Vattenvård är viltvård!

Idag låg det ett tjockt kuvert från WWF i postfacket. Det innehöll två mappar med titeln ”WWF:s verktygslåda för god vattenhänsyn i skogen”. WWF har länge jobbat hårt för att sätta större fokus på betydelsen av våtmarker. Inte minst inom skogsbruket, då merparten av våra vattendrag återfinns i skogen. Projektet Levande skogsvatten levererar nu en hel mapp full med information och verktyg för att hantera skogens våtmarker. Informationen går även att ladda ned från projektets hemsida. Återskapande och skötsel av våtmarker är självklara exempel på frågor där vi har allt att vinna på samarbete med andra organisationer med naturvård på dagordningen. Vi samverkar redan exempelvis inom ramen för Svensk Våtmarksfond, men det går att göra betydligt mer.

Området runt skogsbäckar är rika miljöer, som har ett stort värde för viltet. Foto ©: Fredrik Widemo.

Viltet utnyttjar i stor utsträckning fuktiga miljöer och kantzoner längs vattendrag, både för att söka föda och skydd. Dessa miljöer innehåller naturligt stora värden för viltet och de förstärks dessutom genom kraven på miljöhänsyn i skogsbruket. Exempelvis strävar man här efter att hålla flerskiktade, lövdominerade miljöer. Här ska man inte heller köra, markbereda eller plantera, vilket ger mer bärris och örter i fältskiktet. Allt detta ger foder och skydd i direkt anslutning till vattendrag som viltet gärna använder som ledlinjer i landskapet. Viltet kommer därmed dessutom att uppehålla sig och beta i områden som inte primärt utgör produktionsytor. Det finns en hel del att vinna på att inse att naturvårdsåtgärder och foderskapande åtgärder går hand i hand i skogen.

Det finns rejält med information som kan vara av intresse för jägarkåren i WWF:s nya paket. Kolla exempelvis rekommendationerna om hur man kan lägga igen diken för att skapa större tillgång till vatten i landskapet, eller den generella informationen om skogsbäckar. För den som är markägare eller verksam inom skogsbruket finns ännu mer att ta av när det gäller verktyg för skoglig vattenplanering.

Jägarkåren gör redan mycket när det gäller skötsel och återskapande av våtmarker. Ofta gäller det dock kanske främst våtmarker i det öppna landskapet. Här finns goda möjligheter att få litet inspiration till åtgärder i skogen!

 

9 Kommentarer
  1. Fredrik Widemo says:

    Jag kan svårligen tro att WWF känner att de behöver en hel jaktpolicy, men jag vet att de liksom de flesta övriga naturvårdsorganisationer inte generellt är emot jakt. Självklart följer vi hur andra intresseorganisationer positionerar sig och vilka frågor de driver om de berör oss. Och vi synar deras argument om och om igen när vi tycker annorlunda. Det betyder dock inte att vi låter bli att diskutera med dem, varken öppet eller bakom stängda dörrar, för då blir de inte synade eller påverkade alls. Eller i alla fall inte i samma utsträckning.

  2. Fjollträsk says:

    Jag kan inte påminna mig om att jag sett någon jaktpolicy från WWF, och jag skulle inte våga säga att de inte är emot jakt, vilken uppföljning gör SJF av betraktarorganisationernas värderingar och hur de förskjuts/förändras över tiden?

    Jag kan inte se risken med att stå upp mot ffa NSF, men även WWF. Någon gång måste ju de här organisationerna synas, vilket rimligtvis kommer att tära på deras förtroendekapital.

    Jag kan helt ärligt inte se att de tillför något som är till nytta för mig som jägare. Om deras kunskap på andra områden motsvarar den de visar i vargfrågan, så vet jag nog bäst hur marken där jag jagar skall tas om hand. Sen kan jag tycka att stora skogsbolags skogsförvaltning är rätt tveksam på många sätt.

  3. Fredrik Widemo says:

    Fjollträsk,
    det var väl just sådant jag försökte beröra mot slutet. WWF är inte emot jakt och vi har historiskt haft en bra relation till dem. Vi sitter även regelbundet ned för att diskutera vår syn på olika frågor (oftast tillsammans med andra organisationer). Det tror jag både de och våra medlemmar tjänar på. Samma sak gäller för SOF. SNF driver en klart hårdare linje, och vi har därmed inte heller regelbunden samverkan med dem på samma vis. Det har hänt att vi gjort gemensamma utspel, men inte lika ofta och inte på senare år. Rovdjursföreningen har vi haft ännu mindre med att göra. Vår grad av samverkan överensstämmer därmed med din rangordning. Däremot har vi inte stängt dörren för att prata med varandra, eller i en del fall potentiellt dra nytta av varandras stöd eller arbete. Jag ser inte heller vad det skulle göra för nytta? Hur skulle det ge mer vilt eller möjligheter att bedriva jakt? Finns det inte en uppenbar risk att vi istället marginaliserar oss fullständigt i samhällets och allmänhetens ögon? Det handlar trots allt inte om ett etablerat samarbete som slutat i svek, utan om två organisationer som står för olika värderingar i en viss fråga där vi absolut inte samarbetat. Vilket varit uppenbart från början.

  4. Fjollträsk says:

    Finns det då ingen samverkanspartner som någonsin kan bränna sig helt gentemot SJF? I politiken finns det ju trots allt exempel på partier mellan vilka samverkan inte kan komma i fråga?

  5. Fredrik Widemo says:

    OK Fjollträsk,
    att sätta sig på resultaten från rapporten bara för att man inte gillade dem (vilket är den enda rimliga tolkningen i mina ögon) håller jag med om var riktigt dåligt.

    I övrigt hoppas och tror jag att du har fel. Satte man sig och gick igenom våra olika agendor tror jag att man skulle se att vi har fler gemensamma intressen med naturvårdssidan än med markägarsidan, även om många av oss är både markägare och jägare. Jag har skrivit det förut och gör det igen: ja, vi är brukare, men vi brukar andra resurser än vad man gör inom jord- och skogsbruket. Våra olika resurser begränsar dessutom varandra, så självklart har vi exempelvis INTE gemensamma intressen när det gäller viltstammarnas storlek eller (den kvantitativa) inriktningen på viltförvaltningen. Däremot har vi i mångt och mycket gemensamma intressen med naturvårdsrörelsen när det gäller hur man bör bedriva jord- och skogsbruk, eftersom de står för att man bör bedriva markanvändningen mindre intensivt åtiminstone på delar av arealen. Det ger större variation i landskapet, mer föda och skydd och därmed solklara positiva effekter för viltet. Därmed överensstämmer våra mål och vi samverkar för att göra det mer sannolikt att vi når dem.

    Denna typ av pragmatisk hållning tror jag är helt nödvändig om vi vill komma någonstans; ensam är stark är helt klart en myt. Det finns knappast några andra intresseorganisationer som delar alla våra värderingar och intressen, och därmed är vägen framåt att samarbeta med de organisationer där man är överens i sakfrågorna. Kan det sedan leda till att vi även kan diskutera frågor där vi inte är överens så är det ännu mycket bättre. Organisationer som tar avstånd från jakt eller verkar för att direkt begränsa möjligheterna att bedriva jakt (exempelvis genom lagstiftning och restriktioner; högre måltal för varg anser jag vara indirekt) vore det däremot självfallet väldigt tveksamt om vi borde samarbeta eller samverka med.

  6. Fjollträsk says:

    När inte – vargfrågan? Senast så är det väl mörkandet av utredningen av hur tjuvjakten påverkats av den nya rovdjurspolitiken och licensjakten.

    Jag tror du grovt missbedömer jägares och markägares intresse av att ha med WWF att göra ö h t. Naturskyddsföreningen än mer så. Jag tror inte det finns stöd kring någon samverkan med dessa organisationer eller att ”stötta varandra” ö h t (SRF nämner jag inte ens).

  7. Fredrik Widemo says:

    Nu får du vara litet mer specifik Fjollträsk… när har WWF talat med kluven tunga? De har en annan åsikt än vi när det gäller vargförvaltningen, men det har de väl knappast mörkat?

    Det är en enorm styrka om vi kan samverka med andra organisationer i frågor där vi har gemensamma intressen. Vår åsikt sammanfaller kanske inte alltid med vad WWF står för, isynnerhet kvantitativt, men det innebär inte att det inte är smart att stötta varandra där vi är helt överens. Att innehållet i materialet förefaller korrekt och är vettigt även ur vår synvinkel är självfallet en bedömning som jag gör och står för när jag lägger ut en länk till materialet här.

  8. Fjollträsk says:

    Vad är det som säger att WWF inte talar med kluven tunga även på detta området? Varför skall man ö h t bry sig om något WWF säger?

  9. Johannes Glännman says:

    Ja här i södra sverige är det som att leta efter en nål i en höstack när man letar efter myrområden utan diken. Man tycker ju att det borde vara något av det enklaste och mest effektiva sätt att täppa igen diken men det verkar inte finnas något som helst intresse för detta utan istället låter man myrarna växa igen. Även inom naturskyddsområden vilket jag personligen tycker är mycket knepigt.

    Jag tackar stort för länken om att täppa igen diken. Det var några tips där jag inte hade tänkt på :)

    mvh // Johannes

Kommentering är stängd.