Hur mycket äter en varg?

•

Vargdödad älg                                                                                              Foto: Gunnar Glöersen

Ett vanligt argument i vargdebatten är att vi jägare inte tål konkurrens från vargen. Vargar måste få äta för att överleva. Häromdagen, medan jag bjöds på födelsedagstårta, kom vargfrågan upp. Tio personer i blandade åldrar som alla känner mig och alltså åtminstone perifert borde ha följt vargfrågan fick svara på en enkel fråga. Hur många älgar dödar ett vargpar per år? Det första svaret väckte stor munterhet. – Det fattar du väl, att två vargar inte kan ta 50 älgar per år! Övriga gissade mellan fem och femton.

Jag läste en LCIE rapport (kommissionens expertorgan för rovdjur) häromdagen. Där stod det att det bytesdjuren i Sverige inte är ett problem, det finns ”abundance of prey”. Är det verkligen så och jämfört med vad?

I Bryssel förra fredagen diskuterade jag just bytesdjur med en jägarrepresentant från Slovenien.  Jag frågade hur täta stammar av klövvilt de har i vargområdena i Potocniks hemland. Han berättade att de skjuter 50-60 klövvilt per tusen hektar. Jämför det med delar av Dalarna, Orsa Finnmark, där man skjuter ca 0,5 klövvilt per tusen hektar. Om vi missar att förklara skillnaderna och hur vargen påverkar kommer vi aldrig att bli förstådda. Vi blir enbart sedda som egoister som inte vill dela med oss.

Alla områden har inte lika låg älgtäthet som de har i Orsa Finnmark. Här i Värmland är det betydligt större älgtäthet och vi har dessutom inte alls lika stor björnstam som i Orsa. Ändå kan vargen förstöra alla möjligheter till älgjakt. Nu har ett nytt vargpar etablerat sig på bl a min jaktmark strax norr om Karlstad. Eftersom det är vargrevir i alla riktningar runt om verkar spårningarna hittills tyda på att de kommer att ha ett mycket litet revir, drygt25 000 hektar. Jag tar det som ett exempel, inte för att det är värre att just jag drabbas, utan för att jag kan älgstammen och området i detalj.

Inom vårt älgskötselområde, som i stort motsvarar vargreviret, skjuter vi årligen ca 90 älgar. Älgstammen som idag är ca 10 älgar per tusen hektar är något över den nivå markägarna och jägarna enats om. Målet är satt utifrån att vi har en Rv63 genom området med många älgolyckor. Vi är 39 jaktlag med 300-400 älgjägare. Det har tagit drygt 10 år att få alla jaktlag att dra åt samma håll och vi har lyckats bra. Höga kalvvikter, många kalvar per ko och numera också stora tjurar. Allt vi arbetat för håller nu på att raserar av TVÅ vargar!

Ett vargpar tar 100-140 älgar per år. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att räkna ut vilken effekt vargparet kommer att ha. Vi räknar med att dessa TVÅ vargar kommer att ta hela den möjliga älgavkastningen! 300-400 älgjägare förlorar möjlighet att jaga älg pga. att TVÅ vargar valt att ha ett litet insprängt revir just här. Hade reviret varit normalstort, dvs. 4 gånger så stort, hade påverkan varit mindre. De som säger att vi jägare inte tål konkurrens har rätt, om konkurrens betyder stopp för all älgjakt.

Bevarandeorganisationerna har den senaste tiden visat en sällsynt hänsynslöshet mot oss som drabbas. Vi hånas, förlöjligas och negligeras. Organisationernas glädje över den stoppade vargjakten visar på total brist på ansvarstagande och på en cynism som påminner om det människoförakt som ekosofirörelsen bygger på. Den som inte håller med bör ta del av deras sociala medier.

av /167 Kommentarer

Ordrikt men ordfattigt från SNF!

•

Kollega Hans i Dalarna skickade ett ”ordmoln” som bygger på hur ofta ett visst ord förekommer i Naturskyddsföreningens femtonsidiga överklagan av vargjaktsbeslutet. Jag skrev redan tidigare att överklagan var synnerligen ordrik. Men den som söker efter hänsynstagande, landsbygd eller berörda kommer att upptäcka att det är ett synnerligen ordfattigt dokument.

 

av /24 Kommentarer

Nystart

•

Hej på er!

Det var länge sen jag gjorde några avtryck här inne. Nu är det nytt år och dags för en nystart även för mig. Verksamheten 2012 börjar så smått läggas till handlingarna allt eftersom verksamhetsberättelser skrivs och Jaktvårdskretsarnas årsmöten hålls de närmaste två veckorna. Årsmöten som på de flesta, om inte alla, håll kommer att innebära stadgeändringar. Inga stora saker, men det blir lite justeringar i tiderna för möten så att man på kretsnivå får lite mer tid på sig. Sen kommer nog väldigt många att justera namnet på organisationen. För rätt många år sedan började Länsjaktvårdsföreningarna justera namnen till Jägareförbundet följt av länets namn. Basnivån i organisationen, jaktvårdskretsarna, har däremot inte bytt namn. men nu är det äntligen på gång. Eftersom jaktvårdskretsen är den nivån där Jägareförbundets medlemmar har sin direkta rösträtt på årsmöten så känns det självklart att också jaktvårdskretsen faktiskt ska heta Jägareförbundet. Det finns till och med de som säger att man i vissa lägen inte ens är klar över att jaktvårdskretsen ÄR en del av Jägareförbundet! Jag hoppas ju att det i så fall är endast i få undantag. Men vissa egna erfarenheter kan nog tyda på att det är vanligare än vad vi vill tro! Förhoppningen är ju att vi framöver ska känna sån samhörighet att när Jägareförbundet gör något så känner alla att vi gör det tillsammans! Det är inte ”dom där” som gör något och lyckas åstadkomma något. Sen finns ju alltid risken att det blir som i sportens värld – de är alltid VI som lyckas och DOM som misslyckas. Det är alltid lättare att känna samhörighet i medgång än i motgång. Men precis som i sportens värld så är det väl när det går tungt som det är viktigt att man känner stödet från varandra och supportergrupperna!?!

Utöver arbetet med kretsarnas årsmöten och planeringar så ligger självklart mycket fokus på älgar. Jakten 2012 ska summeras och fakta läggas till grund för de tre-årsplaner som nu ska förankras i alla älgförvaltningsområden. Fjolårets tilldelning och jakt grundades knappast på något alltför gediget faktaarbete. Tiden var för knapp och till stor del tittade man bakåt på hur det hade varit och inte framåt mot vad man ville uppnå. Det ska förhoppningsvis ändras till i år då grupperna har lite mer tid på sig. Fast det är inte alla dagar man känner att man har förståelse för förvaltning på lång sikt. Det gäller både från markägarhåll och jägarhåll! Det är så lätt att titta på senaste jakten och sedan fundera på hur många älgar man vill skjuta kommande jakt. Att sätta mål längre fram i tiden är svårare än vad många tror, om man inte nöjer sig med att säga att det är bra som det är! Ofta kan det vara relativt lätt att diskutera mål för stora områden, men betydligt svårare att nå ner till respektive jaktlag. Ett tydligt exempel fick jag vara med om nyligen då de flesta i salen var överens om att älgstammen hade minskat med den avskjutning man hade haft under några år. Dessutom var fyllnadsgraden i avskjutningen både för vuxna och kalvar låg. Man ville nog inte gärna sänka stammen mer och vissa ville nog ha lite mer älg i markerna. När sen jaktlagen ett efter ett fick frågan om hur de ville se i sin tilldelning inför kommande jakt så ville de flesta ha samma tilldelning men en hel del ville ha någon älg till. Hur den kombinationen går ihop har jag lite svårt att förstå. Låg fyllnadsgrad, sjunkande stam, vilja att öka eller bibehålla nuvarande stam kombinerat med samma eller högre tilldelningar? Förvaltningsgrupperna får ett intressant arbete att väga samman viljan med älgstammen utveckling mot viljan till tilldelning av älg.

Förhoppningsvis kan vi få en lite bättre insikt i älgförvaltningen när den nya utbildningen blir tillgänglig, vilket förhoppningsvis inte dröjer länge alls!

Sen blir det intressant att få nya älgar märkta med GPS-sändare i Norrbotten. Det är snart    dags att få halsband på 90 älgar. Hur det sen påverkar kommande förvaltning återstår att se. Men tidigare märkningar har definitivt fått upp ögonen på många hur älgarna förflyttar sig mellan höstens områden där de jagas och vinterns områden där det betar på tall! De här tre märkningsområdena kommer säkert inte att bli några undantag!

 

av

Vargjakt om några dagar?

•

Enligt Ekot och TT kommer Naturvårdsverket i morgon att besluta om att 18 vargar får skjutas. Enligt uppgift skall två vargar fällas i 9 olika revir. Beslutet var väntat, 5-10 par var forskarnas rekommendation för att påskynda inavelssänkningen. Att vargjakten kommer att åtföljas av åtgärder för att förstärka genetiken är också klart. Det här borde vara början på att återuppta en rovdjurspolitik som skulle kunna tillfredsställa alla parter. Vi skulle få friskare vargar, färre problem och mindre konflikter.

Vi är givetvis inte nöjda, vargstammen kommer att fortsätta att öka trots jakten. Tilldelningen borde vara mycket större. Men vi försöker i varje fall hitta något positivt med beslutet, ett embryo till en framtida vargförvaltning som majoriteten bör kunna ställa upp på. Men tyvärr, som vanligt skräder inte bevarandesidan orden i sin kritik. ”Rättshaverist av värsta sort”, säger SNF om regeringen. ”Vansinnigt beslut”, säger SRF. SNF säger dessutom att de kommer att överklaga beslutet, svensk vargförvaltning skall numera ta omvägen via domstol!

Bevarandesidan har inte och kommer aldrig att kompromissa det minsta. Målet är många hundra vargar, oavsett hur det drabbar oss på landsbygden. Istället vill de att vargförvaltningen i Sverige skall skötas av byråkrater i Bryssel eller av domstolen i Luxemburg.

I fredags var jag i Bryssel på en workshop med ca 80 deltagare från hela Europa, ”Stakeholder Workshop on Large Carnivores”. Kommissionen inbjöd till diskussion om hur rovdjursförvaltningen skall utvecklas i EU. Slutsatsen från flertalet var att kommissionen måste bli mera flexibel. Så länge målen om livskraftiga stammar inte äventyras bör det vara upp till varje medlemsland att bestämma vägen dit. Kommissionen agerar precis tvärt om! Potocnik vill inte bara bestämma om, när och hur vi skall jaga. Han anser sig t o m ha rätt att namnge vilka forskare som skall leverera det vetenskapliga underlaget. Att just dessa råkar vara de samma som SNF och SRF alltid hänvisar till är inte en tillfällighet. Arrogans är ett ord som bra beskriver kommissionens agerande så här långt. Nu får vi se om den leder oss till domstol eller om de tog intryck av workshopen.

Svenska Jägareförbundet angrips inte sällan från alla håll. Men den som följt debatten de senaste 20 åren ser att vi, till skillnad från nästan alla andra, har hållit samma linje. En liten frisk vargstam som inte är koncentrerad till några få län. Ytterst få tar ett helhetsansvar. Tyvärr lär det hänga på oss också om den genetiska förstärkningen skall lyckas.

Alla som uttalade sig i Bryssel i fredags talade om en ”bottom up” förvaltning istället för dagens ”top down”! Detta är SNF emot. De är emot att människor i varglänen skall få vara med och ta beslut, de är emot jakt på varg och de deltar inte i aktivt i genetisk förstärkning. De enda de gör är att försöka hitta juridiska vägar att stoppa en klok rovdjursförvaltning.
Svenska Jägareförbundet däremot, är för att människor som berörs skall få vara med och bestämma, vi är för en reglerad vargstam och vi har hittills varit ensamma om att förankra genetisk förstärkning. Vi får se om det finns någon media som uppmärksammar detta, eller om vi SNF återigen lyckas göra vargjakten till ett medialt spektakel, helt utan sans!

av /137 Kommentarer

Älgar, trofejakt och lite varg

•

På allmän begäran skriver jag nu ett inlägg om älgförvaltning och väver in lite varg på slutet.

Allt började med en kommentar till mitt förra inlägg där det hävdades att vi jägare ägnar oss åt troféjakt och att det är förklaringen till att det på många håll finns få tjurar och ännu färre utvuxna med stora horn. Jag säger att det inte är förklaringen, åtminstone inte huvudförklaringen. De allra flesta jägare skjuter första bästa tjur de får i pass, om det görs något urval alls bland tjurarna så är det främst för att spara dem. Allt fler jaktlag har någon form av restriktioner på tjurar, precis som på produktiva kor.

Vi jägare har ett dilemma och det är det som skapar problemet. Samhället kräver att älgstammen hålls långt under sin biologiska bärkraft. Eftersom älgen som art är anpassad till den ursprungliga skogen där den skogliga successionen skedde genom brand har den en mycket hög tillväxtpotential i förhållande till sin storlek. En gång i tiden bestod det mesta av urskog där bränder med 100-200 års mellanrum inte sällan skapade enorma brandfällt. I Alaska flög jag över brandfält som stärkte sig så långt jag såg från luften! Efter branden skapades följdriktigt, några år senare, lika stora områden med obegränsat med mat åt älgarna.

Hundratusentals hektar stort brandfält i Alaska. Foto: Gunnar Glöersen

I dagens hyggesbruksdominerade landskap i Sverige brinner det hela tiden, överallt! Det är så älgen som art uppfattar vårt skogsbruk. Vi skapar optimala förutsättningar för hög tillväxt. När markägare och jägare samtidigt åläggs att hålla älgstammarna nere för att inte tallungskogen skall ätas upp eller för att inte trafikolyckorna skall öka då permanentar vi en hög tillväxt. Just den höga tillväxten är den främsta orsaken till få stora tjurar!

Andra begränsande faktorer är att jag som jägare är bunden till en given mark och endast får jaga en viss del av året samt bara under dygnets ljusa timmar.

Om vi som exempel tittar på en älgstam med en vinter täthet på 10 älgar per tusen hektar på ett10 000 ha stort område och med förbundets förvaltningsplan som mål 0,8 kalvar per hondjur och 40 % tjur i stammen. Det betyder att älgstammen före jakt består av 150 älgar. Av dessa 150 skall alltså 50 skjutas för att komma tillbaka till 100 st i vinterstam. Stammen före jakt består då av 40 tjurar, 60 hondjur och 50 kalvar. Femtio av dessa skall bort! Lite förenklat brukar man tillämpa regel att hälften av alla fällda djur skall vara kalv och den andra halvan jämt fördelade mellan tjur och hondjur. När jakten börjar är det lätt att hitta ”rätt” djur att skjuta. Men allt eftersom älgar fälls blir det allt svårare. Störst problem är det med kalvarna. I mitt exempel skall vi skjuta var tredje tjur och vart femte hondjur, men varannan född kalv! Vid flyginventeringar i landet har hittar man oftast 25 % kalv i vinterstammen.. Vid slutet av jaktsäsongen, när de sista kalvarna skall skjutas är det bara var fjärde älg som kommer i pass som är lovlig! Det kan gå åt flera jaktdagar för många man för att hitta den sista kalven.

Nå hur ser då tjurstammen teoretiskt ut i ett sådant område efter några år om vi inte tillämpar troféjakt utan bara skjuter de första bästa 13 tjurarna som kommer i pass? Jo, resultatet blir hyfsat bra. Men det är bara 3 av fyrtio tjurar som når 7 år, dvs. sin bästa ålder.

Lägre omsättningtakt!

Om vi vrider lite på rattarna och istället ser på ett hur det kan se ut i delar av Sverige idag. Då skjuter vi 40 % kalv och har 30 % tjur i stammen. Produktionen låter vi vara den samma, dvs 0,8 kalvar per ko. Inte för att det gäller överallt utan mera för att illustrera problemet. Nu är det ingen tjur som når 7 års ålder och ytterst få blir ens 3 år!

Hög omsättningstakt!

Små förändringarna i avskjutningsstrategi och sammansättning får stor effekt på de vuxna djurens medelålder. Det är alltså inte troféjakt som skapar problemet, det skapas av att vi måste skjuta ett givet antal älgar under begränsad tid för att nå ett givet antalsmål. Jakt är för de flesta ett stort intresse, men det betyder inte att man är beredd att lägga hur mycket tid som helst på att hitta ”rätt” älgar.

I mitt eget älgskötselområde har arbetat aktivt med att sänka omsättningstakten på tjurar. För fem år sedan fanns ingen större tjur, idag finns minst 15 tjurar med minst 8 taggar och de största har runt 20 taggar. Vårt problem är att hitta en modell som inte förstör det vi byggt upp. Ingen modell fungerar nämligen i all evighet.

 

Tjur i Alsters älgskötselområde 2012 Foto: Gunnar Glöersen

Vän av varg ser säkert sin chans! Vargarna sänker ju den tillgängliga tillväxten genom att de tar många kalvar före älgjakten börjar. Jo, det är sant. Men i praktiken har det ingen betydelse om slutmålet och jakt insatsen är den samma. Den enda effekt vargstammen får i den delen är att det är svårt att skjuta kalvarna redan i början av jakten. Däremot fungerar inte kalvarna längre som skydd för de produktiva korna, eftersom de går ensamma redan när älgjakten börjar. Det riskerar att höja omsättningstakten öven för de viktiga korna. Det är annan sida av samma mynt!

av /127 Kommentarer

Undervisa bevarandesidan!

•

Läste en intressant artikel på JoJ idag. Anders Bjärvall, föredetta ansvarig för rovdjursfrågor på Naturvårdsverket säger, ”idag är det viktigaste arbetet att få bevarandesidan att förstå att man måste begränsa vargstammen”. Jag är inte förvånad, jag har hört honom säga det förut. Det är dessutom det jag framfört till Naturvårdsverket och politikerna i flera år. Det är inte vi som lever med varg som behöver utbildas, det är bevarandesidan. Vargar måste förvaltas och med förvaltas menar jag jagas.

En annan grupp som behöver utbildas är journalistkåren! Aftonbladet berättar idag att 3000 vargar måste skjutas i Sibiriska Sacha. Deras naturliga bytesdjur ”harar och ekorrar” har visst tagit slut! Så nu dödar de renar och hästar istället! 16 000 renar har dödats! Undrar hur många ekorrar det går på en ren?

av /228 Kommentarer

Dåligt slut och ännu sämre början!

•

Dagarna före jul fick jag ett mail från NV som inleddes med God Jul o Gott nytt år. En hälsning som jag kunde ha varit utan eftersom det följdes av information att det troligen inte blir någon vargjakt i vinter p g a Potocniks brev till Lena Ek. Nu är väl inte sista ordet sagt i den frågan, hoppas jag. Regeringen har att välja mellan att själv sitta med Svarte Petter eller att ta striden med EU kommissionen kanske ända till domstolen. Jag tror att domstolen är den enda lösningen på den här frågan.

Vargar förstörde även slutet på mitt jaktliga kalenderår. Jag har de senaste åren haft förmånen att jaga älg på flera områden. Nu är även de sista förstörda av varg! På mellandagarnas spårsnö konstaterade vi att ett nytt vargpar verkar ha etablerat sig i området. En älgko som vi sparat under jakten togs av vargarna på annandagen. De tog minst en älg och tre rådjur på mindre än två dygn! Vargarna har sedan dess uppehållit sig i ett litet område i och intill bebyggelse. Igår försökte en av dem ta sig in i en hage med en ponny. I natt när ett par kom hem från nyårsfirande mötte de vargarna när de lämnade tomten.

Som om det inte vore nog fick jag ett samtal från en man som berättade att hans grannar hört ett rådjurs skrika ut sin dödsångest vid 23-tiden på nyårsafton. Allt tyder på att det var två andra vargar, eventuellt ett annat par. Det skiljer bara 2 timmar mellan händelserna och en mil. Inget problem för en varg, men de hann dessutom äta upp hela rådjuret.

Nu är det inte mera synd om mig än om alla andra som fått varg på markerna. Men ingen skall betvivla att jag förstår vilken frustration vargetableringar leder till.

I förrgår var det fortfarande snö kvar och tre man spårade av hela jaktområdet för att vi skulle försäkra oss om att inga vargar kommit tillbaka, vi visste att de hade gått en mil norrut dagen före. Jag släppte min jämte som hittade ko och kalv. Gångståndet gick norrut rakt mot den plats där den döda kon ligger. Jag kände oro, trots att jag visste att vi inte sett färska vargspår. Jag sprang allt vad jag orkade i 25 cm snö 1,5 km till bilen och körde i full fart på glashala vägar för att försöka genskjuta henne. Det lyckades, jag hann mellan henne och älgarna. Samtidigt som jag konstaterade att hon plötsligt vänt ser jag färska spår av två vargar! Nu lyckades jag få stopp på henne lite längre bort, men alla som jagar med hund förstår känslan.

I morgon skall jag jaga älg igen, flera återstår på tilldelningen. Men hur gör man? Utan hund lär jag inte hitta någon älg. Om jag släpper henne, på barmark, kan det gå hur som helst.

Det som stör mig i debatten just nu är den totala bristen på empati som bevarandesidan och media visar för oss som drabbas. Vi hånas, förlöjligas och media förstärker deras argument med vinklade inslag, nu senast ett löjligt inslag om Rumänien. Medan jag skriver det här får jag ett samtal som berättar att en djurägare idag bestämde sig för att slakta ut alla sina djur, han orkar inte med alla vargbesök. Idag fick jag via rovobs.se veta att en hund dödats på en gårdsplan i Filipstad. Jag hoppas verkligen att min hund inte sällas till de vargdödade i morgon. Det är klart att jag kan låta bli att släppa henne, men älgskötselområdets avskjutningsmål skall hållas annars riskerar vi att avregistreras. För egen del är 5-6 oskjutna älgar heller inget som jag bara rycker på axlarna åt.

För styrelsen i älgskötselområdet som fått 39 jaktlag på 24 000 hektar att samarbeta mot gemensamma mål riskera 10 års arbete att raseras. Om mina misstankar är riktiga, att vi nu har två vargpar som jagar i området, kan 400-500 jägare vara utan älgjakt redan i höst. Lägg sen till att minst 5 lodjur också jagar i samma område så lär den lilla rådjursstam som finns kvar också vara ett minne blott. Vår situation är inte unik, det speglar bara vad som händer eller redan hänt i nästan överallt i Mellansverige just nu.

Jägareförbundet har länge krävt en konsekvensanalys av rovdjurspolitiken. Nu verkar det som om en sådan kanske är på gång. Det som nu pågår är fullständigt orimligt. Varje nytt vargpar kostar minst 3 miljoner kronor per år, enbart i jaktliga förluster.

Om några veckor träffar jag EU kommissionen. Jag skall försöka beskriva vad jag och andra känner och vad rovdjuren kostar. Om någon bryr sig vet jag inte, det är kanske viktigare att kommissionären inte stöter sig med sin nyfunna middagsgäst! Att inte media snappat upp det eller ser hur vårt nationella självbestämmande urholkas av EU är märkligt.

av /127 Kommentarer

SNF sätter agendan för vargjaktsdebatten, igen!

•

Alla minns väl hur SNF med Mikael Karlsson i spetsen tilläts sätta nivån på vargjaktsdebatten och dupera opinionen under och efter vargjakten 2010. Nu är han igång igen! Nu svingar han åt alla håll. I går morse var det forskarna som var köpta. MK sa att ”de forskare som är positiva till jakt, får ta fram underlag och medan de, faktiskt ledande genetikerna, i landet ställs vid sidan av, och det är ju en bakvänd process.”

I går kväll fick han återigen orera fritt i TV4, nu var det jägarna som var måltavlan! Vi påstås ha för stort inflytande och en undersökning som SNF beställt sägs visa att svenska folket är negativt till vargjakt. Mikael Karlsson hävdar bestämt att han bevisat att ”glesbygden” är emot vargjakt.

Jag har frågat det förr, finns det någon som granskar vad SNF säger eller är det fritt fram för dem att säga vad som helst? Nu är det väl inte vare sig min eller SJFs sak att försvara en forskarrapport, det klarar de utmärkt själva. Men det som stör mig är att bevarandesidans argument inte granskas. Journalisten på TV4 accepterar tydligen att MK säger att enskilda Skandulv forskare låter sin egen åsikt om vargjakt påverka slutsatserna i rapporterna. Sen får man beundra MK för hur skickligt han smyger in grova anklagelser i en mening utan att det blir för uppenbart. Att Laikre och Ryman, de ledande genetikerna, kritiserade vargjakten 2010 för att den INTE riktades mot de mest inavlade vargarna så som nu planeras ”glömmer” han bort.

Karlssons inlägg igår ikväll bör också analyseras. Bevisar undersökningen verkligen att ”glesbygden” är emot vargjakt?  

SNF har frågat 1000 personer i Sverige. Det betyder att ca 330 personer i varje av de tre områdena, norra och mellersta Sverige samt Stockholm har svarat. Dessa lär vara slumpvis utvalda. Glesbygd är områden utan tätorter, enligt vedertagen definition. Endast 15 % av befolkningen bor utanför tätorter i Sverige. Det betyder att högst 50 personer utanför tätorter har tillfrågats i hela Mellansverige. Deras åsikter klumpas sedan ihop av Mikael Karlsson med alla dem som bor i Västerås, Örebro, Borlänge, Karlstad och andra städer. Lite tragikomiskt är det att höra hur en före detta Karlstadsbo som flytt till den största tätorten av dem alla, Stockholm, numera anser att allt utanför tullarna är glesbygd!

SNF:s undersökning visar egentligen att vi har rätt. Stockholmare som aldrig eller i liten grad kommer att påverkas negativt av varg är dubbelt så positiva till varg som de som inte bor där. En mera relevant undersökning som gjordes av Fjällmistra visade att en majoritet av dem som bor i vissa glesbygdskommuner ville sänka antalsmålet, 200 vargar! Idag har vi 400.

Bevarandesidan fortsätter sitt korståg mot oss som drabbas. Glesbygdsbon är nämligen en gammal, dåligt utbildad, lite korkad man och troligen också jägare. Självklart bryr sig inte SNF om sådana människor.

av /121 Kommentarer

Strider rovdjurspolitiken mot FN konvention?

•

”Ekosystemen bör förvaltas för sitt inneboende värdes skull och för sin materiella eller immateriella nytta för människor, på ett rättvist sätt”, skrev naturvårdsverket 2007.

Den inledande meningen kan jag ställa upp på. Jag brukar uttrycka det här på bloggen som att allt vi gör, t ex att värna eller utrota varg, är val vi gör utifrån våra mänskliga intressen. Den som tror att det finns ett ädlare värde i att låta vargstammen öka fritt än att vilja begränsa den är farligt fel ute. Jag minns t ex en tjänsteman på EU kommissionen som var glad över att han stod på de ”godas sida” i vargdebatten. Den mannen hade missat att läsa riktlinjerna till FN konventionen om biologisk mångfald som kallas ekosystemansatsen. Ekosystemansatsen beskrivs i tolv vägledande principer, de sk. Malawiprinciperna. Man kan också fundera över om dagens tjänstemän på Naturvårdsverket läst sin egen rapport 5782 från december 2007? Möjligen skulle förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren se annorlunda ut om man gjort det?

Malawiprinciperna har förts in i rovdjursdebatten tidigare. Jag har hört samhällsvetare lyfta fram dem flera gånger. Problemet är att rovdjurspolitiken utformas av den naturvetenskapliga disciplinen. Många av dem har svårt att förstå vad samhällsvetare säger och än mindre acceptera att mänskliga intressen skulle vara lika viktiga som genetik och biologi. Det i sin tur har lett till en situation där svenska rovdjurspolitik har lyckats måla in sig i ett naturvetenskapligt moras av krav och önskemål som inte går att förena med enskilda och gruppers kulturella intressen.

Jägareförbundet har accepterat att många anser att det finns ett egenvärde i att vargen finns kvar i den svenska faunan. Vår vilja att rovdjursstammarna skall begränsas för att tillgodose våra intressen däremot framställs ofta av den andra sidan som orealistiska, egoistiska och rent av som onda avsikter. I själva verket är våra krav fullt legitima. Samhället har en skyldighet enligt Malawi principerna att ta hänsyn till våra intressen. Som rovdjurspolitiken är utformad just nu strider den enligt min mening mot flera punkter i Malawiprinciperna i FN konventionen.

Jag räknar bara upp några uppenbara saker som strider mot principerna, ur ett jaktligt perspektiv. Ni andra får gärna fylla på i kommentarerna, både med andra intressen och fler jaktrelaterade.

–         Bristande hänsyn i vargförvaltningen till löshundsjakten som ett kulturellt arv som har ett egenvärde att bevara
–         Brist på realistiska förvaltningsmål för lodjurstammen som tar hänsyn till lokala och regionala önskemål om rådjursjakt
–         Ingen hänsyn till att en stor vargstam tar en stor del av den avkastning från älg som är viktig för oss som bor och jagar på landsbygden
–         Ingen hänsyn till de ekonomiska förlusterna som redan drabbar eller kommer att drabba markägare till följd av att jaktens värde minskar.
–         Ingen utvärdering av hur vargen påverkar enskilda jägares möjlighet att överhuvudtaget bedriva jakt

 I den inledande meningen står det att avvägningen mellan olika intressen när ekosystemtjänster diskuteras skall vara rättvis. Hur många tycker att kostnaderna för rovdjuren fördelas rättvist idag? En majoritet vill ha många rovdjur, men nästan helt på minoriteters bekostnad. Är det rättvist?

”Ekosystemansatsen erkänner att människan är en del av ekosystemen och poängterar att alla berörda bör vara med när målen för förvaltningen formuleras. Ansatsen lyfter fram att ekosystemen har en viktig funktion när det gäller att producera ekosystemtjänster som vi människor är beroende av”, skriver Naturvårdsverket. Nu är det dags att leva upp till det!

av /104 Kommentarer

Varggenetikens mysterier

•

Fortfarande har det inte kommit något svar på frågan om Naturvårdsverkets förslag till gybs för varg bygger på beräkningar av en avsnörd påhittad population eller på den verkliga Skandinaviska populationen. Allt tyder dock på att det är en påhittad stam som utgör grunden för NV:s krav på nästan en invandrare per år för att nå gybs.

Det är dock uppenbart att många fortfarande inte förstår på vilket sätt detta är viktigt. Jag får frågor om det varje dag. Så jag göra ett försök att förklara, så gott jag kan. Jag är som sagt inte genetiker. Det innebär att jag sänker garden något och vissa kommer inte att vara sena att slå in en rak höger om jag har fel. Men jag tar risken.

Allt handlar om DNA, dvs den genuppsättning vi alla bär med oss. För varje anlag får vi en genvariant (allel) från modern och en från fadern. En del genvarianter är skadliga andra ger livskraft. Så länge en av genvarianterna i paret är bra så spelar det ingen roll att vi också har den skadliga. Det är alltså bra om vi får olika genvarianter från modern och fadern, dvs är heterozygot. Motsatsen är att vi fått samma genvariant från båda föräldrarna, homozigot. Om den genvarianten är dålig riskera vi att dö eller få nedsatt livskraft. Inavel leder till större risk för att vi får samma genvariant från både modern och fadern, dvs större risk för att vi drabbas av effekter av skadliga gener. Så långt är det inget hokus pokus. 

En del av NV rapporten om GYBS för varg handlar om genetisk variation, dvs. hur många olika genvarianter det finns av varje anlag i stammen. NV har bestämt, utifrån krav från bevarandebiologisk expertis, att vi inte får förlora mer än 5 % av den genetiska variationen på hundra år för att nå GYBS. I Art- och habitat direktivet finns inte det specifika kravet angivet, men regeringen har tyvärr valt att överlåta tolkningen av juridiken till naturvetare.
Utifrån den grunden har sedan genetikerna presenterat beräkningar av hur många nya individer som måste komma in i stammen per generation (5 år) för att kunna hålla t ex 790, 380 eller 180 vargar. Upptäckten nu i efterhand är att genetikerna troligen räknat på en påhittad avsnörd population med stor genetisk variation som aldrig varit mindre än 100, 200, 400 eller 800 vargar istället för att räkna på vår Skandinaviska stam som byggts upp från 5 individer. Det är det här som flera har svårt att förstå betydelsen av.

Eftersom genetikerna valt att formulera gränsen för gybs som att vi inte får förlora mer än en viss procent genetisk variation på en given tid har det stor betydelse. Den Skandinaviska vargstammen har byggts upp av fem individer och Grimsö följer utvecklingen av stammens genetiska variation. De tittar på vissa genplatser (loci) i DNA:t. Dessa förutbestämda platser får representera den genetiska variationen. På de 29 genplatser som man studerar fanns 80 genvarianter hos de två första vargarna. Tio procent, dvs 8, av dessa gick förlorade eftersom stammen under 10 år inte var fler än 10 individer. Den nya Gillhovhanen 1991 tog med sig 20 nya genvarianter, två av dessa förlorades fram tills Galven och Kynna vargarna dök upp 2009. De tog i sin tur med sig 24 nya genvarianter plus 2 av de gamla som förlorats tidigare. Den genetiska variationen har alltså på drygt 30 år ökat från 80 genvarianter till 116, med tre nya invandrare. Dessutom har den röda tiken, som ännu inte spridit sina gener, med sig ytterligare 7 nya genvarianter plus två av dem som försvann på 80-talet. Så nu finns 125 genvarianter. Just nu är det alltså 56 procent större genetisk variation i vår stam än det var från början!

I NV:s komplettering till förvaltningsplan för varg har de i sin redovisning av behovet av invandringstakt haft ett givet antal vargar som utgångspunkt som har en påhittad stor genetisk variation. Det betyder, rent matematiskt, att få enskilda vargar kommer att ha en given genvariant, helt enkelt för att det finns få vargar att fördela dem på. Om vi genom jakt håller en sådan påhittad avsnörd stam på en given nivå, t ex 200 djur kommer slumpen att spela en större roll än den gör i vår vargstam med begränsad genetisk variation. Helt enkelt för att varje enskild genvariant finns hos färre enskilda individer i NV:s påhittade vargstam än i den verkliga Skandinaviska vargstammen. Ingen enskild varg kan ju ha mer än två genvarianter på varje plats. Ju fler genvarianter, ju färre enskilda individer finns det att fördela dem på vid en given populationsstorlek.

För att kompensera för förlorade gener krävs invandring. Men eftersom givarpopulationen (den finsk/ryska) i NV:s rapport i grunden har samma genetiska variation som den påhittade måste det till många nya invandraren för att slumpen skall göra att just de har med sig nya gener eller återför sådan gener som vi råkar plocka bort ut vår stam genom t ex jakt. Risken är istället stor att de invandrande vargarna bara tar med sig gener som redan finns i den Skandinaviska, dvs. inte kompenserar för gener som gått förlorade. Det krävs därför många invandrande vargar för att kompensera för dem vi förlorar.

I vår verkliga Skandinaviska stam däremot är genuppsättningen begränsad och många vargar har således samma gener. Det innebär att samma jaktliga uttag som i exemplet ovan inte innebär lika stor risk att en viss genvariant helt försvinner. De är ju fördelade på fler enskilda individer vid samma populationsstorlek som i exemplet ovan. Men framför allt är den stora skillnaden att varje ny invandrare har stor sannolikhet att ta med sig nya genvarianter som ännu inte finns här, just för att vi har mindre genetisk variation än den finsk-ryska populationen. Precis som skett med de fyra senaste invandrarna.

Jag vet precis vilka invändningar som nu kommer från genetikerna och vargkramarna. En stam med begränsad genetisk variation, är inte bra på lång sikt. Det är ju stor genetisk variation vi vill ha. Men se, det är här som genetikerna och alla som drivit sin tes om förlust av genetisk variation trampade i sin egen vargsax. Konsekvensen av att de själva satt upp ett procentuellt krav för genetisk variation för att nå gybs är nämligen att den inte tar hänsyn till den genetiska variationen i sig. Genetikernas krav mäter enbart förändringen av den genetiska variationen. Och ingen kan hävda att Sverige för närvarande tappar genetisk variation. Inte ens en årlig beståndsreglerande jakt skulle vara en risk med den naturliga invandringtakten vi har.

Innan jag skrev det här blogginlägget lyssnade jag på nätet på ett gammalt föredrag av Laikre, jag vill minnas att jag t o m var närvarande. Föredraget är intressant för den som inte kan något om genetik. Men ännu intressantare är att hon faktiskt, som jag ser det, talar för vargjakt. Hon säger några saker som viktiga.

För det första bekräftar hon att 200 vargar räcker (Ne 50) för överlevnad i 100 år, enligt den vedertagna principen och EU:s regelverk. För det andra säger hon att founders (grundarna) bör få möjlighet att sprida sina gener så att deras andel bli proportionell med dem som grundade stammen.  Det kan som jag ser det endast ske om stammen begränsas och invandrarna och deras avkommor gynnas. Visserligen verkar invandrarnas avkommor vara mera framgångsrika än de inavlade, men färre vargar och riktad jakt kombinerat med den förstärkande effekten kommer att snabbare leda till det gynnsam bevarandestatus.

Regeringen och Naturvårdsverket har nu världens chans att återföra svenska rovdjursförvaltningen från Bryssel tillbaka till Sverige där den hör hemma. Rovdjursriktlinjerna anger att genetiskt utbytet motsvarande en varg per generation är tillräckligt för att uppfylla direktivets krav. Det senaste avslöjandet visar att det beslutsunderlag som Naturvårdsverket haft inte är relevant. Vi uppfyller redan, med de senaste årens invandring alla krav som kan ställas för att nå gybs.
Tyvärr är att den här frågan är på väg att falla i ”glömska”, trots att ingen annan kunskap på senare tid ger så tydligt stöd till regeringens mål om ett referensvärde på 180 vargar. Det är en otrolig skillnad mellan en invandrare per generation och en ny invandrare per år för att uppfylla våra juridiska åtaganden mot EU.
Låt inte de krafter som nu försöker dribbla bort den här frågan lyckas. Regeringen och Lena Ek har nu vetenskaplig kunskap bakom sig för 180 vargar och NVs krav på 380 vargar har fallit platt. Den enda anledningen till att NV valde den högre nivån var att de inte trodde på naturlig invandring på 8 individer per tioårsperiod, däremot tror de på 7 under samma tid. Genetisk förstärkning med två nya vargindivider per tioårsperiod kan inte ens de värsta vargkramarna förneka att vi redan har, genom naturlig invandring.

 

av /104 Kommentarer

Jakt i Polen

•

Jag har jagat vildsvin förr, men aldrig skjutit annat än på åtel. När chansen dök upp att få jaga i Polen, tvekade jag inte en sekund. Äntligen skulle jag få uppleva en riktig drevjakt på vildsvin.

Mina jaktkamrater var från Sverige, Frankrike, USA, Tyskland och England. Redan första kvällen utmanade fransmännen oss svenskar. Inte bara jaktkung skulle utses utan det skulle bli landskamp, med tre lag. Fransmän, svenskar och resten av världen! Nu kanske man inte skall tävla just i jakt, men på kontinenten och givetvis även i Polen utses alltid en jaktkung vid en högtidlig ceremoni vid jaktdagens slut. Det är inte bara antalet fällt vilt som avgör vem som blir jaktkung, att t ex fälla en kronhjort medan andra skjuter flera vildsvin gör hjortskytten till jaktkung. Viltet har alltså olika status och de läggs efter ”rang” på viltparaden.

Jag måste säga att tempot och organisationen imponerade. Vi hann med 8-11 såtar per dag och det var vilt i alla. Sista dagen såg jag själv 55 klövvilt i de olika dreven. Tyvärr hade vi otur med vädret. Inte under själva jakten, det var perfekt. Men även i Polen har det regnat hela hösten så majsfälten var oskördade och huvuddelen av vildsvinen gömde sig i dem. Det är omöjligt att få ut vildsvin ur ett 50 hektars majsfält. En synnerligen intressant lärdom, som kan vara bra att känna till, är ersättningssystemet för viltskador. Precis som i Tyskland måste jakträttshavarna ersätta skador på gröda. Den som tycker att det låter som ett bra system skall fundera på följande. Det visade sig att det var tyskar och holländare som odlade majsen i området där jag jagade. År med dåliga priser på majs bryr man sig inte om att skörda, de nöjer sig med ersättningen för viltskadorna! Jordbrukare kalkylerar alltså med att det skall finnas så mycket vilt att de får stora skador som ger intäkter! Det måste betyda att jordbruksmark är mest attraktiv där viltstammarna är som störst. Dessutom gäller ersättningen alla skador t o m sista oktober. Perfekt om det blir en regnig höst. Tänk er det scenariot i t ex Södermanland. Jag hoppas att översättningen från franska inte blev fel, men så uppfattade jag budskapet.

Vi svenskar har en del att lära av deras drevjaktsupplägg. Men även polackerna skulle må bra av att ta till sig lite av det vi prioriterar. Framför allt tänker jag på eftersöken, där har vi i Sverige otroligt mycket att lära ut. Vår jaktetik, i den delen, är vida överlägsen. Säkerheten är något som vi istället kan lära oss av. Jag har aldrig varit på en älgjakt i Sverige där man står med ryggen mot såten, givetvis delvis beroende på att vi har stora såtar. Men här var det endast tillåtet att skjuta vildsvin och räv inåt i såten och på högst 40 meters håll så att skotten gick marken. De högre hjortdjuren fick enbart skjutas när de passerat ut ur såten. Hur många hundförare har inte upplevt långhållsskytte rakt in i svenska såtar. Stående skog är inte kulfång!

När jag som boende och jagande i Värmland upplever de vilttätheter som finns i Polen påminns jag om vilken viltöken det börjar bli här till följd av överstora rovdjursstammar. Visst, det finns motsvarande vilttätheter i andra delar av landet, t ex i Södermanland. Men den som rör sig i markerna i skogsbygderna i Mellansverige inser varför jägarkåren är förbannad. Det finns snart inget kvar att jaga och det som vargar och lodjur inte tagit vill skogsbruket att vi skall skjuta. Vilttomma marker verkar vara målet.

Hur det gick för mig? Jo, jag sköt en räv, ett rådjur, tre vildsvin och en kronhjort.

av /16 Kommentarer

Genetiker med egen vargagenda!

•

På vägen till jobbet i morse hörde jag Ryman och Laikre i Ekot, genetiker vid Stockholmsuniversitet, kritisera vargpolitiken. Det är samma genetiker som jag skrev om i mitt förra blogginlägg, ”Varggenetik bluffen avslöjad”. Lite naivt trodde jag att avslöjandet, att de gett ett rätt svar men på fel fråga, skulle få dem att undvika att politisera sina uttalanden. Men oj så fel jag hade.  

I Ekots nyhetssändning säger de att regeringens planer på att skjuta en del de mest inavlade vargarna är fel. Laikre säger, ” även om individer kan vara inavlade kan de ha genetiskt material som är värdefullt, det är att äventyra den här populationens framtid. Risken är att vi plockar bort genetisk variation som är helt central för den här arten på sikt, som vi inte vet om nu för vi kan ju inte förutsäga vilken genetisk variation som kommer att vara värdefull på sikt”.  Ryman säger, ”en hotad population gynnas av en hög numerär, det är alltid bättre att vara många än att vara få”.

Det är ungefär lika relevant som att säga att PSG har större chans att vinna sina fotbollsmatcher om de har 22 dåliga spelare än 11 av världsklass, för om de åker högsta divissionen och ner i gärdsgårdsserien kan ju nån medelmåttig beknäckare göra skillnaden! PSG trodde mer på att köpa Zlatan och ett antal världsspelare till. På samma sätt är det med vargenetiken. Planen är att ”köpa in” vargar med bra genetik istället för att ha inavlade vargar som är närmare släkt med varandra än avkommor från helsyskon parning. Just den detaljen undvek Ryman och Laikre att nämna i radioinslaget. De ”glömde” också att nämna att den genomsnittliga inavelsgraden hos avkommor har sjunkit med 20 % på 6 år och att den genetiska variationen har ökat med ca 50 % sen vargarna återkom till Sverige.

I dagens uttalande finns inget fel i sak, men att undanhålla viktiga delar av sanningen är det samma som att ljuga. De båda vet mycket väl att vargpolitiken förutsätter genetisk förstärkning. Men inte alls i den omfattning de hävdar! Om deras egna beräkningar vore riktiga borde den genetiska variationen i den Skandinaviska vargstammen ha minskat istället för att ha ökat med ca 50 %. Invandringstakten har ju varit mycket lägre än den de hävdar krävs för att inte förlora genetisk variation. Det är tyvärr uppenbart att två av Sveriges ledande genetiker fritt får driva en egen agenda. Den synnerligen viktiga frågan om de, som underlag för NV beslut, har beräknat framtida förlust av genetisk variation på en teoretisk stam eller på den verkliga Skandinaviska vargpopulationen har vi fortfarande inte fått något svar. Media verkar inte heller vilja ställa frågan till dem.

Argumenten för vissa genetiker och alla som av ideologiska skäl vill ha många vargar börjar tryta. Vi har på vetenskaplig grund lyckats slå sönder alla deras argument, nu senast kravet på mängder på invandrare. Nu tar de till det sista halmstrået, att kräva genetisk variation som den här vargstammen aldrig har haft. Jag är rädd att vissa tjänstemän på naturvårdsverket kommer att driva den linjen, en intervju av JoJ tyder på det. Men vi kommer ALDRIG att acceptera att enskilda tjänstemän får fortsätta att ha lekstuga på vår bekostnad. Det finns INGA juridiska eller biologiska krav kvar som är viktigare än de människor som drabbas av en stor vargstam. Sverige uppfyller alla juridiska, ekologiska och genetiska krav med 200 vargar i Skandinavien och en invandrare per generation. Det är hög tid att plocka bort ekosoferna från vargfrågan. Våra politiker är valda att representera befolkningen, inte vargarna, och tjänstemännen skall enbart verkställa deras beslut inte driva egen agenda. Majoritetens vilja är en liten men frisk vargstam!

av /74 Kommentarer

Varggenetik bluffen avslöjad!

•

Igår hade jag ett långt samtal med Naturvårdsverket. Jag framförde återigen kritik mot deras slutsats i förvaltningsplanen att det behövs 380 vargar istället för 180 för att nå gybs, trots att en ny varg extra per tioårsperiod ger samma bevarandestatus för vargen. Den stora skillnaden är att vi som skall ta kostnaderna slipper 200 vargar! Svaret från NV var att en sänkning av stammen från dagens officiella siffra drygt 300 vargar till 180 skulle kunna leda förlust av genetisk variation. Jag invände intuitivt att förlusten av eventuella förlorade gener mer än väl kompenseras av att det kommer in 8 nya vargar per tioårsperiod. Det retar mig är att jag inte redan då insåg hur fel ute naturvårdsverket och delar av Skandulvrapporten är. Men jag har som så många andra låtit mig luras av att de ”untouchables”, Laikre och Ryman, som har fått monopol på varggenetiken.

Senare på dagen fick jag ett mail från genetikprofessorn Dag Lindgren. Han bifogade ett utkast till blogginlägg som han avsåg att publicera idag, lördag. Jag började inse att det fanns ett viktigt budskap som alla har missat. Genetikspöket är avslöjat!
Fortfarande var jag osäker på vad Lindgren exakt menade så jag kontaktade Olof Liberg och bad honom läsa utkastet till blogginlägg. Liberg förstod genast vad Lindgren menade! Lindgren menar att den del i Skandulvrapporten som bygger på data från Stockholms universitet är rappakalja!

Felet är så uppenbart och graverande att man undra hur det har kunnat passera rovdjursutredningen, den internationella expertgruppen, NV:s experter, Skandulv, mig själv och alla andra. När Ryman och Laikre beräknat förlusten av genetisk variation över en hundra årsperiod har de INTE räknat på den svenska vargstammen som byggts upp av 5 individer till dagens nivå och med sin begränsad genetiska variation. De har istället utgått från en fiktiv population på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation. Det är förklaringen till varför det enligt naturvårdsverket krävs så många invandrare för att inte förlora mer än 5 % av den genetiska variationen på hundra år. Vad NV därmed kräver är att vi inte skall förlora genetisk variation som vi aldrig har haft. Verklighet borde också ha lett till att varningsklockorna ringde. Vi har fått i 5 genetiskt effektiva individer på 30 år. Den genetiska variationen borde därför enligt Laikre och Rymans beräkningar ha minskat. I verkligheten har den nästan ha fördubblats. Som Lindgren skriver, NV har fått rätt svar, men på fel fråga! F-n vad det retar mig att jag inte hittade felet själv, jag argumenterade för det utan att förstå varför! Men jag är i gott sällskap.

Kan Dag Lindgren ha fel? Själv säger han att han med 99% säkerhet har rätt. Jag är inte genetiker, men är naturvetare som brukar förstå samband mellan olika värden. Min intuitiva känsla är att Lindgren givetvis har rätt. Det är omöjligt att det skall behövas nästan en ny effektiv individ per år för att inte förlora mer än 5 % genetisk variation i dagens stam. Det kommer ju i så fall in fler nya vargar per tioårsperiod än det gjort de senaste trettio åren! Dessutom innebär det, om jag förstår saken rätt, att givarpopulationen inte alls behöver vara så stor som det sägs, eftersom den har betydligt större genetisk variation än den skandinaviska. I Laikre och Rymans beräkningar är den genetiska variationen i givar och mottagarpopulationen lika stor!

Jag kom som vanligt hem från jobbet, en fredagskväll, med telefonen vid örat. Alla som inser vidden av det fel Lindgren hittat och jag nu skrivit om förstår att telefonen gick varm. Fredagsmyset fick vänta en stund. Men min sambo är väl värd den bukett rosor jag köpte åt henne för att hon står ut med att leva med en person som ständigt pratar älg, varg, genetik och annat som rör jobbet. Rosorna står i vasen framför mig som ett minne av en bra dag. Taggarna kanske jag skickar till någon lämplig person när väl buketten vissnat. En stor bukett borde även skickas till Dag Lindgren som såg det vi andra missade.

 

P.s. Jag åker i morgon, söndag, på jaktresa till Polen. Det är förklaringen om ni inte får era kommentarer publicerade. D.s.
av /44 Kommentarer

Det är synd om dem som inte är jägare

•

Så var det dags igen. Överallt runt omkring mig beklagar sig unga som gamla över att det är grått, mörkt och kallt. Och nu till och med snö… BURR! ”Man borde flytta söderut” samsas med påståenden som ”Jag ser då inte bara nackdelar med klimatförändringarna…”. Själv njuter jag bara, men har lärt mig att utåt lägga litet band på min glädje över årstidernas växlingar. Annars händer det nämligen inte sällan att icke-jägarna blir ännu mer uppretade. Vilket knappast kan vara nyttigt för dem, och dessutom blir de sura på mig...

Hällregn är för all del inte roligt. Men finns det egentligen något negativt med en riktigt grå novemberdag, då fukten hänger i luften och får alla ljud att bli dova? Själv känner jag starkt hur skogen kallar sådana dagar, kanske nästan mer än om vädret är soligt. Säkert beror det i stor utsträckning på att jag jagat mycket på hösten, vilket gör att jag förknippar höstväder med något positivt. Samma sak gäller snöfall. Visst kan det vara träligt att ploga gårdsplanen för femtioelfte gången, men varje snöfall innebär spårsnö… och i bästa fall upplega. Vilket i min värld uppväger alla eventuella nackdelar.

Jag var helt fiskegalen under min uppväxt, men inte särskilt intresserad av isfiske. Jag minns därför väl hur jag tyckte att snö, men framför allt is, var ett elände som begränsade mitt fiske. Jag minns även en ahaupplevelse runt 15-16, då jag började jaga på allvar. Plötsligt fanns det något minst lika intressant att fylla vinterhalvåret med. Sedan dess uppskattar jag alla årstidsväxlingar, vilket närmast känns som en ynnest när alla andra beklagar sig.

Få om några andra tillbringar lika mycket tid i skog och mark som vi jägare, och vi gör det i ur och skur. Flera undersökningar av svenska friluftsliv har lyft fram detta och de självklara positiva effekterna på jägarnas hälsa. Personligen tror jag dock att man kanske underskattat betydelsen för den mentala hälsan. Utöver att jakt samtidigt är både spännande och avstressande, så tror jag det för många även en ger en mer positiv syn på vårt klimat i vardagen. Så funkar det i alla fall för mig.

Det är synd att inte fler är jägare. Då hade fler kunnat njuta i fulla drag av en grå novemberdag. Eller av den första morgonen i slutet av sommaren då morgonluften äntligen känns kall och klar… Det är dock aldrig för sent att börja jaga!

Och som ett tecken från ovan faller de första flingorna, just som jag satt och funderade på en avslutande mening. Och jag ler därmed brett… inte minst som snålblåsten gör att jag kan smyga tyst.

av /13 Kommentarer

SNF, WWF och SRF sprider osanningar

•

Så var cirkusen igång igen. Svensk vargförvaltning skall skötas av en miljökommissionär i Bryssel tycker SNF, WWF och SRF. Undar vad vargkommitten skall diskutera på kommande möten?
Hur som helst är det intressant att studera deras brev till kommissionären. Lögnerna är häpnadsvärt många! Jag orkar inte översätta deras påståenden men kommenterar på svenska. Man kan ju hoppas att kommissionären regelmässigt översätter min blogg! 

A national ceiling of 180 wolves can never be in conformity with the Habitat Directive’srules on favourable conservation status. A decimation of about 40 per cent of the population censused last winter will threaten the fragile population. Even in a hypothetical future with a wolf population in genetically perfect condition, such a limitationwould seriously endanger the population, in particular in a long-term perspective, due to higher vulnerability to diseases, poaching, traffic accidents, nativity variation and other random events.

Lögn! Eftersom frågan handlar om att sätta referensvärde (gybs) enligt artikel 17 anvisningarna så är 180 vargar ett golv för vargstammen. Men det finns inget formellt hinder vare sig i direktivet eller riktlinjerna mot att golvet också blir förvaltningsmål, dvs tak.
Lena Ek har dessutom aldrig sagt att vi skall ner till 180 vargar redan i vinter. Att skriva som de gör är ett sätt att medvetet vilseleda kommissionären och möjligen inger det också falska förhoppningar till de drabbade. Jag önskar att det vore sant, men det är lögn!
Dessutom kräver inte EU kommissionen mer än en invandrare per generation för att nå gybs. Att inte regeringen och NV insett det är obegripligt. Istället målar vi in oss längre och längre in i ett hörn.
De bortser också helt från sårbarhetsanalysen som just tog höjd för sjukdomar, tjuvjakt m.m Vetenskap är enbart bra om den stöder deras sak. Om inte låtsas de som om den inte finns. Shame on you!

The statement on 180 wolves is not founded on sound scientific ground and was recently expressly considered as unreasonable by the SEPA in the light of actual difficulties to realize the effective immigration needed. SEPA specifically stated this in its recent addition to the wolf management plan released 19th October.

Lögn! Det skiljer en enda invandrad utsatt varg mellan Naturvårdsverkets förlag och Lena Eks! Hur den ena vargen kan vara skillnad mellan vetenskap och det som inte är det är obegripligt och endast ful retorik.

The Swedish Environmental Protection Agency itself proposed a minimum of 380 wolves in Sweden, just a few hours before being contradicted by the Environment Minister. SEPA’s proposal is based on two absolute prerequisites: First, that 20 genetically unrelated wolves will be incorporated into the population as of 2014 (decided by Swedish Parliament). Secondly, that thereafter at least 3.5 genetically unrelated wolves migrate into the population per every five-year cycle.

Lögn! Det bygger på samma grund, men med olika ambition för den genetiska förstärkningen. Det som skiljer är att NV struntar i de drabbade medan miljöministern ser möjligheter att ta hänsyn till oss som drabbas!

This should be seen in relation to the fact that in the previous three years, since the attempts to achieve genetic reinforcement were required by the Swedish parliament, not one single wolf has been added to the population. The Swedish government still hasn’t been able to reinforce the Scandinavian wolf population with new wolves from abroad to improve the poor genetic status.

Lögn! Flera vargar har flyttats just i syfte att stärka genetiken. Ingen förutom de klagande, inte ens kommissionen, har t ex missat att en röd varg har flyttas tre ggr. Hon finns dessutom kvar och allt tyder på att hon har en partner.

The present rate of effective immigration is 5 wolves in total since 1983. This corresponds to a rate of 5 wolves in 29 years. The target set by SEPA must therefore be consideredhighly implausible.

Lögn, eller åtminstone vilseledande. Tre vargar har vandrat in sedan 2007. Det ger drygt en varg vartannat år. Men den som vill ge skenet av problem väljer tidsperiod som de klagande.

Furthermore, both SEPA’s and Ms Ek’s proposals are in stark contrast to the findings of an International Panel of experts on conservation biology employed by the latest Swedish Large Carnivore Inquiry, as well as to the recommendations of leading national scientists on population genetics. According to these scientists, an isolated population, to be long-term viable, must be in the order of several thousand animals, and preferablybe shared between several countries. In a science-based scenario, providing other countries (Norway, Finland, Russian Karelia) take their fair area-based share, a figure of 700 wolves was presented for Sweden by the international expert panel referred to above. We will provide a more in depth analysis of these figures, as well as further suggestions for favourable conservation status for Swedish wolves, on November 6th when we meet with the Commission at DG XI.

Sant, men inte relevant. Expertgruppens ställningstagande bygger inte på data från den Svenska populationen utan bygger på allmänna “önskemål” inom bevarandebiologin. En synsätt som innebär att man struntar i vetenskapligt data från den berörda populationen och gör forskning onödig. Dessutom kan man fundera på hur Finland kan sätta 200 vargar, Slovenien 50 vargar och Frankrike 150 vargar som gybs om Sverige tvingas ha 700! De klagande underkänner svensk vargforskning och data från samma genetiker som de tidigare använt sig av. Nästan komiskt.

 

No wolf cubs from zoological parks have yet been transferred to wild wolf packs. According to representatives of the Swedish Association of Zoological Parks, Swedish parks today keep two breeding pairs that can produce offspring suitable for release into the wild. If present problems can be solved, it is estimated that genetic reinforcement with wolves from zoological parks – at the best – can be realized by 2016, assumingeverything works perfectly according to plans. This will not, however, result in more than a rather insignificant reinforcement.

Sant! Det tar tid, men så har väl ingen sagt att det är bråttom! Det enda som är bråttom är att ta hänsyn till oss som drabbas. Däremot har de klagande bråttom med att stjälpa alla försök till att normalisera vargförvaltningen.

The conservation status of the Swedish wolves is still unfavourable. The inbreeding coefficient is still too high, the population number too low and the population is still isolated and severely restricted to exist in only a part of the natural population range (the latter a problem that neither the minister not the SEPA has dealt with at all).

Lögn, eller åtminstone början till en lögn. Det finns inget krav i direktivet på att varg skall finnas överallt i sitt naturliga utbredningsområde.(se anv, till artikel 17 rapporteringen sid 17 sista stycket)

The ban on wolves in most of the northern half of the country has not been abolished, which means that most wolves appearing in this area are shot, and any attempts to formpairs and reproduce are effectively stopped.

Sant, det skall bli spännande att se om kommissionen tar kampen mot ursprungsbefolkningen. Dessutom har EU beviljat undantag för varg i hela det finska renskötselområdet.

The decisions about a national ceiling of 180 wolves and a renewed license hunt on wolves have not been part of the discussions in the numerous consultations held by the government. Despite our participation in the new Swedish Wolf Committee and a number of stakeholder meetings organised by the Swedish authorities, no information what so ever about a new set ceiling of 180 wolves had reached us before the Friday’s statement.
On the contrary, the Wolf Committee had a meeting on the 17th of October, when no information at all was given by the government.

Lögn eller åtminstone nästan! Alla visste att NV fick uppdraget av Ek att sätta värde för gybs. NV presenterade två siffror, 180 och 380. NV förordade 380 men Ek som ansvarig minister valde 180. INGEN fick veta siffrorna i förväg och man kan fundera över om de låtit bli att klaga om de fått information en dag tidigare!

No acceptance for reinforcements of the wolf population among the hunter organizations has been achieved. On the contrary, the hunter organizations have abandoned the agreement with the Swedish Government. One of them has recently even suggested zero tolerance for wolves in nature.

Lögn! Ingen annan organisation, speciellt inte på bevarandesidans har ägnat en enda timme åt förankringsarbete. SJF däremot mötte 2000 jägare/markägare 2010 och 2011. Sen valde regeringen att lämna uppgörelsen pga att naturvårdsorganisationerna valde att stoppa nationellt självbestämmande till förmån för tjänstemanna styre långt borta I Bryssel. SJF kan knappast förväntas fortsätta som om inget hänt. Däremot har vi inte stängt dörren för framtida delaktighet, men det förutsätter att kommissionen inte återigen stänger dörren för svensk förvaltningsmodell.

Any form of wolf hunting (other than protective hunting with reference to Article 16 1.b) must be seen in light of factual circumstances and in relation to that there is no effective and confirmed solution to the genetic isolation problem in place. The idea proposed by Ms Ek to employ a form of hunting with the purpose of cleansing of wolves with high inbreeding coefficients must be considered a high risk experiment, detrimental to the wolf population, in particular in absence of a proven strategy to connect the Swedish wolves with the Finnish wolves on a long term basis.

Sant! Man måste se till verkligheten! Men inte den verklighet de vill beskriva. De drabbade betalar för vargstammens med livskvalitet, förlorade jaktmöjligheter, dödade tamdjur och enorma belopp i kronor och öre.
Att nya gener har större genomslag i en mindre population kan jag överhuvudtaget inte förstå hur de kan ifrågasätta. Men som jag sagt tidigare, det är inte lösningar de söker. De vill enbart tvinga på landsbygden många vargar! Kosta vad det kosta vill, det är inte deras medlemmar som betalar!

av /23 Kommentarer