Idag låg det ett tjockt kuvert från WWF i postfacket. Det innehöll två mappar med titeln ”WWF:s verktygslåda för god vattenhänsyn i skogen”. WWF har länge jobbat hårt för att sätta större fokus på betydelsen av våtmarker. Inte minst inom skogsbruket, då merparten av våra vattendrag återfinns i skogen. Projektet Levande skogsvatten levererar nu en hel mapp full med information och verktyg för att hantera skogens våtmarker. Informationen går även att ladda ned från projektets hemsida. Återskapande och skötsel av våtmarker är självklara exempel på frågor där vi har allt att vinna på samarbete med andra organisationer med naturvård på dagordningen. Vi samverkar redan exempelvis inom ramen för Svensk Våtmarksfond, men det går att göra betydligt mer.

Området runt skogsbäckar är rika miljöer, som har ett stort värde för viltet. Foto ©: Fredrik Widemo.

Viltet utnyttjar i stor utsträckning fuktiga miljöer och kantzoner längs vattendrag, både för att söka föda och skydd. Dessa miljöer innehåller naturligt stora värden för viltet och de förstärks dessutom genom kraven på miljöhänsyn i skogsbruket. Exempelvis strävar man här efter att hålla flerskiktade, lövdominerade miljöer. Här ska man inte heller köra, markbereda eller plantera, vilket ger mer bärris och örter i fältskiktet. Allt detta ger foder och skydd i direkt anslutning till vattendrag som viltet gärna använder som ledlinjer i landskapet. Viltet kommer därmed dessutom att uppehålla sig och beta i områden som inte primärt utgör produktionsytor. Det finns en hel del att vinna på att inse att naturvårdsåtgärder och foderskapande åtgärder går hand i hand i skogen.

Det finns rejält med information som kan vara av intresse för jägarkåren i WWF:s nya paket. Kolla exempelvis rekommendationerna om hur man kan lägga igen diken för att skapa större tillgång till vatten i landskapet, eller den generella informationen om skogsbäckar. För den som är markägare eller verksam inom skogsbruket finns ännu mer att ta av när det gäller verktyg för skoglig vattenplanering.

Jägarkåren gör redan mycket när det gäller skötsel och återskapande av våtmarker. Ofta gäller det dock kanske främst våtmarker i det öppna landskapet. Här finns goda möjligheter att få litet inspiration till åtgärder i skogen!

Älg fälld i tallungskog för löshund i 15 minusgrader av skytt som förfrös en tå! Foto: Gunnar Glöersen

Älgstammen i Sverige kan fördubblas eller kanske rent av tredubblas utan att det är ett problem! Det ligger inte i samhällets intresse att älgstammen regleras. Dagens vinterstam på ca 200 000 älgar kan på fyra år bli 600 000 om vi inte jagar dem. Risken för älgolyckor i trafiken är inte ett samhällsproblem, vi behöver bara sänka farten när älgstammen ökar. Skogsbruket som gnäller över stora skogsskador kan glömma sänkta älgstammar. Det är nämligen inte ett väsentligt allmänintresse att hålla skadorna på tallungskog på rimliga nivåer. Skogsbruket får tåla de ”naturliga” klövvilttätheterna.

Vid det här laget lär blodtrycket ha stigit rejält hos några bloggläsare. Låt mig förklara. Vargdebatten blir som jag skrev i mitt förra blogginlägg allt mer absurd. Just nu förs en diskussion om ”olägenheter” som kan motivera skyddsjakt på varg i vinter. Det är helt klart att regeringens ambition är att betydligt fler vargar skall skjutas med stöd av skyddsjaktbestämmelserna än tidigare. Art- och habitat direktivet säger att man kan skjuta t ex varg om motivet för jakten är ett väsentligt allmänintresse. I den diskussionen finns det flera som menar att jakt inte är ett sådant. De menar att det bara är ett enskilt intresse.

Jag kan inte dra någon annan slutsatts av det resonemanget än att det INTE ligger i samhällets intresse att viltstammarna regleras. Självklart är det fel, jag rent av idiotiskt. Det är uppenbart att vissa betraktar intressen gör allt för att inte jakt skall ses som viktigt. Det skulle ju kunna leda till fler fällda vargar.

De senaste åren har jag många gånger fått höra att vi jägare borde bojkotta älgjakten i protest mot rovdjurspolitiken. Jag har hårdnackat hävdat att det är fel väg att gå. Vi jägare har inget att vinna på att det blir fler döda i trafiken eller på att öka konflikten med skogsbruket, som trots allt utgör en viktig del av vår BNP. Men om nu juridiska experter kommer fram till att jakt INTE är ett väsentligt allmänintresse, kanske samhället trots allt måste lära sig den hårda vägen.

Självklart är viltförvaltning och jakt ett allt överskuggande allmänintresse och för att begränsa älgstammen MÅSTE vi använda lös hund. Det finns inget andra alternativa lösningar i ett stort glesbefolkat land som Sverige. Ändå finns det organisationer som t o m vi förbjuda löshundsjakt. MP:s kongress tog t ex beslut i den riktningen i våras. Tror de att den svenska jägarkåren är någon slags slavar som skall genomföra samhällets vilja på sin egen fritid och dessutom betala dyrt för det utan att få något tillbaka?

Det är hög tid att våra politiker och myndighetspersoner lyfter blicken från vargkramar retoriken och ser verkligheten. Jakt och förvaltning av våra viltstammar är ett allt överskuggande allmänintresse. Utan de ideella insatser som den svenska jägarkåren gör varje år skulle samhällets kostnader för klövviltstammarna bli enorma. Vi vet vilka insatser och metoder som krävs för att hålla klövviltstammarna i schack. Vi har betydligt bättre kunskap om det än de vargkramare som numera tvärsäkert uttalar sig om viltförvaltning och jakt!

”Jägareförbundet ska med kraft och kunskap leda och utveckla den svenska jakten och viltvården” – Det är vad som står i förbundets vision. Ibland känns det inte helt lätt att vara visionär när vardagsfrågorna tynger ner och det känns som om det blåser motvind i flera frågor. Inte desto mindre måste vi med jämn mellanrum stanna upp och lyfta blicken lite längre än framför stövelspetsarna. Vi driver ju faktiskt våra vardagsfrågor av en anledning och med ett större syfte än att bara lösa de dagsaktuella akuta frågorna. Vi kämpar för att bevara för framtiden det vi själva har förmånen av att få uppleva i form av drev, ståndskall, gemenskap inom jaktlagen och middagar tillagade av vilt vi själva har fällt. För många kanske detta känns som en självklarhet som vi kommer att fortsätta med, men jag tror fler och fler inser att det finns risk att vissa viktiga delar av vår jakt försvinner om vi inte försvarar den.

Visst, jag är rätt säker på att vi på ett eller annat sätt kommer att jaga älgar även i framtiden, men på vilket sätt? Är det största hotet mot löshundsjakten verkligen vargen eller finns det risk att djurskyddsaspekter klubbade inom EU säger att det strider mot djurskyddslagstiftningen att släppa hundar utom kontroll i skogen? Vem kommer att bestämma över vilka vapen och vilken ammunition vi kommer att få använda eller om den enda jakten som kommer att få bedrivas är den som kan stödja sig på att det är skyddsjakt?

Vår jakt har rötterna ända tillbaka till den tid då den första människan satte sin fot här efter inlandsisen. Ser man på hällristningar så är det jägare med hundar av spetsmodell på samma sätt som det är idag i älg- och fågelskogen. Självklart har mycket ändrats under tiden och viltstammar kommit och gått. Även i modern tid har förutsättningarna för jakten och vilket vilt vi jagar ändrats drastiskt. Samhället utvecklas också med en allt större del av befolkningen som inte kommer ut i skogen och (i bästa fall) får kunskap om naturen genom TV-rutan. Ska vi lyckas ta jakten in i framtiden på ett sätt som vi tycker är acceptabelt måste vi självklart ha med oss den stora massan av människor, alltså även de som inte själva jagar. Idag ser det bra ut i opinionsläget för jakten, men med en allt mer ointresserad allmänhet kan synen på vår jakt svänga snabbt och av tillsynes oväsentliga orsaker. Därför känns det viktigt att vi i alla sammanhang kan föra ut jakten till allmänheten, både på nationell nivå men också på det lokala planet. En friluftsdag i skolan är minst lika viktig för framtiden som en uppvaktning av en minister, kanske inte för att avgöra en akut fråga men för det långsiktiga arbetet att bevara jakten för kommande generationer. Att jobba i stort och smått och med traditioner och nytänkande samtidigt är inte alltid lätt men det är intressant!

Man säger ibland att dagens generation är egoistisk och bara gör det som skapar nytta för en själv. Jag hoppas ändå att alla som jagar, oavsett ålder, känner att man vill vara med och bevara och utveckla den svenska jakten! Att även de som idag just sett dagens ljus också ska få möjligheten att trampa jaktstigen på mer eller mindre samma villkor som vi gör idag. Det kan kännas som om mycket jobb idag går ut på att minimera problem och se till att det i alla fall inte blir sämre. Men på många sätt har vi idag en fantastisk jakt i Sverige och den måste vi slå vakt om. Förhoppningsvis kan vi till och med göra jakten bättre än idag för vi har ju sagt att vi ska utveckla den!

Själv har jag precis skaffat mig en ny valp som förhoppningsvis kommer att vara en kompanjon under många säsonger i älgskogen. Hur jakten och jägarlivet kommer att utvecklas under hans livstid ska bli intressant att följa och på egen hand påverka. Han själv verkar i dagsläget inte ha så stor insikt i den jaktliga politikens irrgångar vilket möjligen kan förklara varför han sover så gott…