Som en struts med huvudet i sanden!
I gårdagens Aktuellt debatterades jätteräkan (18:20 in i programmet). WWF vill miljöcertifiera den, SNF vill fortsätta med bojkott. – Vi inte ha miljömärkta cigaretter heller, sa Mikael Karlsson i debatten. Alla som följt vargdebatten känner igen retoriken. Oneliners, är hans specialitet. Substansen och relevansen i det han säger ifrågasätts sällan av reportrarna. Men det gjorde programledaren den här gången. – Hur kan du jämföra cigaretter med jätteräkor? Karlsson, ovan vid att ifrågasättas, började stamma fram ett krystat svar om regler. WWF:s Håkan Wirtén påpekade att bojkotten mot jätteräkor uppenbart inte fungerar. Världsproduktionen ökar med 10 % per år. WWF:s budskap var tydligt, miljörörelsen måste hitta nya vägar som gör att människor kan fortsätta producera och tjäna pengar, men med minskad miljöpåverkan. SNF står nu ensam lik en struts med huvudet i sanden och vägrar se att den linje de driver inte fungerar.
Nu är jag långt ifrån expert på jätteräkor, men ser tydliga paralleller till vargdebatten. Även i den debatten står hoppet till WWF. SNF däremot fortsätter att negligera och förringa problemen som en stor vargstam orsakar för den som t ex ha jakt som intresse. Att naturvårdsorganisationernas klagan över licensjakten på varg till EU lett till vargförvaltningens totala kollaps och att polariseringen är större än någonsin verkar inte bekymra stora delar av naturvården.
Igår brändes två jaktskyttebanor ner i Borlängetrakten, polisen rubricerar det enligt uppgift som mordbrand. Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att inse att det finns en direkt eller indirekt koppling till vargdebatten. Riksjägarna har antagit en nollvision för varg, även om det mellan raderna kan förefalla som det motsatta. Hot och personangrepp är numera vardag i vargdebatten. Jägarorganisationerna träter inbördes och det bråkas friskt även inom och mellan de organisationer som värnar varg. Vad blir nästa steg, misshandel och mord i vargdebattens spår?
Precis som i frågan om jätteräkan måste det till en kompromiss som både de som vill att vargen skall överleva i Sverige och de som faktiskt skall leva med vargen i sin vardag kan acceptera. Det betyder vare sig noll vargar eller hundratals. Min uppfattning är att det fortfarande finns några organisationer som inte straffat ut sig i frågan. Jag tror att LRF, WWF och SJF skulle kunna utgöra stommen i en bred uppgörelse om vargstammens framtid. Säker skulle några andra, mindre organisationer, också ansluta sig. Däremot ser jag för närvarande svårigheter för JRF och SRF att tillhöra den skaran. De har redan målat in sig i olika hörn, precis som flera andra mindre organisationer på ytterkanterna. Om SNF drar upp huvudet ur sanden finns det kanske hopp även för dem. Många enskilda SNF medlemmar framför sin stora oro över organisationens kompromisslösa hållning i många viktiga frågor.
Jag har skrivit det många gånger och gör det igen. Det är regeringen som måste sätta risknivåer för vargstammens överlevnad och bestämma vilka hänsyn man vill ta till de drabbade. Det kan inte överlåtas till naturvetare. Jag hoppas och tror att det finns en lösning på vargfrågan som kan få bred acceptans, både inom landet och i EU kommissionen. Dagens situation är ohållbar.
Björn, det är väl ingen som tvingar dig att jaga? Vill du inte jaga så gör det inte.
Det jag vänder mej emot är ni i SJF gör svepande uttalanden som kan tolkas att innefatta mej. Jag som är djurägare boende på bonnvischinnan i Värmland. Uttalanden som att det går inte att bo på landent med när det blir fler rovdjur etc. Ni organiserar väl jägare, inte boende på landsbyggd, eller har jag fel?
Det går alldeles utmärkt att bo på landet med flerdubbelt så vargstam. Saken är att det blir mindre till övers för jägare att skjuta. Och färre djur i trafiken, eller hur Björn?
Fjollträsk.
Huvudet på spiken! Du visar i din kommentar hur viktigt det är att inte fastna i en evig debatt om antal vargar eller rovdjur utan lyfta blicken och se hela bilden. Hade jag varit strateg på bevarandesidan hade jag jublat om jag lyckades låsa fast mina svåraste och mest kunniga motståndare (jägare och speciellt SJF för dem som undrar vilka jag menar) i en evig debatt med extremister som SRF, DR, Nordulv m.fl. Det är givetvis därför de mobiliserar diverse extremistgruppers mest engagerade internetkommentatorer. En del av dem dessutom så engagerade att de inte ens förstår att de är en liten kugge i ett stort spel.
Gunnar. Jag hade gärna sett en kommentar från din sida på fjollträsks inlägg. Jag hoppas SJF ser vad fjollträsk ser, inser att man inte kan använda allt för mycket ammunition på oväsentligheter och har de rätta kontakterna. I motsättning till andra här på bloggen tror jag faktisk det är politikerna man ska tala med. Jag har ännu inte sett en enda politiker som gillar att bli överkörd av tjänstemän. Med den timpenning de har måste det vara makten som lockar och då ger man inte bort den… Det som pågår är en maktkamp och inget annat. Den här gången tror sig tjänstemännen med hjälp av vargens förökningsförmåga kunna pressa in politikerna i ett hörn som de inte kan ta sig ur på det vanliga sättet, d.v.s tillsätta ännu en utredning om vem som ska administrera det allmänna uppdraget.
De som tror att JRF kan klara den här uppgiften samtidigt som man fokuserar det mesta av sina krafter på att ta medlemmar från SJF tror antagligen också på tomtar och troll.
Inbördeskrig hos motståndarna. Kan det bli bättre? Inte om du är strateg hos bevarandesidan.
Kanske finns det en möjlighet att nå WWF, kanske inser de också att deras ställning inte är den bästa just nu, där de sitter i samma båt som de mer extremistiska organisationerna. Trenden för NSF går dock igen även i andra delar, utöver rovdjuren och jätteräkan så har de också lämnat samarbetet kring skogen (i princip helt), och driver nu linjen om framtagande av en ny Skogsvårdslag med visst innehåll. De har – även i den här frågan – stöd parlamentariskt av V och MP, inga andra.
De började med att köra en debattartikel i frågan i Land, som bemöttes nu i helgen av LRF:s Helena Jonsson. Konfrontationslinjen gäller på alla områden – är det någon som tror att det kommer att fungera?
Ur Lilijelunds utredning så har få uppmärksammat det ororande i att han har varit inne och stött/föreslått utredning av en inte så liten lagändring – att anpassa Jaktlagen till Miljöbalken, ev även införliva den. Det där vore extremt allvarligt, jakträtt är en nyttjanderätt som kommer ur Jordabalken, så det gäller att hålla emot där – starkt. För en rätt som han också ev vill ha, och som följer emd överförande till miljöbalken är en rätt för ”ideella organisationer” att överklaga jaktbeslut. Kravet på ideell organisation är lågt, funnits i ett par år, några hunda medlemmar. De flesta jägare (och markägare) ser rimligtvis precis vart det här skulle leda idag i rovdjursfrågan och andra frågor – vartenda skyddsjaktsbelsut skulle överklagas (även om beslutet går i verkställighet direkt och vargen därmed ”ändå” skjutits).
I åtanke av att det kan finnas situationer när det är berättigat med överklaganderätt för mindre ideella organisationer (historiskt – tänk på älvutbyggnader etc), så är det av vikt att SJF är rejält på tåna i de här frågorna (som ligger lite utanför rovdjursfrågan) och håller emot som en brukarorganisation – annars vet vi inte var vi hamnar i framtiden.
Bengt!
Om vi jägare skulle sluta jaga i några år, så skulle du med fler inse att jakten är ett samhällsintresse och inte ett litet särintresse. Skador på jord- och skogsbruk skulle tillsammans med trafikskadorna sätt stopp för dom påståendena.
Att jakten skulle vara ett särintresse kan man bara påstå om man inte har den minsta lilla kunskap om hur naturen fungerar, vilka ekonomiska värden den tillför alternativt är man bara en jakthatare.
Bengt,
Om det vore så väl att staten bara styrde och ställde angående rovdjur på statligt ägd mark, vilket du själv skriver representerar 35%.
Med vilken rätt menar du att resterande 65% skall bli påtvingade en rovdjursstam få vill ha?
Bengt, jo jägarna är ca 3,5 procent av befolkningen, Vi har ca 175 000 medlemmar det kallar du ett litet särintresse. Hur skall man då definiera SRF som har 4000? WWF som inga har! SNF som har ungefär lika många som vi?
Nej, den typen av argument är direkt korkade! Vi har drygt 50% fler medlemmar än Sveriges största riksdagsparti. Jägarna är fler än alla riksdagspartiers tillsammans. Vad representerar du själv förresten, dig själv?
Nilsson i Gnesta, jag har aldrig förnekat att det förekommer tjuvjakt eller att det kan finnas grupper av jägare som kan agera tillsammans. Däremot hävdar jag fortfarande att det nätverk som ”Vargkriget” beskrev inte existerar. Eftersom jag t o m talat med två peroner som filmades för programmet vet jag att det var bluff!
Du skriver att en ledande person i SJF är inblandad. Har du belägg för det? Jag har snappat upp ett namn med en ”ledande” person i rovdjursdebatten. Han är inte enligt uppgift inte medlem utan lämnade förbundet för flera år sedan för att han tyckte att vi var för mesiga i rovdjursfrågan. Om vi syftar på samma person så förstår vi nu vad han menade.
Jägareförbundet organiserar enligt egen utsago 330 000 medlemar. Jag antar att detta inkluderar även icke aktiva stödmedlemmar. Sveriges befolkning är ca 9 500 000, altså organiserar SJF inklusive icke aktiva medlemmar 3,5 % av Sveriges befolkning (avrundat uppåt). Men SJF vill styra och ställa över allas våran skogsmark. Staten äger genom Fortifikations-, Naturvårdsverket samt Sveaskog 35% av Sveriges yta. Till detta tillkommer kommuners och Svenska kyrkan mark.
Om det funnits någon form av demokrati så skulle SJF inte ha så mycket att säga till om rörande allas våran mark. Men så är inte fallet, SJF härjar och lever rövare om precis allt som inte är så som SJF behagar.
Inse att ni är ett litet särintresse, bete er där av som ett.
bill hansson, jag tror inte att du jagar, absolut inte med din egen hund iaf!
För den som har djur i hagen, barn i sandlådan och hundar i hundgården så är det inte så jävla roligt med ulvar som stryker runt knuten! Men det verkar du inte veta någonting om…. Kom in i verkligheten! Du hånar oss som inte bor i stan!
Jaha du, Glöersen.
Fyra jägare, varav en är tongivande medlem i SJF, häktade på sannolika skäl misstänkta för grovt jaktbrott. Enligt Jakt & Jägare (http://www.jaktojagare.se/aktuellt/alla-fyra-misstankta-haktade) är det resultatet efter en lång tids spaning mot kriminella nätverk som ägnar sig åt tjuvjakt på rovdjur.
Du har ju tidigare med emfas hävdat att det absoluuut inte finns något nätverk som tjuvjagar rovdjur. Vad säger du nu?
Tänker du fortsätta stå ”som en struts med huvudet i sanden”?
Gunnar, jag syftade till ditt svar till Anton ett par inlägg före mitt där du skrev att citat:
”Men vi kan fortsätta på den inslagna vägen med ökande polarisering. Men färre vargar i de vargtäta länen blir det inte av det.”
Jag tror tvärt emot att även inslagen väg kommer leda till färre vargar i de vargtäta länen just pga av ökad polarisering. Att den vägen inte är att föredra kan vi nog komma överens om liksom det mesta annat du skriver.
Bäste Bill Hansson
Vad är en ”stark, jaktbar vargstam”?
Vilka fördelar med en fritt växande vargstam ska jägareförbundet ”informera allmänheten på ett nyanserat sätt” om?
MArtinJ1, jag kan inte påminna mig om att jag skrivit att vargstammen inte kommer att minska i varglänen. Det är ju ett av SJFs mål! Däremot säger jag inte emot dig i fråga om vad som kan hända om man fortsätter att förringa och håna dem som drabbas, även om jag inte gillar det. Den demokratiska vägen är den enda vettiga.
Björn Isaksson, du har har helt rätt. I helgen var det förbundsstämma i SJF. Ingen framförde krav på nollvision. JRF däremot har konekvent dubbla budskap- Å ena sidan har de som du skriver tillfälligt antagit en nollvision. Samtidigt ”tror” medlemamrna att man antagit en sådan. Inga dementier från JoJ när man jublar över nollvisionen. Deras ordförande skrev en ledare härom dagen. Där står det att de är för varg om en majoritet av befolkningen i ett län vill ha varg. Så jag vet inte om det finns någon organisation som arbetar för nollvision.
Till skillnad mot dig Gunnar så tror jag att om Sverige fortsätter på inslagen väg i vargpolitiken så kommer det visst leda till färre vargar i de vargtäta länen. Inte på laglig väg kanske men att vargstammen skulle minska det tror jag bestämmt! Så länge man kör över de som berörs så ökar avståndet till en laglig lösning vilket du egentligen skriver men även just nu så har man ju en lösning även om vi kanske inte gillar den och det kan vi ju tacka SNF, SRF osv för.
Det är många som påstår att SJFs medlemmar är för en nollvision för varg, så även på denna sida. Jag är inte så övertygad om det.
Om det vore så representativa demokrati vi har så borde det nu komma ett uttalande om nollvision. Annars har de representanter vi valt gått mot medlemmarnas vilja, vi kommer medlemmarna att avsätta dem snarast i sådana fall.
Inte ens JRF har en absolut nollvision, den nu antagna nollvisionen gäller bara tills vi återgår till riksdagsbeslutet. SJF har avbrutit allt förankringsarbete med vargpolitiken. Så det är inte så hisnande stor skillnad mellan förbunden som man vill få det att låta.
Eller är det bara jag som missuppfattat allt?
Mattias Ö, om det är något vi inte gör så är det att sitta still. Ideerna är också många. Men det finns många andra som vill det motsatta.
Bill Hansson och Stockholmaren, läs varandras inlägg! Det ger en bild av hur jägare kan se på samma fråga.
Bill Hansson, var uttrycker jag varghat i mitt inlägg? har du inte noterat att det var WWF som vill byta strategi! Bojkott fungerar inte! Man måste lyssna på dem som berörs av sakfrågan, räkodlarna och de som bor i området. Kommer du att avlöna räkodlarna som blir arbetslösa? Nej, knappast! Det är det som är problemet. SNFs linje fungera inte. SNF och WWF är eniga i sakfrågan, räkodling som den bedrivs idag är fel. Däremot är de helt oeniga om lsöningen. Samma konflikt har de i fråga om skogsavverkningen i Karelen. WWF säger ja, SNF säger nej. Den ena organsiationen tror att lösningen finns i samarbete med människor på plats. Så kopplingen mellan jätteräkor och vargar är solklar. Lyssna på dem som berörs.
Anton, inget är glömt allt noteras. Men vi kan fortsätta på den inslagna vägen med ökande polarisering. Men färre vargar i de vargtäta länen blir det inte av det.
Kerstin, hur tänkte du nu? Då räcker älgstammen till att föda ett vargpar!
Ja vi kan inte acceptera dessa enorma viltstammar som dödar människor på våra vägar. Regeringen måste sätta risknivåer för älgstammen överlevnad och bestämma vilka hänsyn man vill ta till de drabbade bilisterna. Älgen är inget utrotningshotat djur, och det finns praktiskt taget i hela landet, 500 älgar i hela Sverige borde räcka för att trygga älgstammens långsiktiga överlevnad, samtidigt som skadorna minimeras och skattebetalarna slipper fortsätta betala miljardbelopp.
WWF är ändå föreningen som i tiggarbrev hävdar att vargstammen minskar i Sverige. Glöm inte det!
5 maj 2012
Som jag ser det har Jägareförbundet mest suttit på gärsgården och surat efter att regeringen drog tillbaka licensjakten på varg. Det har varit många uttalanden om hur naturvårdsorganisationerna har förstört rovdjurspolitiken med sin EU-anmälan, men inte särskilt många konstruktiva idéer hur man går vidare. Jag får intrycket att SJF har suttit på gärsgården sedan augusti i frågan. Det får mig att undra, vad menar du med ett kompromissförslag. Att EU-anmälan blir ogjord och läget går tillbaka till 2010? För det går väl inte att tänka på förslag hur vi faktiskt ska leva med en större vargstam?
Bäste Jaktvårdskonsulent,
Du kastar återigen ur Dig totalt ovidkommande jämförelser (se även dagens DN debatt). Hur kommer Du från jätteräkor till varg? Odling av jätteräkor ödelägger gigantiska områden av Asiens kustland. Vargen är en naturlig del av vår fauna. Jämförelsen med cigaretter är helt relevant. Man ska inte certifiera något som i grunden är fel. Cancerframkallande cigaretter är fel; jätteräkor massodlade genom ett kustnära Baggböleri i Asien är lika fel, även om det sker på andra sidan jordklotet.
Försök någon gång skriva en nyanserad blogg istället för detta ständigt upprepade varghat. Det är plågsamt att se hur ni låter detta enda ämne totalt dominera såväl Svensk Jakt som era inlägg på webben och i media. Alcalá har rätt i sitt debattinlägg; ni har betalt från regeringen för att informera allmänheten på ett nyanserat sätt. Sköt då ert jobb och gå inte in i ett nästan religiöst predikande mot vargen. Varför inte skriva några artiklar om vad de stora rovdjuren tillför svenska fauna. Jag är jägare och jag tror på en stark, jaktbar vargstam. Varför är inte debatten lika het vad gäller vildsvinen? De förstör stora värden på landsbygden. De har ihjäl hundar och skadar t.o.m. människor. Inte ser man många röster höjas för deras utrotande.
Skärp upp hela Jägarförbundet till en nyanserad debatt som framför för- och nackdelar på ett objektivt sätt. På så sätt kan vi få slut på detta tröttsamma käbblande mellan er och naturskyddsorganisationerna och få ut värde för medlemsavgifter och skattepengar. Jakt är en fantastisk upplevelse med sluta kombinera ert upplysningsuppdrag med anti-vargreligion.
Bra inlägg, men strutsar stoppar inte ned huvudet i sanden. Det är en myt som kommer av att de äter stenar och kan därför verka försöka gräva ned huvudet när de letar sten i sanden.
Och angående vargdebatten så har jag hört att skygglappar alltid är trevligt när viktiga beslut skall fattas.
Och angående EU så är jag inget stort fan, EU berövade Ålänningarna på sin traditionella sjöfågeljakt, vilket har lett till en minskning av häckande sjöfågel!!!
Tror det är SJF som stoppar huvudet i sanden. Det måste ju ha framgått med all önskvärd tydlighet att allt fler personer och organisationer uttalar en NOLL-vision. Ni VET säkert att en överväldigande majoritet av era medlemmar inte vill ha varg, ändå arbetar ni FÖR att vi ska ha varg i Sverige. Detta ställer er på samma planhalva som SNF och WWF.
Jag själv har pga er vargpolitk avslutat mitt medlemsskap i SJF.
Om ni fortsätter sticka huvudet i sanden och köra denna vansinniga politik så kommer snart SJF vara halverat, med endast vargkramare kvar. Ett jägarförbund som arbetar FÖR varg, hand i hand med SJF och WWF som de ser ut idag kommer aldrig att kunna nå någon framgång bland jägarkåren. Fantasi-drömmarna om varg som lever harmoniskt sida vid sida med människor får sig dagligen kraftiga törnar av verkligheten och fler och fler människor inser naturligtvis att de blivit förda bakom ljuset av ekosoferna i SJF, WWF och NVV. Att i det läget av något slags ”taktiska” skäl förespråka varg och likställa sig med dessa organisationer istället för att kraftfullt säga ifrån och kräva att vargen inhägnas istället för människor och tamdjur, ter sig för mig mycket konstigt.
Hjälp till istället med att visa på alla de problem som finns med varg så kommer verkligheten och opinionen bland ”de oberörda” att vända. Så länge en jägarorganisation står och säger att det är OK med varg så tror ”de oberörda” att det visst går att ha varg i skogarna och att det gör väl inte så mycket.
Fullkomligt vansinnigt att SJF står kvar med sin pro-varg taktik. Ni måste ändra detta och visa att frilevande varg i Sverige INTE är acceptabelt eller nödvändigt på något vis. Därifrån kan man sedan ta debatten. (Men jag är ju inte medlem längre, så ni ska väl inte lyssna på mig…)
Strutspolitik eller skygglappsdito.
Du säger att om SJF, LRF och WWF kunde enas skulle allt bli frid och fröjd. Utom naturligtvis för de som ska hysa de överenskomna rovdjursstammarna. Men då är det ju beslutat över deras huvuden så det är bara att gilla läget, lägga ner och flytta till stan. SNF betraktar du tydligen som ett hopplöst fall.
Men vad skulle hända om SJF säger att man kan inte förvalta övrigt vilt med skyddade rovdjur och LRF säger att man kan inte möta miljömålen eller producera för Matlandet Sverige? Om tillräckligt många stora organisationer klart deklarera vad rovdjurspolitiken kostar kommer då inte så småningom även den mest hjärntvättade politiker att börja tänka självständigt.
WWF är en ekonomisk förening och ingenting annat. De kommer alltid att välja den väg som ger mest klirr i kassan.
Ja, Calle!
I sådana borde även Djurgården också ha frilevande varg. Nu finns det varg på Djurgården, dock inhägnad, släpp ut dom så kanske det blir annat ljud i skällan.
Hur såg man på varg för knappt 15 år sedan?
http://www.wolfsongalaska.org/wolves_scandinavia_re_est.html
Några citat
”Towards the end of 1997, the Swedish National Environmental Protection Agency’s proposed program of measures for wolves was sent out for consideration. The proposal suggests that the Scandinavian wolf population should consist of ”fifteen pairs, or perhaps one hundred individuals”;
”Predator researchers at the Center for Biological Diversity have, in their comment to the proposal, stated that a population of at least two hundred animals is necessary if it is not genetically isolated. If the population was genetically isolated, a population of at least five hundred animals would be necessary to ensure that the wolf would survive in the long term under natural circumstances in this country.”
”Once a decision has been made about the size of the wolf population, the question of hunting wolves in Sweden will arise. To begin with, this may take the form of the protective hunting of individual animals, but may later develop into more comprehensive hunting in order to keep the population at the level stated in the long-term objective, i.e. fifteen pairs or one hundred individuals”
Bevarandevetenskapen tycks ha genomgått en snabb utveckling. Undrar vart utvecklingen lett om ytterligare knappt 15 år?
Vad är det som är så heligt med vargen. Visserligen vet jag att SJF var positiva till Projekt varg, men ändå. (Ingen diskussion hur den kom hit tack). Sveriges Riksdag har vid flera tillfällen gått emot folkopinionen liksom man ändrat tidigare beslut. Varför har vargen vara blivit någonting man inte ens kan ifrågasätta. Folkomröstningar vid höger-vänstertrafik rösta över 70% för att behålla vänstertrafiken. Besluten om kärnkraft har ändrats i princip varje decennium. Ett tag var det tom förbjudet att tänka kärnkraft. Nu står vi säkert inom ett beslut närmaste 10 åren om en utbyggnad.
Jag har efterlyst tidigare Gunnar. Hur ska man få några att acceptera vargar i sitt närområde? Tyvärr kan jag inte plocka in vadslagningsvinsten om vargens existens i Sverige om 40 år. Jag är 100% säker på att då finns endast någon enstaka individ kvar. För vid det laget har samtliga utom SRF insett att Sverige i framtiden är beroende av de gröna näringarna inklusive all lokal produktion av mat vi kan realisera. FAO agerar globalt för att stödja den småskaliga matproduktionen. Men här tror politikerna och allmänhet att det kommer alltid att finnas ett överflöd av varor från alla jordens hörn i den lokala ICA-butiken.
Sen kan kanske du Gunnar som deltar i alla utredningar och arbetsgrupper definiera begreppet ”Vargens naturliga utbredningsområde”. Karl XI jagade varg på Djurgården. Räknas det då som naturligt utbredningsområde?
Vad tycker du om Naturvårdsverket frågor till allmänheten. Misstänker att det är ett enda stort spel för galleriet. Man väljer ut de svar som passa NVVs syften och glömmer de andra.
Rekommenderar att du läser ned en kopia av inläggen för framtida bruk.
Är det någon av ovan nämnda organisationer det finns hopp om så är det WWF.
Man har ju i olika internationella projekt framhållit att ”samverkan med jägarna är nödvändigt eftersom det dom som förstår sig på sambanden i naturen”.
Man blir nästan rörd.
Tyvärr har man väl inte haft samma uppfattning om jägare i Sverige, trots att vi genom att tillämpat en adaptiv viltförvaltning fått fram fina stammar av klövdjur.
Vi kan göra samma sak med rovdjuren om vi får väva in dom i ett socioekonomisk sammanhang, vilket inte Liljelund ville/vågade göra trots tydliga utredningsanvisningar. Undrar hur han tänkte då?
Men, vi får inte ge upp hoppet, låt oss hoppas på tillnyktring innan något riktigt allvarligt händer.
Frågan om Sverige skall hysa en inom landet långsiktigt livskraftig vargstam eller inte är en fråga som saknar kompromisser. Det är en fråga om liv eller död – ”den som inte är min vän är min fiende” är ett känt uttryck för att många konflikter saknar kompromiss. Den ena eller den andra sidan vinner; ”the winner takes it all”. Jägareförbundet/Glöersen framhärdar i sin tro på att vargfrågan har en kompromiss, men kommer bittert få erfara att vargfrågan är just en sådan konflikt som saknar kompromiss. Insikten är som en tidig gryning, hånet mot de som vill ha noll frilevande vargar finns, men har tonats ner. Föraktet övergår i självklar glömska och inom ett halvår har Jägareförbundet börjat byta åsikt. Det är egentligen helt uppenbart för alla som vill se, men trots detta så gäller för många att de måste få personlig erfarenhet av att ha varg i sin omgivning för att komma till insikt. Att då och då jaga, besöka eller ha sommarstuga i vargrevir räcker inte, än mindre räcker det att vara på seminarier. Vargfrågan blir i den fysiska verkligheten en blodig långbänk som slutar med noll frilevande vargar i Sverige, något annat slut är inte tänkbart.
Delar din uppfattning om skillnaden mellan SNF och WWF. Däremot har jag inget hopp om SNF förrän Mikael Karlsson lämnat föreningen för att söka sig nya karriärvägar.
Det som framför allt syns som en ljusning i horisonten i vargfrågan är Socialdemokraternas uttalade vilja att samverka med regeringen för att nå en politisk lösning. Dessutom uttrycker nu många politiker officiell misstro mot Liljelunds utredning både vad gäller antalet varg och bristen på konsekvensanalys, han är genomskådad?
Jag tror att vi genom att fokusera på konsekvenser av varg med helhetssyn av såväl ekonomisk som social påverkan har en möjlighet till framgång. SJF och LRF (kanske också WWF?) är tunga intressenter som i samverkan kan agerar för att påverka politiken. För nu börjar de lyssna.
Jag noterar också att pressen (framför allt Stockholmspressen) befinner sig långt från verkligheten och fortfarande är en propagandamegafon för bevarandesidans intressen. Det måste bero på att mer än 50% av journalisterna är uttalade MP och V-sympatisörer? Men snart fattar redaktionerna att vinden har vänt och då kommer den journalistiska friheten att fara med vilka osanningar som helst även på nyhetsplats att begränsas (hoppas jag).