Ja, rubriken är naturligtvis självklar för alla er jägare som läser! Ibland känns dock andningshålet som jakten utgör extra viktig. Då menar jag den egna jakten när man är ute i skogen. Jag jobbar ju med jaktfrågor dagligen men det är inte alltid något som skapar lugn och harmoni! Jag tog gårdagen ledig för att komma ut i skogen med min lilla norrbottenspets Tintin, bort från konflikter och jämkningar mellan fraktioner. En fantastisk dag även om det blåste lite för mycket för att riktigt vara bra för en skällande fågelhund. Dagen förlades till Granlandet naturrreservat med min kollega Niklas och hans nobs Toivo, en helt fantastisk natur att jaga i! Tyvärr var det inte så mycket fågel på plats just där vi gick, men att gå ensam med hunden och filosofera i skogen har också sin tjusning! Visst är det trevligt med samvaron i gemensamhetsjakten, men ibland är det riktigt skönt att gå själv också, speciellt om markerna är stora och består av urskog!

Idag är jag tillbaka på kontoret med lite bättre uppladdade batterier. Större delen av morgonen har gått åt till att försöka råda i de konflikter som har uppstått efter de första veckornas älgjakt. Det är onekligen så att man inte förstår hur folk tänker och agerar alla gånger. Ibland rör det sig om personer som sätter sig själv främst oavsett konsekvenser för andra. I andra fall verkar det röra sig om att en befattning i en styrelse rättfärdigar personer att domdera och mästra istället för att söka samförstånd. Oavsett vilket så är det olyckligt för de jägare som jagar i dessa jaktlag och inget hellre vill än att, som jag, använda jakten som ett andningshål för att ladda batterierna inför vinter och jobb. Jag är dessutom osäker åt vilket håll utvecklingen går. Ibalnd tror man att det är en generationsfråga, att det blir bättre när de yngre tar vid. Men samtidigt så ändras ägarförhållandena så att markägarna inte längre bor på orten och därför inte behöver drabbas eller bry sig om deras agerande skapar konflikter i byn. Jag gissar att det blir ett antal telefonsamtal till innan det är dags för helg och lite praktisk jakt igen. Karelaren har ju blivit riktigt intresserad av björn nu och i kusten har vi några kvar på kvoten, så hoppet lever om att aktivt verka för en fylld björnkvot även i kusten!

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg där jag starkt ifrågasatte hur man kunde tillåta räktrålning i Kosterhavets nationalpark, när man förbjudit jakt. Sedan jag skrev inlägget har jag uppmärksammats på att man inte alls helt förbjudit jakt, så som rapporterades i media i onsdags. Efter att jag nu gjort vad jag borde ha gjort från början, dvs kollat källorna genom att  läsa föreskriften för nationalparken, får jag raskt göra avbön och ge litet beröm istället.

Enligt föreskriften kommer jakt att medges enligt riktlinjerna i skötselplanen för nationalparken. Någon fastställd sådan finns ännu inte, åtminstone inte i publicerad form på nätet, men enligt remissversionen kommer medlem i den lokala jaktvårdsföreningen att få jaga ett begränsat antal arter fågel samt hare. Jakten kommer att begränsas i tid och omgärdas av omfattande rapporteringskrav. Man kommer också att bedriva riktad skyddsjakt efter mink.

Följer man remissförslaget till skötselplan så blir det till delar ett fall framåt, eftersom man fastställer att jakt som sker på ett långsiktigt hållbart sätt och med höga etiska hänsyn är ett rimligt sätt att nyttja de förnybara naturresurserna som viltet utgör. Däremot förefaller förslaget att undanta rödräv, grävling, mård samt alla kråk- och måsfåglar från allmän jakt, samt förslaget att ”jakt i syfte att begränsa naturligt förekommande arter ska inte ske” mindre välbetänkt.

I skötselplanen uttalar man att det varit en strävan i planeringen av Kosterhavets nationalpark att göra så små inskränkningar som möjligt i det traditionella nyttjandet av områdets resurser. Klockrent! Jag är fortfarande tveksam till det kloka i att tillåta trålning, som måste vara ett betydligt större hot mot vad man söker skydda än all jakt, men måste medge att logiken inte haltar lika mycket som jag trodde från början.

Jag kommer att kolla mina källor bättre framöver, och ber om ursäkt om jag bidragit till att vilseföra någon genom mitt förra inlägg…

OBS- tråden låses, eftersom det visat sig att man inte alls helt förbjudit jakt i Kosterhavet, vilket rapporterades i media.

Igår invigdes Kosterhavets nationalpark, och Sveriges kanske artrikaste havsområde har därmed skyddats. Hundra år efter att vi fick den första nationalparken på land har vi fått vår första marina nationalpark, och det var verkligen på tiden. Man blir dock fullständigt mållös när man hör att man förbjudit jakt i området, medan man fortfarande får tråla räkor!!! Alla som trålat räkor vet att man får rikligt med bifångster av fisk, musslor och andra bottenlevande djur. Det är också välkänt att trålningen skadar mjukbottnarna. Trålfisket ligger, till skillnad från jakten, generellt långt ifrån att kunna kallas för ett hållbart nyttjande av en resurs. För att citera Isabella Lövin, författare till boken Tyst hav, från hennes föredrag på Artdatabankens Flora & Faunavårdskonferens förra året: det är som om jägarna helt lagligt skulle lämna drivor av döda blåmesar som bifångst i diket när det skjutit ett rådjur.

Enligt konventionen om biologisk mångfald har vi förbundit oss att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden. De arter som det är allmän jakttid på finns i starka och beskattningsbara populationer; jakt innebär därmed inte ett hot mot den biologiska mångfalden, och jakt i kombination med viltvård är ett av de bästa exemplen på hur vi verkligen kan nyttja mångfalden hållbart i enlighet med konventionen. Enligt Naturvårdsverkets rekommendationer skall jakt inte heller förbjudas i skyddade områden, såvida inte syftet med skyddet är att gynna just det jaktbara viltet. När det gäller naturreservat så följs rekommendationerna av vissa länsstyrelser, medan andra helt slentrianmässigt förbjuder jakt i skyddade områden. Detta sker alltså i strid med NV:s rekommendationer. Det gör det dessutom inte direkt lättare att få en lokal förankring för beslut om att skydda ett område, om vi säger så… För nationalparker är det ännu vanligare att man förbjuder jakt. Inte heller här finns det dock något juridiskt stöd för detta. Självfallet kan det vara befogat att inskränka den tid man får jaga i områden som skyddas för att kunna utnyttjas för annat friluftsliv än jakt. Att slentrianmässigt helt förbjuda jakt finns det dock inget fog för, inte minst som många av de skyddade områdena knappast alls nyttjas av allmänheten under den del av året som det är jaktsäsong.

Jakt i Kosterhavets nationalpark kan omöjligt hota de värden man sökt bevara, vilket däremot trålning gör. Jakt på exempelvis mink och kråkfåglar kan till och med gynna mångfalden. Det är väldigt svårt att förstå hur man tänkt när man fattade dessa beslut…

För alla er som är avundsjuka på att vi i norrland har börjat jaga älg kan jag meddela att jag själv börjar jaga först på fredag, så fram tills dess så är det norrbottenspetsen som får leta fågel istället den tid jag inte är inne på kontoret och svarar på de få telefonsamtal som kommer. Gårdagen var till största delen lugn men några saker fick mig i alla fall att fundera över skillnaden mellan norr och söder. Själv har jag bott häruppe 17 år och dessutom i en omgång tidigare något år. Jag tror att jag har anammat rätt mycket av det norrbottniska sättet att argumentera. Därför är det intressant att se att folk längre söderut i landet nästan kan bli lite förskräckta om vi häruppe kritiserar något. Man tror att vi är våldsamma motståndare och upplever det som nästan aggresivt fast vi bara ser det som ett rakt och tydligt sätt att tala om vad vi tycker. Det kan vara bra att tänka på från bägge håll när man pratar med varandra!

Anledningen till att funderingen kom just nu var att svaret från Jägareförbundet Norrbottens styrelse på remissen om det nya älgförvaltningssystemet har kommit till allmän kännedom. Från lokalpress ändå till ATL´s web-nyheter. Tanken med en remiss är väl att folk och föreningar ska säga sin mening om de förslag som finns, alltså borde det inte förvåna någon om man är kritisk. Men uppenbarligen så har en del reagerat starkt och jag fick en fråga varför vi var så aggressiva. När jag läser svaret från Norrbotten så ser jag inget aggressivt utan bara klara ställningstaganden som inte alltid går hand i hand med utredaren. Äntligen kom älgfrågan upp på pressbordet men inte hade man väl räknat med att alla skulle göra vågen när utredningen kom? Nu är ju det här bara svaret från en länsförening vilket ger en bild av hur jägarna ser på utredningen. Hur övriga Sverige svarar vet jag inte idag, hoppas bara att det ger klara besked och inte lindar in sina svar för att inte verka aggressiva!

Såg förresten på TV4 igår att det finns en del förklarande om jakten kvar att göra! När de i morgonsoffan undrar om det är en maktkänsla att nedlägga en stor älgtjur så känns det i alla fall väldigt främmande för mig. Var och en har sina egna svar på varför man jagar, men jag har aldrig hört någon av mina bekanta koppla ihop fällande av vilt med maktkänsla. Du som läser det här kan väl själv lämna någon kommentar om varför just du jagar så får vi se om jag har rätt eller fel….