Kan man äta älg?
Älg som skall bli mat! Foto: Gunnar Glöersen
Igår blev jag tipsad om ett TV program i Kanal 5 som sändes i söndags. Programmet, ”Jamies matrevolution USA”, handlar om Jamie Olivers försök att lära amerikaner att äta sundare. Programmet är en riktig rysare, först har man svårt att överhuvudtaget tro att det är sant! Min första tanke var att barnen måste vara skådespelare, så låg kunskap om vad de äter kan inte ens en 6 åring ha. Tyvärr insåg jag snart att det verkligen var sant! Barnen i den skolklass han besökte hade ingen aning om hur en tomat ser ut, inte heller en potatis eller en blomkål. Däremot kände de direkt igen en chicken nugget, pizza, hamburgare och pommes frites. Att pommes frites är gjort av potatis, var fullständigt främmande för barnen. En del tycker att man kan skratta åt det och avfärda det med att amerikaner är dumma.
Jag åt lunch för några månader sedan med två personer i trettioårsåldern. De åt båda vegetariskt medan jag valde gryta på fläskfilé. Efteråt frågade de om min mat var god. Jag svarade ja och la till att fläskfilén måste ha kommit från ”en glad gris”. – Fläskfilé, är det gris? Det var reaktionen på mitt svar från en av dem.
Min kollega Olof blev i höstas upprings av en journalist på en kvällstidning. Hon frågade, Vad gör ni med älgarna när ni skjutit dem? Tar ni vara på köttet eller får de ligga kvar i skogen? Så att sexåringar inte vet att ketchup kommer från tomat eller att potatis är basen för pommes frites är kanske inte så märkligt ändå. Frågan är om vi i Sverige också är på väg att tappa kontakten med vad riktig mat är. Jägareförbundets satsning på viltmat ligger säkert helt rätt i tiden, möjligen i senaste laget.
Igår blev jag ombedd att kort redogöra för Jägareförbundets syn på frågeställningen, vem har rätten till skogen, naturen och djuren däri? Mitt svar kommer att publiceras i Rovdjursföreningens tidning, Våra rovdjur. Redan frågeställningen är intressant. Kan verkligen den som levt hela sitt liv i en stad och som lever på den typen av mat som Jamie Oliver beskriver i sitt program överhuvudtaget ha en syn på brukande av naturen som har någon som helst verklighetsförankring? Risken är att den mediala bambifieringen gjort minst ett par generationer svenskar precis lika okunniga om djur och natur som de amerikanska barnen i fråga om mat. Personligen tycker jag det är både allvarligt och tråkigt att barn ofta känner igen flera dinosauriearter än vanliga svenska djur. Jag har flera gånger testat artkännedom i skolor, både lärare och elever. Den som skrattar åt amerikanska barns kunskaper om mat riskerar att sätta skrattet i halsen när de upptäcker lärares och barns kunskapsnivå om svensk natur. Inte ens en grävling känner majoriteten igen. Däremot vet nästan alla att man skall ha knäckebröd i stövlarna, grävlingen biter nämligen alltid tills det knakar!
Bra skrivet! Högst aktuellt dessutom. Mer djur-och naturkunskap i skolorna?
Härom dagen var min sexåriga dotter med mig för första gången på jakt. Vi hade tur och lyckades skjuta en råbock. Det var spännande tyckte hon och undrade när vi skulle äta upp köttet. Idag har vi ätit välhängd ofryst ytterfilé från bocken. Båda mina döttrar, 8 och 6 år, länsade sina tallrikar och ville ha mer. Detta kändes oerhört bra, både pedagogiskt och känslomässigt.
Ett problem kan vara att ”naturen” ligger för långt från själva skolhuset och att det idag krävs intyg från föräldrar på det ena och det andra för att få ta med barnen ut dit.
Visst, vissa skolor ligger alldeles intill skogen men då det inte finns något ”tvång” i läroplanen är det lättare att köra teoretiskt istället.
De barn som går i skolan idag har föräldrar som också gått på dagis och fritids. Fyrtiotalisterna flyttade in till stan och var den sista generationen som var hemma med sina barn. Far i huset arbetade så att mor i huset kunde uppfostra barnen och föda dem med riktig mat.
Barnen fick med sig kunskapen om naturen och de värderingar som gått i arv i bondesamhället.
När sedan dessa barn fick egna runt 90-nånting skickades de till dagis och fritids då alla ”skulle” arbeta. Visst, vissa dagis kanske var ute mer men det blev likriktning på det mesta och ”naturen” blev något flummigt grönt man kunde besöka någon gång, till i förväg uppställda platser.
ja vilt mat är nog det nyttigaste man kan äta något för rovdjurs vännerna att tänka på.