C&R på PB gädda, är det ok?
Livsåskådningsfrågor och debatt om djurens värde och rättigheter har intresserat mig länge. Tyvärr är det alltför sällan värdegrundsfrågor kring jakten blir diskussionsämnet för dagen. På sin höjd får man frågan vid någon middag, ”hur kan du skjuta rådjur som är så vackra”? Den typen av frågor tröttnar man snabbt på. Jag brukar svara att jag inte diskriminerar någon art, jag skjuter dem oavsett de är vackra eller fula! Jag brukar dessutom lägga till, ”om gud inte hade menat att jag skulle jaga älg, så hade han inte gjort dem så goda”. End of discussion!
Miljöpartiets kongress, det var annat det. Där träffade jag människor som inte bara tyckte att vissa djur var för söta för att dödas, de vill helt förbjuda mig att döda djur eller använda dem för våra mänskliga syften, av ideologiska skäl. Djuren är ju också människor, åtminstone i fablernas värld!
Debatterna på MP kongressen påminde mig om att jag fick en julklapp förbundet, ett presentkort hos ett bokförlag. Jag gjorde därför slag i saken och köpte ett par böcker om djurrätt. Undrar om det var min chefs tanke med julklappen?
Hur som helst valde jag mellan en bok av Peter Singer och Tom Regan, båda djurrättsrörelsen förgrundsgestalter. Valet föll på den senare. Singers ideologi preferensutilitarismen bygger i grunden på att minimera lidande och maximera lyckan för flertalet. Att t ex begränsa älgstammen genom jakt, där älgar dör snabbt av skottet, borde vara ok eftersom den enskilda älgen inte lider av det. Samtidigt vinner älgstammen totalt sett på att de inte blir så många att de dör av svält och sjukdomar. Dessutom vinner älgjägarna på det och vi är ju lika många som älgarna! Maximerad lycka för älgar och jägare! Singers värderingar kan ge stöd för jakt, men blir ändå absurda eftersom han inte gör skillnad på människor och djur. Spädbarnsmord och barmhärtighetsmord är också ok. Familjen och samhället kan vinna på att de dör!
Peter Regans moralfilosofi utgår från att däggdjur och fåglar liksom människor är kännande varelser, livssubjekt, som uppfattar sig själva som individer. Insekter och fiskar räknas alltså inte in. Regan menar att fåglar och däggdjur därför har samma rätt till liv som vi människor. Det är i princip ingen skillnad på att döda en gris eller en människa!
Boken, Djurens rätt, människans fel?, var tungläst. Personligen har jag svårt att se hur den kan attrahera någon att bli vegan. Regans argument haltar dessutom betänkligt, för att använda hans eget språkbruk. I de kritiska frågorna om hur man kan försvara odling av veganmat när han vet att all odling också dödar, även om den sker ekologiskt, svara han kort att det är skillnad mellan att döda individer medvetet och att blunda för verkligheten att djur dör även p g a odling av grönsaker.
Med rättigheter följer skyldigheter, menar jag. Det framförde jag också i debatterna till MP kongressens djurrättsförespråkare. Både på kongressen och i boken fick jag samma motargument. ”Innebär det att du tycker att vi kan slå eller döda spädbarn?” Allvarligt talat, är det veganernas och djurrättsförespråkarnas bästa argument?
Ett barn växer upp och har förutsättningarna att bli en medvetande varelse som förstår att det med rättigheter följer skyldigheter. En varg kommer aldrig, hur klok och hur social den än är, att kunna sätta sig in i älgens lidande när den angriper den.
Människor kan vara onda och begå onda handlingar. Vargen däremot, den bara är! Det är bara vi människor som har förmågan att sätta oss in i andra individers lidande och t o m förutse det. Det är därför vi arbetar för bättre djurskydd. Men det har inget med djurrätt att göra! Tvärt om utgör djurrätten ett hot mot djurskyddet. Eftersom djurrätten förnekar oss att döda djur kommer de arter som finns för människan skull att utrotas! Vem tar ansvar för rödkullan, fjällkon eller tamgrisen, den dag vi inte får döda dem längre? Ingen!
Djurrätt innebär utplåning av våra tamdjursraser! Vad skulle fjällkorna välja? Att som i naturen i övrigt beskattas eller att helt utrotas?
Djurrättsrörelsen har insett att de är i minoritet. Vi svenskar ser fram emot den grillade köttbiten en varm sommarkväll och vill ha våra mediciner testade innan vi själva stoppar dem i munnen. Därför har djurrättsrörelsen istället infiltrerat djurskyddet i syfte att försvåra eller omöjliggöra t ex grisuppfödning, minkfarmning och djurförsök genom att misskreditera dem och genom att skapa rubriker som får politiker, helt utan eftertanke, att t ex säga att de skall sluta äta julskinka. Sakta men säkert försöker man döda en bransch i taget. Vad är det t ex som får Djurskyddet Sverige att engagera sig i vargfrågan? Inte är det för att vargarna lider, utan för att vi överhuvudtaget jagar dem. Har det med djurskydd att göra?
Djurskydd borde engagera alla, inte minst oss jägare. Jag upprörs också av alltför långa djurtransporter, av vanvårdade djur eller av att en älg tvingas leva med en svår skottskada. Men tyvärr börjar jag allt mer misstänksam mot larm om vanvårdade grisar eller uppgifter om sälar som flås levande. Helt enkelt för att den som larmar inte vill förändra uppfödningsmetoder, bur storlekar eller avlivningsmetoder. De vill ta stoppa all uppfödning, alla djur i bur och förbjuda all avlivning av djur, oavsett hur djurvänliga metoderna är eller hur stora burarna är. Kanske är det hög tid att vi jägare och jordbrukare tar tillbaka djurskyddsfrågorna från dem som vill utrota rödkullan och tamgrisen och förbjuda jakt! Självklart skall vi inte orsaka djur onödigt lidande, men döda dem måste vi för att de och vi skall överleva!
