningen troligen att minska. Jag kan försäkra Solveig om att det inte är genom vår försorg. Vi har jobbat mycket hårt och målmedvetet för att så inte skulle bli fallet och har garanterat lagt mer resurser på frågan än Jägarnas Riksförbund. Däremot är det helt korrekt att vi tror på en samverkan mellan marker och jaktlag, för att kunna förvalta älgen hållbart. Därför är vi självklart mot allmän jakt på älg och anser att det skall löna sig att samverka inom skötselområden.

 

av /6 Kommentarer

Den nya älgförvaltningen sämre för jägarna

•

Just nu sitter Jägareförbundets hela organisation, liksom många andra, med ännu en omgång av remisser om den nya älgförvaltningen. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på, och man kan nog ana en viss mättnad över älgremisser på sina håll i våra led. Nu är det Naturvårdsverket som blivit klara med sina förslag till föreskrifter, och det är först nu som vi verkligen kan se hur förvaltningen är tänkt att fungera. Hur blir den nya förvaltningen då? I klartext: den blir sämre för jägarna, vilket varit meningen hela tiden. Men den hade för all del även kunnat bli ännu sämre…

Jakträtten följer markägandet i Sverige. Därmed kan man kanske tycka att markägarna redan borde ha möjligheten att styra inriktningen på viltförvaltningen, låt vara inom ramen för ett hållbart brukande av viltet som naturresurs. Som bekant lyckas man dock i många fall inte med detta inom dagens system. Därmed har allt starkare krav rests från markägarhåll på en ny förvaltning, där markägarna har ett större direkt inflytande över såväl mål som genomförande av älgjakten. Statsmakterna har lyssnat på dessa argument när man tillsatte en ny älgutredning och skrev instruktionerna för utredningens inriktning. Valet av en tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen som utredare visar också tydligt vilken vikt man lagt vid frågan om skogsbrukets upplevda behov och betydelsen av ökat inflytande från markägarsidan.

Jag tycker att Maria Norrfalk gjort ett utmärkt jobb som utredare inom ramen för sitt uppdrag. Nu har vi kommit ytterligare några steg mot en ny förvaltning. Delar av utredningens förslag har anammats, medan andra delar förändrats eller lagts till genom beredning och remissrundor. Den grundläggande inriktningen på ett ökat inflytande för markägarsidan ligger fast, helt i enlighet med den politiska viljan. Jägareförbundet har självfallet drivit många olika frågor såväl under utredningsarbetet som efteråt. I en del fall har vi fått gehör för våra åsikter, men oftast inte fullt ut. Eller alls, i några fall.

 

Norsk okse, som råkar ha förmånen att leva i ett bördigt landskap utan tall. Foto ©: Fredrik Widemo.

En av våra grundteser är att förvaltningen skall byggas underifrån, med fokus på de lägsta nivåerna och lokal förankring. Vi ser alltså skötselområdena och jaktlagen som utgångspunkten för förvaltningen. Markägarsidan tar ett tydligt ovanifrånperspektiv och har fokuserat mer på förvaltningsområden än på skötselområden. Man vill ha en mer tydlig styrning av målen för jägarna och en reglering av jakten, även inom jaktsäsongen.

För att uppnå detta krävs ett omfattande byråkratiskt system, som kan hantera inventeringsresultat, samt fastställa och följa upp avskjutningsplaner. Det har varit ett absolut krav från markägarsidan att jaktresultatet rapporteras och följs upp under säsongen, så att man verkligen skjuter så många älgar som man fått tilldelat. Annars får andra inom förvaltningsområdet göra det, och man löper risk av avregistreras som skötselområde. I det nu liggande förslaget kan man avregistreras om skötselområdet avviker mer än 20 % från planen när det gäller antal älgar, andelen kalv eller andelen tjur som skjuts under ett år. Möjligheterna att själv bestämma att man vill bygga upp en stam till en viss sammansättning eller storlek finns inte längre. Vilket alltså för all del var hela poängen med en ny förvaltning. Tillämpas detta hårt kan det dock även bli jobbigt om man exempelvis har en varm september och sedan får tidig snö i oktober i Norrland…

Kontrollsystemet blir självfallet både tidskrävande och kostsamt. Utöver ideellt arbete och sådant som arvoderas, så är alla är överens om att länsstyrelsernas arbetsbörda kommer att öka inom det nya systemet, vilket knappast var utredningens mening. Förvaltningen skall vara självfinansierande, det vill säga det blir i stor utsträckning du och jag som älgjägare som får betala allt detta genom höjda fällavgifter på vuxna djur och nya fällavgifter på kalv. De senare specificeras till 1/3 av fällavgiften till för vuxna djur i förslaget.

Vi som jobbat med det hela i några år har sett hur förslaget vuxit fram, och har väl successivt vant oss vid tanken på hur det troligen kommer att se ut. Samtidigt som vi självfallet gjort vårt bästa för att påverka utgången. Det finns dock en uppenbar risk att jägarkåren får ett mer brutalt uppvaknande när systemet införs. Den vanlige jägaren lär i första hand märka att det kommer kosta betydligt mer att skjuta en älg, vilket omöjligt kan bli särskilt populärt. Fällavgift på kalv kommer knappast heller att främja kalvskyttet.

Det finns inga skäl att döma ut det nya älgförvaltningssystemet innan det ens sjösatts, och det innehåller även viktiga och positiva nya delar. Ett exempel på detta är fokus på att man måste förvalta hela ekosystemet. Hur förvaltningen kommer att fungera i praktiken bestäms till syvende og sidst av hur jägarna och markägarna klarar av att samverka på alla nya nivåer. Vi måste dock vara tydliga med att systemet blivit mycket dyrare och mer komplicerat än vad vi önskat, samt att vi tappar i inflytande över älgförvaltningen. Detta har skett mot vår vilja, men är ett resultat av en politisk realitet vi haft att hantera. Vi har dock samtidigt avvärjt en hel del än mer långtgående förändringar.

Nu biter vi ihop och tar ännu ett ”remissryck”. Sedan skall det bli väldigt skönt att snart få jaga älg, och inte bara debattera förvaltningen…

av /2 Kommentarer

jakt på ord

•

Det känns som om jaktsäsongen verkligen är på gång nu! Inte bara beroende på årsmötestider, jaktlagsmöten och kretsmöten inför älgjakten. Även bekantas diskussioner om man är redo, hur hundarna har tränats, rapporter om mer eller mindre lovande tillgång på fågel, var man ser älgar och björnar, lyckade eller mindre lyckade jakter på grävling. Kort sagt, tempot ökar för oss jägare när vi kommer in i augusti!

Eftersom jakten börjar på allvar så kommer också bevakningen av jakten att bli tydligare och vårt sätt att jaga kommer att ge utrymme för synpunkter, både från andra som jagar, journalister och de som inte jagar. Eftersom vi vet det så är det självklart så att det är viktigt att vi alla tänker på vad vi gör och hur vi gör det. Jakt ska bedrivas så att vi kan få bred acceptans för vad vi gör. Det har vi idag, en mycket stor majoritet av svenska folket accepterar jakt och hur vi jägare bedriver den. Självklart finns det de som inte gör det, kanske till och med någon som kommer att kommentera detta, men sånt får man leva med. Man kan inte leva så att alla blir nöjda med allt man gör. Men för oss jägare är det viktigt att vi har majoriteten bakom oss även om inte majoriteten själv jagar. Därför är det också viktigt att vi jagar och beter oss så att denna acceptans finns kvar och i bästa fall förstärks.

Hur gör vi då det? Vi pratar om jaktetik. Det är självklart ett bra ord och naturligtvis ska vi ha jaktetiska överväganden då vi jagar. Jägareförbundet har tagit fram några korta enkla regler att fundera över. Men räcker detta i framtiden? Jag har läst ett antal böcker om hur vi och andra ser på jakten idag. Det mesta som finns är amerikanska böcker och tar upp problem och intryck ur ett amerikanskt perspektiv. Mycket är detsamma där som här, men det finns också en hel del som skiljer våra traditioner åt vilket gör att man får ta även dessa böcker med en liten nypa salt. Men det finns ett intressant språkligt problem som jag ännu inte har funnit lösningen på. Kanske jag via detta inlägg kan få någon hjälp av er som läser?

Vi pratar jaktetik och amerikanerna pratar om ethical hunting. Så långt allt väl och i det stora hela är vi nog överens i detta. Respekt för naturen, inte orsaka viltet onödigt lidande, ta tillvara det vilt man fäller o.s.v. Men i den amerikanska debatten förekommer ett annat uttryck som jag inte hittar någon bra svensk översättning på, nämligen ”fair chase”. När man läser om detta så är kanske det snabbaste och enklaste sättet att översätta det till svenska att ”ge viltet en sportslig chans” men jag känner att det borde finnas ett bättre ord för det. Fair chase är något mer än de etiska funderingarna på jakten. Här funderar man också över hur långt kan tillbehörshysterin gå utan att man förlorar jaktens själ? Stora jaktlag kontra ensamjägare – jaga med eller utan den senaste tekniska utrustningen – jaga utan hund, med en hund eller många hundar? Är något av detta mer rätt eller fel än det andra? Spelar Fair chase någon roll så länge vi gör det etiskt korrekt? Jag tror att det gör det i allmänhetens ögon! Jakt ska inte vara FÖR enkelt, det ska inte vara som att gå och köpa falukorv på ICA. Jakten måste vara något mer, men vad?!

I älgsammanhang hör man från de som jagade i början av 80-talet att det var mer slakt än jakt – hur drar man gränsen där och vad avgör vad som är vad?

Jag tar gärna emot förslag på en bra svensk översättning av ”fair chase”!

Ibland kommer det idéer om att ta fram mer detaljerade etiska riktlinjer för det ena eller det andra. Jag tror att det blir svårt. Däremot tror jag att vi jägare måste bli bättre på att prata om varför och hur vi jagar. Fundera på om du jagar som om du hade haft ett TV-team i ryggen. Om inte, vad skiljer och varför? Idag behövs förresten inte något TV-team för att nå offentligheten. Nu filmar vi själva och lägger ut det på YouTube och Facebook. Allt detta påverkar andras syn på oss jägare och jakten. Ansvaret är rätt tungt på den som publicerar jaktsekvenser på nätet även om man kanske inte tänker i dom banorna när man gör det.

Jag hoppas att alla jägare får en bra säsong, att jakten sker på ett etiskt bra sätt och att vi alla gemensamt kommer att vårda jaktens själ så att både vi och kommande generationer kan fortsätta att ”trampa Dianas stigar”.

av /10 Kommentarer

Kraven för vapeninnehav är tillräckliga

•

 

Det har nu gått två veckor sedan massakern på Utøya och attentatet i regeringskvarteret i Oslo. Den första chocken har väl därmed lagt sig för oss som inte var direkt berörda, även om vi aldrig glömmer den 22 juli. Tiden för att analysera varför Brevik begick sina terrordåd, och om de hade kunnat förhindras, är därmed inne. I Norge har man tillsatt en särskild kommission som skall utreda hela förloppet, men även i Sverige och resten av EU försöker man självfallet dra lärdom av vad som skett. Nu har även Sveriges regering beslutat att det skall tas fram en handlingsplan för att minska risken för extremistiskt våld.

Själv befann jag mig med familjen i bil på väg från Vega tillbaka till Brønnøysund och det norska fastlandet när vi fick höra talas om vad som hänt. Jag har bott ett par år i Norge, och är där regelbundet eftersom min fru är norska. Vi tillbringade veckan efter den 22 juli hos olika norska släktingar, och i stor utsträckning framför deras TV- och radioapparater. Eftersom jag samtidigt följde mediatäckningen i Sverige kunde jag konstatera att det fanns tydliga skillnader i vad man valde att fokusera på. Utformningen av reglerna för att köpa konstgödsel togs upp redan under det första dygnet i Norge, medan man inte alls diskuterade kraven för vapenlicenser under den första veckan. Sedan dess har dock frågan väckts, även om den inte fått lika stor täckning som den snabbt fick i Sverige.

Både i Norge och i Sverige är det klart vanligare att knivar används vid våldsbrott än att skjutvapen gör det. BRÅ har nyligen lagt fram en rapport där man tvärtemot vad man skulle kunna tro utifrån kvällslöpen drar slutsatsen att dödligt våld totalt sett minskat under den senaste tjugoårsperioden. Det gäller framför allt våld riktat mot barn. Däremot har dödligt våld i samband med uppgörelser inom undre världen ökat. Här är det relativt vanligt att skjutvapen förekommer, oftast illegala sådana. Enligt BRÅ minskar det dödliga våldet med legala skjutvapen, medan det dödliga våldet med illegala vapen ökat.

Reglerna för att få vapenlicens i Norge är mycket lika reglerna i Sverige. För att få jaktlicens krävs jägarexamen och för att få målskjutningslicens krävs det minst sex månaders aktivt medlemskap i en skytteförening. Föreningen intygar därefter att man är en aktiv skytt med behov av ett vapen för målskjutning. Föreningen kan dock även välja att inte utfärda något intyg. Föreningsintygen fyller här en viktig funktion, då styrelsen gör en bedömning av om man vill ha personen som en del av sin verksamhet.

Det är Tillståndsmyndigheten inom varje polisdistrikt som bedömer om en person bör få en vapenlicens, eller inte. När det gäller målskjutningsvapen inhämtar man föreningarnas synpunkter genom kravet på föreningsintyg, och inte sällan genom direkta kontakter mellan handläggare och föreningarna. För jaktvapen krävs enbart jägarexamen, men de vapen som Breivik använde på Utøya ska man i Sverige normalt bara kunna få på målskjutningslicens. Det visar sig dock att åtminstone en Tillståndsmyndighet fortsatt att utfärda jaktlicenser även efter att Ruger Mini 14 togs bort från listan över godkända jaktvapen. Här finns ett problem som vi från Skytterörelsen lyft fram gång efter annan gentemot myndigheterna: Tillståndsmyndigheterna tillämpar regelverket väldigt olika i olika län. Det är varken rättssäkert, rimligt eller lämpligt att kraven för att få en vapenlicens skiljer kraftigt mellan län.

Hade massakern på Utøya kunnat förhindras genom andra regler för utfärdande av vapenlicenser? Knappast. Såväl i Norge som i Sverige drar många den logiska slutsatsen att Breivik sannolikt bara ansträngt sig ytterligare för att skaffa ett illegalt vapen istället. Det innebär dock självfallet inte att man inte bör fundera över hur reglerna är utformade.

Både Sverige och Norge har redan jämförelsevis restriktiva vapenlagar. Jag är övertygad om att dagens system hanterar allt utom de extrema undantagen väl, och de personerna kommer ändå att skaffa illegala vapen eller andra medel för att nå sina mål. Det är också viktigt att hålla i minnet att våldsbrott med legala vapen minskar, medan det motsatta gäller för illegala vapen. Här borde man lägga fokus i vapendebatten, samtidigt som myndigheterna måste se till att regelverket tillämpas på samma sätt över hela landet.

Det är kanske naturligt att samhällets problemlösare närmast reflexmässigt först fokuserar på regelverket kring vapen och konstgödsel efter vad som hänt. Och mänskligt. Det krävs dock ingen längre analys för att inse att det krävs betydligt bredare grepp och med ett helt annat fokus för att minska risken för extremistiskt våld. När det gäller reglerna för vapeninnehav och deras tillämpning så är det självklart helt nödvändigt att vi inom Skytterörelsen och jägarorganisationerna även i fortsättningen har en kontinuerlig dialog med myndigheterna. Vi har samhällets förtroende att inneha vapen, och liksom alla förtroenden är det något vi måste förvalta väl.

 

av /11 Kommentarer

rådjur, en symbol för den farliga naturen

•

Ja naturen är en komplicerad instution! Här diskuterar vi antalet rådjur utifrån födounderlag för lodjur och möjliga jaktuttag av oss jägare. Med hjälp av utfodringsinsatser av i första hand jägare har rådjur överlevt ett par rejäla vintrar och nu vill man kraftigt sänka antalet rådjur i landet. Varför? För att fästingar tycker om rådjur och det anses att täta rådjursstammar skapar problem för oss människor genom att skapa förutsättningar för mer fästingburna sjukdomar. Varför nivån på rådjursstammen skulle vara just en tredjedel av dagens har jag inte riktigt klart för mig, men jag gissar att det vore oklokt att gå ut med att man borde utrota rådjuren i områden där det bor många människor? För något år sedan fanns det önskemål att minska ner antalet rådjur till och med i Gällivare av alla ställen, just med hänvisning till risken för TBE och Borelia.

Är det så mycket att fundera över, ett djur som skapar problem för oss människor borde självklart hållas på en minimal nivå? eller? Enligt forskaren Thomas Jeansen bör rådjuren minska ”exempelvis genom avskjutning”. (Att förespråka vintersvält kanske är väl magstarkt?) Då krävs alltså insatser av jägarna för att lösa ett problem. Jägarna som är en av de grupper som är mest i riskzonen att själva drabbas eftersom de vistas ute i markerna, hanterar rådjur och dessutom i hög grad har hundar som springer i marker med fästingar. Man tycker att denna grupp ställer upp först av alla, men jag är tveksam till att det blir så!

Det ska bli intressant att se om det blir någon debatt mellan de som vill ha många lodjur och de som vill begränsa rådjuren med hänvisning till att man ska ”svälta ut” fästingarna. Svälter man ut den ena så svälter man ut den andra…

Visst är det rimligt att fundera över hur vi ska förvalta och sköta om naturen och anpassa viltstammarnas storlek beroende på vilka problem de ställer till för oss människor. I just det här fallet tror jag dock att ansvarig forskare kanske är lite för fokuserad på sitt eget begränsade område utan att ordentligt ha funderat igenom helheten. Som sagt, naturen är komplicerad. Jämfört med Sverige för femtio år sedan är det inte bara rådjuren som har ökat. I södra och mellersta Sverige har det totala antalet klövvilt ökat kraftigt. Hur vi balanserar detta kan säkert diskuteras. Fästingarnas ökning och de därtill hörande sjukdomarna kan möjligen också kopplas ihop med klimatet idag jämfört med på 1960-talet och inte bara en enkel ekvation med fästingar kontra rådjursantal.

Problemet med dessa utspel är snarare att det ytterligare spär på uppfattningen att naturen är farlig för människan. Frågan är om vinsten i säkerhet för människor uppväger förlusten vad gäller intresse för att vara ute i naturen och inte bara se den på TV? Jag är övertygad om att det är en olycklig utveckling och den övertygelsen borde delas av alla naturintresserade oavsett om man vill jaga, fiska eller bara titta på…

 

av /14 Kommentarer

Sommaren går mot sitt slut – äntligen!

•

Så har då sommarens semester avklarats vilket förklarar tystnaden från mig under de senaste veckorna. Lite fiske har man hunnit med, även om det inte är så mycket i frysen utan det mesta har avnjutits i samband med fisketurerna. Några dagar med ”slow-food”- preparering har det också blivit när man har tillbringat någon dag med att röka kött, en avkopplade sysselsättning då man är ”fast” i 5-6 timmar för att pyssla om rökkåtan och elden. Resultatet blir i alla fall lysande när man har bra råvaror, vilket vi jägare har förmånen att ha! Vitsvanshjort, älg, gås och vildsvin – en bra mix att stoppa i ryggsäcken nu när jakterna närmar sig. Visst är det på sätt och vis sorgligt att sommaren rusar iväg så fort som den gör.  Men vi jägare har ju en stor fördel framför andra svenskar, vi längtar även till hösten vilket gör traumat med en avslutad sommarsemester ytterst marginellt!

Nu är man alltså tillbaka och självklart är utkastet till skrivningar runt det nya älgsystemet som Naturvårdsverket har ute på remiss en tung del av arbetet framöver. Många frågetecken har rätats ut i den skrivning som är utsänd, men fortfarande famlar man lite i mörker på andra punkter. Förhoppningsvis kommer synpunkterna och därpå följande justeringar att lösa de största knutarna som återstår. Själv tycker jag att man kunde ha uppnått samma resultat med justeringar i det nu gällande systemet, men nu har vi att förhålla oss till det nya och det ska säkert också gå bra! Fortfarande syns det en viss ambivalens i skrivningarna vad gäller lokalt eller centralt styrande över jakten. Jag kommer säkert att återkomma till det senare under hösten, men att gå från enbart tilldelning av vuxna älgar till att tilldela vuxna fördelade på kön samt kalvar känns för mig inte som att föra ner besluten på lokal nivå… Nåja, nu får alla tycka till så får vi se hur regelverket ser ut när det väl ska träda ikraft. Det som kan bli intressant är om man hittar personer som vill sätta sig i förvaltningsgrupperna innan man har klubbat förutsättningar och arbetsuppgifter. Visst hade saker varit enklare om man hade haft ett år till på sig och kunnat ta beslut i rätt ordning istället för nuvarande baklängesmodell. Risken blir ett något förvirrat år framöver men det kommer även det att vara ett övergående problem och jag är rätt övertygad om att vi kommer att jaga älg även nästa höst!

Denna höst blir alltså lite historisk eftersom det blir det sista året vi kommer att jaga på A-licens, B-licens och E-områden. Förhoppningsvis kommer ändå de flesta diskussionerna runt kaffeeldarna vara hur vi sköter vår älgstam och inte vilka administrativa regelverk som påverkar vår jakt!  Fast ska jag vara ärlig så hoppas jag kanske ännu mer på att de vi pratar om runt kaffet är hur trevligt det är att träffas, vara ute i skogen och att jaga med gamla vänner och nya bekantskaper! Nu när årsmöten är aktuella i många jaktlag kan man ju också passa på att ta upp frågan hur man får in nya jägare i laget!

Ännu är det sommar och tid för hundträning, skytteträning och kanske också egen konditionsträning! Innan man vet ordet av är jaktsäsongen i full gång! Jag känner mig redo, gör du?

av

Vindkraften i landskapet

•

Etablering av vindkraftverk påverkar fåglar, men hur landlevande däggdjur påverkas har knappt studerats. Bilden visar Näsudden på Gotland, där jag tidigare studerade brushanar under många år. Foto: Fredrik Widemo.

Den sista slutspurten innan semestern har jag ägnat åt vindkraft, och dess eventuella inverkan på våra omgivningar. Energimyndigheten och Naturvårdsverket driver gemensamt programmet Vindval, som syftar till att ta fram kunskap om effekterna av vindkraftsetableringar. Nu på sluttampen har det blivit dags för att låta en expertgrupp ta fram en syntesrapport om effekterna på landlevande däggdjur. Jag har tidigare utrett effekterna på fågelpopulationer åt Sveriges Ornitologiska Förening, och det är minst sagt anmärkningsvärt hur litet forskning som bedrivits på effekter på klövvilt jämfört med effekter på fåglar. Möjligen kan man också fundera över om det är vettigt att sjösätta ett antal så stora projekt utan att ha ägnat mer kraft åt att studera effekterna… eller hur negativa effekter kan minskas. Det finns dock faktiskt även en del potentiellt positiva effekter.

För slättbygden beskriver Jordbruksverket i en ny rapport på ett utmärkt sätt hur man kan åstadkomma detta genom att anlägga så kallade ”kreotoper”, vilket är naturmiljöer som skapats för att gynna vissa arter. Det kan exempelvis handla om att anlägga grusåsar, dammar eller buskrader i anslutning till verken. Vindkraftsetableringar i skogsmiljö erbjuder dock precis samma möjligheter att aktivt skapa variation i livsmiljöerna och återskapa strukturer som försvunnit ur landskapet. Ett typexempel på sådana landskapselement är buskmarker och sluttande, lövdominerade bryn. Här finns även utmärkta möjligheter att skapa tillgång till foder för viltet.

Etablering av vindkraft i skogsmiljöer innebär att stora områden skog avverkas för att ge plats för verk, vägar och kraftledningar. Vid vindkraftsetableringar är dock inte avsikten att rekrytera ny skog efter avverkningen. Därmed kan man välja skötselformer för de avverkade områdena som skapar värdefulla foderresurser för klövviltet utan att ta hänsyn till betesskador. Genom att avsätta icke hårdgjorda ytor i anslutning till vindkraftsanläggningar för foderproduktion, så kan man attrahera klövviltet och minska betesskadorna i det övriga landskapet. Även om klövviltet skulle undvika områdena närmast verken (vilket vi inte vet), så finns det stora arealer lämpliga fodermarker längs vägar och kraftledningar. Genom att viltanpassa vindkraftsanläggningarna kan man därmed åtminstone delvis motverka eventuella negativa effekter av fragmentering och ökad störning för många av de landlevande däggdjuren.

Etablering av vindkraft har självklart effekter på djur, växter och inte minst på landskapsbilden. Därmed måste man välja de platser där man uppför anläggningar med samma omsorg som vid vilken annan exploatering som helst. Därefter bör man självfallet göra vad man kan för att minska eventuella negativa effekter. Kan man dessutom skapa naturvärden och en mer tilltalande miljö i anslutning till anläggningarna är det självfallet ännu bättre. Troligen kommer det även att öka acceptansen för vindkraften, vilket förstås är en av anledningarna till projekten och satsningarna. Man får hoppas att vindkraftsexploatörerna är villiga att satsa på denna typ av åtgärder och att markägarna inser värdet av att skapa foderresurser i områden där man ändå avstår från att försöka rekrytera skog. Därmed kommer värdet av etableringarna att öka och konflikterna rimligen att minska, även om de inte försvinner helt. Vindkraften kommer självfallet alltid att innebära ett ingrepp i den lokala miljön.

av /7 Kommentarer

Jakt ger mångfald i slättbygd

•

På sistone har jag ägnat det mesta av min tid åt frågor som rör viltanpassad markanvändning och naturvård i skogen, även om jag varit ute i brynen och tassat en del också. Idag har det istället varit strandängar och slättbygd som stått i fokus. Jakten bidrar även här till att skapa drivkrafter för ett mer varierat brukande till gagn för mångfalden, precis som i skogen. I det öppna landskapet har vi enligt min mening kommit längre i samarbetet mellan myndigheter och olika aktörer när det gäller naturvård. Ett exempel på detta är projektet Mångfald på slätten, som drivs av Jordbruksverket och näringen gemensamt.

Viltåkrar gynnar inte bara vilt, utan även annan mångfald. Här är det en tistelfjäril som utnyttjar foderoljerättika. Foto ©: Fredrik Widemo.

Syftet med projektet är att öka den biologiska mångfalden i områden med intensiv jordbruksproduktion, och jag sitter med i referensgruppen för projektet som representant för Jägareförbundet. Andra aktörer är bland annat LRF, Jordägareförbundet, Svensk Raps, Sveriges Ornitologiska Förening, Hushållningssällskapet, SLU, Lunds universitet och flera länsstyrelser.

Nu under det avslutande året av projektet genomförs flera workshops för rådgivare, men även fältdagar för brukare och en intresserad allmänhet. Plats och datum för de olika arrangemangen finns på projektets hemsida. Där kan du även lära dig hur du kan gynna en del av slättbygdens fåglar och hur de låter genom LärKvitter. Du kan även ladda ned den som app i din mobil, så att du kan jämföra de läten du hör ute i fält med de inspelade lätena. Kul idé!

Min roll i projektet är huvudsakligen att diskutera hur man genom viltanpassad markanvändning kan få starkare viltstammar, samt vilka naturvårdsfördelar och drivkrafter det ger för att nå längre mot ett hållbart brukande. Förhoppningsvis kommer projektet även att sätta en del avtryck vid framtagandet av de nya miljöersättningarna inom jordbruket efter 2013. Här är det helt nödvändigt att myndigheter och andra aktörer hjälps åt, så att vi får ett överskådligt system med åtgärder som är verkningsfulla och ersättningar som blir meningsfulla.

Riktigt skoj att bidra till ett projekt där man inser vikten av vad vi jägare gör och kan göra!!!

av

i harmoni med livet

•

Det har varit en ganska hektiskt period med mycket farande och flackande och lite tid framför datorn. Det kanske inte alltid är de mest jordnära frågorna man hanterar, men ibland får man acceptera att tiden också får gå till lite mer långsiktigt planerande och förberedelser för framtiden. Det känns också som en liten mellanperiod i intensitet nu när sommaren har kommit så långt att utbildningssäsongen går mot halvtid och jakterna ligger på sparlåga. Det som kan märkas är att årsmötesperioden närmar sig i jaktklubbar och viltvårdsområden. Det blir alltid en hel del frågor om vad och hur man ska göra för att lösa interna problem eller ta rätt beslut. En inte alltid enkel hantering där den enskildes rätt till sin jakt måste vägas mot det gemensamma intresset av en ordnad jakt, särskilt på de vilt man jagar gemensamt. För det mesta flyter det på bra, men i vissa lägen uppstår mer eller mindre välgrundade konflikter. En snabb hantering av dessa kan göra att man slipper långvariga motsättningar, om man är öppen för varandras synpunkter och ideér. Något som kanske inte alltid är fallet, tyvärr!

Men det finns i grunden alltid någonting positivt i att jobba med jaktfrågor! Även om det kanske är en hel del konflikthantering i jobbet så är det en mycket liten del jämfört med allt det positiva som jakten för med sig för så många människor. Ett starkt jaktintresse är definitivt en drivkraft för att bo kvar eller flytta ut på landet. En nyligen publicerad undersökning bland ungdomar visar att det är något som man från samhället borde uppmuntra och stödja! De som bor eller vill bo på landet är nämligen betydligt mer i harmoni med sig själva och sin omgivning. För mig som bor i glesbygd är det ingen nyhet, men som alltid så tål sanningar att upprepas! Så vad kan vi som jägare då göra nu när antalet jägare och jaktintresserade ser ut att öka igen. Allt fler unga läser in jägarskolan och tar jägarexamen. Ungdomar, och då framför allt unga kvinnor, ser fördelarna med att bo på landet. Ja, vi kan öppna upp jaktmöjligheterna för dessa nytillkomna och se till att de får utlopp för sitt intresse! Allt för många unga säger att det inte är kostnaden eller intresset det är fel på, det är tillgången på plats i markerna! Självklart har priset betydelse och där har markägarna ett stort ansvar för att möjliggöra en långsiktig hållbar rekrytering av nya jägare. Grunden måste även i fortsättningen vara att jakten hanteras av de lokalt boende till rimliga priser, men utan att stänga dörren för andra som inte bor på orten. Men argumenten som har framförts att höjda priser ger plats för fler i jaktlagen kan vi bara motbevisa genom att ge plats åt fler nya jägare oavsett prissättning!

 

av /3 Kommentarer

Sverige fällt i EU domstolen!

, •

Nej, det handlar inte om varg, det handlar om istället om partiklar i innerstadsluften i bl a Stockholm. SNF jublar och jämför med vargjakten. WWF förväntar sig att Sverige skall dras inför domstolen även i vargfrågan och ”då är det ren juridik som gäller, och det kan sluta med dryga böter” säger de. Ja, WWF har rätt i den första delen, i domstolen är det juridiken som gäller, inte en massa tyckanden. Däremot kan det aldrig bli fråga om böter. WWF har inte koll på regelverket! Böter kan bara utdömas om ett medlemsland inte följer domstolens beslut!  

Att EU kommissionen driver frågan och nu skickat ett motiverat yttrande, är inte det samma som att Sverige blir fällt om vi hamnar där. Kommissionen ville fälla Finland på flera punkter för deras vargjakt, men förlorade i domstolen, där det är just ”juridiken som gäller”. 2001 var lodjursjakten föremål föra EU:s intresse, även den gången fick regeringen ett motiverat yttrande. Som alla vet ledde det till registrering av lodjursjägare och tilldelningarna har ökat sedan dess. Betraktarsidan försöker framställa kommissionens senaste skrivelse som om det nu bara är en formsak innan vi blir fällda i EU domstolen. Men fullt så enkelt är det inte. Juridiken är solklar och alla vetenskapliga bedömningar som gjorts visar att genetiken är viktigare än antalet vargar för att nå gynnsam bevarandestatus, så jag tror fortfarande att kommissionen skulle förlora i domstolen! Jag tror att vi vinner på en rent juridisk bedömning. Just nu är det mera politik än juridik. Att Sverige låter frågor gå ända till EU domstolen visar att regerigen faktiskt är beredd att ta strid i sakfrågor, utifrån svenska intressen, så långt det någonsin går. Det är possitivt!

Jag hoppas verkligen att regeringen fortsätter att försvara licensjakten på varg. Den fick 85 % majoritet i Sveriges riksdag och det vore fullständigt förödane för vargförvaltningens trovärdighet om EU gör allvar av hotet att stoppa licensjakten 2012. Den illegala jakten har minskat enligt forskarna från 14 procent till 4 procent sedan 2006. Är det någon som tror att den positiva trenden fortsätter om EU lägger sig i den svenska vargförvaltning?

EU kommissionen kommer till Sverige första veckan i juli, då får vi möjlighet att framföra vår syn på frågan. Självklart kommer vi att lyfta fram våra viktigaste frågor, jakt med lös hund, krav minskade koncentrationer, nationellt självbestämmande, regionala beslut m.m.

av /6 Kommentarer

Djurrätten förnekar djuren liv!

, , •

C&R på PB gädda, är det ok?

Livsåskådningsfrågor och debatt om djurens värde och rättigheter har intresserat mig länge. Tyvärr är det alltför sällan värdegrundsfrågor kring jakten blir diskussionsämnet för dagen. På sin höjd får man frågan vid någon middag, ”hur kan du skjuta rådjur som är så vackra”? Den typen av frågor tröttnar man snabbt på. Jag brukar svara att jag inte diskriminerar någon art, jag skjuter dem oavsett de är vackra eller fula! Jag brukar dessutom lägga till, ”om gud inte hade menat att jag skulle jaga älg, så hade han inte gjort dem så goda”. End of discussion!

Miljöpartiets kongress, det var annat det. Där träffade jag människor som inte bara tyckte att vissa djur var för söta för att dödas, de vill helt förbjuda mig att döda djur eller använda dem för våra mänskliga syften, av ideologiska skäl. Djuren är ju också människor, åtminstone i fablernas värld!

Debatterna på MP kongressen påminde mig om att jag fick en julklapp förbundet, ett presentkort hos ett bokförlag. Jag gjorde därför slag i saken och köpte ett par böcker om djurrätt. Undrar om det var min chefs tanke med julklappen?

Hur som helst valde jag mellan en bok av Peter Singer och Tom Regan, båda djurrättsrörelsen förgrundsgestalter. Valet föll på den senare. Singers ideologi preferensutilitarismen bygger i grunden på att minimera lidande och maximera lyckan för flertalet. Att t ex begränsa älgstammen genom jakt, där älgar dör snabbt av skottet, borde vara ok eftersom den enskilda älgen inte lider av det. Samtidigt vinner älgstammen totalt sett på att de inte blir så många att de dör av svält och sjukdomar. Dessutom vinner älgjägarna på det och vi är ju lika många som älgarna! Maximerad lycka för älgar och jägare! Singers värderingar kan ge stöd för jakt, men blir ändå absurda eftersom han inte gör skillnad på människor och djur. Spädbarnsmord och barmhärtighetsmord är också ok. Familjen och samhället kan vinna på att de dör!

Peter Regans moralfilosofi utgår från att däggdjur och fåglar liksom människor är kännande varelser, livssubjekt, som uppfattar sig själva som individer. Insekter och fiskar räknas alltså inte in. Regan menar att fåglar och däggdjur därför har samma rätt till liv som vi människor. Det är i princip ingen skillnad på att döda en gris eller en människa!

Boken, Djurens rätt, människans fel?, var tungläst. Personligen har jag svårt att se hur den kan attrahera någon att bli vegan. Regans argument haltar dessutom betänkligt, för att använda hans eget språkbruk. I de kritiska frågorna om hur man kan försvara odling av veganmat när han vet att all odling också dödar, även om den sker ekologiskt, svara han kort att det är skillnad mellan att döda individer medvetet och att blunda för verkligheten att djur dör även p g a odling av grönsaker.

Med rättigheter följer skyldigheter, menar jag. Det framförde jag också i debatterna till MP kongressens djurrättsförespråkare. Både på kongressen och i boken fick jag samma motargument. ”Innebär det att du tycker att vi kan slå eller döda spädbarn?” Allvarligt talat, är det veganernas och djurrättsförespråkarnas bästa argument?

Ett barn växer upp och har förutsättningarna att bli en medvetande varelse som förstår att det med rättigheter följer skyldigheter. En varg kommer aldrig, hur klok och hur social den än är, att kunna sätta sig in i älgens lidande när den angriper den.

Människor kan vara onda och begå onda handlingar. Vargen däremot, den bara är! Det är bara vi människor som har förmågan att sätta oss in i andra individers lidande och t o m förutse det. Det är därför vi arbetar för bättre djurskydd. Men det har inget med djurrätt att göra! Tvärt om utgör djurrätten ett hot mot djurskyddet. Eftersom djurrätten förnekar oss att döda djur kommer de arter som finns för människan skull att utrotas! Vem tar ansvar för rödkullan, fjällkon eller tamgrisen, den dag vi inte får döda dem längre? Ingen!

Djurrätt innebär utplåning av våra tamdjursraser! Vad skulle fjällkorna välja? Att som i naturen i övrigt beskattas eller att helt utrotas?

Djurrättsrörelsen har insett att de är i minoritet. Vi svenskar ser fram emot den grillade köttbiten en varm sommarkväll och vill ha våra mediciner testade innan vi själva stoppar dem i munnen. Därför har djurrättsrörelsen istället infiltrerat djurskyddet i syfte att försvåra eller omöjliggöra t ex grisuppfödning, minkfarmning och djurförsök genom att misskreditera dem och genom att skapa rubriker som får politiker, helt utan eftertanke, att t ex säga att de skall sluta äta julskinka. Sakta men säkert försöker man döda en bransch i taget. Vad är det t ex som får Djurskyddet Sverige att engagera sig i vargfrågan? Inte är det för att vargarna lider, utan för att vi överhuvudtaget jagar dem. Har det med djurskydd att göra?

Djurskydd borde engagera alla, inte minst oss jägare. Jag upprörs också av alltför långa djurtransporter, av vanvårdade djur eller av att en älg tvingas leva med en svår skottskada. Men tyvärr börjar jag allt mer misstänksam mot larm om vanvårdade grisar eller uppgifter om sälar som flås levande. Helt enkelt för att den som larmar inte vill förändra uppfödningsmetoder, bur storlekar eller avlivningsmetoder. De vill ta stoppa all uppfödning, alla djur i bur och förbjuda all avlivning av djur, oavsett hur djurvänliga metoderna är eller hur stora burarna är. Kanske är det hög tid att vi jägare och jordbrukare tar tillbaka djurskyddsfrågorna från dem som vill utrota rödkullan och tamgrisen och förbjuda jakt! Självklart skall vi inte orsaka djur onödigt lidande, men döda dem måste vi för att de och vi skall överleva!

av /8 Kommentarer

Samförstånd i älgförvaltningen?

•

Tiden rusar framåt mot höstens älgjakt och mot sista datum för beslut inför jakten 2012. Tonläget mellan jägare och markägare är ibland högt och journalist gör det ofta till konflikter. Jag tror att andelen jagande markägare och markägande jägare är så stort att man i grunden har förståelse för varandras argument så länge de är realistiska. Man kan till och med komma så långt att det går att acceptera olika synsätt under förutsättning att man för en dialog. Jag blev därför orolig när Sveaskog och SCA meddelade att ett älgskötsleområde på 212 000 hektar skulle inför avlysningsjakt redan nu i höst. Ett möte var utlyst där man skulle tala om det. Det var alltså inte en fråga att diskutera inför kommande år utan ett fullbordat faktum. Nu avlöpte mötet enligt uppgift relativt bra i slutändan, själv kunde jag tyvärr inte vara på plats. Men det finns ett antal varningsflagg att hissa inför hur detta genomförs. För det första innehåller detta älgskötselområde mer än bara bolagsmark. Självklart borde de ingående privata jaktlagen ha varit inbjudna till en tidig diskussion om detta. I nuläget är det försent att hinna lämna samarbetet inom skötselområdet om man inte ställer upp på förslaget om avlysningsjakt. Samråd borde istället ha skett nu inför hur man tänker sig nästa års jakt och inte vad som sker redan till hösten.

Att syftet är att öka älgavskjutningen är uppenbart, men det finns bättre idéer runt detta än avlysningsjakt när antalet älgar och jaktlag är så många som det rör sig om här. Hade Sveaskog och SCA funderat på att kraftigt reducera fällavgifterna när man uppnått en viss nivå av tilldelningen skulle viljan att öka avskjutningen troligen bli större. Nu kan plånboken ändå styra över hur många älgar man i jaktlagen anser sig ha råd att fälla. En avlysningsjakt riskerar dessutom att antalet chansartade skott ökar vilket förhoppningsvis inte är något som vare sig Sveaskog eller SCA egentligen vill. Visserligen upplever jag ibland att älgen ses mer som ett skadedjur än som en resurs, men en hög etik i jaktutövandet är självklart. Som jaktledare strävar man efter en nollvision i skadeskjutninger men en avslysningsjakt riskerar att öka trycket på de enskilda jägarna att avlossa skott där man kanske annars hade avstått. Det är en faktor att räkna in i detta.

Ska man se något positivt i detta så är det att viltdata som rapporteringssystem kommer att få ett ypperligt exempelområde i Norrbotten. Vi kan bara hoppas på att de ingående jaktlagen lyckas med att bibehålla grannsämja och ansvarsfullt skytte trots avskjutningsmodellen!

Sen sist har jag också varit på resande fot och bland annat träffat övriga länsansvariga inom det nationella viltolycksrådet. En intressant övning som även i år tydligt visade på en stor skillnad mellan norr och söder. Kanske också mellan de verksamma ute på fältet och de som skriver besluten i lagtexterna. Men det är skönt att höra att vi troligen är bäst i världen på att ta hand om inträffade viltolyckor. Eftersöksjägarna gör ett fantastiskt jobb som vi ska vara stolta över! Den administration som byggs upp runt detta måste ha som utgångspunkt att förbättra en redan fungerande verksamhet, inte att sätta käppar i hjulet för de som är aktiva. Visst är det bra att man vill förbättra verksamheten men det får inte ske på bekostnad av de som sliter ute längst med vägarna med detta! Hur var det då med norr och söder? Jag upplever det som att antalet som är intresserade att ingå i organisationen i söder är så stort att länsansvariga jägare rätt nogsamt kan välja ut de mest lämpade. I norr har vi stora avstånd och relativt få viltolyckor. Här kan det vara svårt att överhuvudtaget få en tillräckligt bra täckning och vi får förlita oss på att de hundar som finns i jaktlagen fungerar tillfredsställande. Än så länge visar statistiken på att det är så! Eftersom det kan vara svårt att hitta ekipage som vill ställa upp måste man också vara försiktig med att ställa absoluta krav på hundarna. Här är målsättningar och riktlinjer acceptabelt, men några absoluta krav kan stjälpa verksamheten inom delar av landet.  Det här är något som både rikspolisstyrelsen och Naturvårdsverket måste ta på allvar när de skriver sina regelverk, landet är långt och vi måste ha goda möjligheter till lokala lösningar och anpassningar. Det gäller förövrigt inte bara eftersökorganisationen…

Nu står en långhelg för dörren och de lediga dagarna kan med fördel tillbringas ute i skogen och träna hunden inför kommande eftersök!

av /11 Kommentarer

Konsekvens och byråkrati…

, •

Ibland blir man lite förvirrad och en smula uppgiven när man jobbar med svenska myndigheter. Just idag är det Livsmedelsverket som ger mig lite dåligt humör. Alldeles nyss damp nämligen deras förslag till hur småskalig försäljning av vildsvinskött skulle kunna se ut ned i min elektroniska brevlåda.

Om man läser hela dokumentet blir man onekligen imponerad över med vilken noggrannhet, frenesi och gammal hederlig svensk byråkrati man tagit sig an uppdraget. Trikiner framstår i dokumentet som kanske ett av de större hoten mot vår svenska folkhälsa och vi måste definitivt ha såväl register över alla vildsvinsjägare som årliga kontroller av deras hem samt särskilda utbildningar för de som ska sälja en vild grisskinka och sist men inte minst bygga nya databaser samt kontrollsystem för miljonbelopp. Denna bedömning görs alltså av samma myndighet som i förra veckan meddelade att Dvärgbandmasken inte är något nämnvärt hot mot folkhälsan. Den gången baserade man sitt bedömmande på att kunskapsläget är extremt oklart och glömde att maskens ägg lever finfint i vatten, som väl också är livsmedel, och att smittorsakerna är väldigt oklara i maskfallet eftersom det kan vara halvknepigt att gissa hur man fick i sig maskägg för sisådär 15 år sedan.

Men, åter till vildsvinsförslaget. Man behöver enligt mig inte läsa hela dokumentet för att förstå att det här förslaget knappast är realistiskt eller ens värt att fundera vidare på. Det räcker med att läsa att jägaren förutom registrering och egen registerhållning samt ansenlig byråkrati ska förväntas betala en årlig kontrollavgift på sisådär 6000 kronor. Jag kollade precis med vårt slakteri här på Öster Malma och där får man i storleksordningen 30 kronor kilot om man säljer ett vildsvin och medelvildsvinet väger in på ungefär 25 kilo i slaktvikt. Det innebär att man måste sälja minst 8 vildsvin / år innan man börjar tjäna pengar. Då har jag inte räknat med att man kanske vill ha en grillgris eller vild julskinka själv i frysen eller kostnader för själva trikintestet, registreringen eller frakter, transporter och administration… Någon som tror att vildsvinskrängning blir en kioskvältare?

Småskalig försäljning av vildsvinskött till grannar och den lokala konsumbutiken hade kunnat vara det realistiska smörjmedlet i vildsvinsförvaltningen som vi verkligen behöver. Vildsvinsfrågan löser man inte med vare sig fällor eller skottpengar, det krävs samarbete, förståelse och motivation. Hade staten och Livsmedelsverket varit seriöst intresserade av folkhälsan skulle man också kanske funderat på varför inte alla vildsvin faktiskt trikintestas. Kan det bero på kostnader och knölig administration? Troligen.

av /7 Kommentarer

Skottpengar på vildsvin!

•

LRFs stämma tog i helgen beslut om att arbeta för skottpengar på vildsvin! Hur tänkte man då? Blir det färre vildsvin om man betalat 2 500 kronor för ett dödat vildsvin? Nej, värdet på vildsvinen stiger istället. Den som skjuter 10 vildsvin får 25000 kronor, utöver köttvärdet. Såvida inte tanken är att de skall bli biogas istället, vilket motionsställaren tycker.

Hur många tror ni kommer att skjuta bort en resurs som inbringar 2 500 kronor, oavsett grisen väger 3 kg eller 200 kg? Jag är övertygad om att de flesta skulle tänka tvärt om, den som får 25 000 i år, vill säkert ha 50 000 nästa år och alla kommande år! LRFs förslag kommer att leda till ännu fler vildsvin!

Jag har full förståelse för de lantbrukare som vill begränsa vildsvinstammen och de skador de kan orsaka. Men skottpengar och kostsam byråkrati i form av tillståndsplikt för utfodring lär inte hjälpa.

av /49 Kommentarer