För två månader sedan skrev vi en debattartikel i Miljöaktuellt om klövviltets betydelse för mångfalden. Nu har det kommit ett debattsvar, som än en gång trummar samma gamla vanliga argument om hur klövviltstammarna är alldeles för stora. Artikeln är skriven av några forskare och forskarstuderande inom ekologi vid Lunds universitet.

Författarna har en hel svärm olika budskap de försöker förmedla, men huvudspåret förefaller vara att vi behöver fler rovdjur och färre klövvilt. Man anför att klövviltet skadar mångfalden, skogen, växande grödor och trädgårdar och dessutom orsakar viltolyckor. Författarna framhåller att alla medborgare borde få tycka till om hur starka viltstammar vi skall ha i Sverige, eftersom klövviltet ”skadar den biologiska mångfalden och Sveriges ekonomi”.

Intressant nog så nämns jaktens värde bara i förbifarten. I vanlig ordning citeras den famösa Skogsstyrelserapporten, där man bland annat hävdar att jägarna gärna betalar lika mycket för att jaga hälften så många älgar. Andra källor till kostnader förenade med viltet radas upp i artikeln, men viltets betydelse och potential som förnybar resurs nämns inte alls. Inte heller nämns med ett ord att starkare stammar av rovdjur också kommer att innebära en negativ inverkan på lantbruket, i form av enorma stängselkostnader och förlust av tamdjur. Det är minst sagt märkligt att man helt förbigår dessa självklara delar av den samhällsekonomiska ekvation man försöker sätta upp och lösa.

Än mer märkligt är att man vill ha fler rovdjur och färre klövvilt. Här är det inte en ekonomisk, utan ekologisk ekvation man försöker sig på. Jag förstår dock inte hur man tänkt sig att få ihop det på slutet… På samma sätt som älgar äter tall så äter vargar älg. Vill man ha fler vargar måste det väl då finnas fler älgar. Eller?

Om man som författarna förespråkar skall skjuta ner klövviltstammarna till en nivå där man inte längre har skador på skog, grödor osv så måste man lägga sig på en mycket låg populationstäthet. Detta kommer med absolut säkerhet att kraftigt begränsa rovdjursstammarnas reproduktions- och spridningstakt. Vill vi ha många rovdjur, som dessutom sprider sig till nya områden, så måste det finnas ett födounderlag i form av klövvilt. Isynnerhet om man fortfarande skall kunna bedriva någon djurhållning inom lantbruket.

Bedriver man en hållbar markanvändning och viltförvaltning, där man bland annat slår vakt om en stabil förekomst av foder för viltet, så har vi plats för rika och livskraftiga viltstammar, som kan beskattas både av människor och av andra rovdjur. Med positiva effekter på såväl mångfald som möjligheterna till naturupplevelser. Med minimala klövviltstammar går ekvationen om ökande rovdjursstammar helt enkelt inte ihop, även om man helt skulle sluta jaga klövviltet när man får en rovdjursetablering. Det gäller för övrigt i mina ögon såväl för den ekologiska som den samhällsvetenskapliga ekvationen…

p.s. Jag håller inte med lundensarna när det gäller effekterna av klövviltets bete heller, men det kommenterar jag direkt i Miljöaktuellt istället :-)!

 

Även om våren inte har kommit lika långt häruppe i norr som längre söderöver så har både jag och bekanta invigt årets grillsäsong. I bilen på väg till jobbet så redogjorde de i radion för grilltips från Naturskyddsföreningen för att vara ”klimatsmart”. Inte oväntat återkommer detta att man inte ska äta kött om man vill tänka på miljön. Ibland blir jag lite fundersam på om det finns en dold agenda bakom detta och vilka som driver denna fråga. Jag återkommer till detta lite längre ner. Jag kunde naturligtvis inte motstå att gå in på Naturskyddsföreningens hemsida och kolla vad de egentligen har sagt om grillning. Är det något jag har lärt mig är att man inte alltid ska ta uttalanden i radio, TV och tidningar för sanning utan gå till källan först!

Glädjande nog var råden helt OK. Inga oljebaserade produkter som tändmedel, använd inte engångsgrillar och använd ”rätt” grillkol. Men hur var det då med köttet? Visserligen rekommenderas mindre kött och mer vegetariskt, men det är inget absolut stopp. Man föredrar närproducerat och kött från djur som betat utomhus. Tyvärr finns det inte en rad om viltkött utan det handlar mer om lamm och frigående kor. Nåja, inte helt vegetarisk i alla fall. Personligen har jag svårt att se något som smakmässigt slår en bra bit från älgen som fälldes i höstas eller någon bättre detalj från vildsvin. Hade dessutom tänk försöka få mig en bit kött från ”naturbetad” bäver till kommande helg – kanske inte på grillen men till röken.

Grillkväll med vilt på glöden – från ifjol, riktigt så här sommarlikt är det inte än häruppe! 

Nåja, jag tänker med gott samvete grilla vilt i sommar och jag tycker det är synd att det tipset inte finns på Naturskyddsföreningens hemsida.

Hur var det då med den dolda agendan som jag nämnde i inledningen? Ja, ibland får jag för mig att klimatargument används i sammanhang där de egentligen inte hör hemma, men eftersom det är så politiskt korrekt att i alla lägen värna klimatet så vill ingen ifrågasätta saker som drivs med klimatargument. Om de som vill få igenom en vegetarisk livsstil av etiska skäl inte får genomslag så kan de istället driva samma fråga men nu med klimatargument även om desas argument inte alltid håller vid närmare granskning.

Överhuvudtaget så upplever jag mer och mer att man har svårt att se igenom vad som sägs och vad man egentligen vill uppnå och vilka eventuellt bakomliggande motiv som finns med de uttalanden man hör. Medialandskapet ändras med den ”nya median” och vårt behov av källkritik i en värld där sensationer säljer bättre än fakta blir bara större. Information sprids omeldelbart utan föregående granskning. Det är uppenbart att den gamla sanningen (?) att ”står det i tidningen så är det sant” kommer allt längre bort från verkligheten. Frågan är framöver hur vi ska skapa oss en verklighetsbild om inte massmedia är trovärdig? Nåja, det var en utvikning från tankarna om en avslappnad grillkväll! Nu ska jag förbereda mig för en helg nere i Åre och en årsstämma.

Mailen är överfull, telefonen tjuter och jag kunde inte ens besiktiga bilen ostört och inkognito i Katrineholm igår. Skälet är naturligtvis dokumentären ”Vargkriget” som sänds i SVT på söndag. Nu är jägarna förbannade, och det är bra. Hundratals jägare har hört av sig, av två skäl. För det första är man heligt förbannade på de idioter som genom att försöka tjuvskjuta vargar riskerar såväl en långsiktig förvaltning av vargen, med licensjakt, som jägarkårens anseende och rykte. För det andra är man mycket frågande inför de sekvenser från dokumentären som har visats i förväg. Jag förstår det. Det finns i mina ögon en lång rad faktorer som talar för att det här inte är frågan om några fullblodsproffs som tar död på en massa vargar.

Först och främst så kontaktade dessa tjuvskyttar själva journalisterna. Någon mer än jag som är en smula tveksam till att en superduperhemlig grupp undercoverkillar med det uttalade målet att ta död på så många vargar som möjligt skulle vara intresserade av att figurera i en dokumentär? Man behöver knappast vara agent av världsklass för att identifiera personer, bilar eller fällor i filmen… Den här gruppen har helt andra syften än att ta död på varg på agendan.

I filmen ser man en mängd detaljer som gör att det här knappast handlar om folk som är särskilt farliga för vargar. Har man läst ett par deckare i sitt liv så vet man att om man skjuter något med kulvapen så går kulan oftast igenom det man skjuter på,  den kan återfinnas och matchas med den pipa den skjutits ifrån. Killarna i filmen har dessutom sågat av piporna på sina bössor. Ett mycket säkert sätt att fördärva såväl precision som mörkerseende. Hade det varit frågan om ”proffs” hade de givetvis haft hagelvapen och inte de riktmedel som man ser på filmen som är omöjliga att använda i lampsken… Desutom kanske man vill ha chansen att klara en ”genomsökning” av bilen om man blir stoppad. Det gör man kanske om man har ett lagligt och konventionellt jaktvapen, men inte en avsågad älgstudsare utan licens.

Man får också se en ”specialgjord” fälla som betas med doggyhundfoder eller spannmål och som har fångat två vargar senaste tiden. Tillåt mig tvivla. Hade det gått att fällfånga varg så hade vi haft mängder av ”felfångster” i de tusentals Värmländska tunnelfällor som finns i skogarna och forskarna skulle nog använt fällor, istället för helikopter, för att fånga vargar för att förse dem med sändare. Fällan är heller inte ”specialgjord”. En helt vanlig lofälla där en varg får dubbelvika sig för att kunna krypa in. Vidare lär varenda bärplockare och skogsflanör samt jägare på trakten kunna känna igen den… Den där fällan fångar inte ens en ungräv, då måste man ställa den smartare och täcka golvet samt beta med något smaskigare.

Man får också se hur en man i SIGNALORANGE overall spränger en varglya. Har man haft förmånen att få följa vargforskarna då de söker varglyor för att räkna, mäta och märka valpar vet man att även om man har GPS-positioner från tiken är det rätt svårt att hitta själva lyan. Att dessa grabbar skulle hitta en massa varglyor och spränga dem i luften är knappast rimligt. Det är inga små skogsdungar de ska söka i… Mig veterligen finns heller aldrig något exempel på en sprängd varglya och forskarna besöker rätt många varje år.

Gift är bra och effektivt påstår de. Nja. Försök att lägga ut gift i områden där man jagar med hund, dvs hela ”vargområdet”, så ska du se att du inte hamnar överst på jägarnas poppislista.

Det är frågan om små och välorganiserade grupper som opererar över hela län sägs det. Försök åka på en skogsbilväg med sökarlampan tänd en natt i dessa skogar så ska du se hur länge det går innan du blir stoppad. Endera av en vanlig människa, en jägare eller en Länsstyrelsetjänsteman. Den sociala kontrollen är stenhård ute i dessa skogar och man har koll på de som har skäl att finnas där ute. Ingen jägare accepterar främmande människor på sina jaktmarker som åker sakta och lyser med lampa ut i skogen på natten.

Sist men inte minst hävdar man att detta nätverk består av många grupper som har kontakt med varandra. Vilket fett underbetyg till polisen. Hade det funnits hundratals klåpare av den här kalibern där ute hade åtmindstonde en av dem åkt dit för länge sedan. Inte minst hade några av alla de heligt förbannade jägare som nu hört av sig eller de Länsstyrelsetjänstemän som dagligen finns i vargreviren dragit dem inför skranket. Att vi skulle ha en maffialiknande organisation som skrämmer folk till tystnad är rent skitprat. Jägareförbundet finns i varenda by där ute och jag kommer själv från hjärtat av Galvenreviret. Inte är någon särskild skrämd där hemma och den enda maffialiknande rörelse som förekommer där är de som hejjar på Bollnäs i bandy.

Min magkänsla säger mig att detta är frågan om en grupp mediahungriga filurer med begränsat intellekt och dunkla syften. Hade journalisterna varit insatta i jakt och vargens biologi hade vi kanske sluppit detta pånyttfödda drev? Nu vet vi att den illegala jakten på varg minskar och att vargstammen ökar, trots att vi skjutit 35 vargar legalt det senaste året. Så tack och lov finns det mer än konstiga detaljer i de filmsnuttar som jag sett som talar för att de här grabbarna inte tar död på en massa vargar.

Nu är det väl bara att bänka sig på söndag för att se om min magkänsla har rätt. Något säger mig att vi kommer att få höra hur de sköt en hög vargar som inte anmäldes under vargjakten. Vi ska då komma ihåg att det var perfekt spårsnö och Länsstyrelserna hade koll på de flesta vargar och var med ute i skogen under jakten samt följde upp såväl vargar som skott. Man kommer nog också förfäras av att man ringer till jaktgrannarna när man observerat att vargarna gått åt det hållet. Så är det. Under jakten har man stenkoll på vargarna om det går, inte för att skjuta dem men för att kunna jaga och släppa hundar på andra ställen.

Tro nu inte att jag försöker smita undan något genom att hävda att detta är harmlösa klåpare som tycker det är ballt att vara med i TV. Illegalt skjutna vargar förekommer och varenda en av dem är ett hot mot vår framtida jakt. Enbart att det finns folk som tänker och agerar som de i filmen är förkastligt och de bör snarast rensas ur våra led, om de nu finns där.

 

 

I många år har man pratat om hur besluten ska tas nära de som berörs. Att det är positivt att göra människor som berörs av beslut delaktiga i processen. Det finns till och med ett ord för detta inom EU – subsidaritetsprincipen…

Men nu verkar den trenden ha slagit igenom på ett sätt som gör att man reagerar negativt på detta. Då det började uppmärksammas i jaktliga sammanhang var när riksdagen beslutade att vissa beslut rörande rovdjur skulle flyttas från Naturvårdsverket till länsvisa viltförvaltningsdelegationer. Många förfasade sig över att lokala påtryckningar skulle göra arbetet med rovdjuren ohållbart. Att man på samma nivå eller ännu lägre nivåer tar beslut om t.ex. nedläggningar av sjukhus, skolor eller äldrevård borde borga för att dessa personer vet vad lokala påtryckningar vill säga och är förberedda på dessa, eller?

Nu är det på ledarsidan i DN en oro över att besluten om hur våra nationalparker ska förvaltas flyttas utåt/nedåt i hierarkin.

Det är från samma artikel som rubriken är hämtad. Det som är intressant förutom den ovilja som finns för att låta de som faktiskt bor och verkar i nationalparkernas närhet få någon form av inflytande är att man är så säker på hur det går till. Man säger att inte ens ansvariga tjänstemän kan svara på det, men Naturskyddsföreningen vet! Det är ju i sig intressant att SNF uppenbarligen har större insikt i frågorna än de som har ansvaret för samma frågor. Eller kan det vara så att SNF (eller företrädare för SNF) anser sig veta men bara gissar? Det må vara dem väl unt, men i så fall är det väl en ganska märklig att en ledare i DN presenterar detta som en sanning och inte som ett påstående.

Nåja, det finns mer konstigheter i denna ledare. Man säger sig veta att det förekommer ”omfattande tjuvjakt” i våra nationalparker och den lokala befolkningen inte tycker om rovdjur och kommer därför inte att tala om för myndigheterna om djuren blir fler eller färre. Man kan bli bekymrad över den faktagranskning som ligger till grund för det tvärsäkra uttalandet om illegal jakt. Lika fundersam kan man bli på artikelförfattarens syn på människor som inte bor i Stockholm. Men rätta mig om jag har fel – det är inte i Stockholmsområdet som de stora rovdjuren överlevde under den tid de var som lägst i antal! Visst är det i de mer glest befolkade delarna av landet som rovdjuren har funnits kvar och nu expanderar!?

Jag tycker att det är uppseendeväckande att man jämför lokalbefolkningens inflytande över hur vi hanterar våra gemensamma naturresurser med att det är som att låta fortkörarana vara med och besluta om hastighetsbestämmelserna! Ute i landet, framför allt i norr, hör man synpunkten att vi som bor här i framtiden bara blir skötare åt ett ”stor-Skansen” som turister ska titta på men inte röra. Själv är jag inte övertygad om att det går så långt, men artiklar som den här citerade underbygger definitivt klyftorna mellan de som bor där naturen ännu är relativt orörd och de som har åsikter om denna natur. Kort sagt, motsättningar mellan stad och land.

Visst kan det finnas finesser med att ta vissa beslut fattas på en nationell nivå, men grunden för det får inte vara ett misstroende mot den lokala nivån utan ha andra grunder. Det gäller förvaltnignen av naturen i sin helhet och av de viltarter som bebor denna natur! 

 

 

Räv- och lojakten är över och för de flesta kan man nog säga att jakten går lite på sparlåga nu. Vissa bäverjägare och kråkjägare må tycka annorlunda, men så är det nog i det stora hela. Här uppe är det fortfarande igensnöade skjutbanor så skyttet är några veckor borta fortfarande. I detta vacuum så kan ibland nätet ge lite inspiration för kommande turer ut i naturen. Man kan göra det på flera sätt, antingen bläddra bland kända hemsidor eller göra lite frisökning på olika ord. Inspirerad av senaste Fiskejournalen gjorde jag denna test även på några andra ord, helt ovetenskapligt. Resultatet var onekligen intressant!

Det visade sig att fiske var mer populärt än jakt vilket jag nog kunde ha gissat i förväg. Ser man till aktiva utövare så var försprånget däremot inte så stort. 825 000 träffar på ”jakt” och 915 000 träffar på ”fiske”. Men det var faktiskt lite förvånande att ”fotboll” bara fick 638 000 träffar och ishockey 585 000. Strax efter ishockey kommer friluftsliv med 529 000 träffar. Hur man översätter detta i faktiskt intresse kan inte jag svara på, men det visar ändå på ett stort intresse för vad vi håller på med. Kanke är Sverige lite speciellt för skriver man in sökorden på engelska istället blir utfallet helt olika vad gäller jakt kontra fotboll.

Nätet har gjort mycket gott och mycket mindre bra för många verksamheter. Jag ser ändå ett ökande antal sidor rörande jakt som fokuserar på etisk jakt och gott jägaruppträdande. Jag tror att det är bra att allt fler inom jakten börjar diskutera dessa saker och att ett sätt att minska jaktmotståndet är att bedriva jakten på ett seriöst sätt. Många gånger tror jag att det vi slentrianmässigt kallar ”jaktmotstånd” egentligen mer är ett jägarmotstånd. Ett förslag är att gå in på sidor på nätet som är både för och emot jakt och delta i seriösa diskussioner där. Många gånger blir man trött, som den gången då någon på ett forum på allvar ansåg att den ultimata framtiden var om även rovdjuren skulle inse att det var fel att döda, och de var en vuxen man… Men alla är inte så verklighetsfrånvända! Många gånger kan man faktiskt både ge och få argument som leder framåt till ökad förståelse för varför alla inte tycker som vi i alla frågor. Så nu under ”förfallstid” så kan man arbeta för jaktens framtid på nätet – alla goda ambassadörer behövs därute, häng på!

Fredag kväll och för de flesta är arbetsveckan över. Själv åker jag upp till Överkalix imorgon för att hålla en dags utbildning. Äntligen verkar det som om även Norrbotten på allvar kan börja använda www.viltdata.se fullt ut. Imorgon blir det introduktion för några inledande personer och förhoppningsvis sprider sig intresset så att vi till hösten kan få ut resultat av älg-obs och avskjutning direkt tillbaka till de som intresserar sig för sånt. 

Med tanke på att de senaste veckorna har dominerats av arbetet med förslag på hur vi i framtiden ska organisera vår älgjakt så är ju viltdata rätt i tiden! Inte för att vi ska förledas att tro att vi i detalj och med väldigt kort varsel ska kunna styra i viltstammarna, men jag tror intresset för insamling av data och viltförvaltning i allmänhet ökar ju fler som får tillbaka resultat snabbt.

Sen kan man fundera över hur långt all datorisering ska gå? Just nu kör vi igång viltdata, samtidigt byggs viltolycksorganisationen in i en egen databas. Sen inleds försiktigt introduktionen av Jägareförbundets medlemsweb, för att inte tala om planerna att erbjuda jägarskoleutbildning via nätet … och det utöver den vanliga hemsidan där bland annat den här bloggen finns. 

Det kanske är tur att inte alla behöver vara inloggade överallt! Man får hoppas på att all denna datorisering faktiskt underlättar administration och arbete för alla så att vi får fler chanser att komma ut i friska luften och uppleva naturen på nära håll. Annars finns ju risken att det blir som allt tal om ”det papperslösa samhället” som man pratade om då kontoren datoriserades, är det någon som känner att den verkligheten närmar sig!? Nä, systemen måste byggas upp för att underlätta för folk, inte för att skapa en administration som ger en falsk bild av att man har koll på läget! Jag börjar bli smått allergisk mot den övertro på kontroll som jag upplever mer och mer. Kan den bero på att man har mindre och mindre egen grundläggande kunskap i sakfrågorna och man tror att kontroll och administration ska skapa ordning ur kaos? Något att fundera på i alla fall.

Ha nu en bra helg alla, det ska jag försöka ha!