Kulturkrockar?
För alla er som är avundsjuka på att vi i norrland har börjat jaga älg kan jag meddela att jag själv börjar jaga först på fredag, så fram tills dess så är det norrbottenspetsen som får leta fågel istället den tid jag inte är inne på kontoret och svarar på de få telefonsamtal som kommer. Gårdagen var till största delen lugn men några saker fick mig i alla fall att fundera över skillnaden mellan norr och söder. Själv har jag bott häruppe 17 år och dessutom i en omgång tidigare något år. Jag tror att jag har anammat rätt mycket av det norrbottniska sättet att argumentera. Därför är det intressant att se att folk längre söderut i landet nästan kan bli lite förskräckta om vi häruppe kritiserar något. Man tror att vi är våldsamma motståndare och upplever det som nästan aggresivt fast vi bara ser det som ett rakt och tydligt sätt att tala om vad vi tycker. Det kan vara bra att tänka på från bägge håll när man pratar med varandra!
Anledningen till att funderingen kom just nu var att svaret från Jägareförbundet Norrbottens styrelse på remissen om det nya älgförvaltningssystemet har kommit till allmän kännedom. Från lokalpress ändå till ATL´s web-nyheter. Tanken med en remiss är väl att folk och föreningar ska säga sin mening om de förslag som finns, alltså borde det inte förvåna någon om man är kritisk. Men uppenbarligen så har en del reagerat starkt och jag fick en fråga varför vi var så aggressiva. När jag läser svaret från Norrbotten så ser jag inget aggressivt utan bara klara ställningstaganden som inte alltid går hand i hand med utredaren. Äntligen kom älgfrågan upp på pressbordet men inte hade man väl räknat med att alla skulle göra vågen när utredningen kom? Nu är ju det här bara svaret från en länsförening vilket ger en bild av hur jägarna ser på utredningen. Hur övriga Sverige svarar vet jag inte idag, hoppas bara att det ger klara besked och inte lindar in sina svar för att inte verka aggressiva!
Såg förresten på TV4 igår att det finns en del förklarande om jakten kvar att göra! När de i morgonsoffan undrar om det är en maktkänsla att nedlägga en stor älgtjur så känns det i alla fall väldigt främmande för mig. Var och en har sina egna svar på varför man jagar, men jag har aldrig hört någon av mina bekanta koppla ihop fällande av vilt med maktkänsla. Du som läser det här kan väl själv lämna någon kommentar om varför just du jagar så får vi se om jag har rätt eller fel….
Nej, någon maktkänsla har aldrig infunnit sig hos mig när jag fått chansen att lägga ner ett byte med ett välriktat skott. Jag skulle nästan vilja påstå att känslan man får snarast är rikatad, om inte åt helt motsatt håll, så i vart fall i en helt annan riktning än den som får mig att känna makt över villebrådet. Jag avstår från en närmare analys av vart känslopilen pekar, men de som tror att vi jägare är uppfyllda av ett maktbegär borde kanske pröva på att själva jaga. Learning by doing är nämligen i de flesta sammanhng en mycket verksam medicin.
Nu ska väl erkännas att det sklijer sig mycket inom länet också, så den kulturella skillnaden mellan t.ex Piteå, Kiruna och Kalix är nog lika stor som mellan län söderöver. Jag har nog ändå upplevt att det som vi säger i all välmening kan ses som ganska drastiskt när man tar upp frågan söderöver. Sen kanske dialekten/språket spelar in också, jag har till exempel väldigt svårt att ta en ilsken norrman på fullt allvar på grund av den positiva melodin i språket! Uppenbarligen var svaret från Norrbotten vad gäller älgutredningen i alla fall tillräckligt rak för att nå hela vägen in på Aftonbladets ledarsida och det är ju inte var dag det hamnar jaktfrågor där, även om det bara var en liten sidorubrik! :)
Intressant det där med hur man argumentera. Personligen har jag aldrig upplevet att man har det sättet i Norbotten. Tvärtom!
Men däremot skånigar har ett väldigt rakt, och i många ögon aggresivt sätt att argumentera och debattera, som i vissa fall kan missuppfattas.