Skicka nationella insatsstyrkan – det är ju jägare det handlar om
Det står allt mer klart att människor som försöker leva på, och av, landsbygden aktivt motarbetas av myndigheter som befinner sig allt längre bort från verkligheten.
Hittar jag på något fuffens kommer nationella insatsstyrkan och hämtar mig. För jag är ju jägare. Foto: Johanna Thörnqvist
Samhällskontraktet är så brutet att det snart bara återstår en dimmig bild av något som någon kommer ihåg fanns en gång. Något som var bra. Som fick samhället att fungera även på landsbygden.
Vad är det de vill?
Beslagta jägarnas vapen? Tömma landsbygden på folk? Lägga ner alla eftersök på trafikskadat vilt?
Vill de göra oss alla helt beroende av importerat kött och grödor för att ingen längre vill vara natur- och lantbrukare?
Vill de proppa städerna fulla med… alla? Samla oss alla i feta pandemiska jättegrupper på de ställen som inte längre kan kallas landsbygd?
Och få oss att glömma hur det är att leva med och av naturen, för våra djur, våra åkrar, skogen, jakten, viltet, maten, hela livet som vi hämtar nära.
För nu behandlas vi som skit, landsbygdsbor och jägare. Det finns ett gäng som vevar vilt mot oss just nu. Jag tar upp ett par exempel här.
I den uppmärksammade rättegången mot Karl Hedin och tre andra personer, förhördes den NOA-polis (Polisens nationella operativa avdelning) som varit central i utredningsarbetet. Hon fick frågan varför polisen använde sig av nationella insatsstyrkan som ska användas vid exempelvis terrorism för att gripa en 69-årig sågverksägare och svarar:
– Det är ju jägare det handlar om.
Ett fult och grundlöst påhopp på jägarna och säger väl egentligen mer om en del av polisväsendets inställning till oss än något annat.
För den som missat det hela kan också sägas att det var efter ett avlyssnat telefonsamtal mellan Karl Hedin och hans syster som polisen tyckte sig höra att Karl Hedin skulle jaga varg. Det har senare visat sig att polisen hörde och tolkade delar av samtalet fel.
Men nationella insatsstyrkan ryckte ut.
Länsstyrelsen i Västra Götaland har startat upp ett angiverisystem där vem som helst anonymt kan anmäla personer för tjuvjakt. Oskyldiga jägare riskerar alltså att registreras i offentliga diarium hos länsstyrelsen utan att veta om det.
Eftersom ingen av oss heller vet vad som händer bakom dessa kulisser leder det kanske också till att du som är jägare blir avlyssnad av polisen efter att en tappad jaktsabotör tipsat om att du är en tjuvjägare.
Det betyder alltså att jag, jägaren, en lördagsförmiddag kanske ringer min man och säger:
”Jag åker och lämnar pant på ICA.”
Polisen som avlyssnar min telefon går i taket eftersom alla nu är fullständigt övertygade om att jag sa:
”Jag har skjutit en elefant, nu blir vi rika.”
Och som ett brev på posten kommer nationella insatsstyrkan. För man får inte skjuta elefanter.
Och som ett brev på posten kommer nationella insatsstyrkan. För man får inte skjuta elefanter.
Men vad tror de? Tror de att jag går med hagelpangen nedstucken i byxbenet där hemma? Att jag trätt de extra toarullarna på klass 1-studsarpipan? Att jag skjuter alla som ringer på dörren som inte har bokat tid?
VARFÖR skulle JAG, som aldrig gjort något olagligt i hela mitt liv, vara mer farlig än en av polisen tidigare känd buse med misstänkt olagligt vapeninnehav? För att gripa en sådan används inga nationella insatsstyrkor. Dessa busar hämtar polisen själv.
Jag släpas till häktet utan att fatta något alls. Får sitta där typ en månad.
Att ingen sedan hittar elefanten spelar mindre roll. Det är ju jägare det handlar om.
Jag skulle vilja påminna om att vi jägare också ingår i de demokratiska spelreglerna. Som grupp är vi mer laglydiga än de allra flesta andra grupper.
Bland annat därför att minsta lilla felsteg vi gör så tas våra vapen ifrån oss.
Vad håller ni på med myndigheter? Med vilken rätt ställer ni 300 000 jägare utanför självklara demokratiska rättigheter?
Om Västra Götalands tänkta angiverisystem blir verklighet så finns det motmedel. Alla jägare postar en anonym anmälan där de anger sig själva. Därefter ytterligare några brev där de anonymt anger en jaktkamrat i vart och ett. Då blir det omöjligt att utreda de tiotusentals angivna personerna. Dessutom omöjligt att skilja ”riktiga” angivelser från övriga i den stora mängden. Inte heller kommer polisen att utreda tiotusentals fall av ”falsk angivelse”.
Jag tror att de flesta förstår kopplingen landsbygd och jägare utan att det ska behöva förklaras närmare. Det är utmärkt att du som bor i storstad har vänner på landsbygden och att du blivit bra behandlad vid dina kontakter med myndigheter. Men du behöver lyfta blicken. Vi har klara exempel på att många jägare och människor på landsbygden känner sig rättslösa. Och om du inte ser problemet med ett angiverisystem där oskyldiga hamnar helt i händerna på myndigheter, kan jag bara beklaga.
Vi jägare har vänt andra kinden till så länge, det har hittills bara lett till att vi blir än mer trampade på. Vi behöver säga ifrån. Tipsa om brott gör du med fördel idag till polisen som har en godkänd och utarbetad hantering av detta.
Hej
Jag förstår inte kopplingen ”landsbygdsbor och jägare”, är det sedvanlig vi och dom mellan stad och land som avsees?
Resten av inlägget raljerar kring hur illa jägare behandlas, sakligt eller inte men vart kommer kopplingen mellan land och jägare? Jag bor i storstad men jagar likamycket eller mer som mina vänner på landsbygden, jag tycker inte att polis eller andra myndigheter behandlar mig som skit och jag känner mig inte jagad. Om angiverisystemet kan minska tjuvjakten eller jaktbrott så är det bra och ingen skillnad mot att jag idag kan göra en anonym anmälning.
Visst känner du och jägarna som grupp och med goda skäl er provocerade. Visst fungerar rättsystemet klandervärt dåligt när det för vidare detta fall. Uppenbart motsägande utsagor och ageranden av ett uppenbart oanvändbart, otillförlitligt och opälitligt ”vittne” leder till att en vargmotståndare av rang kommer att ägna ytterligare energi åt att under de kommande åre kritisera rättsväsendet och förekomsten av varg.än hårdare. Och med mer stöd från ett ökat antal. Det är en för alla negativ konflikt. Det blir inte färre vargar för att de tjuvjagas, eftersom de reprocuderar sig snabbare. Men fördelningen av vargarna blir ogynnsammare, eftersom den kan kontrolleras sämre med licensjakt. Konflikterna och polariseringen trappas inte ned. Ansträngningar borde göras för en minskningen av polariseringen och en ökad förståelse. Din artikel är inte en invit till ökad förståelse för polisens och rättsväsendets utgångspunkter. Jägarna kan med rätta känna sig dåligt behandlade men kunde ändå ge inviter som kunde leda till ömsesidig ökad förståelse och minskad polarisering gentemot det dåligt fungerande rättssystemet även om skulden för polariseringen mer ligger på samhället och dess juridiska system än jägarna. Vet att jägarna har försökt mer än ”motparterna”. Jag tror släktet Homo kommer att gå under genom underblåsta konflikter. Men vad jag kan göra för att minska risken är att uppmana till att söka bryggor och förståelse.
Det är inget ovanligt att Nationella Insatsstyrkan används mot jägare. För ca. 10 år sedan var det några grabbar som övningssköt med sina 22:or i en grusgrop i skogarna utanför Riala i Roslagen. Dessa skötsamma ynglingar blev omringade av ett femtontal tungt beväpnade, svartklädda och maskförsedda galningar från Nationella Insatsstyrka. Grabbarna blev beordrade att lägga sig ner med ansiktet mot marken. I denna ställning fick de ligga i ca. en timme tills ett befäl anlände… Jag följde upp detta med ett samtal till det befälet och ifrågasatte denna insats. Han kunde inte svara varför detta hade skett. Så jägarbröder, tänk efter nästa gång som ni ska skjuta in bössan i skogen! Det kan sluta med vad som helst när det gäller Kling & Klang
Så klockrent och bra skrivet! 👍
En lysande välskriven kommentar. Försök publicera den i en landstäckande ’ traditionella media’ tidning