All heder åt jordbruksminister Eskil Erlandsson!

Så kom då det självklara beslutet, § 28 Jaktförordningen permanentas. Erlandsson, en man med båda fötterna på jorden, förtjänar beröm. Det var många som ville ta bort rätten för vanligt folk att försvara sina tamdjur och istället riskera att skicka vanligt folk i fängelse.

Främst bland kritikerna har givetvis Rovdjursföreningen stått. När den nu gällande tillfälliga förordningen trädde i kraft varnade de för ett blodbad. Tjuvjägare skulle vallfärda till skogarna för att skyddsjaga vargar.

Självklart blev det inte så. Några vargar har skjutits med stöd av § 28 JF och åklagarna slapp bura in laglydiga människor med ett lika kort straffregister som biskoparna. Men åklagarna är säkert inte nöjda ändå, de vill också ha bort § 28 JF. Argumenten är i stort sett desamma som Rovdjursföreningens. Det finns risk att någon går fri, som inte borde göra det.

Allvarligt talat, är lagstiftningen till för åklagarna eller folket? Det strider mot all allmän rättsuppfattning att tvingas se på när ett rovdjur dödar ens hund. Tjuvjägare har inte ringt och kommer inte att ringa polisen om de skjuter en varg.

Att vara för § 28 JF betyder inte att man accepterar tjuvjakt. Tjuvjakt skall beivras.

Det är intressant att den illegala jakten på varg, enligt forskarna, minskar. Minskningen sammanfaller tidsmässigt med lättnader i § 28 JF, ett enligt mitt tycke intressant samband.

Tack Erlandsson, fortsätt nu med målen, toleransnivåer och regional demokrati så får vi en rovdjurspolitik som gagnar både folk och rovdjur.