Kulturkrockar?

För alla er som är avundsjuka på att vi i norrland har börjat jaga älg kan jag meddela att jag själv börjar jaga först på fredag, så fram tills dess så är det norrbottenspetsen som får leta fågel istället den tid jag inte är inne på kontoret och svarar på de få telefonsamtal som kommer. Gårdagen var till största delen lugn men några saker fick mig i alla fall att fundera över skillnaden mellan norr och söder. Själv har jag bott häruppe 17 år och dessutom i en omgång tidigare något år. Jag tror att jag har anammat rätt mycket av det norrbottniska sättet att argumentera. Därför är det intressant att se att folk längre söderut i landet nästan kan bli lite förskräckta om vi häruppe kritiserar något. Man tror att vi är våldsamma motståndare och upplever det som nästan aggresivt fast vi bara ser det som ett rakt och tydligt sätt att tala om vad vi tycker. Det kan vara bra att tänka på från bägge håll när man pratar med varandra!

Anledningen till att funderingen kom just nu var att svaret från Jägareförbundet Norrbottens styrelse på remissen om det nya älgförvaltningssystemet har kommit till allmän kännedom. Från lokalpress ändå till ATL´s web-nyheter. Tanken med en remiss är väl att folk och föreningar ska säga sin mening om de förslag som finns, alltså borde det inte förvåna någon om man är kritisk. Men uppenbarligen så har en del reagerat starkt och jag fick en fråga varför vi var så aggressiva. När jag läser svaret från Norrbotten så ser jag inget aggressivt utan bara klara ställningstaganden som inte alltid går hand i hand med utredaren. Äntligen kom älgfrågan upp på pressbordet men inte hade man väl räknat med att alla skulle göra vågen när utredningen kom? Nu är ju det här bara svaret från en länsförening vilket ger en bild av hur jägarna ser på utredningen. Hur övriga Sverige svarar vet jag inte idag, hoppas bara att det ger klara besked och inte lindar in sina svar för att inte verka aggressiva!

Såg förresten på TV4 igår att det finns en del förklarande om jakten kvar att göra! När de i morgonsoffan undrar om det är en maktkänsla att nedlägga en stor älgtjur så känns det i alla fall väldigt främmande för mig. Var och en har sina egna svar på varför man jagar, men jag har aldrig hört någon av mina bekanta koppla ihop fällande av vilt med maktkänsla. Du som läser det här kan väl själv lämna någon kommentar om varför just du jagar så får vi se om jag har rätt eller fel….

Svintid(igt)

Jag gissar att det är fler än jag som något avundsjukt sneglar åt Norrland, där älgjakten nu drar igång med buller och bång… Medan vi otåligt väntar ännu en månad så finns det dock många goda skäl att satsa på att jaga vildsvin! Nu exponerar sig vildsvinen på de tröskade åkrarna för att äta spillsäd, men det gäller att vara ute så man utnyttjar det absolut sista eller första ljuset. Jag missade själv en galt härom morgonen, eftersom han drog sig undan medan jag smög och det ljusnade allt mer.

Det finns självfallet ännu större anledningar att satsa på att decimera stammarna där skörden ännu inte är bärgad. Igår kväll var jag ute på hemmamarken, och hade inte gått mer än femtio meter innan jag hörde lyckliga små grymtanden och såg en lång rad svarta ryggar röra sig inne grannens rybs. Nu är grödorna höga, mogna och välsmakande; det finns liten anledning för vildsvinen att alls röra sig ut ur fälten. Produktionsbortfallet för växtodlaren kan bli mycket stort, och här MÅSTE vi få till en bättre dialog och samverkan mellan jägarkåren, markägare och arrendatorer. Det kommer självfallet att krävas att alla bjuder till!

Det går att bedriva lönsam växtodling där det finns vildsvin, men det kräver inte sällan att man anpassar val av grödor och/eller brukningsformer, samtidigt som det krävs regelbundna jaktinsatser och störningar under växtsäsongen. Om inte markägaren eller arrendatorn själv jagar och är villig att regelbundet ge avkall på nattsömnen gäller det att man har lokala jägare som ställer upp. Det krävs också att jägarkåren tar sitt ansvar när det gäller utfodring och avskjutning.

Jägareförbundet håller tillsammans med bland annat LRF och Jordägareförbundet som bäst på att lägga sista handen vid gemensamma rekommendationer för vildsvinsförvaltning. Parallellt har Jägareförbundet tagit fram en ny vildsvinsutbildning. Just nu är det faktiskt något av en ödesfråga att vi uppnår en bättre samverkan när det gäller vildsvinen i södra och mellersta Sverige.

Gör en insats för att bättra på relationerna till markägare och bönder genom att jaga vildsvin nu i september!

Galt4.JPG

 

Fotnot. Familjegruppen i grannens rybs fick passera utan åtgärd igår, eftersom jag inte har jakträtten där. Däremot smög jag mig in på 30 m från denne galt, som stod framme på min åtel längre upp i skogen.

Vindkraft & vilt

Jag får titt som tätt frågor om vindkraftens inverkan på vilt och jakt, både från jägare och från projektörer. Hittills har många hängt upp sig på problemet att det krävs skottlossningstillstånd för att skjuta inom detaljplanerat område (vad som tidigare kallades stadsplanerat område), vilket vindkraftsparker är. Eller åtminstone ska vara, även om man inte följt detta på sina håll… Jägareförbundet har engagerat sig i den frågan, som nu har fått en lösning då nyetablering av verk inte detaljplaneläggs om de inte ligger i miljöer som ändå bör omfattas av detaljplaner. För redan befintliga vindkraftsparker gäller dock samma regler som tidigare.

Vindkraft.JPG

Vilken inverkan vindkraftverk som placerats på detta vis får vet vi ännu inte…

 

När det istället gäller inverkan på viltet är det tyvärr så, att man vet väldigt litet om vilka effekter vindkraftverk har… och när det gäller klövvilt vet man i princip inget alls! Det finns en hel del forskning utförd på risken för att fåglar skall kollidera med vindkraftverk, förmodligen eftersom det är lätt att inse att det kan vara ett problem. De studier som utförts visar att kollisioner är ovanliga, och huvudsakligen är ett problem för fåglar som örnar, vråkar och andra så kallade termikflygare (som utnyttjar luftströmmarna i sin flygning). Däremot är det vanligt att fåglar störs av vindkraftverk, och att flyttvägarna påverkas. Änder, vadare och skogshöns hör till de mest känsliga grupperna, och man har visat att fåglarna aktivt undviker områden upp till en kilometer från verken. För sträckande ejder har man visat att de börjar väja för vindkraftverk redan på ett par kilometers håll, och man kan alltså styra om hela sträcket genom att sätta upp vindkraftverk på regelbundna avstånd i skärgården.

 

Vindkraftverk i skogsmiljö är en så ny företeelse, att det inte finns några publicerade studier på hur vårt klövvilt påverkas ännu. Under uppförandet av verken och all infrastruktur runt dem kommer viltet självfallet att påverkas, precis som vid vilket bygge som helst, men om driften och underhåller stör vet vi alltså inte idag. Här behöver det forskas!!! Visst behöver vi ta krafttag för att komma till rätta med klimatförändringarna, men etablering av vindkraftverk måste rimligen ske med samma typ av miljöhänsyn baserad på kunskap som annan byggnation. 

 

Summa summarum vet vi att etablering av vindkraftverk åtminstone påverkar fågellivet, och därmed bör vindkraftverk inte uppföras i närheten av viktiga fågellokaler. Man kan räkna med en effekt på förekomsten av fågel även i andra miljöer, vilket självfallet kan innebära mindre tillgång till vilt att jaga. Kanske borde uppförande av vindkraftverk därmed också påverka jaktarrendena? Om klövviltet påverkas återstår som sagt att se…

Det hann bli en kortare tur med norrbottenspetsen i skogen innan regnet började ösa ner. Ett brett skifte med äldre tallskog som alltid har brukat ha några fåglar hade till i år kapats ner och låg travat i högar. Lite trist, men sånt är nu skogsbruket, det blev ändå några fågelkontakter och ett riktigt bra ståndskall, men orrhönan hann lätta innan jag hade fått in henne i siktet så det blev att gå hem med tom ryggsäck.

Har tillbringat eftermiddagen på kontoret med att kolla igenom hemsidan efter omläggningen. Det verkar ha fungerat på de sidor jag har hand om, även om det säkert finns justeringar att göra. Annars är telefonerna rätt tysta, det märks att jägarna laddar upp för älgpremiären på måndag och det mesta av frågetecknen som de brukar ringa om får vänta någon vecka. Som vanligt ringer pressen och vill veta vad som är på gång, men i det stora hela så rullar det på i de vanliga hjulspåren, i alla fall vad gäller just älgjakten. En viss oro märks i vissa viltvårdsområden där det finns enstaka personer som vill testa gränserna för vad man får och inte får göra. Tyvärr ett bra sätt att skapa osämja i jaktlaget och byn, men vissa verkar trivas när det skapas konflikter runt principfrågor. Jag hoppas att det ändå avlöper lugnt under jaktsäsongen. Sen pratas det naturligtvis en del om älgutredningen, men i betydligt mindre omfattning än vad jag hade trott. Antingen så tror man inte på att utredningen blir verklighet eller så tror man sig inte om att kunna påverka. Personligen tror jag inte på ett beslut grundat på utredningen som den ser ut idag, det finns alldeles för mycket brister och feltänk i den och bristerna rör både ekonomiska konsekvenser, rättssäkerhet och synen på älgen som resurs istället för problem. Jag är rätt säker på att jag kommer att återkomma till älgutredningen längre fram.

Jag tillbringade också någon dag nere på Öster Malma i veckan för att gå igenom nytt utbildningsmaterial som kommer under nästa år. Alltid intressant att vara med i framtagande av nya material. Problemet nu är inte bara vad man ska utbilda i för ämnen, nu måste man dessutom fundera över i vilka former utbildningen ska bedrivas. När jag började inom förbundet så var det i stort sett bara studiecirklar, nu ska det vara kortkurser, distansutbildningar, internetbaserad utbildning, material på CD och DVD…. ja, listan kan göras lång för att tillfredsställa önskan om individanpassning av utbildningen. Bra grundidé men det underlättar inte framtagande av material… :)

Nä, fredag eftermiddag och en björnjaktshelg kvar innan älgjakten börjar! Dags att logga ut!

Igår uppvaktade jag tillsammans med riksjaktvårdskonsulent Hans von Essen miljö- och jordbruksutskottet inför riksdagsbeslutet om en ny rovdjurspolitik. Vi framförde vikten av att ta hänsyn till våra och andra landsbygdsbors intressen. Vi poängterade att vi inte ställer oss bakom inplantering av varg och att vi anser att flyttning inom landet endast bör ske om den naturliga invandringen visar sig bli otillräcklig. I det sammanhanget framförde vi att det vore synnerligen olyckligt om ”flyttade” vargar skulle få ett allt för stort skydd, det kommer ”mottagarna” aldrig att acceptera. Skyddsjakt skall alltid vara möjligt, oavsett det är ”värdefulla” vargar eller inavlade sådana. Vi var också tydliga med att vargjakten i vinter verkligen måste få en sådan amfattning att den verkligen ”fryser” vargstammen på maximalt 210 vargar.

Som avslutning ställde utskottet några frågor bl a om jakt på just de värdefulla vargarna och om gynnsam bevarandestatus. Eftersom det är frågor som jag verkligen fördjupat mig i var det inte svårt att förklara att det inte alls krävs så många vargar som t ex SNF och SRF säger för att uppnå gynnsam bevarandestatus. En fråga var speciellt intressant. Utskottet sa att SNF, SRF och WWF (någon av dem eller alla?) hade sagt att endast 0,1 procent av befolkningen var negativa till varg, nämligen jägarna. Tillsammans med de fem andra organisationerna som vi samarbetat med på senare tid har vi mer än 700 000 medlemmar. Hur det kan bli 0,1 procent av befolkningen förstår inte jag. Samtidigt hade ” de tres gäng” framfört att det finns ett brett stöd för rovdjur i Sverige. De försöker göra det till en fråga om rovdjurens existensberättigande eller inte. Men det är ju inte det frågan handlar om, det handlar om ”hur många” rovdjur vi kan ha utan att äventyra jägarnas, rennäringen och lantbrukarnas intressen. Givetvis finns det även andra grupper som påverkas negativt av rovdjursförekomsten.

SRF framför allt oftare att vi i Jägareförbundet får miljoner i skattepengar, det är inte sant. Vi får del av de pengar från viltvårdsfonden, som jägarna ensamma betalar till. SRF får också årliga bidrag, rena skattepengar. Jag återkommer i ett nytt inlägg med hur många kronor de får per medlem, jämfört med våra 190 000 medlemmar, när jag fått fram siffrorna.

På björnpass

I helgen samlades Svenska Jägareförbundets rovdjursråd för sammanträde och björnjakt. Första kvällen presenterade Nordiska Plotthundsklubben sin verksamhet och berättade om plotthundens historia, både i USA och i Sverige. Jörgen Korpelainen och Anders Bodin berättade om plottens sätt att jaga och om den debatt som drog ingång förra året om jakt på björn med flera hundar. Föga anade vi då vilken uppvisning vi skulle få redan dagen därpå!

Mindre än en halvtimme efter att vi ställt ut i första såten rapporterade en av skyttarna att han såg en, möjligen två lika stora björnar som gick in i såten. Avståndet var långt.
En av hundförarna gick snabbt till inspåret och släppte sin jämthund ungefär en halvtimma senare. Hunden tog an spåret men följde det inte någon längre bit, det fanns kanske färskare spår efter älg i området. Så vi bestämde oss för att ringa till Jörgen och be honom komma med sina plottar. Nästan tre timmar efter den första observationen släpptes två hundar. De sågs ivrigt följa spåret ut ur såten. Vi bestämde därför oss för att byta pass, hundarna hade ännu inte kommit ikapp björnen. Jag fick via radion besked om att förflytta mig till pass 26A. Jag hann inte dit!
Redan halvvägs in till passet hörde jag gångståndet närma sig och eftersom inga andra skyttar fanns i närheten kunde jag ladda och försöka genskjuta björnen. Problemet, som så ofta, var att det var mycket tät skog. Jag hittade en liten öppning, fyra ggr tjugo meter. Där stannade jag, hundarna och björnen var nu helt nära. Nästan direkt såg jag något mörkt röra sig i öppningens bortre ända. Kanske 30 sekunder senare kliver en ljus vuxen björn ut i öppningen knappt 20 meter från mig, med bredsida mot mig. Perfekt läge, även om avståndet var i kortaste laget för att jag som nybörjare som björnjägare skulle tycka att det var optimalt.

Nu stod jag plötsligt i just den situation som jag skrev om före jakten. Var björnen ensam? Vad var det första jag såg? En unge eller ”den andra vuxna björnen”? Var det verkligen två ”lika stora björnar” eller bara en stor? Många tankar hinner fara genom huvudet på några sekunder. Att jag dessutom tituleras ”Jägareförbundet rovdjursexpert” gjorde valet mellan att skjuta och inte skjuta ganska enkelt. Jag avstod från skott. Sen fortsatte ett fascinerande skådespel inom 30 meter i närmare 5 minuter. Björnen exploderade i attacker mot hundarna flera gånger, jag insåg att marginalerna om den anfaller efter ett dåligt första skott, inte är stora. Redan efter ett par minuter var jag tämligen säker, den är ensam! Men jag fick inget mer skottillfälle. En lite mer erfaren björnjägare hade kanske tagit de där sista metrarna för att få ett nytt läge, men jag lätt bli. Men tänk om jag inte sett ”något mörkt” och jag skjutit efter 5 minuter och det sedan visat sig att det trots allt var en ungbjörn med. Är fängelse då lämpligt ett straff?

Efter det arbetade hundarna på ett fantastiskt sätt med björnen, för den var ensam. Den som säger att plotthundar hetsar björnen, vet inte vad han talar om. Jag gavs möjligheten att fortsätta att följa stånden/gångståndet hela tiden. När jag gick i snabb takt höll jag samma takt som björnen, när jag sprang tog jag in på den. Det var inte en tillstymmelse till hetsjakt!

Sju av 10 jägare såg björnen, men ingen kom till skott. Det var björn i rörelse på för långt håll, löpande björn i stamskog eller hundar i vägen. Visst hade det varit roligt att få avsluta med en fälld björn, men ingen var ändå speciellt besviken efteråt. Vi tackar Jörgen och Tommy för en hunduppvisning i världsklass!

Efter jakten återgick vi till teorin igen. Vi förberedde uppvaktningen av Miljö- och jordbruksutskottet som var i måndags och diskuterade formerna för den vargjakt som skall bli av i vinter.

Så har man då återigen blivit citerad av massmedia och ibland undrar man om de verkligen vill missuppfatta vad man säger eller om det är så att man säger saker på ett sätt som de faktiskt inte förstår. Nu är det den ständigt pågående debatten om älgar som äter på tallar. Att debatten och avgöranden ska ske på lokal nivå i samråd och utan centrala pekpinnar var inte så viktigt, däremot ansågs det tydligen vara av intresse att Skogsstyrelsen och Jägareförbundet båda ville skjuta mer kor och kalvar.. hm, hade jag verkligen sagt det?? En minst sagt förenklad och förvriden bild av vad vi pratade om. Sanningen att man i områden där man är överens om att älgstammen bör minska inte behöver öka licenstilldelningarna. En ökad andel kor i avskjutning leder till minskade stammar. Men det är något helt annat än en allmän rekommendation att skjuta mer kor. Nåja, varje gång man är i massmedia riskar man att bli felciterad eller feltolkad, det är väl bara att acceptera det kanske? Problemet är nog vi i den så kallade allmänheten. Om tidningar, radio och TV hade sålt goda nyheter och fakta lika bra som katastrofer, konflikter och ryktesspridning så hade vi troligen haft en helt annan nyhetsrapportering. 

Nu ska jag packa ihop för en tur ner till Öster-Malma några dagar och prata lite utbildnignsmaterial. Sen blir det lite tid i skogen till helgen för att försöka få tag på björnen som har gäckat oss i helgen som gick. Som tur är så finns det andra jägare i länet som lyckas bättre med björnjakten i år!

Lucky Luke drar snabbare än sin egen skugga och ibland finns faktiskt anledning att dra paralleller till jägarna och Jägareförbundet. Skogsstyrelsen gick med buller och bång ut i riksmedia härom veckan och deklarerade med eftertryck att nu skenade älgstammen i södra Sverige, till följd av Gudrun, så nu var krafttag i avskjutningen ett måste.
Nu ska man kanske inte jämföra Skogsstyrelsen med bröderna Dalton men de är onekligen inte lika snabba som Jägareförbundet och Lucky Luke.
Analyserar vi älgavskjutningen för några av de län som härjades hårdast av Gudrun, Kalmar, Kronoberg och Jönköping, så ökades avskjutningen med 23% i höstas. En mycket snabb reaktion och ökning!
Denna ökning grundlades redan under de samråd i Jaktvårdskretsar och Älgskötselområden som hölls våren 2008, mer än ett år innan Skogsstyrelsens reaktion. Detta visar med all önskvärd tydlighet att älgstammen ska skötas lokalt / regionalt av de som kan sina älgar och skogar. Vi ser här också vikten, och resultatet, av att de redskap vi tillhandahåller, främst Viltdata.se, används och fungerar i realtid.

Att sedan älgstammen ökade i dessa områden långt innan gudrunhyggena producerade någon mat är en helt annan historia. Huvudsaken är att vi gör rätt och det i rätt tid. Precis som Lucky Luke…

PICT2260.JPG

Lucky Luke och Ratata?

Ja, så har man då uttalat sig om älgar och älgstammen numerär och det behövs inte många ord för att det ska blåsa upp i media! Allt egentligen bara för att jag anser att man måste informera jägarna i Norrbotten hur markägare och Länsstyrelse resonerar när de beslutar om licenstilldelningen. Jag har alltid haft uppfattningen att licens är något man får för att inte möjliggöra ett överstort uttag ur en viltstam. Att de lokala samråden och möten med viltvårdsnämnder hade någon bäring på att komma fram till hur mycket älg som respektive område kan tåla i avskjutning för att uppnå de mål man har. Uppenbarligen har jag länge haft fel eftersom markägare och stundtals även Länsstyrelse i skrift har sagt att ”tilldelningen får inte vara gränssättande för avskjutningen”. Om man smakar på det ett tag så låter det fint, lokal förvaltning i sin prydo. Men om man har det förtroendet för jägarna och jaktlagen så är i praktiken licentilldelning och allt arbete som görs runt detta onödigt. Man sätter alltså överstora tilldelningar för att ge jägarna ”handlingsfrihet”, vilket också kan låta positivt. men när jag sen går ut i media och förklarar detta, att tilldelningen inte är en målsättning att nå upp till utan ett absolut tak man inte får överskrida, då vaknar markägarsidan till och kräver att licenserna ska fyllas. Med markägarsidan menar jag främst skogsbolagen som gärna gör sig till tolk även för de privata markägarna som ofta har en annan syn på skogsbruk och älg än vad bolagen har. Men man kan inte vara trovärdig och säga att en lagom nivå på fyllnadsgraden är 85% (av de vuxna eftersom ”kalvar inte räknas”) och sen efer att tilldelningen är klar kräva 100% fyllnadsgrad. Jag tror vi får vänja oss vid att varje jaktlag eller jaktgrannar i samverkan får planera sin avskjutning utan att närmare fundera över vilka tilldelningar man får, de är ändå bara en siffra på ett papper och har ganska lite med älgantalet i skogen att göra! Tänk bara på att för att hålla en jämn älgstam år efter år så måste det finns dubbelt så mycket älg kvar i skogen efter att jakten är slut än vad som fälls under jakten!

De är dessa djur som väcker så heta känslor och betyder så mycket för så många. Det är nog tur att dom inte vet att de är grunden för så mycket konflikter. Sen tror jag inte att dom bryr sig även om dom skulle veta!
P1000003.JPG

Efter ett par kvällar ute och pratat om älgutredningen så märker man att fokus har skiftat de senaste veckorna. Vi har ju inte så mycket rådjur häruppe så jakterna de flesta koncentrerar sig på är skogsfågel, älg och björn (utan inbördes ordning). Från att ha varit mycket prat om stämmor och beslut och vad man får och inte får göra och besluta så är nu pratet definitivt mer inriktat på den praktiska jakten. Säger som jag sa i förra inlägget – ÄNTLIGEN! Nu i den meningen att det är väl på tiden att folk börjar se det positiva i vad vi gör och ladda upp inför en fantastisk årstid. Att bråka om småsaker eller principsaker är för mig helt obegripligt. Men nu är som sagt fokus skiftat och samtalen ute på mötena i veckan är definitivt mer inriktat på var man har sett älg och björn, om man har sett några fina fågelkullar (jodå, de finns uppenbarligen rätt hyfsat med orre och tjäder på sina ställen!), var man ska samlas för en sista jaktlagsskjutning och jägarsamling inför älgjakten. Jag kan ibland fundera över om ivern i jaktlagen är mindre nu än förr. Det är färre som avsätter hela första veckan och far iväg ut i skogskojorna. nu är de allt fler som bara jagar helger och sover hemma. Inget fel i det, jag gör det till viss del själv också. Men det blir en annan jaktupplevelse och kanske en lite sämre sammanhållning inom jaktlaget om kvällarna tillbringas med familjeni stället för jaktlaget. Något att fundera över under jakten i höst kanske?

Nåja, någon kanske funderar över vad som sägs bland jägarna angående denna nya älgutredning. Utifrån de möten och samtal jag har haft de senaste veckorna kan jag konstatera att man i stora delar kan tycka att förslagen är bra, om det blir lite fastare ramar vad man får och inte får göra. Sen är man från jägarhåll i Norrbotten totalt oförstående för en jakttid som räcker ända till sista februari, det har i alla fall inget med älgvård att göra! Det verkar också som om avfärdandet av dubbelregistreringen väcker frågetecken, flyttar man inte bara problemet ner på varje enskilt skötselområde? Sen finns det en hel del frågetecken och synpunkter utöver det. En väsentlig sak som jag har lärt mig i denna hantering är att ordet ”kostnadseffektivt” inte är detsamma som billigare! Utredningen skulle göra älgförvaltningen kostnadseffektivare sas det, kanske kan någon se det som kostnadseffektivt, men inget tyder på att det kommer att sparas pengar med det föreslagna systemet! Nåja, remisser skrivs för fullt på alla håll och vi lär väl se vad som går ograverat igenom till beslut! Nu loggar jag ut och förbereder en ny laddning kött och fisk i min nya rök – gott är det med mat från skogen! :D

Skördetid

Skördetid

Augusti är en fantastisk månad. Naturen bjuder på sitt stora skafferi. Problemet är att dygnet har för få timmar! Men jag gör så gott jag kan. Kantareller och blåbär finns det gott om både skogen och i frysen. Även några gösar och gäddor. Men nu, i mitten av augusti börjar den verkliga skördetiden. Hur skall man hinna med? Kräftfisket kolliderar med bockjaktspremiären som i sin tur råkar sammanfalla med idealiskt duvjaktsväder, kraftig blåst. Att jag dessutom blivit sjuk mitt i allt, gör ju inte det lättare. Feber, huvudvärk och hosta är inget man vill ha den här åsrstiden, man får hoppas att det inte är den där grissjukan som alla pratar om. Hoppas att vaccinet hinner komma i tid så att man inte missar stora delar av hösten. Tänk om stora delar av jägarkåren ligger i sängen den första älgjaktsveckan! Den skördetiden vill vi inte missa.

Vi jägare borde oftare prata om viltet i termer av närproducerat och klimatsmart. Inget livsmedel är så bra ur de aspekterna som viltkött. Inte ens vegetariska alternativ. I en SIFO undersökning svarade 59% av svenskarna att de skulle vilja äta mera viltkött. Vi jägare borde bli bättre på att dela med oss av viltet. Antingen sälja det eller se till att så ofta som möjligt bjuda gäster på vilt. Det är så vi ökar förståelsen för en förvaltning av våra viltstammar som de ger en hög avkastning.
Vi som är jägare, är privilligerade.

Läste i DN i morse att Djurens Rätts verksamhetschef, Roger Pettersson, utgjöt sig över att det svenska viltet saknar skydd i djurskyddslagstiftningen. Ett av Rogers favvoargument när han vill känga till den svenska jakten… Jag hörde honom säga det redan 2005 och har sedan dess bemött det minst 10 gånger offentligt. Trots detta är Roger, eller FDR, inte intresserade av att ge sina medlemmar, DN´s läsare eller allmänheten en riktig bild.

Sanningen är givetvis den att viltet i Sverige har ett fullgott skydd på alla upptänkliga plan i vår jaktlagstiftning och till exempel i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd. Eftersom ingen äger viltet i Sverige, innan det är dött, så skulle en tillämpning av djurskyddslagstiftningen bli lite smålustig. Vem ska betala veterinärräkningen på den halta haren och vem ska hållas ansvarig för att ekorren svälter eller björnen har lite ont om myror och vatten?

Givetvis vet Roger och FDR hur det ligger till i verkligheten men man är inte intresserade av att vara ärliga eller debattera i sak. Det är i sig ett gott betyg åt den svenska jakten och viltvården. När motståndaren behöver ta till rena lögner och medvetet missleda allmänheten för att få till något så har vi onekligen skött oss och det vilda rätt bra…

Äntligen!

Utropet ”Äntligen!” kanske snart är helt förknippat med Gert Fylking, men jag tar mig friheten att använda det ett tag till! För mig kändes det betydligt mer befogat att utopa det när kopplet ströks av norrbottenspetsen i lördags än när Gert utropar det när ytterligare en för de flesta okänd författare får litteraturpriset. Sol, +6 och en helt ledig dag och tillåtet att släppa hunden i skogen igen. Kunde inte bli så mycket bättre! Visst har man rört sig i skog och mark under både vår och sommar, men det är något speciellt när man ser en jaktsugen spets (eller vilken hundras som helst) dra iväg för första gången på säsongen. Nu blev inte turen så värst lång eftersom värmen steg och det kändes som om man skulle ta det lite lugnt i början, men skall blev det. Nu är det några kvällsträffar i veckan för att prata om remissen på ny älgförvaltning, men sen börjar folk dra ut i skogen i sån omfattning att kvällsmöten blir omöjliga i någon månad framåt. Två jaktsugna hundar hemma. Inte så värst gott om älg men dom kan kompletteras med några björnar kanske. Rapporter om hysad tillgång på orre och tjäder. Jag tror att jag kan hitta sysselsättning även denna höst… :)

tintin skäller.jpg

 

Så har man då klarat av turnélivet på vägarna i Norrbotten. Fyra kvällars björnprat på fyra orter. Alltid kul att träffa folk och prata jakt! Det kan vara bra att ibland bli påmind om att det man själv sysslar med dagligdags och har ständigt runt sig och tar för självklart kan vara ett mysterium eller en nyhet för andra. För mig gäller det en stor del av de jaktfrågor vi jobbar med, i andra frågor är det jag som står som ett frågetecken inför det andra tar för självklart! Nåja, förhoppningsvis rätades en del frågetecken ut under veckan rörande att det inte finns några höga statliga fällavgifter på björn, det finns faktiskt inga alls! På några ställen tar markägarna fortfarande ut fällavgifter, men det är en annan sak. Att besiktningsmännens arbete skulle bekostas av jaktlaget är också en svåravlivad myt som inte stämmer idag, besiktningen är en del av deras tjänst. Sen finns det tyvärr fortfarande sånt i bjrönjakten som inte är lika lätt att ge raka besked om, t.ex. alla dessa frågor om åteljakt, vad är en åtel, får jag släppa hund på åtel … frågor som enkelt skulle klara av om vi återfick åteljakten som en godkänd jaktform.

Nu är det i alla fall väldigt nära att börja jaga björn och jag håller tummarna för en framgångsrik, säker och lyckad jakt på alla sätt under hösten!

I mitt förra inlägg ”Vargen är en varg” tog jag upp frågan om hur en hittat dött hunddjur kan blåsas upp som misstänkt grovt jaktbrott på varg. Idag kom facit! Vargen var en räv. Om det skulle man kunna raljera ordentligt. Jag undviker det. Alla kan göra misstag. Det är heller inte första gången det händer. Synobsar av varg visar sig vara rävar och en jägare sköt t o m en stor vuxen varg på rävåtel i tron att det var en räv. Dött lodjur visar sig vara tamkatt, osv.

Däremot finns det anledning att raljera med alla som älskar att använda varje tillfälle att misskreditera andra. I många av de uttalanden som gjordes i samband med fyndet av ”hunddjuret” verkar syftet ha varit att kasta misstankar mot en viss intressegrupp. Vilken får ni själva lista ut.

Men den typen av uttalanden slår enbart tillbaka på dem som uttalat dem. Inte nödvändigtvis direkt i forma av medial kritik, men dessa personers trovärdighet kommer för lång tid framöver att vara naggad i kanten. Jag undrar, måste det råda ständigt krigstillstånd mellan olika intressen i vargfrågan? Är vargen verkligen så märkvärdig att den förtjänar att göra människor till ovänner för alltid?

Varg eller räv?