Rovdjursföreningens egen Bagdad Bob!

, , •
 

Alliansens och Socialdemokraternas senaste pajkastning om rovdjursproppen spär bara på politikerföraktet och ökar känslan av att allt bara är tomma ord!

Maltaforsens Chiva 7 månader
Maltaforsens Chiva 7 månader

Sliten efter en veckas älgjakt är jag tillbaka på kontoret. Båda mina hundar överlevde första älgjaktsveckan och jag sköt en kviga efter en och en halv timmes fast stånd för min 7 månaders jämthundstik. Men den glädje man tidigare kände över hundar som söker ut och som har ett bra förföljande har förbytts i oro för vargattacker. Även under fast stånd tänker man mest på hur man skall agera om vargar attackerar just då. Ger de sig på älgarna först eller hunden? Andra har inte haft samma tur, de har fått sina hundar dödade eller skadade av varg. Allt fler hundförare är på väg att ge upp, de finner inte längre glädje i jakten. Själv har jag inte en tanke på att ge upp, löshundjakt är det som gör älgjakten rolig. Att sitta på pass eller att hänga efter en hund i lina är inget alternativ. Löshundsjakten har ett egenberättigande. Det är inte den som skall ifrågasättas, det är antalet vargar!

Samtidigt som vi jägare jagar med hjärtat i halsgropen för att skjuta de älgar vi vill och dessutom förväntas skjuta, går Rovdjursföreningens egen Bagdad Bob ut i media och misstänkliggör oss som vill försvara våra hundar eller tamdjur. Rovdjursföreningens propagandaminister, Jan Bergstam, hävdar att förändringen som innebär att det är länsstyrelsens besiktningsmän som först skall kontaktas istället för polisen vid § 28 skjutningar har lett till ”missbruk” av paragrafen. Att den enkla och självklara förklaringen till att fler vargar skjutits med stöd av § 28 är att antalet vargar ökat dramatiskt och att de sprider sig till nya områden bortser Bagdad Bob och Rovdjursföreningen helt ifrån. Inte heller redovisar de att i nästan alla de fall där vargar skjutits med stöd av § 28 har hunden eller tamdjur dessutom bevisligens skadats av vargen/vargarna.

Förändringen av § 28 initierades faktiskt av miljöåklagare Christer Jarlås. Nu påstår han att han ångrat sig! Inte heller han verkar begripa att dubbelt så många vargar betyder dubbelt så många angrepp och allt fler skjutna § 28 vargar.

Självklart är förändringen av § 28 bra. Nu kan man skjuta en varg som angriper tamdjur utan att bli av med vapnet på plats. Det har tagit upp till ett halvår att få tillbaka vapnet, trots att själva ärendet avskrivits nästan direkt. Dessutom är det väl bra att just skadegörande vargar skjuts när 100 vargar behöver skjutas enbart för att åtminstone stoppa tillväxten i stammen.

Rovdjursföreningen blir allt mer en liten sluten sekt för extremister. Jag har själv slutat läsa på deras facebooksida, jag mår fysiskt illa av att läsa det som skrivs där. Där florerar ett hat mot drabbade jägare, samer och tamdjursägare av sällan skådat format. Empati är ett främmande begrepp för dem.
Rovdjursföreningen, Nordulv, Wolf association m fl. är extrema organisationer som i alla lägen ser människor som förövare medan vargar alltid är oskyldiga. De inser det inte själva, men deras utspel och lyckade försök att stoppa skyddsjakter som den i Skåne och på Junsele tiken håller på att vända opinionen mot varg snabbare än vargen själv hade lyckats med. Det håller på att byggas upp ett otroligt varghat i vargbygderna. Det i sin tur förstärks av att ingen jag träffar längre verkar tro att våra myndigheter och politiker på demokratisk väg skall lyckas få ordning på svensk vargförvaltning. Alliansens och Socialdemokraternas senaste pajkastning om rovdjursproppen spär bara på politikerföraktet och ökar känslan av att allt bara är tomma ord! Alliansen och Sossarna tycker egentligen samma sak, men chansen att få några extra röster i nästa års val är viktigare än att lösa våra problem! Fortsätter ni på det här sättet förtjänar ni inga jägarröster! Rovdjursfrågan måste få en långsiktig bred politisk majoritet, det är vad ni har lovat!

Medan jag skriver det här inlägget får jag meddelande om att ytterligare en jämthund dödats av varg. Politiker gör något, tillsammans!!!

av /2 Kommentarer

Rovdjursproposition som ger hopp!

, , , •

Äntligen sätter regeringen ner foten och bestämmer att alla stora rovdjurs i Sverige har en gynnsam bevarandestatus!


Nicko Foto:Lst Värmland

Det är en framgång för oss på SJF och äntligen tas vi som drabbas på allvar. Senast i morse blev kollega Olofs jämthund angripen av två vargar. Tack och lov hände det direkt efter släpp och i närheten så att han hann fram i tid innan de slitit Nicko i stycken. Trots att Olof både skrek och sköt i luften fortsatte angreppet. Inte ens skott direkt mot vargen som bet i Nicko hindrade den från att fortsätta. Det kostade vargen livet!

Rovdjurspropositionen är en framgång för vårt sätt att arbeta. Vi har ibland kritiserats för att vi valt att argumentera för färre vargar genom en vetenskaplig och juridisk tolkning av vad EU:s direktiv egentligen kräver. Arbetet har burit frukt. Nu är det förhoppningsvis en gång för alla klarlagt att gynnsam bevarandestatus inte är ett strikt vetenskapligt begrepp som naturvetare har ensamrätt att bestämma, det framgår både av proppen och av Vargkommitténs betänkande. Det är ett begrepp som bygger på vetenskap, men den ”högre ambitionen än att enbart förhindra utdöende” som direktivet kräver är inte vetenskap. Det är ett politiskt ställningstagande.
Nu hoppas jag att det blir en bred majoritet i riksdagen för rovdjurspropositionen. Regeringens förslag ligger mycket nära det som Socialdemokraterna drivit. Om jag förstått saken rätt gäller det även Sverigedemokraterna. Min uppmaning till de sex partierna är att släppa partitaktik och istället ägna er åt det ni är satta att värna, nämligen oss väljare! Utan en bred uppslutning i riksdagen för regeringens proposition kommer rovdjurspolitiken att fortsätta att vara en evig följetång och våra tamdjur och vår livskvalité fortsätter att hotas.

Bevarandesidan som hyllat vargkommitténs arbete och viljan till samförstånd rasar nu, trots att betänkandet är tydlig med att jakt följer på beslut om gybs. Som vanligt är det väl framför allt Jägareförbundet som står fast vid det som överenskommits. Vi har hållit i grunden samma linje i närmare 20 år som respekterar både internationella åtagnaden, den vetenskapliga grunden men framför allt inkluderar människor som drabbas.
Nu skall det bli spännande att se EU kommissionens eventuella reaktion, de har ju själva börjat prata om ”human dimensions” i rovdjursförvaltnngen, och hur övriga politiska partier agerar. Men framför allt skall det bli intressant att se om våra myndigheter klarar att gå från rent bevarande till förvaltning. Enbart trycksvärta dödar inga vargar!

av

Vargjakt i vinter, ja eller nej?

, •

Så kom då vargkommitténs slutbetänkande. Bara JRF säger sig var helt missnöjda. Men så har de ju också målat in sig i ett hörn, allt över noll vargar är för många. Vissa riksjägare tycker t o m att noll är för många, så ledande företrädare har brutit sig ur JRF och bildat ett eget förbund!

Övriga uttrycker försiktig optimism och tror att vargfrågan kanske kommit närmare sin lösning. Men nästan komiskt blir det när jag och Mikael Karlsson, SNF, är med i samma Aktuellt sändning och säger samma sak fast tvärt om! Karlsson säger, utredningen innebär definitivt att det inte går att jaga varg med licensjakt i vinter. Jag säger direkt efter, jag är helt övertygad om att regeringen kommer att säga att vi har en gynnsam bevarandestatus och att vi därmed kan börja jaga varg!

För den som inte följt debatten måste våra båda tvärsäkra påståenden verka fullständigt förvirrande. Men för den som följt debatten är det fullt logiskt. Allt handlar om vad gynnsam bevarandestatus är för något. SNF, SRF och WWF försöker med alla medel få begreppet att vara strikt vetenskapligt, ett värde som inte kan ifrågasättas och därmed skall sättas av forskare. Därför är det bra att Peter Egard är så tydlig på den punkten. Gynnsam bevarandestatus är inget vetenskapligt mått, det är politiskt ställningstagande som bygger på vetenskaplig grund! Jag och SJF har i flera år hävdat det. Det är så självklart att man förvånas över att det finns någon som kan hävda motsatsen. Peter Egard skriver, det torde vara ogörligt att på naturvetenskaplig grund avgöra vilken nivå som är ”betydligt högre” än minsta livskraftiga population.

Gynnsam bevarandestatus är alltså ett värde ”betydligt högre” än MVP, som är 100 vargar. Peter Egards valde att inte säga hur mycket högre, men menar att de knappt 400 som fanns förra vintern åtminstone är det.
Nu är det upp till regeringen att i höstens proposition sätta referensvärde för vargstammen och övriga stora rovdjur. Fortfarande finns risk att genetiken kommer att få spela en alltför avgörande roll och att socio-ekonomisk hänsyn kommer i andra hand. Men en sak är säker, Jägareförbundets 150 vargar är enligt vår mening, ”betydligt högre” än 100 vargar! Återstår att se om regeringen har ett annat mått på ”betydligt högre”. Noterar att Usain Bolt vann VM på 200 m ”betydligt före” tvåan, som var 13 hundradelar efter!

Det har nu gått ett år sedan jag och Dag Lindgren påpekade att NV:s beräkningsunderlag för invandringbehov i förhållande till populationsstorlek var fel. Skandulv som tog fram underlaget har bekräftat att det var så. Trots det har inte NV dragit tillbaka sina påståenden om att det krävs 7 invandrare per 10 årsperiod och 380 vargar för att nå gybs. Det är i det närmaste skandal att de låter felaktiga siffror få fortsätta att användas i debatten och i utredningar. Vi får hoppas att regeringen synat deras bluff!

Dag Lindgren pensionerad genetiker, som egentligen är ointresserad av vargar, retar sig på det sätt som genetiken används i vargdebatten. Han anser att mycket av argumentationen är missbruk av genetikvetenskapen och får fundamentalistiska tillämpningar som lett till att genetik fått dålig rykte! Nu senast har Lindgren tagit upp frågan om metapopulation och var bortre gränsen för den population som vi ingår i egentligen går. Svaret på den frågan är också ett av svaren på vad som skiljer SNF:s  ingen vargjakt i vinter, från mitt självklart vargjakt i vinter! Lindgren anser att det finns vetenskapligt bevis för att den Skandinaviska populationen är en del av den ryska. Därmed faller nästan alla bevarandesidans argument, de bygger nämligen uteslutande på att det finns en gräns bortom ryska Karelen som inga vargar kan passera och att invandringen österifrån är för liten till Sverige.

Nu är det förhoppningsvis äntligen dags att sätta stopp för enskilda naturvetares och naturromantikers våta dröm om många vargar och som struntar i vad det kostar oss som skall leva med dem.  Egard slår också fast att det inte finns något självändamål i att ha fler vargar än vad som behövs för att uppfylla EU:s krav. EU:s formella krav är INTE detsamma som naturflummares våta dröm! Bevarandesidan kommer givetvis att fortsätta att göra allt för att förhindra vargjakt i vinter. De har dock inte stöd hos svenska folket, definitivt inte bland brukarna på landsbygden och har aldrig haft det i riksdagen.  EU kommissionen långt, långt borta i Bryssel blir troligen deras sista hopp.

Samtidigt som den här genetikcirkusen pågår är det alltfler som får lära sig den hårda vägen vad det innebär att ha varg i sin närhet. I stort sett varje dag ser vi rubriker om dödade tamdjur, men det är långtifrån alla tragedier som når media. För ett par dagar sedan försvann en hund från tomten i mitt eget närområde, ägaren är förkrossad, vargspår och spillning har konstaterats på platsen. Så mitt eget liv påverkas också, numera tvingas jag ALLTID ha laddat vapen på ryggen även när jag jakttränar mina hundar. Förr om åren räckte det med svampkorg!

av

Dä ä hôl i hôvve!

, •

Förvaltningsrätten i Stockholms dom om den selektiva jakten kom i förra veckan. Den kom fram till att jakten inte är förenlig med EU:s regelverk.

Genetiskt hotad fisk
Genetiskt hotad fisk

Flera delar av domen talar faktiskt för att Naturvårdsverkets beslut var riktigt, trots det ger rätten de klagande rätt. Men när en förvaltningsrätt på allvar menar att jaktbeslutet borde ha varit mera selektivt och att de vargar som skulle fällas därför först borde ha märkts och därefter släppts fria igen för att sedan skjutas, då är det hôl i hôvve! Om det hade funnits juridiskt utrymme borde jakten dessutom enligt rätten ha genomförts av länsstyrelsens ”professionella yrkesjägare”. Att det överhuvudtaget inte existerar några sådana tycks rätten ha missat.

Reaktionerna från folk jag talat med har varit mycket negativa. ”Finns det överhuvudtaget något hopp om förbättring”, är den vanligaste reaktionen. Det skall erkännas att det inte är mycket som går rätt väg just nu. Men domen innehåller faktiskt positiva delar. Rätten ger NV rätt i att jakten hade sänkt inavelsgraden och att stammens bevarandestatus inte hade försämrats. Jakten var också strängt kontrollerad.

Rätten anser däremot att en ”annan lämplig lösning” än jakt är att flytta vargar, oavsett kostnad. Rätten vill inte bara flytta vargar från Finland/Ryssland till Sverige, de vill flytta vargar åt andra hållet också! De hänvisar till proportionalitetsprincipen, dvs. att man skall använda sig av den metod som är minst ingripande och har minst påverkan på bevarandestatusen. Trots att det finns vetenskapligt belägg för att selektiv jakt är en effektiv åtgärd för att sänka inavelsgraden kommer rätten fram till att flytt av vargar från Finland/Ryssland är en mera lämplig lösning. Proportionaliteten i att vi med en flytt av vuxna vargar till Sverige skulle löpa stor risk att få in dvärgbandmask och rabies har rätten tydligen missat. Men alla som följt vargcirkusen vet att allt utgår från vargen, människor är ointressanta. Jag trodde i min enfald att proportionalitetsprincipen gällde besluts påverkan på människor, inte vargar! För mig är det självklart att rätten istället borde ha funderat över proportionaliteten i att människor som redan lider stor skada och förlorar livskvalité skall få ännu fler vargar på sina marker av samhället. Speciellt som det finns vetenskapligt belägg för att jakten i sig sänker inavelsgraden och fördubblar chansen för avkommor till invandrare att reproducera sig.

Vissa debattörer har reagerat mot att jag tar till det de kallar ”nedlåtande kraftuttryck”, som hôl i hôvve. Intressant är att Hanne Kjöller i TV4 använde exakts samma uttryck, men då om regeringen och Naturvårdsverket som arbetat för jakten! Hanne Kjöller är sig lik. Hon säger att hon älskar EU för den stoppade vargjakten och anser att naturvårdsverket och regeringen har ”hål i huvudet” för att de försöker hitta kompromisser som tillfredställer alla parter! Jag kan konstatera att i Syrien tillåts inte heller några kompromisser för tillfället!

Avslutningsvis vill jag berätta om något helt vargbefriat. Trots hård vind och höga vågor vågade jag mig ut på Vänern igår. Ensam, som den gamle och havet, kämpade jag mot naturkrafterna för att fiska lax. Dagen slutade med två Pb, lax 7 kg och gädda 11.1 kg. Det är livskvalité! Synd bara att ett par genetiska fundamentalister har gett sig in i laxdebatten också.

av

Vargstammen har gynnsam bevarandestatus!

•

Det råder stor förvirring i frågan om vad GYBS är för något. Är det ett rent vetenskapligt begrepp eller är det politik?

 
Vargvalp Foto: Gunnar Glöersen
Vargvalp Foto: Gunnar Glöersen

Företrädare för bevarandeintressena försöker konsekvent hävda att GYBS är ett strikt vetenskapligt begrepp. Även regeringsföreträdare hävdar att det är så. Det anges som ett av skälen till att regeringen inte lägger sig i Naturvårdsverkets arbete med att fastställa referensvärden, GYBS.

Låt mig redan nu slå fast, de som hävdar att GYBS är ett strikt vetenskapligt begrepp pratar strunt! Gynnsam bevarandestatus återfinns i Art- och habitatdirektivet som något som medlemsländerna skall uppfylla. Exakt vad det innebär står inte, men två olika EU riktlinjer försöker ”tolka” innebörden av gybs. Det är anvisningarna till artikel 17 rapporteringen och rovdjursriktlinjerna. De skiljer sig inte nämnvärt åt i tolkningen av gybs. Rovdjursriktlinjerna är något mer precisa och framför allt rovdjursanpassade. Artikel 17 anvisningarna är övergripande för alla arter, oavsett det är en näbbmus eller en varg.

Gybs är dock inte helt befriat från vetenskap. Både rovdjursriktlinjerna och Artikel 17 anvisningarna säger att ett medlemsland skall ”ha högre ambitioner än att enbart förhindra utdöende”. Tydligare än så är inte direktivet. Det är alltså risken för utdöende som kan beräknas vetenskapligt genom sårbarhetsanalyser. Det var en sådan analys som kom fram till att det behövs 100 vargar i Sverige för att stammen skall vara livskraftig. Därutöver säger de båda riktlinjerna att man skall ta hänsyn till genetiken. Rovdjursriktlinjerna kvantifierar detta krav och säger att ett genetiskt utbyte motsvarande EN ENDA individ per generation är vad som krävs för gybs. Det är de enda vetenskapligt kvantitativa juridiskt bindande mål som man kan uttolka. ALLA andra mål som vi nu ser i Sverige är sådant som naturvetare ”hittar på” för att de ”tycker” att de vore bra.
Det råder stor förvirring i frågan om vad GYBS är för något. Är det ett rent vetenskapligt begrepp eller är det politik?

Det finns däremot flera olika ”politiska” ställningstaganden som kvantifierar vad GYBS är för något. Ett medlemsland får t ex inte ha färre individer av en art än när de gick med i EU. För Sverige innebär det att gybs för lodjur inte kan vara lägre än 700 individer trots att MVP ligger långt under. Rumänien som uppgav 2000 lodjur vid EU inträdet kan aldrig ha färre än så. Ingen med förståndet i behåll kan hävda att det är vetenskapligt betingade krav.
Som jag skrev ovan säger EU:s egna riktlinjer att vi ”skall ha högre ambitioner än att enbart förhindra utdöende”. Har någon sett en vetenskaplig avhandling som kan preciserar vad ”högre ambitioner” är? Nej, självklart inte! Det är politikers sätt att ge tolkningsutrymme till medlemsländerna! Regeringen har så här långt, valt att säga att den ”högre ambitionen” är 180 vargar.

Så vad är det för MAXIMALA krav som EU kommissionen kan ställa på Sverige i frågan om vargstammens storlek? Jo, de kan kräva att vi har minst lika många vargar som vi hade vi EU inträdet, dvs 30 vargar. De kan kräva ”högre ambitioner” än 100 vargar (MVP värdet). De kan kräva ett genetiskt utbyte på en individ per femårsperiod. Allt detta uppfyller vi. Alla andra krav är svenskt påhitt som stoppar vettig förvaltning!
Regeringen har alla möjligheter att ta NV i örat. Deras ”krav” på minst 380 vargar för att nå gybs är fel! Det bygger på ett felaktigt underlag, vilket de nu äntligen verkar ha förstått. Nu på fredag blir det därför äntligen ett möte som slutligen kommer att förpassa Laikre och Rymans beräkningar av invandringsbehov till pärmen med rubriken, ”oanvändbart material för svensk vargförvaltning”.

Regeringen måste sluta hävda att GYBS är ett vetenskapligt begrepp. Det är ett politiskt ställningstagande som kan bygga på vetenskapliga beräkningar. Men bara om den vetenskapliga beräkningen av livskraftnivån ligger över det antal som fanns i Sverige vid EU inträdet. Fanns det fler rovdjur av en art än MVP den 1 jan 1995, är gybs i det närmaste helt befriat från vetenskap!

Det finns INTE ETT ENDA KRAV i direktivet som vi inte uppfyller! Vargstammen ligger långt över MVP, den naturliga invandringstakten gör att den genetiska variationen ökar, inavelsgraden minskar, reproduktionen är god och det finns gott om bra livsmiljö. Det är de enda krav som direktivet ställer. Alltså har vi redan idag gynnsam bevarandestatus!

av

Vad vill vi ha, legal eller illegal vargförvaltning?

, •

För drygt 10 år sedan hörde jag Lugi Boitani, internationellt erkänd vargforskare, lansera vargförvaltning ”The Italian way”. Han sa det på ett vargseminarium på Kungliga vetenskapsakademin, jag har skrivit om det tidigare. Alla som var med log lite överseende, italienare är ju som de är! Jag minns väl att han sa, ”ni i Nordeuropa är vana att slaviskt följa lagar och regler, inte minst EU:s direktiv. Vi i Sydeuropa ser EU direktiv mera som en rekommendation.”

Något år senare träffade jag en högt uppsatt politisk tjänsteman. Denna sa, varför skjuter ni inte vargarna själva, så att vi politiker slipper ta en massa obekväma beslut? Det sades inför en stor grupp människor som lever med de negativa effekterna av vargförekomst.

I Bryssel, för en månad sedan, hamnade jag i diskussion med en inflytelserik vargforskare som utan tvekan tillhör den mest extrema på bevarandesidan. Han menade bl a att rennäringen och löshundsjakten kunde förbjudas eftersom en stor vargstam är viktigare. Han tyckte dessutom att EU kommissionen inte skulle visa någon som helst flexibilitet i tolkningen av direktivet. Men det mest intressanta var att han var fullständigt emot legal vargjakt, men accepterade illegal!

Jag frågade honom hur han tänkt förhindra att ”för många” vargar skjuts illegalt. Lösningen, enlig honom, var att ”öka bevakningen om folk skjuter för många illegalt, så gör de i Italien”! Jag blev riktigt förbannad.

– Så du menar alltså att enskilda människor skall riskera att åka fast för tjuvjakt och riskera sin framtid, enbart för att politiker inte vill ta obekväma beslut och för sådan som du inte gillar jakt? Ja, svarade han!

Det synsättet är cyniskt och fullständigt ovärdigt ett rättssamhälle! Men det är dit vi är på väg. Finland verkar redan ha hamnat där. Preliminära bedömningar visar att vargstammen har minskat från 350 vargar till ca 120 på tre år. Någon annan förklaring än illegal jakt finns knappast. Samma dag som jag var i Bryssel uppdagades det att 20 man i en mindre by i västra Finland skjutit minst tre vargar illegalt. En av de misstänkta tog någon vecka senare sitt eget liv. Det är den yttersta konsekvensen av att ”The Italian way” möter nordeuropeisk myndighetsutövning.

Illegal jakt är i grunden fel och bryter mot allt Svenska Jägareförbundet och svensk viltförvaltning står för. Men ändå går utvecklingen år det hållet. Förklaringen är lika enkel som självklar. När enskildas och gruppers rättsuppfattning inte överensstämmer med de beslut som tas väljer man sin egen väg. Inte märkligare än att alkoholpolitiken anpassats för att minska spritsmugglingen. Om den enskilde kan köpa mycket billigare sprit i grannens garage än på systembolaget eller om grannen skjuter en varg och vi tycker att de är för många, så är vi nöjda. Trots att vi vet att det inte är lagligt. Först när grannen säljer sprit till minderåriga eller använder gift som riskerar att döda våra hundar är man beredd att anmäla det.

Det kan verka obegripligt att de mest extrema på bevarandesidans också föredrar illegal jakt framför legal förvaltning. Men efter flera samtal med sådana människor förstår jag varför. Det finns två förklaringar. Politiker gillar inte att ta beslut i kontroversiella frågor hur väl motiverat det än är, om det inte är självklart vad majoriteten tycker. De vet inte om de vinner några röster på det. I grunden samma motiv driver EU kommissionen, men de är istället rädda att den svenska förvaltningsmodellen skall få spridning till andra länder.

Den andra förklaringen är att bevarandeintresset drivs av ideologisk övertygelse. Alla som följer debatten kan tydligt se hur deras argumentation inte handlar om vargpopulationen utan om den enskilda vargens öde. Djurrättsrörelsens idéer om djurens rättigheter får allt större inflytande på t ex Naturskyddsföreningen ställningstaganden. Uttalanden som att ”vargen var här först” eller ”naturen klara sig bättre utan människor” visar tydligt var de står. Legal jakt på varg blir mot den bakgrunden något man är beredd att stoppa med alla till buds stående medel. Vissa har t o m sagt att de vill agera som levande sköldar och kasta sig mellan vargen och jägaren. Målet är inte att rädda vargen, utan att komma åt jägaren! Legal jakt strider nämligen mot deras eko-fascistiska ideologi. Illegal jakt däremot är inte sanktionerad av staten. När vargen är totalt fredad har de nått sitt mål! Ingen människa kan då ”nöjesjaga” varg med samhällets goda minne.

Den som inte håller med, kan ju fundera på följande. Forskningen har visat att det dödas ett inte obetydligt antal stora rovdjurs i Sverige. Vållar det en stor ideologisk debatt? Står intressegrupper mot varandra i den frågan? Nej, alla är eniga om att det är fel. Den legala vargjakten däremot har ökat polariseringen till nivåer som ingen hade kunnat förställa sig för några år sedan. Vi jägare har fått ta emot hot, trakasserier och nedlåtande tillmälen som saknar motstycke i debatten. Näthatet mot kvinnor torde inte ens kunna mäta sig med det som vi får jägare får utstå i vargdebatten. 

Finns det någon lösning? Jag vet uppriktigt sagt inte. Så länge bevarandesidan drivs av ekosofins och djurrättsrörelsernas idéer kommer vi aldrig att få acceptans för legal vargjakt i den gruppen. Det som krävs är modiga politiker som vågar stå emot krafter som försöker förvandla landsbygden till ett ”Edens lustgård” för storstadsbornas sommar- eller helgutflykter. Vargstammen måste regleras med legala metoder, inte snart utan nu!

av /117 Kommentarer

Stoppa skyddsjakten på varg i Danmark!

, •

Det finns indikationer på att Danmarks enda varg har dödat eller skadat 14 får. Danska Rovdjursföreningen kräver att myndigheterna i Danmark inte ens funderar på att bevilja skyddsjakt! För det första kan vargpopulation bestående av en enda varg aldrig ha gynnsam bevarandestatus! Dessutom bär den vargen på gener som är helt unika för den danska vargstammen. För att få jaga varg, ens på skyddsjakt, måste de genetiska variationen i den danska populationen vara minst 95% av det som finns i den tysk-polsk-ryska populationen. Genetisk förstärkning och en ökning av antalet individer är därför helt nödvändig före man ens diskuterar skyddsjakt.
En internationell forskargrupp bestående av en amerikan, en sloven och Bellman har kommit fram till att det behövs 500 vargar i den danska delpopulationen. Men det förutsätter att det först inplanteras 200 nya obesläktade vargar i Danmark och att det därefter vandra in minst en varg per år som får valpar. Fungerar inte det måste det finnas 5 000 vargar i Danmark. Den internationella expertgruppen föreslår att invandringsvägar från den tysk-polsk-ryska populationen säkras genom att lägga ner all tamdjursnäring och att man bygger ner alla motorvägar under jord som kan utgöra hinder för vargarnas vandring västerut. Tamdjursnäringen i norra Tyskland och södra Danmark är dessutom bidragsberoende så det finns ingen anledning att bevara den. Dahl Annerus från Danska Rovdjursföreningen menar att danskarna nu måste lära sig att får och grisuppfödning inte är går att förena med EU:s krav på vargar i sitt naturliga utbredningsområde.  – Det är inte rimligt att grisuppfödningen skall få fortsätta att breda ut sig och förhindra vargetablering, avslutar Annerus.

av /95 Kommentarer

Lars Furuholm slutar i protest!

, •

En av myndighets Sveriges ledande rovdjursansvariga, Lars Furuholm slutar i protest mot en rovdjurspolitik som han inte längre tror på. Furuholm har varit rovdjursansvarig i 20 år i Värmland. Samarbetet mellan länsstyrelsen och majoriteten av de organisationer som berörs av rovdjursfrågan har varit i stort sett bra. Enigheten om målen och hur rovdjurstammarna bör förvaltas har varit stor. Jag tror inte att något annat län har haft så låg konfliktnivå som just Värmland i rovdjursfrågan. I andra län råder i det närmaste krigstillstånd mellan länsstyrelsen och delar av befolkningen. En av förklaringarna till det bättre debattklimatet har varit Lars Furuholm. Även Eva Eriksson, landshövdingen, har genom sina ageranden och uttalanden skapat en samsyn i rovdjursfrågan som uppskattats. Även hon slutar i höst.

Jag har suttit med i utredningar, träffat politiker och beslutsfattare. Värmland har alltid lyfts fram som det goda exemplet. Nu har inte det lett till färre rovdjur eller mindre problem. Tvärt om har Värmland Sveriges tätaste vargstam och har drabbats mycket hårt av en överstor lodjurstam. Men vi har ändå kunnat upprätthålla en konstruktiv dialog med länsstyrelsen.

Vad är länsstyrelsen i Värmlands hemlighet? Jo, har till skillnad från andra länsstyrelser har man vågat ha åsikter om rovdjurspolitiken och vågat påpeka bristerna i den. Länsstyrelsen med Lars Furuholm i spetsen vågar stå upp för dem som drabbas negativt av rovdjuren och har insett att stammarna måste begränsas. Han har också vågat säga ifrån offentligt!

Den rösten tystnar nu. Furuholm har gett upp! Han säger rakt ut att han tröttnat på att försöka genomdriva en rovdjurspolitik som vare sig majoriteten av länets befolkning, berörda organisationer eller länsstyrelsen själv tror på. Dialog och enighet har inte lett till något positivt, bara till ännu fler rovdjur

Jag träffade av en slump landshövdingen på tåget till Stockholm förra veckan. Hon uttryckte samma frustration som Furuholm över vargsituationen. Men det mest intressanta var att hon var mest sur på att miljöministern. Lena Ek och andra politiker börjat använda det sansade tonläget i Värmland som ett bevis på att problemen inte är så stora. Det lönar sig inte att hålla en konstruktiv samtalston om de använder det emot oss, var hennes slutsats.

Lars har ju inga egna privata intressen som påverkas negativt av rovdjuren. Lars är vegetarian, har aldrig jagat, har inga tamdjur och har jobbat med naturvård hela sitt liv. Lars har ändå haft förmågan, som många andra saknar, att se hur enskilda och grupper påverkas negativt av inte minst vargen och han har insett att samhället måste ta hänsyn till dem. Nu ger han upp! När en så positiv och uppskattad rovdjursansvarig slutar i protest mot en rovdjurspolitik han inte längre tror på har det gått långt.

Vi får hoppas att Lena Ek och regeringen inser hur illa det är, även i Värmland, trots att vi inte slår varandra på käften i den offentliga debatten. Eller är det så galet att det krävs radikalisering för att nu framgång och att slagsmål som det vi såg från en Grekisk TV debatt igår kväll är nyckeln till en bättre rovdjurspolitik. Jag hoppas att det inte är så illa, men allt fler röster, avhopp, polisanmälningar, strejker, avstängda vägar och nollvisions beslut tyder på att det är dit vi är på väg.

Vi kommer att sakna Lars i vargdebatten. Men önskar honom lycka till när han nu likt tjuren Ferdinand skall sitta under en ek och lukta på sina blommor. Det är säker mycket, mycket skönare än att likt en Don Quijote fäkta mot EU kvarnarna.

av /13 Kommentarer

Som en struts med huvudet i sanden!

, •

I gårdagens Aktuellt debatterades jätteräkan (18:20 in i programmet). WWF vill miljöcertifiera den, SNF vill fortsätta med bojkott. – Vi inte ha miljömärkta cigaretter heller, sa Mikael Karlsson i debatten.  Alla som följt vargdebatten känner igen retoriken. Oneliners, är hans specialitet. Substansen och relevansen i det han säger ifrågasätts sällan av reportrarna. Men det gjorde programledaren den här gången.  – Hur kan du jämföra cigaretter med jätteräkor? Karlsson, ovan vid att ifrågasättas, började stamma fram ett krystat svar om regler. WWF:s Håkan Wirtén påpekade att bojkotten mot jätteräkor uppenbart inte fungerar. Världsproduktionen ökar med 10 % per år. WWF:s budskap var tydligt, miljörörelsen måste hitta nya vägar som gör att människor kan fortsätta producera och tjäna pengar, men med minskad miljöpåverkan. SNF står nu ensam lik en struts med huvudet i sanden och vägrar se att den linje de driver inte fungerar.

Nu är jag långt ifrån expert på jätteräkor, men ser tydliga paralleller till vargdebatten. Även i den debatten står hoppet till WWF. SNF däremot fortsätter att negligera och förringa problemen som en stor vargstam orsakar för den som t ex ha jakt som intresse. Att naturvårdsorganisationernas klagan över licensjakten på varg till EU lett till vargförvaltningens totala kollaps och att polariseringen är större än någonsin verkar inte bekymra stora delar av naturvården.
Igår brändes två jaktskyttebanor ner i Borlängetrakten, polisen rubricerar det enligt uppgift som mordbrand. Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att inse att det finns en direkt eller indirekt koppling till vargdebatten. Riksjägarna har antagit en nollvision för varg, även om det mellan raderna kan förefalla som det motsatta. Hot och personangrepp är numera vardag i vargdebatten. Jägarorganisationerna träter inbördes och det bråkas friskt även inom och mellan de organisationer som värnar varg. Vad blir nästa steg, misshandel och mord i vargdebattens spår?

Precis som i frågan om jätteräkan måste det till en kompromiss som både de som vill att vargen skall överleva i Sverige och de som faktiskt skall leva med vargen i sin vardag kan acceptera. Det betyder vare sig noll vargar eller hundratals. Min uppfattning är att det fortfarande finns några organisationer som inte straffat ut sig i frågan. Jag tror att LRF, WWF och SJF skulle kunna utgöra stommen i en bred uppgörelse om vargstammens framtid. Säker skulle några andra, mindre organisationer, också ansluta sig. Däremot ser jag för närvarande svårigheter för JRF och SRF att tillhöra den skaran. De har redan målat in sig i olika hörn, precis som flera andra mindre organisationer på ytterkanterna. Om SNF drar upp huvudet ur sanden finns det kanske hopp även för dem. Många enskilda SNF medlemmar framför sin stora oro över organisationens kompromisslösa hållning i många viktiga frågor.

Jag har skrivit det många gånger och gör det igen. Det är regeringen som måste sätta risknivåer för vargstammens överlevnad och bestämma vilka hänsyn man vill ta till de drabbade. Det kan inte överlåtas till naturvetare. Jag hoppas och tror att det finns en lösning på vargfrågan som kan få bred acceptans, både inom landet och i EU kommissionen. Dagens situation är ohållbar.

av /33 Kommentarer

Rovdjursförvaltning i kris

, •

En veckas semester följd av en veckas influensa begränsar lusten att skriva. Fortfarande rinner näsan och hostattackerna är många, men lusten att skriva börjar sakta komma tillbaka. Jag sitter och funderar på om inte rovdjurspolitikens trovärdighet minskar i samma takt som fågelfrö automaten töms utanför mitt kontorsfönster. Fröautomaten den fyller jag på varje dag. Rovdjurspolitiken däremot den har enbart dränerats på sitt innehåll sedan 17 augusti 2011. Idag återstår egentligen ingenting. Jo, den genetiska förstärkningen skall genomföras, men bara i retoriken. Snöbrist och acceptansbrist gör den i det närmaste omöjlig att genomföra i praktiken. 

Många möten har hållits i ämnet och myndigheterna försöker lägga ut beten som vanligt folk skall nappa på! Naturvårdsverket försöker förklara att det ”kan” leda till färre vargar. Samtidigt berättar vargforskare att det ändå kan handla om 400-500. Inte ens den mest hungriga gädda skulle hugga på det betet. 400-500 vargar är långt över vad vi kan acceptera. Jag har framfört att det går att få acceptans för vargflytt, men bara om man är garanterad att får något positivt tillbaka.

En liten men frisk vargstam, sa ministrarna och regeringen. Jag undrar, hur kunde det plötsligt bli tal om 500? Jo, man hänvisar troligen till rovdjursutredningens första delbetänkande. Där angavs 450 vargar som gräns för gynnsam bevarandestatus. Men är det sanningen? Är alla eniga om det? Om det är så, varför föreslår Finland ca 150 vargar som livskraftig stam, Jägareförbundet 200 i Skandinavien (150 i Sverige), förra rovdjursutredaren 200 i Sverige med genetisk förstärkning, Liljelund 450, ”expertgruppen” 750 och Artdatabanken 1200? Jo, det handlar enbart om hur man tolkar Art- och habitatdirektivet.
Att det är just tolkningar, inte absoluta krav, som regeringar har att ta ställning till är bra. Men på något sätt har man lyckats överlåta alla tolkningar till människor som tror att sanningen om vargförvaltningens framtida mål står att finna i provrör med DNA strängar, insamlade från vargskit! Hur har det kunnat gå så otroligt snett?

Nu måste rovdjurspolitiken tillbaka till verkligheten. Den verklighet där rovdjurens kostnader just nu skenar långt över förnuftets gräns. Där jaktliga intressen och värden negligeras på ett häpnadsväckande sätt. Hundratals miljoner i kostnader för jägare och markägare i Mellansverige viftas bort som om problemet inte fanns.

Det finns fortfarande en chans för regeringen att ta tag i taktpinnen igen. Vi som lever med rovdjuren i vår vardag kan ställa upp och vara behjälpliga i många frågor. ”Liten men frisk vargstam”, det kan vi tvingas leva med. Men just nu lutar det åt en mycket stor men kraftigt inavlad vargstam. Vem tjänar på det?

Nej, lyft bort frågan från naturvetarnas provrör och lyft målformuleringar till nivåer som vanligt folk både förstår och kan leva med.

Just nu säger alla att de vill kompromissa. Problemet är att många enbart är beredda att kompromissa bort mina och andra berördas värden och livskvalitet. Från sina egna värderingar och ideal är de inte villiga att vika en tum.

Den vargförvaltningsplan som nu är under framtagande måste utgå från de berörda. Lyft bort den från genetikspöken, domedags profetior och lyft fram människorna istället. Endast så kan rovdjuren på sikt bli en del av faunan som det absoluta flertalet kan ställa upp på.

av /48 Kommentarer

Konventionen om biologisk mångfald stöder löshundsjakten

, , •

De senaste dagarnas ifrågasättande av löshundsjakten har självfallet retat upp en redan frustrerad jägarkår, då löshundsjakten spelar en central roll i den traditionella svenska jakten. Många känner nog en rädsla att förvaltningen av vår biologiska mångfald allvarligt hotar vårt jaktutövande. Även om somliga försöker driva den linjen, så är det dock faktiskt inte nödvändigtvis sant… alls! Förvaltning av biologisk mångfald handlar långt ifrån bara om att bevara mångfald, utan även om att hållbart bruka den. Inom de delar av konventionen om biologisk mångfald(CBD) som styr detta läggs fokus såväl på att involvera lokalsamhället, som på traditionell kunskap och metoder. Kortversionen: traditionell kunskap och traditionella metoder för att hållbart bruka den biologiska mångfalden skall bevaras samtidigt som själva mångfalden bevaras. Den svenska löshundsjakten är ett gott exempel på en sedvänja som hållbart brukar biologisk mångfald och ska därmed bevaras enligt konventionen om biologisk mångfald!

Det finns ingen som helst tvekan om att jakt är en av verksamheter som avses inom dessa delar av CBD. Det är också anledningen till att jag sitter som Jägareförbundets representant i programrådet för NAPTEK, ett program som hanterar traditionell kunskap och biologisk mångfald. Konventionen om biologisk mångfald ger alltså direkt stöd för vår traditionella svenska jakt och sätter fokus på kopplingen till lokalsamhället. Jag gissar att detta kan kännas överraskande för många, även på den sidan som trycker på betydelsen av CBD oftare än vad jägarkåren kanske gör…

Just nu är vi antingen utsatta för en medveten provokation, eller ett okunnigt påhopp. Jag tror kalla huvuden hanterar bäggedera bättre än heta känslor gör, och vi bör inte ha några som helst problem att sakligt försvara vår älskade löshundsjakt.

Fotnot: NAPTEK drivs av Centrum för biologisk mångfald, men programmet håller nu på att avslutas. Det är artikel 8j i CBD som reglerar bevarande av traditionell kunskap och sedvänjor. Artikeln lyder:

8j) med förbehåll för dess nationella lagstiftning respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor, samt främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor.

 

av /14 Kommentarer

Ska vi se om vi kan hitta några fel?

, •

Många har ringt, mailat och kommenterat här på bloggen och undrat vad som är så tokigt med den framställan om konsekvensutredning av löshundsjakten som landade på Landsbygdsdepartementet häromdagen. Jag tänkte vi skulle se om vi kan hitta några vid en snabb genomläsning av de 7 sidorna som ni kan hitta här. Jag tänkte vi skulle ta det i punktform:

”Det finns ingen reglering av hundjakten i jaktlagen” – De måste ha missat §6, §27, §29, §32, §35 och hela jaktförordningen samt Länsstyrelsernas möjligheter att reglera hundjakten genom t ex hundförbud vid skarsnö. Vidare har vi särskilt specificerade tider för jakt och jaktträning med hund. Ren lögn.

”Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund” – Det enda land jag känner till, i hela världen, som förbjudit detta är Holland. Ren lögn.

”Lösdrivande hund” – Jag har aldrig hört det uttrycket förr så jag kollade ”lösdrivare” på Wikipedia. ”Att föra en sysslolös tillvaro, förbjudet i svensk lag mellan 1885 – 1964”. Onekligen intressant val av term på en sorts hund, kanske ingen slump?

”Löshundsanvändningen har ökat de senaste decennierna” – Enligt den statistik jag har från Kennelklubben är det precis tvärtom. Ren lögn.

”Det krävs ingen utbildning av den som jagar med lös hund” – Jo, man måste idag ta Jägarexamen där en mycket stor del avhandlar just jakt med hund och hur du väljer och sköter din jakthund. Däremot krävs ingen utbildning för att få ha andra hundar, det skulle man kunna diskutera, särskilt om man är intresserad av djurskydd… Ren lögn.

”Endast ett fåtal tjänstehundsgrenar får jobba med lös hund” – Alla jag känner till får göra det…

”Jakten pågår en stor del av året” – Njaä, läs lagen och jakttiderna så ser man att detta inte är sant.

”Vargens naturliga beteende måste beaktas, inte bestraffas” – Vackert! Det är naturligt för råttor att invadera våra hus, fästingar att suga vårt blod, älgar att äta upp våra tallar, bävrar att gräva sönder våra banvallar, hackspettar att hacka sönder våra hus, rådjur att käka upp våra trädgårdsland… Är det bara vargens ”naturliga beteende” som måste beaktas?

”Fredat vilt ofredas vid jakt, det finns belagt flera gånger” – Jo, vi släpper löshund cirka 2 miljoner gånger / år i det här landet. Självklart inträffar olyckor. Frågan är om ”flera gånger” av miljontals tillfällen är anledning att utreda en verksamhet? Känns som det finns en del annat mer angeläget att utreda. Vargens konsekvenser för de i Konventionen om biologisk mångfald fastslagna principerna att traditionellt hållbart brukande ska bevaras och värnas kanske?

”Försäkringsstatistiken” – Man ”glömmer” att nämna att jakthundarna är de friskaste raserna som lever längst och besöker veterinären minst. Bland ”traumatiska skador” finns de dock med i betydande omfattning. Det konstiga är dock att det över huvud taget finns hundar som inte jagar med där. Hur kunde de bli dödade av rovdjur, trafik och annat om de inte får vara lösa? Hade man orkat titta på andra länders skadestatistik skulle man sett att svenska jakthundar är de särklassigt mest försäkrade och minst olycksutsatta.

”Löshundsjakten utsätter jaktbart vilt för lidande” – Här har man uppenbarligen inte läst de svenska studier av såväl rådjurs- som har- och älgjakt med hund. Stressen är med dagens för ändamålet framavlade hundar minimal.

”Plotthundsjakt liknar engelsk rävjakt” – På vilket sätt? Att hundar används? Det är onekligen rätt stor skillnad på en räv och en björn och på att släppa max 2 hundar eller 40.

”Löshundar angriper tamdjur” – Japp. Det hade dock varit klädsamt med siffror. Av 2 miljoner släpp händer det kanske 100 gånger, eller? Stort problem? Man vill kartlägga kostnaderna, trots att man själva skriver att detta tas om hand genom direktreglering eller hundägarens ansvarsförsäkring…

”Löshundsjakten skrämmer hundrädda människor” – Jo, särskilt eftersom de hundarna ofta är ”energiskt” skällande… Jag har aldrig någonsin hört talas om detta problem. Vill man hävda att det skulle vara ett problem kanske man skulle ha en enda siffra med? I alla de undersökningar jag sett är vargen, björnen och vildsvinet av samhället betraktat som ett betydligt större problem för bär- och svampplockning än hundar. Självmål?

”Löshundsjakten skapar trafikolyckor” – Nej. Vi har idag statistik så att vi kan bryta ned olycksstatistik geografiskt och över tid. Olyckorna ökar med ökad rörlighet genom brunst och då viltets rörelser i gryning och skymning sammanfaller med pendlingstrafiken. Detta påstående kan man skrota direkt.

Deras hundhistoria lämnar mycket i övrigt att önska, inte många rätt där.

”En långbent hund skulle snabbt hinna ikapp ett rådjur” – Njaä. Knappast va?

”För en harhund är luktsinnet viktigare än långa ben” – Intressant. Så alla Sveriges stövarägare har fattat fel?

”Jakt med drivande hund kan ske med en, två eller tre jägare tillsammans” – Hoppsan. 4 är olagligt eller?

”En stående fågelhund står så nära fågeln att den inte vågar lyfta” – Ahaaa! Så det är därför fågeln lyfter när hunden på jägarens kommando går ännu närmare?

Retriever är mig veterligen ingen hundras. Labrador retriever eller Golden retriever är det däremot. ”Rysk laika” har jag nog heller aldrig träffat på…

Beskrivningen av älghundar är onekligen rolig. Jag har själv aldrig varit med om en älghund som börjar skälla på långt håll för att närma sig eller ett ”gångskall” men det kanske händer till helgen?

”Vid vildsvinsjakt ska spetsarna helst också driva när vildsvinet går undan” – Jaså?

”Kortdrivande hundar saknar krav på spårnoggrannhet” – Jaså, det är därför vi t ex testar unga wachtelhundar på osedda harar på fält…

”Det finns bara två raser som används som kortdrivare, wachtel och tyskterrier” – Oj. Spaniels, andra terriers, blandraser, vorsteh, weimaraner…

Det här var vad jag direkt, utan att leta referenser, hittade vid en enda genomläsning. Ni är välkomna att fylla på listan…

 

 

 

av /42 Kommentarer

Äntligen överens med Djurskyddet!

•

Många av er har säkert sett Rovdjursföreningens och Djurskyddets utspel idag om en konsekvensutredning av löshundsjakten. Gunnar har förtjänstfullt redan kommenterat det föga genomtänkta inlägget. Jag blev tidigare idag uppringd av Ekot i ärendet och det blev ett litet inslag som ni kan höra här.

Någon mer än jag som hoppade till lite över Sten Stenssons svar?

”– Vi tycker att det i princip är oansvarigt att släppa jakthundar, när man vet att det finns varg och att det finns ett vargrevir. Då angrips jakthundarna ganska omedelbart och kan skadas och dödas.”

Så då var vi överens till sist. Löshundsjakt i vargrevir är ett stort problem. Allt skitsnack från Mikael Karlsson och andra om att vi väl ”får tåla” eller ”risken är så liten” är som bortblåst. Det tar debatten till en lite ny nivå.

Nu står valet mellan världens främsta viltförvaltning (som kräver löshundsjakt) eller varg. Världens främsta trafikeftersöksorganisation (som kräver lösa hundar) eller varg. Världens främsta älgstam (formad med löshundsjakt) eller varg och oacceptabla skogsskador för vår främsta exportnäring. Listan kan göras lång.

Hade man menat allvar med ett dylikt debattinlägg hade man inte bortsett ifrån att våra jakthundar är de friskaste raserna som lever längst och besöker veterinären minst. Man hade heller inte bortsett ifrån de 45000 vilt som körs på i trafiken varje år och som ofta kräver lösa hundar för att få sitt lidande förkortat. Att dessa föreningar ytterst drivs av ett jakthat kanske vi misstänkte lite till mans, det blev helt plötsligt bara väldigt uppenbart. Djurskydd intresserar dem bevisligen inte ett dugg… Då hade man nämligen begärt en konsekvensutredning av vargens återtåg, inte löshundsjakten.

Men, vi är överens om att vargen är ett jätteproblem för löshundsjakten och därmed vår viltförvaltning och världsledande trafikeftersöksorganisation. Det känns lite kul…

 

av /55 Kommentarer

Vargens återkomst påverkar älgförvaltningen

, •

Igår disputerade Camilla Wikenros på avhandlingen ”The return of the wolf” vid SLU i Uppsala. En intressant disputation som än en gång visade på de tydliga skillnaderna mellan Yellowstone, där opponenten Doug Smith studerar varg, och situationen i Skandinavien. Det faktum att vi här bedriver ett intensivt skogsbruk och samtidigt aktivt förvaltar älgstammen genom jakt får en hel del konsekvenser, och gör att man inte kan förvänta sig samma effekter av vargetableringar här som i amerikanska nationalparker.

 

Jägarna anpassar snabbt sitt jakuttag efter en vargetablering, men inte tillräckligt mycket för att på sikt förhindra en nedgång i älgpopulationen. Viktigast är att ligga på rätt nivå från början. Foto ©: Fredrik Widemo.

En av Camillas artiklar tar upp effekterna av vargetableringar på det möjliga jaktuttaget av älg. Det här är en fråga som vi inom kort kommer tvingas att hantera, när avskjutningsmålen skall sättas inom den nya älgförvaltningen; extremt bra att det nu kommer nya analyser och resultat som kan vägleda oss.

Jag har skrivit om vikten av att sätta förvaltningsmål för älgstammen som tar hänsyn till eventuella framtida vargetableringar flera gånger tidigare här på bloggen. Även dessa argument baseras på siffror från forskarna på Grimsö. Tumregeln från de tidigare analyserna visar att vid älgtätheter runt 5 älgar/1000 ha leder en vargetablering till att man inte längre kan beskatta älgstammen genom jakt. Ligger man över 10 älgar/1000 ha kan man fortsätta beskatta älgstammen ungefär som tidigare, och gränsen för att behålla vad man åtminstone skulle kunna kalla meningsfull älgjakt ligger kanske runt 8-10 älgar/ 1000 ha.

Det är välkänt att vi jägare minskar vårt uttag efter en vargetablering. Det är en självklarhet att anpassa jaktuttaget efter förekomsten av vilt och detta är alltså exakt vad man skulle förvänta. Även om det förekommit en hel del kritik från skogsbolagen, som vill ha ner älgstammen. Vidare finns det förstås en effekt av att jägare inte vill släppa sina hundar längre, och därmed jagar mindre eller mindre effektivt.

Nu visar Camilla och hennes medarbetare att jägarna på kort sikt minskar uttaget mer än nödvändigt, för att kompensera för predationen från vargen. Ser man det hela på längre sikt kompenserar man däremot inte tillräckligt, utan älgstammen minskar. Hur mycket man behöver kompensera beror inte bara på hur mycket älg det finns, utan även på revirstorleken. När det börjar bli trångt för vargarna minskar revirstorleken, och därmed ökar självfallet predationen på den lokala älgstammen.

Under det närmaste året ska den nya älgförvaltningen sjösättas, med nya förvaltningsplaner med skarpa avskjutningsmål. Dessa måste sättas utifrån befintlig älgstam och vilken utveckling man önskar för älgstammen. Här måste man ta hänsyn till om man har varg eller kan tänkas få det under den treåriga planperioden. När vargen väl etablerat sig är det försent att kompensera. Nuvarande tilldelning är däremot en siffra som man i många fall kan lämna helt därhän; dagens tilldelning fungerar som ett tak för avskjutningen och har inget med en målsättningen för populationen att göra.

Tar man inte hänsyn till vargens nuvarande och framtida förekomst löper vi stor risk att skapa en älgförvaltning där populationerna och jaktuttaget kommer att svänga kraftigt fram och tillbaka. Det är varken bra för markägaren, jägaren, älgen eller vargen. Måltal runt 5-6 älgar/1000 ha förespråkas ofta av markägarsidan, men kan i mina ögon inte komma ifråga i områden där man kan förvänta vargetableringar.

 

av /9 Kommentarer

En kommunikationskatastrof

•

Har ni läst dagens förslag från Naturvårdsverket om nya regler för skyddsjakt på stora rovdjur? Om ni gjort det så sitter nu antagligen lätt apatiska och ser ut som knipholkar med tom blick, oavsett trosuppfattning i vargfrågan. Det enda jag kommer att tänka på är Lindemansketchen där han är ”extremcenterpartist”.

”- Vi säger alltid både ja och nej och står extremt mycket i mitten och tycker allting om ingenting eller tvärtom”

Precis så otroligt intetsägande och oförståeligt är nämligen förslaget. Vilket också blir tydligt om man läser till exempel hur olika Svensk Jakt och SvD tolkat det hela. Jag har själv läst Naturvårdsverkets pressmeddelande exakt 8 gånger och den enda slutsats jag tror att jag eventuellt kan dra av det hela är:

Naturvårdsverket föreslås kunna besluta om skyddsjakt utan ansökan i framtiden och man kan också besluta om skyddsjakt innan skada har uppstått men kan förväntas.

I nästa mening skriver man dock att ”möjligheten att tillämpa detta är dock starkt begränsad”. Solklart? Lyfter man blicken lite så säger NV faktiskt först att det inte går att utöka skyddsjakten men sedan kommer man med ett förslag på hur det ska gå till.

Vi lär få återkomma många gånger till detaljerna i förslaget och en långdragen remisshantering av det hela. Just nu känns detta dock mest som bara ytterligare ett bevis på att våra myndigheter och politiker inte förmår hantera vargfrågan. Man säger allt och ingenting och ser till att ha dubbla uppsättningar hängslen och livremmar.

Jag trodde faktiskt inte det var möjligt att röra till det ännu mer i rovdjursfrågan och därmed öppna för ännu mer godtyckligt tjänstemannastyre på Naturvårdsverk och Länsstyrelser. Jag hade fel. Det blev faktiskt rejält mycket oklarare och därmed sämre för både förvaltningen och rovdjuren med detta förslag. Det tror jag alla är överens om, oavsett vad man tycker om vargen.

Ska det vara så förbannat svårt att förstå att man måste bestämma sig och vara tydliga?

av /40 Kommentarer