Jägarbloggen

Skatbegravning, duvhat och skyddsjägare

Det är svårt att spana över situationen idag. Det är antingen eller. Gapet mellan stad och land ökar. Och minskar.

Duvjakt i augusti. Foto: Madeleine Lewander
Jakt är respekt för liv. Den skapar förståelse för hur naturen fungerar och att vi människor är en del av den. Foto: Madeleine Lewander

Å ena sidan börjar allt fler stadsbor att jaga. Man kallar det ”den nya golfen”. Jag är splittrad. Det är djur vi talar om. Djur vars liv vi tar. Det handlar i första hand om respekt. Jakten är respekt för det vilda, för livet, vårt ursprung. Jämför man det med golf är man ute och cyklar.

Å andra sidan, om man menar att människor istället för att spela golf upptäcker jakten som en djupare källa till inre förståelse för hela sin omgivning, naturen, livet och sitt ursprung, kan det vara en helt okej jämförelse.

Då har man hoppat upp ett antal snäpp i livskvalitet och kommit lika mycket närmare sanningen.

Men gapet mellan stad och land är alltjämt gigantiskt.

skyddsjagarePå hemväg en natt från en fest i en större stad ser en kille hur kommunens skyddsjägare skjuter en skata från bil. Jägaren hämtar sedan skatan och lägger den i en plastpåse. Killen filmar det hela och är märkbart skakad.
Han lägger ut filmen på Facebook där jägaren hängs ut som mördare, idiot, psyko för att nämna något.

”Börja nästan lipa stackars fågel” skriver killen bland annat i sin Facebookprofil. Och han är arg för att skatan inte får en värdig begravning…

Jag vet inte vad man ska säga, tycker lite synd om honom. Funderar på hans sätt att se proportioner.
Äter han kött? Vet han varifrån det kommer?

Vet han hur det ser ut på närmaste soptipp? Vad stadens invånare, hans grannar och kanske han själv vräker ut och som hamnar i stora biologiska, gungande sopberg inte så många mil från där han bor? Där stora råttkolonier lever och frodas och där allsköns fågel fullständigt förmörkar himlen för att komma åt den kastade maten.
Och att kommunjägarna där skjuter tusentals råttor och fåglar? För att sanera efter alla oss människor som lever i ett överflöd vars rester vi sedan gömmer och glömmer på stora soptippar.
Har han sett de stora kaninflockarna mitt inne i stan, åtminstone finns de i massor i Stockholm. Kaniner som dumpats av personer som inte längre orkar ta hand om dem. Har han sett alla tusen och åter tusentals kajor och annan kråkfågel som lever och äter av allt vi sprider omkring oss i städerna? Fåglar som sedan skiter överallt och som gör att det ibland inte ens går att sitta ute och äta på sommaren? Har han sett duvorna?

Vad tror han händer med grävlingar som underminerar hus?
Hur tror han att det hade sett ut i hans stad utan kommunjägarna?

Och bortsett från allt det, har han aldrig sett någon gillra en råttfälla?

Min stora sorg är att han förmodligen inte har en aning. Kommunen borde i och för sig upplysa mer om att skyddsjägarna finns så att bara upplevelsen av att se dem inte blir så chockartad.

Det finns en sida till av det hela.
Stockholm. Tog för ett tag sedan en tur med familjen till Gröna Lund. På en hållplats vid Tekniska högskolan får vi vänta en stund på bussen. Vi tittar på ett vackert duvpar som går framför våra fötter och letar något att äta.

Hanen är stor, stilig och blänkande. Honan är också fin på ett lite mer diskret sätt. De är inte rädda för människorna som väntar på bussen utan traskar runt bland skor och väskor.

– Iiiiiihh! Gälla skrik skär genom trafikbuller och folkmummel precis bredvid oss. Två tonårstjejer har fått syn på duvorna som sakta närmat sig dem i sitt smul-letande. Tjejerna backar förskräckta in i gruppen med övriga väntande människor och ett mindre kaos uppstår. Duvorna struttar obekymrat vidare.

– Jag verkligen haaaatar duvor! utbrister den ena flickan skräckslaget och den andra håller energiskt med.

Förundrad betraktar jag det hela. Undrar om de ska börja gråta. Har de här tjejerna någonsin varit i skogen? Hur många duvrädda tonåringar finns det i Stockholm?

När vi senare åker hem på kvällen ligger en broschyr från en liten men högljudd förening och skräpar på en bänk i busskuren. Den talar kort och gott om att skogen och alla djuren sköter sig själva. Människor behövs inte. Jakt behövs inte.

Kommer duvrädda tonåringar närmare naturen via uppmaningar att ta avstånd från jakt? Hjälper de här organisationerna med sin antijaktpropaganda till få folk att tänka efter innan de kräver ”värdiga begravningar” för allt vilt som kommunens skyddsjägare fäller? Hjälper de till att visa att det INTE är okej att kalla en kommunjägare för vad fan som helst i sociala medier? Eller att det INTE är okej att lägga ut en film för allmän beskådan på nätet och hänga ut en enskild person som gör sitt jobb?
Nope. Snarare tvärtom.

För oss jägare är skogen så självklar. Det är där man andas och inser att vi människor faktiskt är en del av denna natur, att vi hör dit. Att jakten är ett aktivt val bort från danska plågade grisar.

Många av oss är också kommunala skyddsjägare och/eller eftersöksjägare. Jag har dem i min omedelbara närhet. Uppdragen tar aldrig slut. Kommunen och invånarna behöver hjälp hela tiden. De här jägarna ställer upp under dygnets alla timmar, vardag som helg, med knapp ersättning.
De har all min respekt. Vi ska alla vara förbannat glada att de finns.

0 Shares

, , , ,

7 svar till Skatbegravning, duvhat och skyddsjägare

  1. MartinJ1 2014-03-29 kl. 22:56 #

    Jörgen B: till skillnad från dig är jag imponerad att skyddsjägaren tog det så lugnt när han utan att hinna förbereda sig blir påhoppad av en tämligen argyngling som just bevittnat ett mord (på en skata) och knappast är mottaglig för fakta från en mördare. Skyddsjägaren kunde inte gjort mycket mer än det han gjorde i denna situation som jag ser det för det hade varit som att slå huvudet i väggen.

  2. Tommy Olsson 2014-03-29 kl. 11:44 #

    Magnus
    Att gå ut i skogen och skjuta 10-20 rådjur som du skriver är lika sanslös okunnigt som killen som skrev på face Book
    Ser man på rådjurs jakten i hela landet så går det mellan 150-200 manstimmar per rådjur
    naturligt vis varierar detta över olika områden
    Madeleine
    arrende priserna är överlag allt för höga
    det rör sig mellan 200-600 kr ha så visst är det så att det mer och mer börjar likna en rike mans sport, ganska likt Golf
    Eftersom jag numer är medlem i sjf kan o har jag rätt att påstå att Sjf arbetar helt i den andan
    jakt är till för mäniskor med feta bank konton

  3. jörgen bergmark 2014-03-28 kl. 15:21 #

    Även jag såg detta på Facebook och häpnade över den monumentala okunskapen som lades ut till allmän beskådan.

    Dock är jag lite kritisk mot skyddsjägarens bemötande. Kunde han inte klart och tydligt förklarat att han var kommunal skyddsjägare som gjorde sitt jobb?

    Om han hade gjort detta samt visat upp sitt tillstånd så tror jag inte att det hade gått så långt. Skyddsjägarna borde få lite utbildning och riktlinjer om bemötandet av allmänheten, ifall det inte sker idag.

  4. Madeleine Lewander 2014-03-27 kl. 19:15 #

    Magnus, antalet vilt som fälls på olika marker varierar, liksom storleken på stammarna varierar högst väsentligt lokalt. Så länge markägaren och jakträttsinnehavaren tar sitt ansvar och ser till att beskattningen är hållbar borde förstås avskjutningen vara okej.
    Jag håller med dig om att det är ett problem att arrendepriserna i närheten av exempelvis Stockholm är för höga. Men det betyder inte att så är fallet överallt. De flesta jägare jag känner tjänar varken mer eller mindre än gemene man i Sverige.
    Alla kan förstås inte jaga. Jag tror inte heller att ”risken” för det är direkt överhängande. Det går att låta bli att men ändå tycka att det är okej. Det handlar mer om att försöka få människor tillbaka ut i naturen och acceptera att vi faktiskt är en del av den, att vi inte ska stå utanför och titta på. Det som har hänt är att ”utanför” har hamnat ett helt universum bort för många människor idag.

  5. Magnus 2014-03-27 kl. 18:06 #

    Bra! Inte ska kommunens jägare som bara gör sitt jobb för allas trivsel behövas hängas ut. Reaktionerna är helt i pubertal twitter och facebook nivå.

    Visst kommer vi ur naturen och skogen alltid, och naturen är underbar. Men ja, jakten är också den nya golfen. När jag ifrågasätter vänner varför de sysslar med jakt, och om de verkligen behövs fällas en 10-20 rådjur och ett hundratal duvor skogen i närheten om helgerna så får jag lite slingrande svar om ”bättre än köttet i affären” – och visst, det köper jag.

    Men precis som golf så är det en sport som kräver rätt stora arealer och resurser, och de något för de utvalda och privilegierade.

    Om nu jakt är det rätta sättet att leva och äta för oss. Hur hade det sett ut om alla gav sig ut med geväret kl.17 på fredag i jakt efter kvällsmat? Hade det hållit i längden?

  6. Thomas J 2014-03-27 kl. 15:36 #

    Läste det inlägget på FB, helt sanslöst vad folk vräkte ur sig okunskap och hat..

    Mycket bra skrivet, Madeleine! 🙂

  7. Älgflugornas Herre 2014-03-27 kl. 15:35 #

    Det spretar åt precis alla håll just nu. Inte minst sociala medier hjälper till att piska upp stämningen.

    Vad gäller killen på fyllan på väg hem så tror jag i mitt stilla sinne att han först tänkte något helt annat. Det hela utspelade sig trots allt i ett område där två killar i hans ålder blev nedskjutna den 16 respektive 20 november. Jag tror han blev rädd när han såg vapen och att någon sköt från en bil. Sedan hjälpte antagligen alkoholen till att förvandla rädsla till vrede och så blev det en storm i en tekopp på facebook. Min gissning som amatörpsykolog.