jakt på ord

Det känns som om jaktsäsongen verkligen är på gång nu! Inte bara beroende på årsmötestider, jaktlagsmöten och kretsmöten inför älgjakten. Även bekantas diskussioner om man är redo, hur hundarna har tränats, rapporter om mer eller mindre lovande tillgång på fågel, var man ser älgar och björnar, lyckade eller mindre lyckade jakter på grävling. Kort sagt, tempot ökar för oss jägare när vi kommer in i augusti!

Eftersom jakten börjar på allvar så kommer också bevakningen av jakten att bli tydligare och vårt sätt att jaga kommer att ge utrymme för synpunkter, både från andra som jagar, journalister och de som inte jagar. Eftersom vi vet det så är det självklart så att det är viktigt att vi alla tänker på vad vi gör och hur vi gör det. Jakt ska bedrivas så att vi kan få bred acceptans för vad vi gör. Det har vi idag, en mycket stor majoritet av svenska folket accepterar jakt och hur vi jägare bedriver den. Självklart finns det de som inte gör det, kanske till och med någon som kommer att kommentera detta, men sånt får man leva med. Man kan inte leva så att alla blir nöjda med allt man gör. Men för oss jägare är det viktigt att vi har majoriteten bakom oss även om inte majoriteten själv jagar. Därför är det också viktigt att vi jagar och beter oss så att denna acceptans finns kvar och i bästa fall förstärks.

Hur gör vi då det? Vi pratar om jaktetik. Det är självklart ett bra ord och naturligtvis ska vi ha jaktetiska överväganden då vi jagar. Jägareförbundet har tagit fram några korta enkla regler att fundera över. Men räcker detta i framtiden? Jag har läst ett antal böcker om hur vi och andra ser på jakten idag. Det mesta som finns är amerikanska böcker och tar upp problem och intryck ur ett amerikanskt perspektiv. Mycket är detsamma där som här, men det finns också en hel del som skiljer våra traditioner åt vilket gör att man får ta även dessa böcker med en liten nypa salt. Men det finns ett intressant språkligt problem som jag ännu inte har funnit lösningen på. Kanske jag via detta inlägg kan få någon hjälp av er som läser?

Vi pratar jaktetik och amerikanerna pratar om ethical hunting. Så långt allt väl och i det stora hela är vi nog överens i detta. Respekt för naturen, inte orsaka viltet onödigt lidande, ta tillvara det vilt man fäller o.s.v. Men i den amerikanska debatten förekommer ett annat uttryck som jag inte hittar någon bra svensk översättning på, nämligen ”fair chase”. När man läser om detta så är kanske det snabbaste och enklaste sättet att översätta det till svenska att ”ge viltet en sportslig chans” men jag känner att det borde finnas ett bättre ord för det. Fair chase är något mer än de etiska funderingarna på jakten. Här funderar man också över hur långt kan tillbehörshysterin gå utan att man förlorar jaktens själ? Stora jaktlag kontra ensamjägare – jaga med eller utan den senaste tekniska utrustningen – jaga utan hund, med en hund eller många hundar? Är något av detta mer rätt eller fel än det andra? Spelar Fair chase någon roll så länge vi gör det etiskt korrekt? Jag tror att det gör det i allmänhetens ögon! Jakt ska inte vara FÖR enkelt, det ska inte vara som att gå och köpa falukorv på ICA. Jakten måste vara något mer, men vad?!

I älgsammanhang hör man från de som jagade i början av 80-talet att det var mer slakt än jakt – hur drar man gränsen där och vad avgör vad som är vad?

Jag tar gärna emot förslag på en bra svensk översättning av ”fair chase”!

Ibland kommer det idéer om att ta fram mer detaljerade etiska riktlinjer för det ena eller det andra. Jag tror att det blir svårt. Däremot tror jag att vi jägare måste bli bättre på att prata om varför och hur vi jagar. Fundera på om du jagar som om du hade haft ett TV-team i ryggen. Om inte, vad skiljer och varför? Idag behövs förresten inte något TV-team för att nå offentligheten. Nu filmar vi själva och lägger ut det på YouTube och Facebook. Allt detta påverkar andras syn på oss jägare och jakten. Ansvaret är rätt tungt på den som publicerar jaktsekvenser på nätet även om man kanske inte tänker i dom banorna när man gör det.

Jag hoppas att alla jägare får en bra säsong, att jakten sker på ett etiskt bra sätt och att vi alla gemensamt kommer att vårda jaktens själ så att både vi och kommande generationer kan fortsätta att ”trampa Dianas stigar”.