Det har varit lite snurriga veckor som har passerat, mycket ska hinnas med innan folk går på semester och efter sommaren så är snart jaktsäsongen i full gång. Det brukar inte vara någon större idé att kalla till möten och utbildningar när den 16 augusti har passerat. Inte förrän kvällarna börjar mörkna rejält framåt november som den verksamheten kan komma igång igen. Den här perioden har jag förflyttat mig från västkusten till Mälardalen och upp till Sveriges nordligaste allmänna väg.

”Söder om landsvägen” får en annan dimension häruppe än den man vanligen tänker på!

Det har varit möten om trofémätning och de kommande justeringarna i det regelverket till björnjaktsutbildning och planering för Jägareförbundets verksamhetsinriktningar för 2011. Lite rotation inom personalen har också tagit lite tid liksom framtagande av en kommande utbildning om hur man på jaktlagsnivå kan få större förståelse för älgskötsel. Fortsatt uppdatering av databaserna för både eftersöksorganisationen och viltdata.se för Norrbottens del. Mitt i allt detta har det också varit ett antal oroade telefonsamtal rörande den något parodiska sätt som myndigheterna hanterar problemen inom våra viltvårdsområden. Man kan kort sammanfatta den frågan med att den allmänna uppfattningen är att de lagar som instiftas av Sveriges riksdag ska följas, men i det här fallet så bryr sig myndigheterna om det utan låter folk skapa konflikter och snarare förvärrar än löser de problem som dyker upp. Frustrationen i den frågan är stor på många håll. Som sagt, mycket flackande och farande och en enorm bredd på vilka frågor man har att hantera. Ibland lite frustrerande men i det stora hela det som gör det här jobbet fortsatt intressant efter 17 år i tjänst. Det är kanske inte så mycket tjänstetid i skogen som man en gång i tiden hade hoppats på, men vilka fler kan säga att deras jobb efter 17 år känns fyllt av nya utmaningar och intressanta arbetsuppgifter? Dessutom myånga möten med folk som för det mesta ger mycket positiv energi!

Så har då regeringen lagt ett förslag om hur vi i framtiden ska organisera oss för att sköta älgarna i våra skogar. Det var en seg historia som började redan med Hyttrings utredning som nu de flesta har glömt. Efter det följde Maria Norrfalk upp med sin utredning och jordbruksdepartementet med sin tolkning av alla remissvar. Efter ytterligare en sväng efter det så säger då regeringen att nu har vi ett färdigt förslag! Nu pekar allt på att inga beslut kommer att fattas i detta före valet. Kanske finns det annat för politikerna att syssla med fram till 19 september?!? Jobbet ska enligt förslaget vara klart så att det nya systemet ska kunna vara i drift till jaktsäsongen 2012, alltså ändå en ganska rask omarbetning av dagens system när beslutet väl klubbas!

Visserligen kommer delar av dagens system vara kvar i form av älgskötselområden, nu begränsade i storlek till att tåla en avskjutning på tio vuxna älgar. Övrig omarbetning kommer att kräva en del funderingar och en hel del handpåläggning från alla parter.

Det som fortfarande stör mig är att systemet ser ut att bli mer kostsamt än det nuvarande totalt sett. Jag ser också att det finns en klar risk för ökad administration. Bägge dessa punkter var ett uppdrag att minska, men det har tydligen inte lyckats. I vissa delar tycker jag också att man säger sig förändra saker som inte är någon förändring. Man säger att det är viktigt att samordna jakten över större områden och pekar på älgförvaltningsområden. Men som vi har arbetat med lokala samråd i kretsarna så har den samordningen funnits länge. Storleken pratar man ofta om och regeringen har gett riktlinjer på förvaltningsområden på 70 000 – 100 000 hektar i norr. Vi har fram till idag samordnat det kretsvis i områden från minsta området på 98 000 hektar till största området på 1 494 000 hektar. Så att älgstammen skulle må bättre av större samordning än idag återstår att se! Det lyser också igenom i både förslag och remissvar att man har en önskan och tro på att man kan förvalta vilda djurstammar på samma sätt som en besättning kor i ladugården. Bara man får in så mycket fakta som möjligt så kan man i detalj få den älgstam vi eftersträvar. Min syn på adaptiv förvaltning är att man ska nyttja den kunskap man har för att vara så snabb med reaktionerna att de stora svägningarna uteblir. En övertro på detaljstyrning kommer att kosta pengar men man kommer ganska säkert att bli besviken över att älgstammen fortsätter att variera och inte alltid nå fram till målen vad gäller kvalité och kvantitet. Gissningsvis leder det till att man börjar snegla på vad i systemet som är fel istället för att inse att vi inte kan detaljstyra allt.

Nåja, det jag har sett än så länge av det senaste förslaget är ändå flera steg framåt i rätt riktning och jag tror att det finns mycket bra som kan komma ur detta om man bara släpper övertron på detaljstyrning. Sen pratar man om biologiska gränser för älgarna, men förvaltning bygger på samarbete mellan människor därför tror jag att det är viktigare att förvaltningsområdena tar hänsyn till de människor som ingår. Någon isolerad ”egen älgstam” finns ändå inte någonstans utan man kommer att behöva snegla mot grannområdena oavsett var gränserna dras!

För vår del i norr är det naturligtvis en besvikelse att man inte vill ta ett ordentligt tag vad gäller den dubbelregistrerade marken den här gången heller. Här finns ett problem som man gärna blundar för men som måste få en lösning. Dubbelregistreringen är dålig för älgförvaltningen och den är grogrund för konflikter mellan jägargrupper, alltså inget bra system!

Med jämna mellanrum dimper det ner en del tidningar i brevlådan som man får utan att man riktigt vet varför. En av dessa är ”Vi i villa”, en sån där tidning som mest skapar dåligt samvete för att man inte är så aktiv vad gäller renoveringar av hemmet med nytt badrum, ny altan och nytt kök åtminstone vart annat år. För att inte bli drabbad av allt för mycket ångest över utebliven utomhuspool så bläddrar jag ytterst sporadiskt i detta blad. Till gårdagens frukost låg den i alla fall inom blädderavstånd och på någon av de första sidorna fanns frågan om vad det bästa man kunde göra för miljöns skull. Jag hade nog förväntat mig svar som att cykla istället för att åka bil, släcka lampor, byta uppvärmning osv osv. Men till min stora förvåning var det något helt annat som kom som nummer ett för att värna om miljön i framtiden! Se till att dina barn upptäcker att det finns en natur därute! Ta med dom ut och titta på djuren och få en kunskap om vad som menas med natur! Tänk att det äntligen är fler som inser att man värnar mest om det man känner till och vet något om! Så sträck på er alla som arbetar med att få barn och ungdomar att vistas i naturen, ni gör ett viktigt jobb för framtidens miljö! Visserligen var inte jakten omnämnd specifikt, men det tar jag med ro. Sträck på er även ni som jobbar med att få ungdomar med på jaktstigarna. Att vistas i naturen skapar förståelse för naturen!

Dagens minus är väl den olika syn man på myndighetssidan har på frågan om sekretess! Jägareförbundet får inte tillgång till jaktkortsregistret på grund av dessa sekretssbestämmelser – samtidigt som vi har ett medlemsregister bestående av ett par hundra tusen jägare. Vi får väl vara glada så länge vi får fortsätta använda åtminstone det för kontakten med jägarna! Samtidigt så nekas andra uppgifter att bli sekretssbelagda, trots att det bevisligen har missbrukats med hot och trakaserier som följd. Det jag tänker på är de som har satt ut lodjursfällor eller fällt varg, lo eller björn och finns i Länsstyrelsens register. Att dessa uppgifter ska vara allmän egendom är mycket märkligt! Ordspråket sila mygg och svälja kameler dyker osökt upp!

Åter i norr efter mötet med Nationella viltolyckrådet på färjan till Åland. En märklig miljö att arbeta i! Det var många år sen man var ombord på en Ålandsfärja och det kan konstateras att det var rätt få, förutom vi från Jägareförbundet, som verkade intresserade av skarvarnas inverkan på skärgårdsöarna! Jag tror faktiskt att det var fler som nyttjade vin än vatten bland passagerarna och en del till och med ännu starkare varor.

Nåja, mötet som genomfördes på ett bra sätt utan några märkbara störningar av omkringliggande miljö och medpassagerare. Jag var orolig inför nerresan eftersom vissa delar i det remmiterade regelverket inte passade in i den uppbyggda organisation vi har i länet och som fungerar bra. Till viss del måste jag ge en eloge till RPS som har lyssnat på kritiken och lättat upp en del skrivningar så att förslaget nu ser betydligt bättre ut! Det finns fortfarande plats för förbättringar i regelverket, men efter bitvis intensiva diskussioner på båten så hoppas jag att regelverket tar ytterligare steg i rätt riktning. I alla fall visade sig en väldigt enad front från fältet och en samsyn mellan poliser och jägare från länen. Bitvis känns det som om RPS och Naturvårdsverket kanske har tittat mer på gamla skisser över en tänkt organisation än att faktiskt ha pratat med folket i fält. Det har man nu gjort och jag tror att vi kommer att landa ganska bra. Det är dessutom ett nytt regelverk som ska ses över ganska snart när det är kört i skarpt läge, så även efter fastställt regelverk så kommer det att finnas möjlighet till ganska snabba justeringar om det finns förbättringar att göra.

Det som återstår är i första hand en justering i språkbruket. Jag upplever att man från centralt håll har en bild av ett stort antal pesoner som väldigt gärna vill in i organnisationen och man ser det som en ynnest att få delta. Själv så ser jag det som en ynnest att jobba i en organisation där det finns männsikor som frivilligt ställer upp med tid och engagemang för att hjälpa samhället med problem orsakade av trafiken. Viltolycksrådets roll måste vara att stötta dessa personer så långt det är möjligt, inte förutsätta att de ska göra jobbet. Som sagt det blev både vin och vatten på denna resa, både bildligt och bokstavligt. Nu närmar sig helgen och troligtvis någon middag med vildsvin på grillen.