Jägarbloggen

Är vårt beteende en del av problemet?

Jagare2 MR

Satt igår framför tv:n och lät tankarna flyta iväg. Och hur gärna jag än ville kunde jag inte medvetet styra dem mot något upplyftande eller roligt.

När man ingår i en ledningsgrupp försöker man alltid att läsa in trender och beteenden. Det handlar om att se såväl möjligheter som risker.

En trend som är riktigt stark i samhället just nu är den individualistiska, vilket innebär att vi blir allt mer självcentrerade. Våra bedömningar och personliga intressen får allt större genomslag i våra bedömningar. Frågan: What’s in it for me, ställs medvetet eller omedvetet i allt vi gör och våra val.

Denna trend har slagit hårt mot ideella organisationer och föreningar. Få betalar in en medlemsavgift för att föreningen gör något bra, för orten, ungdomen eller samhället. Istället kommer frågan: vad får jag ut av detta? Ifall jag inte hittar något som ger mig personligen eller min närmsta familj någon direkt nytta så väljer man att stå utanför.

Det har också gått så långt att man till och med aktivt börjar motarbeta och baktala föreningar som inte ger ett direkt värde tillbaka. Man hyllar också friheten och valmöjligheterna att stå utanför. De större värdena (en ungdomsverksamhet på orten eller samhällets förståelse och acceptans) negligeras till förmån för relativt små direkta värden.

När det gäller jakt behöver man inte gå längre än till webben eller sociala medier för att se att Svenska Jägareförbundet och alla andra intressenter i jaktvärlden får kritik och ifrågasätts av många människor. Även jägare emellan är tongångarna hårda. Olika intressen inom jakten ställs emot varandra. Vår blick riktas alltmer mot det självklara för mig, inte det som är bra för alla.

Allting är naturligtvis inte så illa som jag skriver men motsättningarna håller på att öka. Allt fler ifrågasätter allt mer, med hänvisning till individuella värden.

 

Om vi går över till jakten så har vi en bra lagstiftning, vettiga regler, bra viltförvaltning, säkerhet, jaktetik (för att nämna några exempel) tack vare kollektiva insatser. Det är när jägarkollektivet tillsammans bestämmer sig som vi nått framgångar.

Att då se hur jägare smutskastar varandra, olika organisationer, företag, olika ingångsvärden till jakten och förvaltningen, vapen och hundar gör i alla fall mig bedrövad. Detta leder oss nämligen inte framåt. Tvärtom är detta en mycket farlig trend. Vi jägare håller på att servera de som vill inskränka och förbjuda jakt med argument, samtidigt som vi visar upp en splittrad fasad.

Våra strävanden att maximera nyttan för våra egna personliga intressen håller på att börja skada jakten i stort.

Kanske är det så enkelt att det handlar om kortsiktighet istället för långsiktighet. Att vi tänker smalt och kort. Det som betalar sig på kort sikt får större betydelse än det långsiktiga som känns mer ovisst. Händelseutvecklingen har i alla fall nått en sådan nivå att alarmklockorna borde skrika – vakna.

 

Denna trend pekar mot att vi kommer få svårare och svårare att behålla en klok viltförvaltning, en generös jaktlagstiftning och att jägarna får behålla inflytandet i viktiga jaktfrågor.

Tyvärr har Svenska Jägareförbundet förlorat medlemmar under de senaste åren. Förbundet är som bekant den tydligaste och viktigaste försvararen av kollektiva värden. Men än så länge är Jägareförbundet med sin kompetens och styrka så starkt att det kan hålla emot. Men fortsätter trenden mot att vi ska strunta i kollektiva värden och bara titta till våra egna behov och önskemål då skadar vi jakten på ett sätt som få jägare inser.

Det är alltså vi själva – vårt agerande – som gör att vi kan tappa taget om jakten. Vi själva utsätter jakten för större risker än vi behöver. Det är vi som genom internt käbbel öppnar för inskränkningar och förbud.

Frågan är bara om jakten, och den livsstil vi lever, är så viktig för oss att vi kan höja blicken och se vad som håller på att hända?

Det tragikomiska är att lösningen är så enkel att vi nästan missar den. Vi behöver bara arbeta tillsammans.

 

125 Shares

, , , ,

14 svar till Är vårt beteende en del av problemet?

  1. Magnus Rydholm 2015-02-24 kl. 18:32 #

    Tommy: Jag har förstått att du tycker så. Dock tycker inte medlemmarna så – och det är det jag och alla andra inom förbundet måste hålla oss till.

    Nu tycker jag vi avslutar diskussionen på denna tråd. Tack för era synpunkter. Välkomna tillbaka på nästa.

  2. Tommy olsson 2015-02-24 kl. 18:28 #

    Magnus
    sammarbete mellan jägarna är ett måste om vi skall komma någon vart.
    men sammarbete med politiker och de olika statliga verken är endast av ondo vi har blivit överkörda i parti o minut av dessa
    Och ärligt talat fattar jag inte varför ni så enträget fortsätter med det
    det ger inget annat än elände

    Som jag ser det så är er enda uppgift att se till era medlemmars bästa och så
    är o har det inte på något vis varit när det gäller rovdjursfrågan
    vilket också det sjunkande medlemstalet bevisar
    Mitt förslag är att ni slutar gosa med motståndarna vilka består av Regering o Riksdag
    polismyndigheten o andra statliga verk

    på det sätt ni agerat hittills i dessa frågor frågar sig väldigt många vem ni jobbar för

    Anders JRF är o kommer aldrig bli något alternativ för att dessa inte håller på med annat än interna strider era medlemmar stödjer ett missnöjes förbund och dessa kommer alltid att vara missnöjda oavsett vad som händer

  3. Magnus Rydholm 2015-02-24 kl. 12:47 #

    Anders. Jag tror vi har lite olika tolkning på ”problemet”. Jag tycker inte att interna bråk leder framåt. Vi behöver hålla ihop för att lyckas. Arbetet med att säkerställa en bra jakt i framtiden kommer inte vara enkelt. Men om vi fortsätter att slå på varandra – istället för att samarbeta – kommer vi inte att lyckas.

  4. Anders Hermansson 2015-02-24 kl. 11:30 #

    Magnus Rydholm ställer frågan om det är vårt eget (jägare i allmänhet) beteende som gör att vi är under attack. Hans svar är ja, och att lösningen är enkel: ”Vi behöver bara arbeta tillsammans”. Jag håller inte med. För vad är problemet? En del av problemet är att vi inte har en bra lagstiftning. En annan del av problemet är att lagstiftningen medfört att vi har en vargstam som växer och sprider sig fullständigt utom kontroll. Samarbete är bra, men samarbete kan inte och kommer inte lösa något av dessa problem.
    Erik Nyman skriver, citat: ”Jakträtten i Sverige har, till skillnad från t.ex. allemansrätten, inte stöd i vår grundlag”. I Regeringsformen 2:a kapitlet, 15 §, om egendomsskydd och allemansrätt, står det: ”Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.” Jakträtt är något man äger, och är dessutom en användning av ägd mark. Jag tvivlar på att Riksdagen kan besluta om att någon annan skall äga jakträtten på ens egen mark. Det skulle även strida mot EU:s lagstiftning och internationella dokument Sverige skrivit under. Jag vill hänvisa till Högsta Domstolen (T235-90) där HD slår fast att rätten till jakt ägs av fastighetsägaren oberoende av fastighetens storlek. Däremot äger man inte enskilda vilda djur innan man fällt det.

  5. Erik Nyman 2015-02-23 kl. 19:26 #

    Beteende ?

    Visst är det så, framför allt hos många jägares (och även bland förbundsföreträdares) primitiva argumentation, speciellt i vargfrågan.I debatter gör många jägare sig ofta företrädare för det s.k sunda förnuftet. Då kommer osökt frågan :vem har det sundaste förnuftet? Om man väljer att ta strid med den stora allmänheten ( inkl. MP) och inte har väl grundade argument, kommer man att förlora den kampen, vilken båda jägarförbunden är på väg att göra(om det inte redan har skett) P.g a flera debattörers, ibland häpnasväckande argument, kommer osökt vår jakt i allmänhet att ifrågasättas.Det är ju så i en demokrati, tillika i SVJ ,att makten kommer inte från gevärsförsedda machoelement,
    Hoppas att SVJ agerar, efter vad som på sikt främjar den s.k allmogejakten ( vilken f.ö har allmänhetens förtroende), m.a. o att se till helheten och sträva efter s.k konsensus, även i svåra ställningstaganden. Då tror jag att även s.k jaktmotståndare lyssnar på oss.
    Om en liten pojke (jägarna) försöker slå en stor pojke (allmänheten) kommer detta endast att lyckas om flera små pojkar går samman mot den store pojken.Men kan den store pojken agera så att småpojkarna inbördes bli osams, då gör den store pojken som han vill. Den gamla devisen: att härska genom att splittra
    Jakträtten i Sverige har, till skillnad från t.ex. allemansrätten , inte stöd i vår grundlag. En ”vanlig ”lag är inte lika ”självklar” som en grundlag, den kan med ett riksdagsbeslut ändras. Jakträtten i Sverige tillföll alla markägare för bara drygt 200 år sedan.

    Erik Nyman, s.k allmogejägare

  6. Björn Isaksson 2015-02-22 kl. 18:59 #

    Tommy,
    Här skiljer vi oss åt. Jag tror på fortsatt dialog och samarbete, du tror på att bryta samarbetet. Sedan när har man kommit någonstans utan samarbete?

  7. Magnus Rydholm 2015-02-21 kl. 23:51 #

    Robert: Bloggen handlade om att svälja sina personaliga åsikter och acceptera det som är bäst för jakten, att jobba tillsammans för att nå dit. Nu gör du och jag det precis som jag tror är skadligt. Vi håller envist fast vid våra åsikter. Jag är övertygad om att du har fel. Du tycker att jag har fel. Hela denna konversation är kontraproduktiv. Men jag ska svara: Jag tror inte på den typ av argumentation som du för. Vi jägare tycker att miljörörelsens ställningstagande är en ytterlighet (de vill ha väldigt många vargar). Jag tror att allmänheten också uppfattar att deras nivå ligger för högt. I ett sådant läge måste man vara självkritisk. Vad är då jägarna? Jo, en ytterlighet åt andra hållet (vi vill ha väldigt få eller inga vargar). De båda jägarorganisationerna har valt olika sätt för att få en så liten vargstam som möjligt. En tror på att säga noll vargar är rätt, den andra att acceptera varg, men ha så få som möjligt (max 150). Jag är övertygad om att hade SJF haft samma argumentation som JRF så hade inte nivån för gynnsam bevarandestatus legat på 170-270. Den hade varit mycket högre. Titta på hur den politiska processen fungerar. Hur partierna arbetar, vilka övervägande de gör. Politikernas belöning ligger i att få stöd för sina förslag och sina åsikter, deras sätt att nå dit är att hitta kompromisser som de flesta accepterar. Lägg också till de överenskommelser och förordningar EU ställer på landet när det gäller vargarna. Det finns därför inga partier som säger noll vargar, inte heller några forskare eller myndigheter gör det heller. Vill man ha så få vargar som möjligt är det inte rätt metod att säga noll stycken. Min åsikt är att det är den absolut sämsta saken man kan säga, eftersom politikerna får inget att jobba med. Ett sådant ställningstagande låser möjligheterna till kompromisser – och då hamnar man utför processen där frågan avgörs.
    En annan sak som jag tycker är märklig är att nästan oavsett vilket ämne jag väljer i denna blogg så landar diskussionerna i varg. Det understryker betydelsen av frågan. Men klarar vi inte av att lyfta blicken från denna fråga – i alla fall ibland – så kommer den att vara en av de saker som sänker allmänhetens förtroende för oss.
    Och med detta inlägg så vill jag inte ha fler argument om varg.

  8. Stockholmaren 2015-02-21 kl. 21:02 #

    Jag tror de flesta förstår att skiljelinjen går mellan de som vill ha varg (SJF) och de som inte vill ha varg (JRF). Detta är den allt överskuggande frågan. Alla andra frågor är skitsaker i jämförelse. Jag tror att mycket kunde vinnas om bara SJF kunde ändra sin varg policy till att vara ”Det bästa vore om vi inte hade frilevande varg i Sverige men för att tillgodose särintressen så kan man ha varg i avgränsade områden.” Jag är helt övertygad om att även de kvarvarande medlemmarna i SJF inte vill ha varg på sina marker eller att andra ska drabbas av detta. Alltså; SJF ändra er policy från att vara för varg till att vara mot varg men villig att kompromissa så tror jag det kan bli en enad och starkare röst mot de urbana jaktmotståndarna.

  9. Tommy Olsson 2015-02-21 kl. 18:56 #

    Björn
    Det finns allt för många självutnämnda hövdingar i båda förbunden
    att SJF kör den mjuka linjen har ju sina förklaringar
    man jobbade ju enträget för att få en livskraftig vargstam redan på 80 talet

    Att Riksjägarna kör den hårda linjen har också sin förklaring
    dom har helt enkelt inte bättre vett!

    att få något sammarbete dem emellan är utsiktslöst eftersom det finns över 300,000 jägare o lika många åsikter

    SJFs officiella linje är 150 vargar varje numerär över det borde stoppa allt samarbete med Myndigheterna

  10. Tommy Olsson 2015-02-21 kl. 18:46 #

    MartinJ1
    Naturligt vis skall inte förbundet göra som jag vill! dom skall se till alla medlemmars bästa
    dessutom gör sig Sjf alltid till jägarnas talesmän gentemot myndigheterna
    Så det där med snålskjuts kan du glömma

    Vad jag vill att förbundet skall göra rent konkret är att när vi jägare och landsbygds befolkning blir överkörda gång på gång är att ställa klara krav

    detta vill vi skall hända om våra medlemmar skall ställa upp på tex trafikeftersök,
    skyddsjakter, inventeringar, insamling av rävar för kolla av ev dvärgbandmask

    av vilken anledning skall vi höja vargjakten till skyarna på ett 40tal vargar i år när det kommer födas över 200 i vår en helt meningslös jakt.
    Just för att lugna upprörda jägare för en stund och samtidigt klappa dem i skallen med en påk

    om det är någon som är så enfaldig att dom tror det blir någon mer vargjakt dom kommande åren utan att vi ställer krav på regering o riksdag bör dom nog söka hjälp

  11. Björn Isaksson 2015-02-20 kl. 18:18 #

    Skadeglädjen är den enda sanna glädjen brukar man säga. Ibland skäms jag över hur de två Jägarförbunden gottar sig när det andra förbundet har problem. Vi borde samarbeta i stället för att motarbeta varandra. Om vi kunde få båda förbunden att komma upp ur sandlådan så vore mycket vunnet.

  12. MartinJ1 2015-02-20 kl. 16:49 #

    Tommy har en fråga. Vad exakt dvs på vilket sätt rent konkret menar du med att förbundet skall visa mer handelskraft för att du skall bli medlem?
    Tycka som du i alla frågor? Om majoriteten tycker som du men SJF inte jobbar efter det så kommer kollektivet ändra den inställningen genom demokratin som är fast förankrad i förbundet.

    Personligen är jag medlem för att jag själv inte vill/orkar/kan driva frågor mot myndigheter i samma utsträckning som SJF och är därför glad att SJF gör det åt mig. Det kanske inte ger önskat resultat i alla frågor men det ger iaf betydligt mer resultat för mig än om jag skulle stå utanför och driva frågorna själv och åka snålskjuts (läs inte vara medlem) är jag inte mycket för då det i min mening inte ger mig rätt att gnälla om SJF inte gör som jag tycker är bäst. Resten som försäkring mm är bara plus.

  13. Magnus Rydholm 2015-02-20 kl. 14:47 #

    Tommy: Det är upp till var och en och bedöma om man vill vara medlem eller inte. Jag ser oerhört stora fördelar i medlemskapet. Och kanske det viktigaste, utan ett starkt förbund finns det ingen som försvarar jakten. Det kanske inte görs exakt som jag vill, resultatet blir kanske inte heller som jag önskar. Men jag vet att det finns en organisation som gör väldigt mycket positivt, som ingen annan gör. Jag anser också att vi har en medlemsdemokrati. Den är långsam men så är det i alla folkrörelser. För den skull är den inte oviktig, tvärtom. Den är det viktigaste elementet i att vara med i en förening. Att alla har möjlighet att påverka.

  14. Tommy Olsson 2015-02-20 kl. 14:40 #

    Magnus
    Jag håller med i det du skriver till stor del, nu är det ju dessvärre så att en hel del jägare inte skulle ha tillgång till vare sig vapen eller licenser om dom agerar som dom skriver

    Ordet kollektiv betyder att en större antal personer arbetar mot samma mål, det betyder inte att 50 personer anser sig vara överlägsna övriga 200,000 i kollektivet att 50 personer driver sin linje stenhårt utan att lyssna på de övriga i kollektivet

    SJF söker sälja medlemskapen genom att erbjuda en försäkring och en tidning samt att man kan få medlemsrabatt på andra ställen
    Försäkringen är på inte sätt unik genom att ha en rätt utformad hemförsäkring har du samma skydd.
    Personligen skulle jag vara medlem om förbundet visade mer handlings kraft
    jag är inte intresserad av vare sig tidning eller försäkring Jag vill se resultat,