Jägarbloggen

Så känns det att döda ett djur

Foto: Magnus Rydholm

Foto: Magnus Rydholm

Jag hade väntat på att få frågan, av någon som ville lyssna på svaret. Och detta är min förklaring. Du har kanske en annan?

– Hur känns det att döda ett djur, frågade han helt utan baktankar. Han var uppriktigt intresserad.

– Det är en väldigt intressant fråga. Men det tar en stund att förklara. Är du intresserad av lyssna några minuter, frågade jag tillbaka.

Jo, han ville veta. Och jag började förklara. Men det kändes fel att börja med skottet. Eftersom jag inte känner en enda jägare som går ut i skogen för att döda djur – utan för att jaga – handlade det om att sätta skottet i ett perspektiv som han förstod, han som aldrig hållit i ett vapen eller knappt träffat en jägare. Det krävdes att börja från början.

– Jakt är för mig en livsstil. Året runt är jag en jägare, oavsett om jag jagar eller inte. Att vara jägare är något som jag tycker är fint, det är stolthet förknippat med det. En jägare älskar djur, natur och tar ansvar för helheten. Och han, eller hon, gör detta året runt. Det handlar om aktiv natur- och viltvård.

– Vet du hur många djur den genomsnittlige jägaren skjuter per år? Cirka ett djur. Hur mycket tid lägger jägaren ned? Jo, alltifrån några dagar till i stort sett all ledig tid. Samtidigt satsar vi stora pengar på utrustning, viltvård, skytteträning, hundar, slaktutrustning med mera. Vi betalar för att allt vi gör. Från jaktarrende till jaktkortsavgift.

– Som du kanske förstår är det inte dödandet av ett djur per år som driver oss till att lägga ner så mycket pengar och tid, även om man ibland hör vissa personer – som inte jagar – påstå detta. Det finns istället något annat. Och det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är, eftersom det skiljer sig från person till person.

 

Jag förklarade att anledningen till att man jagar har förändrats. För långt tillbaka sedan var jakten ett sätt att få mat. För 30 år sedan svarade nästan alla att det handlade naturupplevelse, avkoppling och gemenskap. Men idag finns en oerhörd stor spännvidd på vad det är som får människor att jaga. Det kan vara alltifrån andliga värden till naturligt producerat kött. Orsakerna har blivit många fler.

– Nu börjar jag närma mig svaret på din fråga. Som du förstår så skjuter vi inte så ofta. Men vi ser djur nästan var enda gång vi är i skogen. Men vi avstår skott för att det kan vara ett dåligt läge, fel djur, säkerheten inte var uppfylld eller för att vi inte ville skjuta.

Sedan berättade jag om upplevelsen att stå på pass, känna lukter, se fåglar, insekter och höra hunden, känna spänningen växa. Hur kroppen reagerar när djuret närmar sig.

– I denna situation skärps dina sinnen. Du kan inte tänka på något annat. Din koncentration är helt riktad mot en enda sak – jakten. Din syn, din hörsel, känseln, luktsinnet, allt är på topp. Du är medveten om allt du gör och hur du rör dig. Detta skapar en närvarokänsla som är väldigt stark och intensiv. Du känner dig väldigt nära naturen, som en del av den.

– Om djuret väl kommer fylls din kropp av adrenalin. Hjärtat slår fortare. Upplevelsen är så stark att du nästan kan ta på den. Din uppgift blir att kontrollera dina känslor och intryck. Välja ut det perfekta läget.

– Och det här är inte enkelt. Ju mer du tänker, desto svårare blir det. Det är därför många nybörjare har svårt att få bra lägen i början. När du har jagat ett tag så hamnar du i något som kan liknas vid ett tunnelseende. Det finns bara en sak i världen just då. Det är du och djuret. Och så måste det vara för att du ska kunna prestera på topp. Skjuta ett skott som dödar snabbt, utan lidande för djuret.

Han lyssnade intensivt och ställde då och då motfrågor. Han nickade när han förstod, rynkade ihop ansiktet när han inte kunde koppla ihop orden med den betydelse som jag lade in.

 

– Allt jag gjort under året har varit förberedelser för cirka en sekunds arbete, att krama av avtryckaren när jag har ett perfekt läge. I den situationen finns inga tankar i huvudet. Det är helt tomt. Koncentrationen är så intensiv att det inte finns utrymme till något annat.

– Men när skottet har träffat, bytet gått omkull, då kommer tankarna. Och det är också väldigt många känslor som blommar upp i kroppen. Lycka, glädje, vördnad och respekt för det fällda djuret, men också en hel del vemod eftersom jag dödat ett vackert djur. Och allt kommer samtidigt. Ibland känner man sig också helt utmattad eller tom.

– En del människor har svårt att förstå varför vi känner glädje i ett sådant ögonblick. Men vi har upplevt spänning, 100-procentig koncentration och känt oss avkopplade från allt annat i livet, och samtidigt avslutat jakten på ett perfekt sätt. Målet är uppnått. Då blir man glad.

Han sa sig förstå. Men jag fick ändå känslan att han tyckte det där med glädje var lite konstigt för honom.

– Varför blir fotbollsspelare glada när de gör mål? Varför känner en företagsledare lycka efter ett bra bokslut? Varför blir en botaniker entusiastisk när han får se en ny art? Jo, jag tror allt handlar om att nå målet, att lyckas med det man vill uppnå. Men utan att veta exakt så tror jag jaktglädje också har inslag av primitiva känslor. Jagat är något vi gjort sedan människor började äta kött. Och förmågan att skaffa mat har varit lika betydelsefull som att kunna föröka sig. Skulle du lyckas överleva och föra vidare dina gener var du tvungen att behärska bägge delarna.

– När du väl börjat jaga vill du uppleva denna intensiva spänning och koncentration igen. Så det är inte skottet i sig – dödandet – som lockar, det är upplevelserna i skogen. Jakten gör nämligen något med dig. Den väcker känslor som du annars inte känner. Dessa är verkliga och sätter maten, naturen och livet i ett sammanhang. Jakten ger upplevelser och närvarokänslor som fyller dig med energi. Det är därför vi jagar, och då har jag inte ens nämnt viltköttet och vilken känsla det är att servera något man själv skördat.

Han nickade. Budskapet hade gått fram.

654 Shares

, , , , , ,

10 svar till Så känns det att döda ett djur

  1. Anders Hermansson 2015-03-03 kl. 13:00 #

    Magnus Rydholm lämnar ett långt svar på frågan: ”Hur känns det att döda ett djur”? Det är möjligt att hans åhörare tog till sig ”budskapet”, men jag är övertygad om att detta budskap inte går hem hos allmänheten. Orsaken är att i princip alla människorna känner till att vi som art är allätare, och äter levande och döda djur och växter. Alla människor dödar därför direkt eller indirekt ett antal djur. Hur det känns att döda ett djur är självklart olika för olika människor och beror på situationen. Men att jämt och ständigt älta frågan om ”varför skall vi döda djur” är att hela tiden föra striden på den egna planhalvan. Den fråga som är alltmer angelägen att ställa till vår tids totalitära miljö- och klimatrörelse är: Hur känns det att vilja döda en stor del av mänskligheten? Detta är ingen ny fråga, och det är heller inte en fråga tagit ur tomma intet. Före kriget drevs ett stort rewilding-projekt av bröderna Heinz och Lutz Heck. Nu pågår flera i Europa, till exempel Oostvaardersplassen. Då som nu var målet för rewilding att återskapa en pleistocenliknande fauna, samt att enskilda inte skall äga mark. Jag skall nämna några: Arne Næss (1973) förespråkade en kraftig minskning av antal människor. Dave Foreman (en av Earth First grundare) skrev att hans tre huvudsakliga mål var att reducera antal människor till ca 100 miljoner, att förstöra all industriell infrastruktur och återskapa den vilda naturen över hela världen. Maurice Strong (UNEPs förste generalsekreterare och ledande klimatalarmist) skrev att planetens enda hopp var att alla industrialiserade civilisationer går under, och att det är vårt ansvar att se till att så sker. Drottninggemålen prins Philip (grundare WWF) sade att om han skulle reinkarneras så önskade han att bli återfödd som ett dödligt virus i syfte att lösa problemet med överbefolkning.
    En totalitär miljö- och klimatrörelse med målet att kraftigt reducera antal människor ser inte våra känslor inför att döda enstaka djur som intressant överhuvudtaget. Frågan är endast ett vapen, se till exempel Al Gore och FNs Agenda 21.

  2. Våge Hagelberg 2015-03-02 kl. 13:41 #

    Människans dödande av djur under jakt är tveklöst ett av de mest humana sätten att döda som finns naturen. Att på ett humant sätt ta av det överskott som naturen ger, vad kan vara mer naturligt? Ur detta perspektiv är den svenske jägaren ett föredöme.

    För övrigt är sambandet, inte äta kött och icke delaktig i dödandet av djur, inte enkelt.
    Produktion och transporter kommer alltid att orsaka att djur dör, oavsett det är mat eller annat.

  3. MartinJ1 2015-03-02 kl. 11:21 #

    Bra skrivet Magnus!

    Döda ett djur är fullt naturligt och att man som jägare gör det själv är inget att skämmas för utan något man skall vara stolt över. Att vara rädd för döden blir bara en förnekelse för att människan är omnivor dvs blandätare likt björnen. Lever man i förnekelse kommer man alltid kännas att något saknas och känna en avundsjuka mot de som lever som jägare men i hemlighet likt Staffan se upp till oss jägare 🙂

  4. Björn Isaksson 2015-03-02 kl. 10:26 #

    Staffan, ditt svar på artikeln är ju ganska typiskt för en jakthatare. Jag skulle vilja att du utvecklade dina ord lite grann.
    Din syn på saken förutsätter nämligen att du inte äter några animaliska produkter över huvud taget, om det är så, kan jag förstå din åsikt.
    Då skiljer sig våra åsikter åt på ett fundamentalt plan, jag anser att vi kan döda för att äta, det gör inte du.
    Att slänga sig med ord som ”mördare” kräver att man förklarar sin synpunkt lite mer i grunden än vad du gjort i ditt inlägg.
    Din jämförelse med IS är direkt oförskämd, deras syn på andra människor är enbart barbarisk.
    Din syn på jägare är inte helt olik deras syn på exempelvis kristna, är du så hatisk?

  5. Magnus Rydholm 2015-03-02 kl. 09:07 #

    Staffan: Hobby eller inte. Ska vi äta kött måste någon avliva (döda) djuren. En jägare tar ansvaret för att göra det själv, köper du kött så låter du någon annan att göra det. Kan inte se att det är bättre.

  6. Staffan 2015-03-02 kl. 08:32 #

    otroligt vidrig läsning. Vad händer när andra människor (ex.IS) känner samma glädje, nöjdhet ned att inte ha skapat lidande osv. i att skjuta människor. Bara för att vi inte förståeligt djur tänker, känner och relaterar till livet så ger det oss inte rätten att mörda dom!! Blir upprörd över att en person kan få ha slakt och avlivning som hobby, utan att skämmas. Du har mördat en varelse, vad händer den dagen andra varelser anser rasen människa som ett släkte utan känslomässiga värden och ett lämpligt villebråd?

  7. Stockholmaren 2015-03-01 kl. 23:01 #

    Allt detta plus den trevliga gemenskapen man har då man inte jagar ensam utan med vänner i jaktlaget. Ett teamwork där man har olika roller men jobbar mot ett gemensamt mål och får möjlighet att ”snacka skit”.

  8. Tommy Olsson 2015-03-01 kl. 17:26 #

    Magnus
    en utmärkt beskrivning
    för mig som jobbar med jakthundar är också lyckan att få se o höra hur hundarna klarar
    att göra ett bra drev att dom klarar ställa älg eller gris
    o att dom gör fantastiska eftersök.

    Naturligt vis känner man glädje när man lyckats fälla villebrådet.utan att tillfoga onödigt lidande
    lycka o glädje kommer lika spontant när man låter bli att skjuta fast det varit enkelt

    Jag satt 4 timmar o väntade på bock i Augusti såg en fin bock som jag inte kom åt
    när jag gick hem går jag på en vacker fyra taggare som betade i ett havre fält
    avståndet var ca 12-15 m jag stod stilla o han granskade mig noga när jag stod på en stengärdsgård han såg mig tydligt jag talade stilla till honom men han blev inte rädd han bara vred huvudet lite på sned, ca 15 minuter stod vi där och jag fick aldrig tanken att skjuta honom Jag kan fortfarande känna lycka o glädje över det mötet

  9. Gustav 2015-03-01 kl. 13:15 #

    Riktigt bra och pedagogiskt skrivit! Kunde inte sagt det bättre själv, håller med vartenda ord och känner igen vartenda ord och känsla du beskriver, du har verkligen träffat mitt i prick!

  10. Andreas 2015-03-01 kl. 11:48 #

    Fantastisk beskrivning, är en typisk genomsnittsjägare och jag känner igen mig i vartenda ord!