Elände som inger förhoppning

Epidemi av sorkfeber hotar norrland är rubriker som har setts de senaste dagarna i tidningarna, nu senast i ATL. Sorkfeber är ingen rolig sjukdom och jag har bekanta som har varit riktigt dåliga i denna virussjukdom. För en del blir det bara som en lättare förkylning, för andra slås njurar ut helt. Ännu en rapportering där naturen visar sig från sin ”farliga” sida. Virus finns i damm där det har funnits sork och möss och människor andas in viruset när dammet virvlar upp. Som sagt, det var eländet, var finns förhoppningen då?

Toppen av sorkfeber har en orsak, det är ovanligt gott om smågnagare i norrland i år. Det finns alltså en viss anledning till optimism vad gäller överlevnaden hos skogsfågelns kycklingar eftersom räv, mård och andra rovdjur kan fylla sin och sina ungars magar med sork istället. Förhoppningsvis innebär det att den uppåtgående trenden vad gäller fågeltillgången häruppe förstärks ytterligare till hösten!

Så det gamla talesättet ”inget ont som inte har något gott med sig” kan kanske komma till sin rätt här!?

Förutom denna lilla fundering så rullar veckan på med fortsatta reaktioner kring Sveaskogs hantering av sina jaktupplåtelser. Det finns tecken som tyder på en öppen förhandlingsvilja med sina jaktlag nu, men bara om jaktlagen tar kontakt med Sveaskog. Jag hoppas att det inte leder till att vi får orimliga skillnader i kostnad för lag som gränsar till varandra till följd av att ett lag är aktivare än det andra vad gäller att pruta på priset!? Det känns ändå positivt om man kommer till en någorlunda samsyn vad gäller grunderna för jaktupplåtelserna och faktiskt lever upp till sin egen policy att gynna de som lever och bor i de områden där Sveaskog har sina marker.