Vindkraften i landskapet

Etablering av vindkraftverk påverkar fåglar, men hur landlevande däggdjur påverkas har knappt studerats. Bilden visar Näsudden på Gotland, där jag tidigare studerade brushanar under många år. Foto: Fredrik Widemo.

Den sista slutspurten innan semestern har jag ägnat åt vindkraft, och dess eventuella inverkan på våra omgivningar. Energimyndigheten och Naturvårdsverket driver gemensamt programmet Vindval, som syftar till att ta fram kunskap om effekterna av vindkraftsetableringar. Nu på sluttampen har det blivit dags för att låta en expertgrupp ta fram en syntesrapport om effekterna på landlevande däggdjur. Jag har tidigare utrett effekterna på fågelpopulationer åt Sveriges Ornitologiska Förening, och det är minst sagt anmärkningsvärt hur litet forskning som bedrivits på effekter på klövvilt jämfört med effekter på fåglar. Möjligen kan man också fundera över om det är vettigt att sjösätta ett antal så stora projekt utan att ha ägnat mer kraft åt att studera effekterna… eller hur negativa effekter kan minskas. Det finns dock faktiskt även en del potentiellt positiva effekter.

För slättbygden beskriver Jordbruksverket i en ny rapport på ett utmärkt sätt hur man kan åstadkomma detta genom att anlägga så kallade ”kreotoper”, vilket är naturmiljöer som skapats för att gynna vissa arter. Det kan exempelvis handla om att anlägga grusåsar, dammar eller buskrader i anslutning till verken. Vindkraftsetableringar i skogsmiljö erbjuder dock precis samma möjligheter att aktivt skapa variation i livsmiljöerna och återskapa strukturer som försvunnit ur landskapet. Ett typexempel på sådana landskapselement är buskmarker och sluttande, lövdominerade bryn. Här finns även utmärkta möjligheter att skapa tillgång till foder för viltet.

Etablering av vindkraft i skogsmiljöer innebär att stora områden skog avverkas för att ge plats för verk, vägar och kraftledningar. Vid vindkraftsetableringar är dock inte avsikten att rekrytera ny skog efter avverkningen. Därmed kan man välja skötselformer för de avverkade områdena som skapar värdefulla foderresurser för klövviltet utan att ta hänsyn till betesskador. Genom att avsätta icke hårdgjorda ytor i anslutning till vindkraftsanläggningar för foderproduktion, så kan man attrahera klövviltet och minska betesskadorna i det övriga landskapet. Även om klövviltet skulle undvika områdena närmast verken (vilket vi inte vet), så finns det stora arealer lämpliga fodermarker längs vägar och kraftledningar. Genom att viltanpassa vindkraftsanläggningarna kan man därmed åtminstone delvis motverka eventuella negativa effekter av fragmentering och ökad störning för många av de landlevande däggdjuren.

Etablering av vindkraft har självklart effekter på djur, växter och inte minst på landskapsbilden. Därmed måste man välja de platser där man uppför anläggningar med samma omsorg som vid vilken annan exploatering som helst. Därefter bör man självfallet göra vad man kan för att minska eventuella negativa effekter. Kan man dessutom skapa naturvärden och en mer tilltalande miljö i anslutning till anläggningarna är det självfallet ännu bättre. Troligen kommer det även att öka acceptansen för vindkraften, vilket förstås är en av anledningarna till projekten och satsningarna. Man får hoppas att vindkraftsexploatörerna är villiga att satsa på denna typ av åtgärder och att markägarna inser värdet av att skapa foderresurser i områden där man ändå avstår från att försöka rekrytera skog. Därmed kommer värdet av etableringarna att öka och konflikterna rimligen att minska, även om de inte försvinner helt. Vindkraften kommer självfallet alltid att innebära ett ingrepp i den lokala miljön.