Utfodring skall gynna reproduktionen hos vilt
För första gången denna höst frasar det rejält av frost i gräset, när jag tar en morgonsväng och spanar efter älgkalv på hemmamarken här i Norduppland. Dags att komma igång med utfodringen, med andra ord. Jag ser inget annat än en ung tjur under min gryningstur, och är därmed snart åter hemma vid skrivbordet. Medan jag varit ute har dagens ”automatmail” med en sammanfattning över alla jaktrelaterade nyheter som tagits upp i pressen kommit. Nyheter som rör varg och älgjakt dominerar i vanlig ordning fullständigt, men det finns även ett par inlägg som tar upp utfodring. I detta fall utfodring av vildsvin med sötsaker, som uppges göra att vildsvinen blir könsmogna alldeles för tidigt.
Man kan räkna med att all utfodring påverkar reproduktionen. Foto ©: Fredrik Widemo.
Det är ett välkänt faktum att reproduktionstakten hos vildsvin påverkas av deras energimässiga status, eller om man så vill hur lätt de har att hitta energirik föda. Riklig utfodring kan därmed påverka reproduktionen, precis som årets goda förekomst på ekollon förmodligen kommer att göra. Jag ringer upp länsstyrelsen i Skåne, som står bakom nyheten om effekterna av utfodring med sötsaker. Jag och Nils Carlsson på länsstyrelsen känner varandra litet sedan gammalt, och har diskuterat viltförvaltning förr i samförstånd. Vi är helt överens även i den här frågan.
Det är inget speciellt med just socker som gör att vildsvinens reproduktion startar tidigare, utan helt enkelt att grisarna får närmast obegränsad tillgång till energi i koncentrerad form. Vildsvinens naturliga föda innehåller mycket mindre socker och fett än vad livsmedel gör. Samma sak gäller ”normalt” foder, i form av skördade grödor eller restprodukter från jordbruket.
Det är inte tillåtet att utfodra vilt med livsmedel. Länsstyrelserna i södra Sverige får dock fortfarande inte helt få samtal från en upprörd allmänhet, som hittat berg av wienerbröd eller godis i skogen. Utöver att det är förbjudet, och kanske delvis just därför, ger det förstås en negativ bild av jägarkåren i allmänhetens ögon. Det är inte heller direkt enkelt att marknadsföra viltkött som ekologiskt, när man ser en del av de värsta exemplen. Och det är självfallet de som lyfts fram i media, precis som när det gäller missförhållanden inom djurhållningen. Redan ansträngda relationer till dem som bedriver jordbruk blir inte heller direkt bättre med felaktig utfodring, om vi säger så. Alltså- att utfodra är bra, men absolut inte med livsmedel! Självfallet måste dock eventuell utfodring även kombineras med anpassat jakttryck.
Jag vågar påstå att i princip all utfodring gynnar reproduktionen hos vilt, och det gäller alltså inte bara hos vildsvin. Det är meningen och ofrånkomligt, men är inte den enda anledningen att vi utfodrar. Genom vinterutfodring kommer en del individer som annars skulle ha svultit ihjäl att överleva. Samtidigt kommer de som troligen ändå överlevt att vara i bättre kondition (energimässig status) efter vintern. De kommer därmed att kunna lägga mer energi på kommande års reproduktion. Man kan därmed alltid räkna med att utfodring gynnar reproduktionen i någon utsträckning. Det är inte heller något fel i detta, tvärtom, så länge vi reglerar stammarna av det jaktbara viltet för att finna en bra balans gentemot andra intressen. Just när det gäller vildsvinen ställs frågan verkligen på sin spets, då vi i delar av Sverige onekligen har svårt att hitta en balans som alla kan leva med. Här är utfodringen en nyckelfråga.
Solen har nu smält frosten, samtidigt som ett stort meståg drar genom äppelträden ned mot viltåkern utanför fönstret. Bestämde mig just för att idag börjar jag även utfodra småfåglarna för i år…
Robert,
det finns planer på att göra en kunskapssammanställning på området. Annars finns det strikta regler för vad man måste göra för att marknadsföra och sälja en vara som ekologisk, och exempelvis för att få stöd för ekologisk produktion av kött. Att använda ekologiskt producerat foder är ett sådant krav. Att däremot propagera för att viltkött är ett klimatsmart och ekologiskt val behöver väl inte nödvändigtvis vara förenat med strikta certifieringsregler, även om man självfallet skall ha på fötterna för sådana uttalanden. Wienerbröd skulle i min värld inte funka i sammanhanget… ens om de vore ekologiska.
Fredrik, finns det någon forskning eller dylikt på hur utfodring påverkar hur pass ekologiskt viltkött är. Jag vet inte om det vanligaste är att utfodra med ekologiskt foder, men det är ju mycket viktigt om vi fortfarande ska kunna ”marknadsföra” viltkött som ekologiskt. jag utgår ifrå att det mesta av det wienerbröd som kastas ut inte är ekologiskt. För övrigt borde all fågelmat som vi utfodrar med för nöjes skull vara ekologiskt den också, även om vi inte äter småfåglarna.
Tack för länkarna Fredrik :) Väldigt vad man kan lära sig och hitta här :)
mvh // JOhannes
Anders, man skall inte överskatta ”naturens egna lagar”. Naturen är helt likgiltig, och då naturen gör sina misstag betyder det en naturlig död för individen eller en grupp individer, till och med större populationer kan då stryka med.
Som du skriver Fredrik att älgen måste uppnå tillräckligt hög ålder. Grundproblemet om större enighet vad som skall skjutas är vi nog på väg att komma tillrätta med.
Jag tror dock att på 80/90-talet var troféjakten betydligt större än nu. Vi hade massor med utländska jägare som ville skjuta kapitala oxar på gott och ont. Det som är gott kanske är svårt att se men bygderna fick åtminstone rejäla uppsving på älgjakterna.
Anders & Jan,
det finns utländska studier där man visat på negativa konsekvenser av att huvudsakligen beskatta ”troféindivider”. De bästa, eller snarare sämsta, exemplen kommer dock från det kommersiella fisket, där man lyckats påverka vid vilken storlek och därmed ålder individer blir könsmogna genom att huvudsakligen beskatta stora individer.
Viktigast är dock inte anlag/gener, utan att individer får uppnå tillräckligt hög ålder för att bli kapitala. I Sverige har vi en god tradition av viltförvaltning och hyfsad tradition även av att förvalta kvaliteten på stammarna. Det fungerar inte bra genomgående och överallt, men det är tveklöst en myt att jägare i Sverige enbart skjuter stora individer. Tvärtom finns det en uppsjö olika ideer om hur man just bör anpassa skyttet för att uppnå en högre medelålder.
Jan Bratt.
Vad gäller älgen, så är det enda du ser att hornanlagen fortfarande finns kvar.
Att under massor av år skjuta bort dom bästa avelsdjuren kan få en mängd olika, säkert ofta helt oväntade följder.
Vi ser ju problem med t.ex. reproduktionen och ökad vinterdödlighet på en del håll.
Exakt vad det beror på vet vi inte, men av ren försiktighet måste vi så långt det går undvika att bryta mot naturens egna lagar.
Det borde vara en av dom absoluta grundbultarna i all jakt där ett medvetet urval ingår.
Jonas,
tackar för bakgrunden! Jag vidhåller dock att all utfodring, åtminstone om den som rekommenderat bedrivs under hela vinterhalvåret, i någon utsträckning påverkar såväl reproduktion som överlevnad. Och troligen hos allt vilt. Personligen anser jag därmed inte att det är begränsningen till processade livsmedel som är ogenomtänkt i planen, utan ställningstagandet att utfodring inte får påverka reproduktion eller överlevnad. Skulle denna åsikt ha genomförts i praktisk förvaltning i form av föreskrift kunde vi lägga i princip all utfodring på hyllan, eftersom vildsvinen inte vet eller bryr sig om vilken art vi försöker utfodra. Nu är vi lyckligtvis inte där, vilket innebär att vi kan fortsätta att hjälpa viltet igenom tuffa vintrar. Därmed får vi såväl mindre lidande, som mer stabila viltstammar. Samt självfallet ökade möjligheter till beskattning; en möjlighet som måste utnyttjas när det gäller vildsvin.
Både jakt och utfodring är delar av viltvården, och jag menar inte att man skall låta vildsvinsstammen skena. Fodrar man vildsvin skall man jaga, eftersom vildsvin är ganska lätta att påverka genom utfodring. Och, som jag skrivit här förr, att förvalta älg på landskapsnivå är lätt, jämfört med vildsvin av just denna anledning. Det krävs betydligt mer av samordning över markgränser för vilt där man relativt enkelt kan påverka reproduktionen och locka till sig djur.
Lite om kopplingen tamsvin-vildsvin…
Vad gäller utfodring och reproduktion står tamsuggor under dräktighet (sinsuggor) på en mycket lägre foderstat (ca 1/4-1/3 jämfört med digivande), både vad gäller proteiner och kolhydrater, än digivande suggor, som ex. behöver energirik föda för att ge tillräckligt med di (Prunier et al., 1993). Tamsvinssuggor som vid grisning är överviktiga (hög späcktjocklek) har högre katabolism (nedbrytning) de första veckorna efter grisning jämfört med suggor med låg späcktjocklek (Hulten et al, 1993). Hög katabolism påverkar suggan negativt då hon tappar högre procentuell viktandel än en sugga i normalhull (Hulten et al., 1993). Ett sätt att öka ägglossningen vid brunst är att ge tamsvinssuggor en högre foderstat än basfodergivan. Detta gör man genom att efter avvänjning ej minska till basfodergiva utan ligga på en högre nivå fram till brunst ( ca 1 vecka). Därefter hålls en basfodergiva under dräktighet fram till grisning, då fodergivan snabbt ökas.
De rekommendationer som beskrivs i den nationella förvaltningsplanen för vildsvin, som innefattar att vildsvin inte bör ges processat livsmedel, men att spannmål, majs, ärtor och rotfrukter är tillåtet, är sannolikt otillräckligt genomtänkta. Dock står det i samma plan att ”utfodring av vildsvin får inte ske på sådant sätt så att reproduktion eller kultingöverlevnad påverkas” (Pettersson, 2007). Den omfattande utfodring som idag sker och som får till följd att grisningar sker i princip året om, kommer sannolikt att göra att den alltid kommer att ha en påverkan på svenska vildsvins reproduktion. Detta i form av ökat antal lossade ägg och högre mjölkproduktion.
Referenser finns hos mig!
//jonas
Att mata rådjur och andra djur har säkert inte så stor betydelse att genetiska förändringar kan märkas. Man ändrar djurens vanor helt enkelt, de djur som nu utnyttjar foderplatserna. Största faran för rådjur är att även lodjuren hittar dit.
Matat fåglar har nog människan gjort i många hundra år och jag anser det är fel att som nu man ser att det kritiseras när några gamla tanter matar änderna. Låt dom som vill, ha nöjet, de känner sig nog väl till freds med detta.
Några genetiska förändringar hos djuren på grund av sådana yttre omständigheter kommer människan inte att få uppleva, så länge kommer vi inte att finnas som art här på jorden.
Anders Å. har tidigare klagat över den dåliga kvalitén på älgtjurarna på grund av jägarnas troféjakter. Nu ser man på många håll rekordtjurar, och även 12 – 18 taggar börjar uppträda lite varstans där det endast funnits pinntjurar tidigare.
Arvsanlagen har inte gått förlorade trots många år av hård avskjutning på stora tjurar.
Jag började faktiskt skissa på rekommendationer igår… det finns en del i våra viltvårdshäften och rekommendationer från förra vintern. De kan laddas ned här:
http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Viltvard/Sa-har-kan-Du-hjalpa-viltet/
http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Viltvard/Ladda-hem-viltvardsinformation/
Jag ska ta och revidera det hela litet, hade jag tänkt.
Det forskas en del på utfodring när det gäller att få bort vilt från grödor och skog, men jag har dålig koll på forskning om vilka effekter det ger på viltet. Ska kolla.
Tja, mata småfåglar med havrekärvar och liknande har man sysslat med ett tag, men inte hade allmogen överskott nog att utfodra i stora mängder förr. Istället sågs älgen som ett problem då den käkade på hässjorna med starrhö och lövkärvarna som man skulle ha till korna. Vad som begränsade jordbruket förr var mängden vinterfoder. Mer vinterfoder gjorde att man kunde hålla fler kor, och det var korna som gav gödsel till åkrarna. Man hade inte råd att låta korna beta på marker som kunde slåttras, eftersom man behövde höet till vintern. Därav allt skogsbete man hade för hundra år sedan.
På tal om matning förresten… Jag vet att förra vintern så letade jag information angående att mata viltet (rådur, älgar och andra djur som vill ha mat). Hittade faktiskt aldrig någon bra guide till detta om än lite forumstrådar runt om på internet. Vore inte detta något för jägarförbundet att lägga ut på sin sida. En guide med tips, info och bilder om hur man gör den bästa matningen ?
Argumentet ”rensning” håller jag med om är dåligt mot fågelmatning. Förövrigt så fick faktiskt en gammal biologilärare mig att inte mata fåglarna under vintern med detta argument. Något som jag efter ett par år hade förträngt… Men det är fortfarande ett argument och jag tycker nog man ska försöka tänka mer på, och forska mer, kring effekterna av ”konstgjord” matning. Oavsett om dom är positiva eller negativa.
Och hur länge har man hållt på med att vintermata olika djur ? Är detta en gammal grej bönder och jägare hållit på med i århundraden eller är det ett modernt sätt för folk att komma lite närmare naturen ?
mvh // Johannes
Visst får det säkert någon form av effekter, men det är inte självklart hur de ser ut. Eller att de är konstanta. En självklar effekt av utfodring är att anlag som leder till en dålig energimässig status inte rensas ut lika hårt. En tänkbar effekt är också att vi bevarar anlag som inte är riktigt lika väl anpassade till stränga vintrar, i större utsträckning än som annars hade varit fallet. Man kan dock gott tänka sig att de individer som inte är bäst anpassade till stränga vintrar är bättre anpassade till att hantera milda vintrar. Eller helt enkelt satsar litet ”för mycket” på reproduktionen för att hantera en tuff vinter. Rent hypotetiskt kan man alltså tänka sig att vi genom utfodring ser till att upprätthålla en genetisk variation som inehåller fler individer som tacklar ett allt varmare klimat bättre…
Om detta kan man spekulera hur mycket som helst; jag anser hur som att ”genetisk rensning” är ett riktigt dåligt argument mot utfodring.
Ja, vintern är den stora flaskhalsen för både djur och fåglar och om utfodring tar sig stora proportioner över stora områden och under lång tid, så måste det ju rent logiskt få genetiska konsekvenser tillslut.
Svårt dock att veta hur man skall göra, vad gäller rådjuren så handlar det väl mycket om hur långt norrut vi vill ha dom, för helt utan hjälp på vintern så tror jag att nordgränsen skulle flytta en hel del söderut.
Speciellt dom lodjurstäta delarna av mellansverige skulle nog bli rejält rådjursfattiga efter några år, där undernärda rådjur blir löjligt lätta byten för både lo och varg i djup snö.
Fågelmatning tar ju sig stor omfattning på vintern och har gjort så i många år, så där är det väl frågan om, ifall det faktiskt kanske har en negativ effekt på längre sikt.
Johannes,
om detta kan man fundera en hel del… bloggade litet på temat förra vintern; finns litet detaljer där. Man hör inte helt sällan argument som att man inte ska utfodra för att individer som inte ”borde få” reproducera sig överlever. Samtidigt så kommer dock även de som ändå hade överlevt att kunna satsa mer på sin reproduktion, vilket minskar en eventuell effekt. Genom klok avskjutning kan man givetvis dessutom styra det hela en del. Jag anser att det är ett dåligt argument mot utfodring; effekterna kommer att vara mycket små om de alls finns. Vad som är ”goda gener” varierar dessutom i viss utsträckning mellan år, vilket gör det ännu svårare att föra den typen av resonemang.
Matar man djur så kommer de lägga mindre tid på att finna föda på andra sätt, men att de skulle tappa förmågan om så krävdes är extremt osannolikt och kommer ta lång tid. Möjligen med undantag för kulturell nedärvning, där individer lär av varandra; där kan man få förändringar snabbare.
Sjukdomsrisk är alltid något att tänka på; foderplatser skall hållas rena och det kan vara klokt att variera plats för utfodringen för att minska problem. Ibland använder man osläckt kalk för att döda parasiter och annat elände på marken vid foderplatserna på våren.
Utfodring är ju vinterns roligaste göromål. För egen del har jag bara möjlighet att mata fåglar men gör det så glatt och mycket jag kan. Brukar dock starta i början på november, förutom förra året när snön kom i mitten på oktober, innan kylan, då hängde jag upp den direkt..
Att utfodring påverkar är klart, att den påverkar själva reproduktionen som du beskriver det hade jag inte tänkt på men när jag läser det så är det ju ganska logiskt.
På samma logiska sätt skulle väl utfodring påverka ”survival of the fittest” ? Detta är något jag tänkt på mycket. Finns det någon forskning kring detta ? Vad händer egentligen med jaktinstinkter och de erfarenheter och kunskaper tex rovdjur behöver för att överleva när de matas på silverfat ? Mycket tänker jag på de stora rovdjursåtlar som finns tex i Finland där man utfodrar året runt. Bara det finns tillräckligt mycket mat så skulle i teorin i alla fall, rovdjuren inte behöva jaga någonting. De äter vid åteln varje gång de vill ha mat. Hur länge dröjer det då innan jaktinstinkter och ”survival of the fittest” är helt utslaget och vad händer då ?
Samma gäller väl i och för sig alla arter man utfodrar. När jag utfodrar fåglarna på vintern så bidrar jag ju till att dom fåglar som annars kanske hade dött, klarar sig. Detta borde i längden minska den genetiska kvalitén för den arten om de också får chans att para sig till våren och sprida den vidare. Eller ?
Även sjukdomsrisken borde väl höjas vid konstanta matningar ? Tänk tex om något slags spridsamt virus, influensa eller annan ”sjuka” skulle få fart vid Trandansen utanför Skara på våren när alla tranor och mängder med andra fåglar är där.. Hua, inte vill jag ens tänka på det..
Dock så matar jag gärna. Lite hyckleri kanske men jag satsar på att det hjälper mycket mer än stjälper. Men trots att jag har letat så har jag inte hittat någon forskning på hur konstanta matningar, eller tillfälliga, egentligen påverkar genetiken och överlevnadskunskaperna hos en art …
mvh // Johannes