Om skogen stänger och betesmarkerna försvinner

Tommy Olsson, jag har uttryckt mig oklart. Jag har inte gett upp. Det pågår ett krig (som alltid) om makt och resurser. Vi har förlorat många slag, men vi har ännu inte helt förlorat kriget. Slaget om en fritt växande vargstam anser jag är förlorat, det är ingen mening att stånga sig blodig mot den muren – det är bara dumt att låtsas som om vi fortfarande kan vinna det slaget. Men rovdjurens fria tillväxt är ett farligt vapen som kommer att vändas mot våra fiender. Nu kommer inom kort nästa slag – om det inte redan är igång. Vad det är/blir vet jag inte, men skall vi se på vad som händer i övriga EU så kan jag gissa. Troligen blir det ett angrepp innebärande begränsningar i jakträtt/äganderätt, som till exempel att all jakträtt skall med tiden ägas av staten – regeringsbyte kommer att underlätta dessa mål. Det börjar nog vackert med till exempel en kampanj för att förbjuda hundar vid jakt efter rovdjur, undre gräns om till exempel 50 ha för att få jaga eller något annat, och förbud mot kommersiell jakt ligger nog också i planerna. Sedan förbud mot jakt på ”gulliga” djur, ytterligare begränsningar av jakt på fåglar, begränsningar vad gäller vapen och ammunition osv. Likaså att skyddsjakt på enskild fastighet efter stora rovdjur skall tas ur jakträtten. Eller nåt annat, men enskilda markägare och jägare måste stå samman om vi skall vinna nästa slag.

Tommy Olsson säger att med rätt åtgärder kan vi ”påverka” vargpolitiken. Vi måste då förutsätta att med ”påverka” menas att skapa och genomföra en politik som begränsar antal vargar och deras utrymme till antal/storlek som inte märkbart stör landsbygden eller allmänheten. Sedan ger Tommy Olsson exempel på vilka åtgärder han avser. Underförstått menar Tommy Olsson att dessa åtgärder skall vara tillräckliga för att på FN/EU/svensk-nivå åstadkomma de avtals-/lagändringar som behövs för att bringa den nu fritt och obegränsat växande svenska vargstammen under mänsklig kontroll. Jag menar åtgärderna inte kan ha någon sådan effekt innan tillväxten naturligt stoppas, och jag är övertygad om att LRF/SJF/JRF har insett samma sak; vargpolitiken kan inte, och kommer inte, ändras så att rimliga mål för svensk landsbygd och allmänhet i tid kan uppfyllas. Det är helt uppenbart att svensk och internationell lag och rätt under överskådlig framtid kommer förbli opåverkad av vargstammens tillväxt i Sverige. Det kommer att leda till ett av två möjliga sluttillstånd: Endera tröttnar berörd befolkning rätt snart på vargarna och utrotar dem, eller så får den fria eller tillräckligt fria tillväxten fortsätta. Det sista leder i sin tur till våldsamma svängningar i antal vargar och antal klövvilt i Sverige. Hur tillståndet med en helt eller delvis fritt växande vargstam kommer att avlöpa i tid går inte att säga, periodtiden beror på bland annat frihetsgrad och kan antas vara i storleksordningen 100 år. Jag tror dock att på kortare tid än en period så tröttnar hela befolkningen, inklusive stadsbefolkningen, på en obegränsad vargstam och utrotar arten. I båda dessa fall har vi att räkna med en våldsam vändpunkt. Men självklart är andra vägar fysiskt möjliga; det är till exempel helt möjligt att ett litet men varierande antal vargar kan leva i Sverige utan orimliga besvär för landsbygden. Men de lagar och avtal som krävs för detta är dock omöjliga med hänsyn till existerande lagar och existerande villkor för lagändringar. Därför kommer den utveckling som Lewander fruktar att bli verklighet; jag tror att förloppet redan har passerat tillståndet då återgång fortfarande var möjlig. Så varför fortsätta stånga huvudet i samma mur?

Tommy Olsson!
Jag har samma tanke som dig i mycket, men varför lägga mer energi på det man inte kan påverka gäller även sjf när det gäller vargfrågan.
Att det regnar kan man heller inte påverka varför lägga energi på det.
Sjf har lagt mycket energi på varg i 25 år utan att kunnat påverka något i vargfrågan, för mig hade det varit bättre lagt dom pengarna på äldrevården.
Jag tycker att Sjf skall ägna sig åt andra saker med utveckling istället, för vad gäller vargfrågan så skrattar alla organisationer åt de i deras försök att komma någonstans när det gäller varg, dessa organisationer leker bara med SJf.

Mrstraightpull

De förbund som skulle kunna göra skillnad har själva byggt de murar dom idag inte kan passera, Lrf är som du skrev involverade med Snf och var även de som fick oss med i EU
enbart på grund av att de lovade Lantbrukarna guld o gröna skogar i form av olika bidrag.
JRF är ju en konkurrent till SJF från dem hörs vrålande protester och uttalanden om Noll vargvision de är dock så splittrade så effekten uteblir när det gäller har dom krupit under sängen och väntar på att stormen dragit förbi.
SJF är uppbundna av det offentliga uppdraget dom är helt styrda av de 50 miljonerna
även där sticker man huvudet i sanden o hoppas att faran försvinner av sig själv
Man behöver inte vara särskilt begåvad för att se att av dessa finns ingen hjälp att få

det du skrev om Hunters agains PETA tycks lite vara en missnöjes organisation
och att på något sätt jämföra oss med jakt o jägare i USA skulle tvärsäkert försätta oss
i skam vrån för evigt
Jag anser deras jakt etik vara rena svineriet

@Anders Hermansson – fler som tröttnat på EU: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usas-sandebud-i-ukraina-fuck-the-eu_8966958.svd :)

Kanske dags att trycka upp lite stickers med det kortfattade men ack så viktiga och tydliga budskapet?

@Anton – +1. För mig är det ofattbart att brukarna fortsätter med sin ”koka groda” strategi (speciellt som man själv är grodan). Det är dags att markera för brukarorganisationerna – att LRF tex fortfarande har projekt tillsammans med SNF är ju helt åt skogen. Att sitta med ekosoferna (eller värre) i diverse kommittéer är också uppåt väggarna. Speciellt som brukarmotståndarna inte helgar resultaten alls.

SJF sitter fast i sitt statsbidrag – kanske dags att fundera på egenfinansiering och sedan ta betalt för tjänsterna man utför åt samhället. Passar det inte så kan ju Mikael Karlsson plocka dvärgbandsmaskinfekterad rävskit – SNF får ju statsbidrag utan någon styrning (och trots att man får pengar från det ekosofiska Postkodslotteriet, diverse obskyr miljömärkningsverksamhet mm)!

I USA finns ”Hunters agains PETA” – tiden har kommit att börja markera lika tydligt i Sverige!

Bloggat en hel del om varg de senare åren men jag tänker lägga av nu (med avslutande bloggartiklar som förmodligen ger en del kritiska synpunkter) och lämna varg. Huvudorsaken är att det påstås allmänt (exempel http://svenskjakt.se/opinion/debatt/illegal-jakt-storre-forakt-an-suck-av-lattnad/ att ” licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap” (4000 nämndes nyligen i DN)

Politiker bör inte på detta sätt bortdefiniera tunga forskares framförda synpunkter (att varg nu är GYBS med FRP= 270). Jag startade en webb enbart för att motivera detta på olika sätt http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Start.htm Emellerltid lade jag ned detta projekt efter tre dagar. Det är meningslöst, Samhället tillsluter sina öron för vetenskaplig information man inte vill höra. Desinormation tillmäts samma värde som information. Vetenskap förvandlas till en form av sofistikerad lögn. Vargdebatten är psykosocial till sin natur och är svårförenlig med vetenskap. EU anser att vargjakt inte löser några problem och då hänger förstås svenska domstolar on andra på denna juridiska bedömning. Det blir fri tillväxt av varg som ingen har auktoritet att stoppa. Jag tycker som genetiker att fri tillväxt som lösning av den svenska vargens problem saknar vetenskaplig grund och berättigad kritik kan riktas mot den rådande vargförvaltningens vetenskaplig grund av det skälet och mot domstolar, som infört en modell för vargförvaltning som saknar vetenskaplig grund.
Däremot bygger Naturvårdsverkets beslut i slutet av december på vetenskaplig grund, men Naturvårdsverkets tjänstemän och jurister vill inte erkänna detta, för då kan det resultera i färre vargar än med den rådande paradigmen fri tillväxt.

Kerstin, då får du väl skaffa bössa själv så att du kan göra skillnad… För oss är det ju bara en hobby som inte är så viktig, eller? En sak borde du ju i alla fall veta och det är att jägsrkåren inte är ett statligt verk som är till för minska viltolyckor mm för såna som dig, utan det är bara en följd av jakten som ni får helt gratis. Du behöver inte betala en krona för det men om såna som du inte ser upp med dom här frågorna kan det snart bli en dyrköpt erfarenhet. Jag vill förtydliga för dig att det jag skriver inte är något slags hot utan bara kalla fakta. Nä, jag är med på att lägga ner jakten några år så att såna som Kerstin får Lära sig den den hårda vägen vad det är vi tillför samhället. Vi får göra som hon och ge vargarna det närproducerade köttet och köpa nytt från brasilianska eller tyska djur uppfödda i trånga kättar. Det svenska köttet har ju miljörörelsen sett till att göra så dyrt att ingen vill köpa det.

Det hade räckt med ingressen Madeleine. Där satte du huvudet på spiken! Äntligen ser jag en representant för SJF uttrycka vad jag själv konstaterat redan för flera år sedan. Det sorgliga i sagan är att samma mentalitet även genomsyrar Naturvårdsverkets tjänstemän. Vågar du även konstatera detta i bloggen eller blir det för känsligt för era relationer med verket?

Jag var medlem i SJF i tiotalet år men fick till slut nog efter att ha läst just i bloggen hur företrädare för SJF gång efter annan godtroget och naivt vänt andra kinden till efter ännu en blåsning i rovdjursförvaltningen. ”Nästa år är det upp till bevis” vill jag minnas att Daniel Ligné uttryckte sig. Det är många år sedan nu och problemet är att man har kunnat säga så varje år sedan 1990-talet. Det har aldrig blivit bättre. Den marginella licensjakten som utfördes under två år var liksom ett hittepå för att ni på SJF skulle slå er för bröstet och tycka att ni uppnått något. Faktum är att tillväxten varit långt större varje år. Även då var det uppenbart att Naturvårdsverket genom t.ex. Susanna Löfgren (senare Ruona Burman) alltid lade egna marginaler på marginalerna. Ett maxantal blev plötsligt ett minimiantal. Och föryngringarna räknades helst inte…
Det enda jag tror att licensjakten har medfört är minskad tjuvjakt (p.g.a. under aktuella år ökad acceptans för politiken) och ökad aktivitet i EU i syfte att begränsa vår förvaltning. Jag hade faktiskt föredragit motsatta effekten i båda frågorna!

Det går inte att förhandla särskilt bra när villkoren är att SJF som jaktintressets största företrädare går till förhandlingsbordet med en kompromiss medan motparten aldrig kan tänka sig detsamma. De vill ha oändligt med rovdjur. Ja som du själv konstaterar i det här inlägget: När rovdjuren blir för besvärliga för den lokala människan är det den senare som måste flytta på sig. Hur kan ni ens fundera på en annan ambition än noll vargar i Sverige som motvikt till detta? För mig som medlem var det en direkt förolämpning att ni tog en kompromissande position när det så uppenbart inte fungerar.

Naturvårdsverkets tjänstemän sitter garanterat på den hundrade percentilen vad gäller rovdjursdyrkan i det här landet. Precis som Helena Leander firar de säkert med champagne över att de lyckades stoppa den av Riksdagen beslutade jakten. Kanske var det en prestigeförlust att de själva inte fick sätta käppen i hjulet den här gången, men så länge de lyckades få Förvaltningsrätten att stoppa ekipaget uppnåddes ändå effektmålet. Det är detta som är vad Naturvårdsverket menar med adaptiv förvaltning. Möjligheten att förändra beslut och hastigt byta taktik, i syfte att hindra en fungerande rovdjursförvaltning.

Minns fjolåret och Lena Eks beslut att skjuta två vargar per revir. Då minsann gick det fort på verket, när de hittade på att minst det ena av djuren var tvunget att vara ett alfadjur. Det var till 100 % en försvårande omständighet vi kan ”tacka” kreativa tjänstemän för. Allt var därmed serverat för Förvaltningsrätten att stoppa jakten.

Nej det är hög tid att säga nej till allt vad samförstånd heter. Det är ingen mening att kompromissa. Ni vill sitta vid förhandlingsbordet och diskutera medan det brinner utanför dörren och bomberna faller över taket.

Ända sedan Bjärvalls dagar har det självklart alltid rekryterats personal med den ”rätta läran” till verket. Det finns ingen som helst anledning att betvivla detta när man ser vilka metoder de använder sig av.

Det måste städas ordenligt på Valhallavägen, det är ett som är säkert. Nu tycks istället en ny myndighet få ta över, men det dröjer för länge för att det ska hinna rädda läget.

Med anledning av det desperata läget och förtroendekrisen inom rovdjursförvaltningen ser jag ingen annan lösning på detta problem än att vi konstaterar att vi är människor precis som de är i Finland och Italien. Vi får en likadan förvaltning. Tveklöst!

Jag vill uppmana SJF att släppa rovdjursfrågan och gå vidare. Är det något ni kan fokusera på är det att gräva fram alla komprometterande bevis för att Naturvårdsverket försökt obstruera politiken. Häng ut dem! Ni har säkert mycket mer insyn och bevisning än vad vi i omvärlden fått ta del av. Om ni på allvar vill göra skillnad i viltförvaltningen i framtiden måste även ni inse att punkt nr 1 är att städa på Naturvårdsverket. Ni får aldrig igenom något så länge Bjärvalls lakejer sitter och blockerar. Inse det och byt taktik. Våga gå på offensiven!

Men jag vill inte bara vara en kritisk gnällspik. Jag vill ge er beröm för att ni vågar stå upp i turbulensen. Hot är förmodligen vardag och det krävs mod för att våga vara offentlig i den här debatten. Tiden av tålamod och försoning är dock över. Det är många gånger jag sett Gunnar i TV med en ängels tålamod sakligt argumenterat för SJF’s ståndpunkt. Det är i grunden bra, men i praktiken verkningslöst. Därför vill jag helt enkelt uppmuntra er att byta fokus och arbeta annorlunda. Det där loppet kördes för långe sedan…

Vilken förälder låter sina barn färdas på en väg där det vimlar av vilt (65 procent av alla polisrapporterade trafikolyckor är kollisioner med vilt)? Vi kan alltså redan nu stänga ned hela Sveriges transportnät, eftersom jägarkåren hotar alla andra människors livkvalité.

Madeleine
Vargen är här för att stanna! I samma ögonblick vi gick med på att ha frilevande varg i vårt land sålde vi vår möjlighet till jakt och rekreation vi sålde fäbodbruk och djurhållning,
vi sålde vår levande landsbygd. Sjf får ta på sig en del av den försäljningen.
ert mål med 150 vargar är lika utsiktslöst som Anders Hermanssons 0
Tar vi inte till storsläggan nu så kan ni inom kort avveckla Sjf Jrf o Lrf
Men det du skrev om Norge, ja kanske är vi välkomna dit
men dom tar inte emot veklingar som kröker rygg för piskan.

Ove Bergqvist, var försiktig med orden. Vad som för dig framstår som en katastrof är för andra en seger, ett efterlängtat tillstånd där vargen har ”full ekologisk effekt”, dvs. svält reglerar antal vargar och andra rovdjur. Det mesta tyder på att detta mål kommer att nås inom innevarande decennium. Det troliga är att i Sverige kommer vi att göra just vad du säger; ”vänta”. Britterna har insett det ohållbara i sitt EU-avtal och kommer att omförhandla det. Cameron har sagt att han skall leda förhandlingarna. EU kommer att göra nästan vad som helst för att UK inte skall få ändrat avtal – det är som att öppna Pandoras ask. Å andra sidan får inte britterna nytt avtal så är risken inte obetydlig att britterna lämnar EU – det är som att öppna en annan och möjligen större Pandoraask. Men under tiden trampar EU på i sin stövlar och nekar sina medlemsländer att bestämma lokalt i viktiga lokala frågor. Om du läser lite i de referenser jag gav så kan du se att beträffande Europas gräsmarker, dvs. både betesmarker och naturliga öppna gräsmarker, så är inte skogsbetet i Sverige omnämnt som särskilt intressant. Det är däremot till exempel gräsmarker i Spanien samt naturliga, högt liggande, gräsmarker. EU avser utan tvekan offra svenska betesmarker på vildmarksaltaret. Det saknas skäl tro att det skall vara möjligt att genom svensk lagändring eller genom myndighetsbeslut dels kunna skjuta ner vargstammen med många hundra vargar och därefter varje år skjuta minst förökningen. Innan detta kan bli möjligt måste troligen en ändring ske på EU-nivå. Bangar man huvudet i en mur då blöder man.

EU:s vargpolicy: Trots tusenårig erfarenhet av att varg inte fungerar tillsammans med någon form av mänsklig aktivitet (frånsett djurparker i viss mån) så menar EU (och tydligen SJF/Lewander) att det skall gå att skapa ”balans” mellan varg och människa! Ett grepp är att människor skall omskolas så att deras negativa inställning till varg försvinner, och i det syfte byggs informationscentraler över hela Europa. Vad som kallas ”intressenter” skall erbjudas ekonomiska morötter, djuruppfödare skall få olika sorters bidrag och skadestånd, landsbygdens allmänhet skall utlovas en omfattande och lönsam rovdjursturism, WWF med anhang, jägare, politiker etc. skall fortlöpande få information om rovdjurens utveckling och om vilken otrolig nytta rovdjuren innebär för landsbygdens fauna, och därmed även för villebråd och tamdjur! Inte nog med det, med en ”komplett” fauna skall landsbygden också kunna dra in goda pengar på något som kallas ”social farming”. (Det kan kanske vara ett tips till svenska politiker: Försök utreda vargens socioekonomiska vinster, det kanske utredare kan göra utan gnäll?) Men EU har haft stora problem med att övertyga landsbygdens folk om det fina med en massa stora livsfarliga rovdjur i skogen. EU har utarbetat en särskild policy för hur de motsträviga på landsbygden skall tas, det kallas ”The Leader Approach” och föreslås användas även i arbetet med att plantera ut stora rovdjur över hela unionen, se http://ec.europa.eu/agriculture/publi/fact/leader/2006_en.pdf. Se även LIFE and Europe’s Grasslands (LIFE står inte för ”liv” utan är EU-kommissionens projekt “The Financial Instrument for the Environment”), http://ec.europa.eu/environment/life/publications/lifepublications/lifefocus/documents/grassland.pdf.
Rovdjuren är ideologiskt mycket viktiga för EU och finns med i många dokument, bland annat skapande av obrukade skogar, mer vildmark, ny skogspolitik, klimatpolitik etc. Sverige påstods behöva gå med i EU för att ha något att säga till om. Verkligheten blev att när det gäller bland annat rovdjuren har vi inget att säga till om; vargpopulationen (och övriga rovdjur) kommer att öka snabbt och okontrollerat. Detta går inte att ändra genom nya svenska lagar eller myndighetsbeslut. Så länge SJF tror det, så länge får SJF fortsätta banga huvudet i Brysselmuren.

Kristoffer

Visst, vi har ställt till det ganska ordentligt i naturen vi människor, med utfiskning, gifter, klimatpåverkan och förstörelse av hela ekosystem. Jakt har också skapat problem, men ganska små i jämförelse med dom andra.
Här i södra delen av landet där jag bor har också Tjäder och Orre minskat rejält. Jag vet inte alla orsakerna till det, men skogsbruket är en och för stora stammar av Räv och Grävling är en annan. Räv och Grävling saknar i princip naturliga fiender i och med att det inte funnits Varg på så många år. Det skulle man kunna ta som ett argument för att släppa lös vargstammens utveckling så som en del av kramarna vill. Men då bortser man från alla dom människor som skall leva med alla vargarna. Du vet säkert också vilka problem det kan bli med vargar som tar tamdjur, vargar som blir mer och mer orädda osv. Naturen kan säkert leva med tusentals vargar, det har den alltid gjort innan människan utrotade dom, men vårt kultursamhälle på landsbygden klarar antagligen bara en ganska begränsad vargstam innan djurhållning blir för dyr, jakten tar rejält med stryk och folk börjar oroa sig för både sin egen och kanske framför allt sina barns säkerhet. Svenskt kött har ordentliga konkurrensproblem redan och tusentals vargar riskerar att slå ut vår inhemska köttproduktion helt och väldigt många skulle sannolikt finna det ohållbart att alls bo kvar på landet under sådana omständigheter. Vad tycker du Kristoffer är det verkligen ett rimligt pris att betala?
Är det inte bättre att reglera både vargen,räven och grävlingen med jakt och behålla en levande landsbygd?

Varför kallas vargkramarna för bevarandesidan?
De är ju de som förbrukar det som kan förvaltas genom att omöjliggöra en förvaltning på det sätt som bestämts i demokratiska beslut.
Sluta att kalla dem för bevarandesidan och kalla dem vi dess rätta aktivitetsnamn. Vargkramare!

Jag antar att signatur Kristoffer bara är på låtsas då han verkar tämligen ute och seglar.
Få tjädrar och orrar har jag inte märkt av utan snarare det motsatta dvs en ökad stam och om de nu minskat så mycket så är de knappast rödlistade än utan finns i en jaktbara stammar som går att förvalta. Kungsörn vem vill jaga den? Lunnefågel vad har den med detta att göra? Till sist måste dessa bevarandemuppar förstå att det är skillnad på förvaltande och utrotande! Har man inte en koll på förvaltande åtgärder och utrotning så bör man hålla käft, och särskilt här.