Kraven för vapeninnehav är tillräckliga

 

Det har nu gått två veckor sedan massakern på Utøya och attentatet i regeringskvarteret i Oslo. Den första chocken har väl därmed lagt sig för oss som inte var direkt berörda, även om vi aldrig glömmer den 22 juli. Tiden för att analysera varför Brevik begick sina terrordåd, och om de hade kunnat förhindras, är därmed inne. I Norge har man tillsatt en särskild kommission som skall utreda hela förloppet, men även i Sverige och resten av EU försöker man självfallet dra lärdom av vad som skett. Nu har även Sveriges regering beslutat att det skall tas fram en handlingsplan för att minska risken för extremistiskt våld.

Själv befann jag mig med familjen i bil på väg från Vega tillbaka till Brønnøysund och det norska fastlandet när vi fick höra talas om vad som hänt. Jag har bott ett par år i Norge, och är där regelbundet eftersom min fru är norska. Vi tillbringade veckan efter den 22 juli hos olika norska släktingar, och i stor utsträckning framför deras TV- och radioapparater. Eftersom jag samtidigt följde mediatäckningen i Sverige kunde jag konstatera att det fanns tydliga skillnader i vad man valde att fokusera på. Utformningen av reglerna för att köpa konstgödsel togs upp redan under det första dygnet i Norge, medan man inte alls diskuterade kraven för vapenlicenser under den första veckan. Sedan dess har dock frågan väckts, även om den inte fått lika stor täckning som den snabbt fick i Sverige.

Både i Norge och i Sverige är det klart vanligare att knivar används vid våldsbrott än att skjutvapen gör det. BRÅ har nyligen lagt fram en rapport där man tvärtemot vad man skulle kunna tro utifrån kvällslöpen drar slutsatsen att dödligt våld totalt sett minskat under den senaste tjugoårsperioden. Det gäller framför allt våld riktat mot barn. Däremot har dödligt våld i samband med uppgörelser inom undre världen ökat. Här är det relativt vanligt att skjutvapen förekommer, oftast illegala sådana. Enligt BRÅ minskar det dödliga våldet med legala skjutvapen, medan det dödliga våldet med illegala vapen ökat.

Reglerna för att få vapenlicens i Norge är mycket lika reglerna i Sverige. För att få jaktlicens krävs jägarexamen och för att få målskjutningslicens krävs det minst sex månaders aktivt medlemskap i en skytteförening. Föreningen intygar därefter att man är en aktiv skytt med behov av ett vapen för målskjutning. Föreningen kan dock även välja att inte utfärda något intyg. Föreningsintygen fyller här en viktig funktion, då styrelsen gör en bedömning av om man vill ha personen som en del av sin verksamhet.

Det är Tillståndsmyndigheten inom varje polisdistrikt som bedömer om en person bör få en vapenlicens, eller inte. När det gäller målskjutningsvapen inhämtar man föreningarnas synpunkter genom kravet på föreningsintyg, och inte sällan genom direkta kontakter mellan handläggare och föreningarna. För jaktvapen krävs enbart jägarexamen, men de vapen som Breivik använde på Utøya ska man i Sverige normalt bara kunna få på målskjutningslicens. Det visar sig dock att åtminstone en Tillståndsmyndighet fortsatt att utfärda jaktlicenser även efter att Ruger Mini 14 togs bort från listan över godkända jaktvapen. Här finns ett problem som vi från Skytterörelsen lyft fram gång efter annan gentemot myndigheterna: Tillståndsmyndigheterna tillämpar regelverket väldigt olika i olika län. Det är varken rättssäkert, rimligt eller lämpligt att kraven för att få en vapenlicens skiljer kraftigt mellan län.

Hade massakern på Utøya kunnat förhindras genom andra regler för utfärdande av vapenlicenser? Knappast. Såväl i Norge som i Sverige drar många den logiska slutsatsen att Breivik sannolikt bara ansträngt sig ytterligare för att skaffa ett illegalt vapen istället. Det innebär dock självfallet inte att man inte bör fundera över hur reglerna är utformade.

Både Sverige och Norge har redan jämförelsevis restriktiva vapenlagar. Jag är övertygad om att dagens system hanterar allt utom de extrema undantagen väl, och de personerna kommer ändå att skaffa illegala vapen eller andra medel för att nå sina mål. Det är också viktigt att hålla i minnet att våldsbrott med legala vapen minskar, medan det motsatta gäller för illegala vapen. Här borde man lägga fokus i vapendebatten, samtidigt som myndigheterna måste se till att regelverket tillämpas på samma sätt över hela landet.

Det är kanske naturligt att samhällets problemlösare närmast reflexmässigt först fokuserar på regelverket kring vapen och konstgödsel efter vad som hänt. Och mänskligt. Det krävs dock ingen längre analys för att inse att det krävs betydligt bredare grepp och med ett helt annat fokus för att minska risken för extremistiskt våld. När det gäller reglerna för vapeninnehav och deras tillämpning så är det självklart helt nödvändigt att vi inom Skytterörelsen och jägarorganisationerna även i fortsättningen har en kontinuerlig dialog med myndigheterna. Vi har samhällets förtroende att inneha vapen, och liksom alla förtroenden är det något vi måste förvalta väl.

 

11 Kommentarer
  1. sören kristiansson says:

    Håller i stort med en bra skrivning. Men skulle vilja se mer vilja förbunden emellan att skrivningen av artikelförfattaren kompletterade sin mening : ”När det gäller reglerna för vapeninnehav och deras tillämpning så är det självklart helt nödvändigt att vi inom Skytterörelsen och jägarorganisationerna även i fortsättningen har en kontinuerlig dialog med myndigheterna”. ..borde innehålla en skrivning som : KONTINUERLIGA OCH I SAMVERKAN MED DE ÖVRIGA SKYTTERÖRELSEINTRESSENTERNA HA DIALOGER MED MYNDIGHETERNA. Det är för mycket av revirtänkande vapenägarintressenter emellan. Så länge inte bättre samverkan och kanske ihopslagning av skytterörelser (läs vapenägarorganisationer) sker är behovsargumenten mycket svaga på de olika förbunden/organisationerna och poängen för den pågående vapensaneringen lättplockade. Det finns ingen styrka i ensamt agerande ifrån förbunden i samtalen med våra myndigheter. Idag har tex polisen och politiken en mycket gemensam syn på vapenägandet och den synen är mycket populistisk och godtycklig, beroende på var i Sverige man bor.

  2. Fredrik-AC says:

    Det har väl en del att göra med att man måste visa på att man agerar som politiker. Med en nya vapenlag med striktare regler så har man visat på att man gjort något. Det är enkelt att peka att från och med ett visst datum så trädde lagen i verkan och det var VI som skapade den. Att lagen sen är verkningslös spelar mindre roll då poängen är att visa att man gjort något.

  3. Fredrik Widemo says:

    Rolf,
    självklart är vapen farliga om de hamnar i fel händer och används i fel syfte. Vilket även kan sägas om en hel del andra saker vi mer rutinmässigt hanterar i samhället.

    Jägareförbundet har beslutat att vi skall verka för att militärliknande, halvautomatiska vapen ej får användas för jakt. Detta var förbundets åsikt då Naturvårdsverket 2002 fastställde sin gällande föreskrift, och åsikten gäller fortfarande. Saxat från förbundsstyrelsens uttalande över en motion till årsstämman 2009:

    ”I Jägareförbundets arbete ingår att verka för att jakt accepteras och ses som en naturlig företeelse i det svenska samhället. Förutsättningarna för att bevara våra jakttraditioner minskar om jakt uppfattas negativt och allmänhetens syn på jakten och jägarna måste i detta sammanhang tillmätas stor betydelse. Jaktutövningen bör därför så långt möjligt avdramatiseras och jakten bör bedrivas under accepterade former och med för jaktändamål konstruerade vapen. Användandet av militära skjutvapen och andra i jaktsammanhang spektakulära vapentyper kan anses bidra till att skapa en vrångbild av jakten och dessutom avsevärt minska möjligheterna att långsiktigt försvara det fullt ut berättigade kravet på att inneha vapen för jakt.”

    Jägareförbundet lägger ingen vikt vid om Mini-14 ursprungligen är ett militärt vapen eller inte; det är hur vapnet uppfattas/kan uppfattas som är intressant. Samma sak gäller Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 2002: 18/NFS 2010: 9):
    11 § Halvautomatiska kulgevär av civil typ, tillverkade för jakt och som till
    konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade
    kulgevär för jakt
    – förutom vad gäller omladdningsfunktionen – får
    användas vid jakt.

    Halvautomatiska vapen ska alltså efterlikna konventionella jaktvapen för att vara tillåtna. Hur man avgör detta är givetvis delvis upp till betraktaren, och vi är flera som skulle välkomna mer tydliga anvisningar så att man vet vad som gäller. Hur som- SJF har ett förankrat beslut och uppdrag från medlemmarna att vi skall verka för att ”spektakulära, militärliknande halvautomatiska vapen” inte får användas vid jakt. Beslutet är tio år gammalt, och med tanke på vad som skedde den 22 juli tror jag knappast att medlemmarna är mer pigga på sådana vapen för jakt idag.

    Ruger Mini-14 togs bort från listan över godkända vapen 2010; varför det skedde just då vet jag inte. Gissningsvis för att någon ansåg att det var militärliknande.

    Det är förstås omöjligt att veta hur regelverket sett ut om vi agerat på ett annat sätt. Det är dock att faktum att det finns skytteformer som under en serie av år inte fått skriva ut föreningsintyg, men som genom ett idogt arbete i dialog med myndigheterna återvunnit samhällets förtroende att få göra det. Tiden är förbi när samhället ansåg att salongsgevär är ett verktyg som får stå bakom dörren och älgstudsaren gärna får hänga i ett älghorn på väggen. Vi har inte egen rådighet över reglerna, utan måste verka får möjligheten att utarbeta förslag till regler i samverkan med myndigheterna. För att lyckas bra i dessa förhandlingar så krävs som du mycket riktigt påpekar att man är korrekt, bildande och baserar sitt agerande på fakta och kunskap.

    Ser man konkret till vad vi gemensamt åstadkommit på senare år så har vi exempelvis förenklade regler för att få tillstånd för ljuddämpare, ändrade regler för förvaring av ammunition och komponenter, ett uppskjutet blyförbud och mindre långtgående förslag när det gäller vapenmärkning än som annars hade varit fallet.

  4. rolf says:

    Hej

    Jag blir mörkrädd när blir vapen farliga, när det ser farliga ut eller när någon galning använder det i brott?

    Fråga när blev ruger mini 14 ej tillåtet. Bill ruger tog enligt egen utsago fram vapnet för ” hunters, ranchers and campers. I syfte ” see the benefitt och a fast reloading accurate rifle”. Faller alltså ej ursprung som militärtapen.

    Fråga två varför blir det hårdare lagar gällande vapen hela tiden om ni har en dialog. Vi har krav på hur vapen får se ut, hur de ska förvaras, licens på innehav, märkning och licens på transport av ammunition. Kraven blir högre och högre, krångligare och dyrare utan några som helst vetenskapliga belägg. Som jag ser det har myndigheterna en monolog eller så är jägarförbunden och skytteförbunden väldigt svaga.

    Jägarförbundet har samhällets förtroende på pekas det, men det innebär också att man ska vara korrekt och bildande mot sina medlemmar och samhället i stort.

  5. Fredrik Widemo says:

    Jan,
    visst är det i viss usträckning så, och det är inte heller ett fenomen som enbart gäller vapen. Det är den verklighet som alla som bedriver lobbying verkar inom, och i en del fall förstås utnyttjar. Såväl Jägareförbundet som Skytterörelsen (åtminstone de delar av den som jag har någon insyn i) strävar efter att ha en kontunuerlig dialog med myndigheterna och politikerna just för att undvika att enstaka händelser och populistiska utspel skall få orimliga konsekvenser. Framgång bygger man genom att ha etablerade kontaktnät och arbeta långsiktigt, i kombination med en öppen verksamhet som man kan stå för. Okunniga och osakliga påhopp är oftast inte så besvärliga att hantera, isynnerhet om man har ett redan etablerat förtroende. Självklart kan dock en stark opinion påverka ens möjligheter att nå igenom en mur av argument baserade på lösa eller felakiga grunder. Och det är lika självklart närmast omöjligt att tänka sig en händelse som skulle skapa en mer lyhörd, eller möjligen lättpåverkad, opinion än de fruktansvärda terrordåden i Norge.

    Utan proaktivt arbete och tillgängliga resurser i form av kompetens och tid är det svårt att hantera denna typ av situationer, vilket är anledningen att vi arbetar som vi gör och har den orgsanisationsstruktur vi har.

  6. Jan Bratt says:

    Politiker, särskilt riksdagsledamöter får ibland frågan vad dom uträttat under det gångna året. Man drar då först fram de motioner man lagt och arbetat för.
    Motioner och krav på översyn och kontroller samt i slutändan skärpta krav för landets vapenägare är av naturliga skäl tacksamma objekt i och med tragedin i Norge.
    Här kan politiker utan det minsta kunnande om vapen, jakt och skytte med gott hjärta stödja allt som läggs fram bara det är skärpningar och inskränkningar.
    Däremot verkar det som fullständigt tabu att föreslå ökade kontroller vid landets gränser, vilket nog skulle vara det bästa i denna fråga. Men här har företrädare för regeringen starkt kritiserat Danmark för detsamma och därför väcks inte frågan här.
    Nej! Det lättaste blir att fortsätta låta vapen flöda in över landets gränser och istället klämma åt jägare och skyttar. EU,s regler om gränskontroll verkar vara betydligt viktigare än den egna befolkningens väl och ve.

  7. Mats says:

    Mycket bra skrivit!!Jaga dessa 97%olagliga vapen som används vid brott istället för oss jägare.Dessutom är ju tullen obemannad i stort sett jämt sätt resurser där.Kraven för vapeninnehav är tillräcklig.Ingen kriminell går jägarexamen givetvis.Utan köper på gatan någonstans.

  8. Tommy Olsson says:

    Fredrik att samhälets problemlösare väljer att fokusera på regelverket av vapen och konstgödsel
    beror i första hand på panik och mycket begränsat kunnande om både vapen och mäniskor
    att sedan många jakthatare spinner på den tråden är inte märkligt dom griper varje tråd att klamra sig fast i.

  9. Fredrik Widemo says:

    Jo Calle, det är ovanligt. Jaktvapen är inte intressanta för den organiserade brottsligheten, utan man vill ha enhandsvapen eller AK i olika former. Dessa är normalt insmugglade, exempelvis från forna Jugoslavien.

  10. Henrik Gustafsson says:

    Bra skrivet i en mycket angelägen fråga. Det är knappast de lagliga vapnen eller vapenägarna som är det stora problemet. Att då införa ytterligare restriktioner mot dessa är bara slag i luften. Det går att fixa illegala vapen i våra stora städer på någon timme om man vill och kan betala den organiserade brottslighetens prislapp på just det vapen du vill ha.
    Har några restriktioner mot bilägare införts sedan allt fler bilar använts som murbräckor? Är våra bilar fartbegränsade för att undvika hastighetsbrott och allvarliga olyckor? Finns överhuvudtaget någon åldersgräns för att köpa köksknivar, det i särklass vanligaste vapnet?

  11. Calle f says:

    ”Däremot har dödligt våld i samband med uppgörelser inom undre världen ökat. Här är det relativt vanligt att skjutvapen förekommer, oftast illegala sådana.”

    Ja och inte ovanligt är det såna vapen som stulits från bland annat jägare, för dessa hamnar ju i kategorien illegala när nya ”ägaren” inte har licens.

Kommentering är stängd.