Älg som skall bli mat!                                                      Foto: Gunnar Glöersen

Igår blev jag tipsad om ett TV program i Kanal 5 som sändes i söndags. Programmet, ”Jamies matrevolution USA”, handlar om Jamie Olivers försök att lära amerikaner att äta sundare. Programmet är en riktig rysare, först har man svårt att överhuvudtaget tro att det är sant! Min första tanke var att barnen måste vara skådespelare, så låg kunskap om vad de äter kan inte ens en 6 åring ha. Tyvärr insåg jag snart att det verkligen var sant! Barnen i den skolklass han besökte hade ingen aning om hur en tomat ser ut, inte heller en potatis eller en blomkål. Däremot kände de direkt igen en chicken nugget, pizza, hamburgare och pommes frites. Att pommes frites är gjort av potatis, var fullständigt främmande för barnen. En del tycker att man kan skratta åt det och avfärda det med att amerikaner är dumma.

Jag åt lunch för några månader sedan med två personer i trettioårsåldern. De åt båda vegetariskt medan jag valde gryta på fläskfilé. Efteråt frågade de om min mat var god. Jag svarade ja och la till att fläskfilén måste ha kommit från ”en glad gris”. – Fläskfilé, är det gris? Det var reaktionen på mitt svar från en av dem.
Min kollega Olof blev i höstas upprings av en journalist på en kvällstidning. Hon frågade, Vad gör ni med älgarna när ni skjutit dem? Tar ni vara på köttet eller får de ligga kvar i skogen? Så att sexåringar inte vet att ketchup kommer från tomat eller att potatis är basen för pommes frites är kanske inte så märkligt ändå. Frågan är om vi i Sverige också är på väg att tappa kontakten med vad riktig mat är. Jägareförbundets satsning på viltmat ligger säkert helt rätt i tiden, möjligen i senaste laget.

Igår blev jag ombedd att kort redogöra för Jägareförbundets syn på frågeställningen, vem har rätten till skogen, naturen och djuren däri? Mitt svar kommer att publiceras i Rovdjursföreningens tidning, Våra rovdjur. Redan frågeställningen är intressant. Kan verkligen den som levt hela sitt liv i en stad och som lever på den typen av mat som Jamie Oliver beskriver i sitt program överhuvudtaget ha en syn på brukande av naturen som har någon som helst verklighetsförankring? Risken är att den mediala bambifieringen gjort minst ett par generationer svenskar precis lika okunniga om djur och natur som de amerikanska barnen i fråga om mat. Personligen tycker jag det är både allvarligt och tråkigt att barn ofta känner igen flera dinosauriearter än vanliga svenska djur. Jag har flera gånger testat artkännedom i skolor, både lärare och elever. Den som skrattar åt amerikanska barns kunskaper om mat riskerar att sätta skrattet i halsen när de upptäcker lärares och barns kunskapsnivå om svensk natur. Inte ens en grävling känner majoriteten igen. Däremot vet nästan alla att man skall ha knäckebröd i stövlarna, grävlingen biter nämligen alltid tills det knakar!

Det har väl knappast undgått någon att årets björnjakt har startat. Rekordmånga i tilldelning och mycket uppmärksamhet i media. För egen del blev det två tidiga mornar och i alla fall ett spännande ståndskall med lång ansmygning i riktigt tät skog. I slutändan visade det sig vara en pigg och rask mård som lockade karelaren till skall, men spänningen fram till hunden var i alla fall densamma! Att sen jaktlaget på hemmamarkerna fällde två björnar på samma pass medan jag var på grannmarken, det får man ta med jämnmod!

Det är intressant att följa utvecklingen av björnjakten genom åren. Under en lång period var det något något nästan magiskt och trolsk över björnjakten. Bara särskilda jägare kunde jaga, nästan övermänniskor, och deras hundar måste vara utöver något man någonsin hade sett. Allt eftersom tilldelning och avskjutning ökar så avdramatiseras björnjakten. Jag tycker det är bra, ingen jaktform mår bra av att bli allt för uppskriven som farlig eller häftig eller något för machomän! Nu är det ”vanliga” passkyttar som fäller björnar och planerar middagar med jaktlaget. En sund utveckling av björnjakten! Nu har till och med det envisa ryktet om den kostsamma björnjakten börjat klinga av.

Vad återstår då tänker man? Ja, en mer generellt återinför åteljakt skulle minska krånglet och framförallt osäkerheten. Hur får man jaga, var får man släppa hundarna, vad räknas som åtel.. ja frågorna har varit många inför jakten. Till det kommer frågan om jakt inom viltvårdsområden. Skriverierna om detta har lett till att jägare i alla former av jaktliga sammanslutningar tvekar att jaga björn. Framförallt jägare inom viltvårdsområden så klart, det är rätt självskrivet med det genomslag det fått i media med rubriker som  ”blodtörstiga björnjägare bryter mot lagen” – det är klart att man blir tveksam om hur det ligger till! Frågan man kan ställa sig är vad som ligger bakom denna iver att utreda frågan om vem som har rätt att jaga och inte. Visst, jakt ska ske på lagligt sätt och enligt regelverket. Men alltid när frågor drivs hårt genom media så försöker jag ställa mig frågan ”Vad vill de ha ut av det här”?

Jag kan se ett antal scenarior för de som jobbar med frågan om vem som har rätt att jaga björn, kanske en del tycker att det liknar konspirationsteorier men det får jag väl ta!

Att de personerna som driver denna fråga i stora delar är principiella motståndare mot viltvårdsområden som idé är ingen nyhet. Jag ser detta som ännu ett försök att göra fastighetsägare och jägare förvirrade och skapa ett ökat stöd för upplösande av viltvårdsområden. Tyvärr är det så att man på många håll tror mest på den som framför de mest negativa budskapen, så även nu. Sen missar man inte heller chansen att uttrycka kritik mot Jägareförbundet eftersom vi har en annan syn på viltvårdsområden och ser den organisationsformen som positiv. Det sticker i ögonen på en del och man vill gärna skapa osäkerhet och förvirring även här.En annan fundering är om de vill minska avskjutningen av björn? Oklarheter runt regelverk och rädsla för rättsligt efterspel i björnjakten har gjort att många avstått skott tidigare år, de här utspelen gör tyvärr att det blir fler som väljer att avstå för säkerhets skull.

Jag hoppas att det finns tillräckligt många jägare som med kritiska ögon kan fundera igenom vad som är det egentliga syftet med att driva frågan om att det inte ska kunna gå att jaga björn gemensamt. För min del ser jag det alltså enbart som ett sätt att skapa förvirring och splittring inom jakten, tyvärr. Med genomtänka beslut och överenskommelser med markägare inom alla typer av jaktliga sammanslutningar så fungerar björnjakten bra, både på egen mark och gemensamt!

Nu startar inspelningen av uppföljaren till filmen ”Jägarna”. Inspelningen pågår i Norrbotten och kan följas via en blogg om arbetet som man hittar HÄR. Det ska bli intressant att se om denna film leder till samma debatt om jägare och norrbottningar som den första gjorde. Ibland känns det som om vi jägare är mer känsliga för vissa saker än andra grupper. Kanske beror det på att vi rätt ofta befinner oss i någon form av försvarsställning mot massmedia och allmänhet. Filmen ”Jägarna” var ett klassiskt exempel på en bra film, ren fiction, men som många ändå blev upprörda över eftersom ”så där går det ju inte till på riktigt”. Samma reaktion kom också för nu ganska många år sedan när popdängan ”kookalv” släpptes på skiva. Det kanske inte blev en list-etta, men den låten och musikvideon ledde till ett antal sittningar i morgonsofforna för att förklara att ”så här går det ju inte till i verkligheten”.

Riktigt samma reaktioner får man inte på Jönssonligans filmer eller för den delen actionfilmer i gemen. I alla fall har jag inte sett några morgonprogram som försöker reda ut vad som är korrekt återgiven fakta och vad som är fiction i dessa filmer. Men just när det rör jakt och jägare så blir det speciellt. Jag tycker det är synd! Även seriös verksamhet som ska bedrivas med stor noggrannhet och säkerhet måste tåla att bli omgjord till fiction för skratt eller spänning. Snarare är det väl för LITE filmer, böcker och musik som har anknytning till vilt, jakt och natur! Tänk vad trevligt det vore med fler filmer där man känner igen sig i miljöer och jargong istället för att det så ofta ska vara storstadsdjungel. Nej, fram för fler filmer om oss och ta det för vad det är – fiction!

Det blev – inte helt oväntat – en ganska rejäl rivstart efter semestern. Inte nog med att det redan från början var planerat en ganska hektisk period mellan semester och jaktstart. Lite omorganisering på Luleåkontoret gör att arbetsuppgifterna blir lite fler och man får tänka lite nytt. Nåja, några extra kvällar ute i länet ska man väl klara av om man foukserar på att jakten står för dörren!

Telefonen går ganska varm så här års också. Många jaktlag och områden som ska ha sina årsmöten och mycket frågor är det om vad man kan, ska eller bör göra. Att sen Länsstyrelsen tar en del beslut som skapar merarbete gör inte saken enklare. Där hamnar både frågor om älgar och småviltjakt på statens marker. Att mitt i allt detta starta upp och köra ett helt nytt material rörande älgskötsel och genomföra ett ganska intensivt schema med det runt om i länet är bara grädde på moset.

Visst ja, jag höll på att glömma den kommande lördagen då jag kommer att ha en samling med de som vill hålla i utbildningen av nya jägare med det nya jägarskolematerialet. Ett bokpaket som jag tror kommer att locka fler att prova på att läsa in sig inför jägarexamen.

Som tur är så har den intensiva starten kunnat brytas av med någon dag på sjön för att hämta igen sommarens uteblivna fiske. Så nu är frysen ganska välfylld med i första hand abborre, lagom för en rejäl omgång i röken. Lite avbrott mot älg och fågelkött till kommande vinter.

Som vanligt så går tiden fort, särskilt när man har roligt! Några veckors semester går alldels särskilt fort och man hinnar inte alltid göra det man tänkt sig. För egen del är det tyvärr i första hand fisket som har fått stryka på foten i sommar. Kanske hade man också velat vara lite mer aktiv på skjutbanorna. Men nu är det i alla fall över och jobbat drar igång igen. Skjutbanor, utbildningar och årsmöten under några intensiva veckor innan norrbottensjägarna försvinner ut i skogen för jakt. Först några tappra själar som jagar duvor, räv o ch grävling från månadsstart, sedan rådjur vid bockpremiären. Björnjaktspremiären den 21 augusti blir mer och mer intensiv vad gäller deltagande jägare allt eftersom tilldelade björnar ökar. Sen kommer de ”stora” jakterna igång med skogsfågel och ripa den 25 augusti och älgpremiären den 6 september. Någonstans efter hundsläppsdatum har vi lärt oss att det är relativt onödigt att kalla till möten och utbildningar, det får ligga lågt till kvällarna blir mörkare i oktober november. Dels får man förhoppningsvis någon dag att jaga själv på, dels får man tid at förbereda den intensiva vårperioden 2011. Gissningsvis klubbas beslut om nytt älgjaktssystem i riksdagen under hösten vilket kommer att skapa en hel del frågor och arbete under det kommande året. Hur valet går i höst kan i delar påverka både jakten och Jägareförbundet, valvakan kan alltså vara väl värd att följa under en natt i september. Mårdhundsprojeketet som har drivits med pengar från Naturvårdsverket kommer från september att växla upp till ett EU-projekt i samarbete med Norge, Finland och Danmark. Även den biten kommer att påverka jobbet under minst tre år framöver.

Som vanligt finns det alltså en blandning av rutinarbete och nya utmaningar att ta tag i under hösten.

Utöver det så låter rapporterna om skogsfågel och ripor som om det skulle finnas hopp om ett skapligt år för föryngringen. Alltid spännande att släppa hunden i början av säsongen och se vad som händer.

Som sagt – nu var man igång igen, bara att rulla på!

Vi har redan hunnit en liten bit in i juli och ett nytt jaktår har börjat. För egen del har jag just lagt sista handen vid att förbereda och bjuda in till höstens kvällar med utbildning om älg och älgskötsel. Nu är det klart och framför mig ligger några veckor med ledighet. Till att börja med innebär det några dagar inåt landet för lite fiske. Ska bli skönt att komma bort helt från telefoner och datorer. Visst är de bra hjälpmedel i jobbet, men nog längtar man ut i naturen just nu! Värmen börjar kännas av även här uppe och hundarna träning får genomföras på natten när det svalnar av. Karelaren har börjat uppskatta simning så lite sånt blir det för henne medan norrbottenspetsen inte alls förstår tjusningen med simdjupt vatten.

Lite tid på skjutbanan har det blivit och det formella älgskyttemärket är avklarat så resten av skyttesäsongen är bara rent nöje på banorna!

Som sagt, semestern hägrar och det kan bli lite sporadiskt med inlägg här under denna tid, men innan vi vet ordet av är det augusti och den mest intensiva norrbottniska jaktsäsongen drar igång, så misströsta inte!

Ha en skön sommar!