Vildsvinsveckorna…

•

Så går vi då in i de sista veckorna av årets hundjaktsäsong för många av oss som jagar klövvilt med hund. För oss som jagar vildsvin med hund ökar också riskerna för våra hundar rejält dessa sista veckor. Tittar vi på Agrias skadestatistik så är det under januari våra vildsvinshundar lever allra farligast. Varför då?

Beror det på att vildsvinen går i brunst? Gör snön att hundarna har svårt att hinna undan? Har vildsvinen under säsongen lärt sig att det är bättre att illa fäkta än fly? Blir hundarna i kraft av toppkondition övermodiga? Något annat? Ingen vet nog och vi har ingen bra forskning eller utredning som tittat på varför det är på detta vis. Det borde vi skaffa oss. Vad tror ni där ute?

Tidigare under säsongen ser vi att det är främst under eftersök eller jakt i vass och majs som hundar skadas av vildsvin. Men i januari skadas de även i annan terräng. Vi ser också enstaka fall av skadade jägare, ofta i slutet av januari. Mina egna erfarenheter och de fall då man kunnat belägga vilket vildsvin som skadat hund eller människa visar också tydligt att det inte bara är galtar som skadar. Faktiskt tror jag suggorna är vanligare bland de vildsvin som skadar i slutet av säsongen.

Så var försiktiga där ute och var rädda om era hundar. Risken för skador är betydligt högre dessa sista veckor och kanske ska man ändå bemöda sig om att kränga på skyddsvästen på hunden innan jakten trots att den aldrig skadats tidigare… Var också noga med att kolla var ni har närmsta ÖPPNA veterinärmottagning innan jakten. Är olyckan framme blir det lätt lite kaotiskt och då är det bra att ha telefonnumret inlagt i telefonen.

 

av /9 Kommentarer

Konsekvens och byråkrati…

, •

Ibland blir man lite förvirrad och en smula uppgiven när man jobbar med svenska myndigheter. Just idag är det Livsmedelsverket som ger mig lite dåligt humör. Alldeles nyss damp nämligen deras förslag till hur småskalig försäljning av vildsvinskött skulle kunna se ut ned i min elektroniska brevlåda.

Om man läser hela dokumentet blir man onekligen imponerad över med vilken noggrannhet, frenesi och gammal hederlig svensk byråkrati man tagit sig an uppdraget. Trikiner framstår i dokumentet som kanske ett av de större hoten mot vår svenska folkhälsa och vi måste definitivt ha såväl register över alla vildsvinsjägare som årliga kontroller av deras hem samt särskilda utbildningar för de som ska sälja en vild grisskinka och sist men inte minst bygga nya databaser samt kontrollsystem för miljonbelopp. Denna bedömning görs alltså av samma myndighet som i förra veckan meddelade att Dvärgbandmasken inte är något nämnvärt hot mot folkhälsan. Den gången baserade man sitt bedömmande på att kunskapsläget är extremt oklart och glömde att maskens ägg lever finfint i vatten, som väl också är livsmedel, och att smittorsakerna är väldigt oklara i maskfallet eftersom det kan vara halvknepigt att gissa hur man fick i sig maskägg för sisådär 15 år sedan.

Men, åter till vildsvinsförslaget. Man behöver enligt mig inte läsa hela dokumentet för att förstå att det här förslaget knappast är realistiskt eller ens värt att fundera vidare på. Det räcker med att läsa att jägaren förutom registrering och egen registerhållning samt ansenlig byråkrati ska förväntas betala en årlig kontrollavgift på sisådär 6000 kronor. Jag kollade precis med vårt slakteri här på Öster Malma och där får man i storleksordningen 30 kronor kilot om man säljer ett vildsvin och medelvildsvinet väger in på ungefär 25 kilo i slaktvikt. Det innebär att man måste sälja minst 8 vildsvin / år innan man börjar tjäna pengar. Då har jag inte räknat med att man kanske vill ha en grillgris eller vild julskinka själv i frysen eller kostnader för själva trikintestet, registreringen eller frakter, transporter och administration… Någon som tror att vildsvinskrängning blir en kioskvältare?

Småskalig försäljning av vildsvinskött till grannar och den lokala konsumbutiken hade kunnat vara det realistiska smörjmedlet i vildsvinsförvaltningen som vi verkligen behöver. Vildsvinsfrågan löser man inte med vare sig fällor eller skottpengar, det krävs samarbete, förståelse och motivation. Hade staten och Livsmedelsverket varit seriöst intresserade av folkhälsan skulle man också kanske funderat på varför inte alla vildsvin faktiskt trikintestas. Kan det bero på kostnader och knölig administration? Troligen.

av /7 Kommentarer

Är vildsvinen de nya vargarna?

, , •

Ingen har väl missat att vargdebatten inte alltid är faktabaserad och att medierna kanske inte alltid väljer korrekta fakta då de tenderar att vara såväl tråkiga som osexiga och passar dåligt på en löpsedel eller ger sunkiga rubriker. I dagarna har många medier hakat på DN´s artikel om vildsvinens utveckling och invasion av städerna. Tyvärr tycker jag det luktar precis lika mycket sensationsjournalistik och selektivt väljande av fakta här som i vargfallet. Jag har en otrevlig känsla av att vildsvinen snart omgärdas av lika många myter, skrämselbudskap och villfarelser som vargarna och som vanligt känner jag mig en smula förvånad. I såväl vildsvinsfrågan som vargfrågan är intet nytt under solen. Vi har massor av kunskap, erfarenhet och kompetens att luta oss emot. Problemet är väl att den inte säljer några lösnummer…

Ska vi börja med att titta på DN´s siffror på trafikolyckor med vildsvin inblandade? De slår fast att vi körde på 755 vildsvin 2003 och nästan 2500 vildsvin 2010! Hemskt va? Man glömmer dock att nämna att vi körde på betydligt fler vildsvin 2008 och 2009 än vad vi gjorde 2010. Nedgången mellan 2009 och 2010 var faktiskt 21%, en mycket dramatisk nedgång i trafikolyckssammanhang. Då ska vi också komma ihåg att vi vid årsskiftet fick en ny lagstiftning som ledde till att betydligt fler viltolyckor anmäldes, nedgången i vildsvinsstammen kan därmed antas vara ännu större. Tittar vi sedan på de fyra första månaderna i år så fortsätter nedgången med ytterligare 7%…

Men avskjutningen då, den ökar ju exponentiellt! Japp, jägarna försöker nu skjuta ned vildsvinsstammen precis som vi redan gjort med älg- och rådjursstammarna som haft en identisk utveckling de senaste decennierna. Inget konstigt med det.

Bilden visar normaliserad avskjutning av älg, rådjur och vildsvin under en 20-årig tillväxtfas.

Visst har vildsvinen en potential att såväl störa oss människor som att göra stor skada i jordbruket samt en mycket snabb tillväxtpotential. Men jag tror vi lär oss hantera dem precis lika bra som vi lärt oss med älgar och rådjur. Frågan är nu snarast vilket som blir nästa vilt vi blir hysteriska över och som media kan sälja lösnummer med. Jag röstar på kronhjorten, och att vargen nog blir kvar på löpsedlarna…

av /26 Kommentarer

Ska vi fånga vildsvin och lo i fälla?

, •

Har suttit hela förmiddagen och studerat SVA´s test av vildsvinsfällor och den remiss vi nu fått från NV om hanteringen av vildsvinsfällor. Den här frågan är svår, mycket svår. En sak är dock enkel att slå fast, NV gör helt klart skillnad på djur och djur. Lofällorna stoppades i årets beslut mot bakgrund av att underlaget var för litet. I vildsvinsfallet har vi inte ett sådant gediget underlag för någon enda fälla och för samtliga fällor noteras betydligt högre skadefrekvenser än någonsin uppmätt för lodjur. Då ska man komma ihåg att träflisor i magen och ovilja att gå in i en fälla igen om man suttit där en gång används, av NV, som argument emot lofällor. Sådant här irriterar mig. Fällfångst av vildsvin kräver betydligt mer kontroll, efterforskning och fingertoppskänsla samt svåra avväganden än fångst av lo. Vi talar här om ett matnyttigt, stresskänsligt, flocklevande vilt med en komplicerad social struktur som kan väga flera hundra kilo kontra ett solitärt kattdjur på sisådär en 15 pannor…

Faktum är att den studie som WWF beställde av SVA, som man använde som bakgrund för förbud av vissa typer av lofällor, påvisade lägre skadefrekvenser hos lodjuren än vad de nu testade vildsvinsfällorna kan prestera. Inkonsekvent. Det enda positiva i denna soppa är väl att man kan hoppas på att WWF lägger samma engagemang också på vildsvinsfällorna? Vi fångar trots allt tusentals vildsvin och något tiotal lodjur / år ett normalår. Vilken fråga som är viktigast ur djurskyddssynpunkt torde vara självklart.

Nog om denna inkonsekventa och populistiska hantering av NV. Det är egentligen vildsvinsfällorna jag funderar över. Utan tvekan kan de behövas, t ex i bebyggda områden med extraordinära problem, men vi ställs inför en lång rad svåra ställningstaganden. Jakt ska bedrivas så att vi inte utsätter det vilda för ONÖDIGT lidande. Det är här det blir svårt med vildsvinsfällorna, vad är onödigt? Utan tvekan skadar sig en hel del vildsvin i fällorna, de allra flesta dock lindrigt. Utan tvekan uppvisar också en majoritet av vildsvinen stressymptom, i form av PSE (Pale, Soft, Exudative), men vet vi något om hur illa de egentligen mår av stress och PSE? Skitsvårt. Ingen jägare vill använda ett redskap som skadar eller stressar viltet men ett skrapsår på benet eller en liten stressreaktion när fällan slår igen är kanske OK? Jämför med hundjakten, där förekommer nog säkert ibland ett skrapsår eller en liten stress.

Utifrån SVA´s studie kan vi dock dra några slutsatser. Fällfångade vildsvin blir betydligt sämre mat, en majoritet av de fångade vildsvinen uppvisar rätt kraftiga indikationer på PSE – syndrom . I ungefär hälften av fallen fångar man mer än ett vildsvin samtidigt, ett tydligt tecken på att det är komplicerat att fånga flockdjur. Hur många gånger har luckan slagit igen över ryggen på ett vildsvin som stått i öppningen? Man har fångat flera suggor med dragna spenar, vet man något om hur deras kultingar klarat sig medan de suttit i fällan? Vildsvinen blir mindre stressade i täta fällor, men där blir det väldigt varmt, även när det är minusgrader ute, kan vi då fånga vildsvin under den varmare halvan av året? Sist men inte minst så har inget av de studerade vildsvinen suttit i fällan längre än 2 timmar, jämför det med tiden de studerade lodjuren suttit i de förbjudna fällorna…

Jag kan omöjligt lista alla svåra avväganden som måste göras här, jag kan bara konstatera att det är förbannat svårt. Jag tror också vi måste lyfta blicken och se hur vi vill använda fällorna. Som alltid när en viltart ökar snabbt kraxar olyckskorparna och domedagsprofeterna träder fram ur skuggorna. Det hände när älgstammen ökade explosionsartat i början av 80-talet och när rådjursstammen sköt i höjden under 90-talet i samband med rävskabben. Det hände också när vildsvinen trädde in på allvar på arenan under 00-talet. Nu är jag övertygad om att vi har ganska god kontroll över situationen och jag hör betydligt fler som undrar var vildsvinen tog vägen än som vill minska dem ytterligare i telefon om dagarna. Visst har vildsvin en föryngringspotential utöver vad vi är vana vid, men det tror jag vi kan hantera, utan fällor. Som jag skrev tidigare finns exempel på lägen då fällor kan fylla en funktion, de kan dock i mina ögon aldrig bli en viktig del av en löpande förvaltning. Det finns alldeles för många hugade vildsvinsjägare och grillentusiaster som är sugna på vildsvinskött för att släppa det dithän. Därför är jag övertygad om att vi måste ta oss en ordentlig funderare på hur vi vill styra användningen av vildsvinsfällor. Det kan ske med obligatorisk utbildning, tillståndskrav från Länsstyrelsen, fångst endast under vissa delar av dagen eller året, fångst av endast små vildsvin eller kanske obligatorisk elektronisk övervakning?

Jag tror det är viktigt för jaktens framtid att vi nu tar oss en redig funderare på hur vi ska hantera vildsvinsfällorna. Risken är uppenbar att vi bli betecknade av djurvänner som okänsliga barbarer samtidigt som staten eller Jordbruket uppfattar oss som motsträviga tvärviggar med dolda agendor, oavsett hur vi tar ställning. Jag tror som alltid att vi ska vara noga med Jägareförbundets två grundvärderingar: Vi ska med kraft och kunskap leda och utveckla den svenska jakten och viltvården och Vi vårdar det vilda. Det brukar bli förbannat bra om man lutar sig tillbaka på dessa visioner. Kanske NV också skulle ha en vision?

av /40 Kommentarer

Jägarna tar ansvar för vildsvinen!

, •

I såväl Ekot och DN som på vår hemsida kunde man i morse höra, och läsa, att vildsvinsstammen förefaller minska i landet. Nu är det trubbiga verktyg vi mäter med, trafikolyckor och rapporter från jägare och lantbrukare, men allt pekar åt samma håll. Jägarna har lyckats hejda ökningen av vildsvin, vi har visat att vi tar ansvar.

Olyckskorpar och dramnaturgiskt lagda pessimister har länge nu hävdat att vildsvinen går oss ur händerna och att jägarna är för dåliga, lata eller inkompetenta för att kunna förvalta en art som vildsvinen. De hade fel.

Jag är den förste att skriva under på att vi fortfarande har stora problem med vildsvin på vissa håll i landet men vi har ändå visat att vi kan hantera dem över stora områden. Visserligen hade vi hjälp av en snörik vinter. Jag tror personligen inte att snön eller kylan dirtekt dödade särskilt många vildsvin, vi var duktiga även på utfodring i vintras. Snarare tror jag att snön gjorde att man hade mycket vildsvin på åtelplatserna och framför allt hade man ljuset från snön att jaga i, inte bara månljuset som ger dig en vecka eller två per månad som är möjlig att vaka på. Detta bekräftas inte minst av de vilthandlare jag talat med som vittnar om stora mängder vildsvin som levererades i vintras.

Jägareförbundet har emellanåt fått mycket skäll för att vi varit ignoranta, lata och inte tagit vildsvinsfrågan på allvar. Jag tycker detta trendbrott är ett tecken på motsatsen. Vildsvin är ett helt nytt vilt på många sätt och vi har visat, efter en i viltförvaltningssammanhang mycket kort tid, att vi kan hantera dem. Denna hejd på ökningen av vildsvinen i landet ger oss en mycket välkommen och angelägen andningspaus där man nu bör intensifiera diskussionerna mellan lantbrukare och jägare vad man vill med sin vildsvinsstam. Nu har vi chansen och läget att i lugn och ro, utan uppslitande konflikter, sätta oss ned och enas.

Sist men inte minst, en eloge till alla er därute som än en gång visat att jägarna kan och vill lyssna på sin omvärld. Vi tar ansvar.

av /28 Kommentarer