Är jag en Vuvuzela?
Jag har blivit tokig. På dessa gudsförgätna plasttrumpeter som hemsöker mig natt som dag. Vuvuzelas. Alla som är roade av fotboll och har sett en enda sekund av fotbolls – VM vet vad jag menar. Nu raporterar alla medier, t ex DN och Aftonbladet, om västvärldens kraftfulla reaktioner på de afrikanska barbarernas ofina sätt att störa fotbollsupplevelsen i hemmasoffan med dessa tutor som får tv – apparaten att övergå i en småhoppande surrealistisk bisvärm.
Jag ska erkänna att jag tyckte att man gott kunde bränna dessa förbannade tutor på stora offentliga bål tills för bara ett par timmar sedan. Då pratade jag nämligen med en mycket god vän som sedan rätt många år nu jobbar, som yrkesjägare, nere i sydafrika med grannländer. Han konstaterade glatt att det här är ett kulturarv med traditioner och en mycket väl förankrad ”kod” för hur, när, och var man tutar, på olika sätt, vilket inte framgår i tv, uppenbarligen. Då var det dags att tänka till. Vilka är vi att dömma?
Jämförelsen med jakt är inte direkt självklar och kanske är den rentav korkad. Men jag kan inte låta bli att jämföra västvärldens syn på Vuvuzelan med den urbaniserade betongsvenskens syn på jakt och då kanske främst rovdjurspolitik. Allt som stör vår världsbild är av ondo och bör förbjudas, oavsett om det är ett kulturarv, en mycket oförarglig tradition eller kanske rentav ett sätt att leva. Har man livlig fantasi, vilket jag har, skulle man kunna se vår svenska natur som eftermiddagens supermatch mellan Schweiz och Spaninen. De förbannade Vuvuzelasarna tutade oavbrutet. Kanske är det så många idag ser på jakt och landsbygdsbefolkning? I sitt tänkta tittskåp, eller drömbild, över vår svenska vildmark, jönsar några envisa jägare och bönder omkring och hävdar att vargar är problem och att de minsann förvaltar ett kulturarv… Jag kanske är en Vuvuzela i någons världsbild?
Jag har därför lovat min vän i Sydafrika att ivrigt värna Vuvuzelan och den mycket välutvecklade tradition som finns där nere runt nyttjandet av den. Den är kultur och oförarglig samt kanske rentav nyttig, precis som vår svenska jakt.
drever: Jag har heller aldrig sagt ja till varg, däremot har vår regering, som vi alla valt, gjort det. Jag känner också rätt många jägare och ingen av dem jobbar särskilt hårt för en utrotning av vargen…
Martin: Jag ska prata med vår profilproduktsavdelning.
Calle: Nu är jag inte särskilt bevandrad i instrumentlära så du får gärna förklara vad det du efterlyser är för något…
Danne: Fotboll är kultur, inget tv-program bland andra…
Kanske något att tänka på när det är dags för drev/klappjakten? Men hur 17 kan man titta på fotboll?? Snacka om korkat… Dumburken är fantastisk.
Butt trumpet snarare än vuvuzela med tanke på dina skriverier här.
Jag köper nog hellre en SvJF tuta än en vuvuzela. Fast ni kanske kommer köpa in vuvuzelor i kamoflage färg för hugade spekulanter :D
Jag talade med en som är medlem idag o drever ägare han har då alldrig sakt ja till varg jag känner många jägare men igen som är för varg knepigt va?
Tomas: Nu är det ju faktiskt våra medlemmar, genom stämman, som beslutat att vi ska ha varg i Sverige. Max 150 stycken.
Jag förstår din tanke men om jag minns rätt så resonerade man ungefär så här:
– Vi kan endera sura över att vi har varg och envist hävda deras utrotning. Det gör oss helt åsidosatta och ointressanta i debatten, dvs vi får ingen som helst möjlighet att påverka.
– Vi kan endera acceptera demokratiskt fattade beslut samt de internationella åtaganden vi som land tagit på oss och istället lägga krutet på att mildra effekterna så mycket som möjligt och ha så få vargar som möjligt.
Vi har ungefär lika många stadsbor som lantisar i våra led och i just vargfrågan ser vi ingen tydlig skillnad mellan de två.
”värna vårt eget med näbbar och klor”
Inte värnar förbundet vår jakt med näbbar och klor när man accepterar att vi har vargar i våra marker och ser fram mot den nya utredningen om hur vargstammen skall kunna överleva.
Det finns väl för många stadsbor i förbundet som vill ut i skogen och jaga varg i framtiden.
Kina: Långsökt, jag erkänner. Men visst är det en smula intressant hur snabba vi är att fördömma andra kulturarv när vi själva värnar vårt eget med näbbar och klor?
Martin: Som vanligt är man aldrig först med en idé… Kika i vår nya webshop:
http://butik.jagareforbundet.se/drevtuta.aspx
Den låter nästan som en vuvuzela, jag lovar. Dessutom är den lämpligare att ha med sig…
Långsökt som sagt men jag har haft en annan fundering angående dessa vuvuzelor. Borde de inte fungera rätt så bra vid drevjakt? Man hörs ju bra och långt så nog borde man få fart på djuren. Det som möjligtvis talar mot vuvuzelan kanske är att det inte är en svensk tradition så man kanske bör införskaffa ett jakthorn, harskrämma eller annat svenskt…. men jag tror ändå att vi i höst någonstans i vårt avlånga land kan få höra ljudet från en vuvuzela när drevkedjan närmar sig.
Fniss!
Den där var rätt långsökt men tänkvärd. Mitt i prick. Jag köper en vuvuzela…