Häromdagen skrev jag ett blogginlägg där jag starkt ifrågasatte hur man kunde tillåta räktrålning i Kosterhavets nationalpark, när man förbjudit jakt. Sedan jag skrev inlägget har jag uppmärksammats på att man inte alls helt förbjudit jakt, så som rapporterades i media i onsdags. Efter att jag nu gjort vad jag borde ha gjort från början, dvs kollat källorna genom att läsa föreskriften för nationalparken, får jag raskt göra avbön och ge litet beröm istället.
Enligt föreskriften kommer jakt att medges enligt riktlinjerna i skötselplanen för nationalparken. Någon fastställd sådan finns ännu inte, åtminstone inte i publicerad form på nätet, men enligt remissversionen kommer medlem i den lokala jaktvårdsföreningen att få jaga ett begränsat antal arter fågel samt hare. Jakten kommer att begränsas i tid och omgärdas av omfattande rapporteringskrav. Man kommer också att bedriva riktad skyddsjakt efter mink.
Följer man remissförslaget till skötselplan så blir det till delar ett fall framåt, eftersom man fastställer att jakt som sker på ett långsiktigt hållbart sätt och med höga etiska hänsyn är ett rimligt sätt att nyttja de förnybara naturresurserna som viltet utgör. Däremot förefaller förslaget att undanta rödräv, grävling, mård samt alla kråk- och måsfåglar från allmän jakt, samt förslaget att ”jakt i syfte att begränsa naturligt förekommande arter ska inte ske” mindre välbetänkt.
I skötselplanen uttalar man att det varit en strävan i planeringen av Kosterhavets nationalpark att göra så små inskränkningar som möjligt i det traditionella nyttjandet av områdets resurser. Klockrent! Jag är fortfarande tveksam till det kloka i att tillåta trålning, som måste vara ett betydligt större hot mot vad man söker skydda än all jakt, men måste medge att logiken inte haltar lika mycket som jag trodde från början.
Jag kommer att kolla mina källor bättre framöver, och ber om ursäkt om jag bidragit till att vilseföra någon genom mitt förra inlägg…
