Ropa inte efter åsiktsregistrering
Ska aktivister, jägare eller andra intressen kunna anställas i myndigheter? Foto Matias Larhag/Unsplasch
Vi är inne i ett konstigt tidevarv. Människors personliga agendor tillåts styra våra val och hur samhället ska fungera allt mer. Ofta saknas fakta bakom besluten och känslor används mer frekvent som underlag i krav på förändringar. Och polariseringen driver på utvecklingen.
Detta är en farlig väg.
Under den senaste tiden har jag hört att människor med en viss personlig inställning inte ska få jobba i statlig tjänst. Senast rörde debatten en tjänsteman på Länsstyrelsen i Dalarna som på det privata planet var skogsaktivist. Läs artikel i Land.
Det är lätt att sugas med och tycka att detta är helt orimligt. Men låt oss tänka lite bredare och större.
Minst lika ofta har debatten slagit mot jägare, som anses stå för en viss agenda. Faktum är att förändringen av delegater i Viltförvaltningsdelegationerna är just en sådan åtgärd, där politikerna i sin ambition att få objektiva beslut diskvalificerar jägarnas kunskaper och ambitioner som en partsinlaga. Jag tror inte ens att regeringen tänkte klart innan man genomförde ändringen, för detta är antidemokratiskt och andas åsiktsregistrering.
Låt mig ställa några provocerande frågor. Skulle ni vilja ha ett Stasi-liknande förhållande där staten utreder dina privata åsikter innan du får ett arbete? Att dina privata åsikter regelbundet utvärderas och bedöms? Att du inte tillåts ha en viss hobby? Att samhället blir bättre och mer effektivt om alla anställda i staten tycker likadant?
Jag hoppas verkligen att alla svarar nej på de frågorna – av många olika anledningar.
Eftersom vi inte vill leva i ett samhälle där vår integritet och frihet – att tycka och tänka vad vi vill – ska påverkas negativt kan ifrågasättandet av tjänstemäns privata åsikter leda till en debatt vi inte vill ha.
Istället för att ifrågasätta om tjänstemännen är 100 procent neutrala och objektiva i sina bedömningar måste respektive myndighet säkerställa att det finns procedurer, professionalitet i yrkesrollen och rutiner som omöjliggör (och avsevärt begränsar) möjligheten för tjänstemän att påverka beslut och utredningar utifrån sina personliga agendor – oavsett om du är jägare eller skogsaktivist.
Det handlar lite om ämbetsmannaideal, men också om arbetsledning, ledarskap, uppföljning och kontroll.
Ansvaret för att demokratiska beslut genomförs ligger på myndighetsnivå. Då måste också myndigheterna säkerställa att arbetet utförs på rätt sätt.
I en tid när personliga agendor tillåts styra allt mer aktualiseras därför behovet av internkontroll och revision, inte bara av ekonomin utan hur väl myndigheten levererar till demokratin.
Hur väl utförs arbetet? Hur objektiv lyckas den vara? Hur väl följer myndigheten regleringsbrev och de politiska ambitionerna? Allt detta måste naturligtvis kontrolleras och följas upp.
Ifall myndigheterna inte levererar en hög grad av objektivitet har vi fått ett tjänstemannastyre som omkullkastar och suger musten ur demokratin. Och då är det riktigt allvarligt.
Så lyft blicken. Ställ krav på myndigheterna och politikerna om att genomföra ordentlig internrevision av de uppgifter som staten via sina myndigheter ska uppfylla och utföra. Kräv objektivitet på myndighetsnivå. Det är där åtgärderna och kontrollerna måste in.
Men ropa inte efter ett förmyndarsamhälle – med åsiktskontroll – som ingen egentligen vill ha.
Magnus,
du har uppenbarligen betydligt högre tankar om regeringen än undertecknad om du tror att det var ett ”oavsiktligt misstag i ett ögonblick av tanklöshet” när de beslutade att ändra sammansättningen i viltförvaltningsdelegationerna och jag ska ge dig ett exempel (av flera) på varför jag inte är lika optimistisk.
Naturvårdsverket, d.v.s det statliga verk som bl.a. har ansvaret för jakt och viltvård i Sverige har ett insynsråd utsett av regeringen. Så här skriver NVV själva på sin hemsida: ”Insynsrådet ska ge råd till generaldirektören. Rådet ska också bidra till medborgarnas inflytande i verksamheten.”
Naturvårdsverkets insynsråd ska då, om jag förstår det riktigt, representera bland andra mig som en av nästan en halv miljon svenska jägare.
En av de första besluten dagens regering tog efter valet 2014 var att förändra sammansättningen i Naturvårdsverkets insynsråd. In kom (dåvarande) generalsekreteraren för Naturskyddsföreningen Svante Axelsson och som representant för Näringslivet kom ornitologen och f.d. VD för Noaks Ark Lena M Lindén in. Var SNF och SOF står i jaktfrågor torde inte ha undgått någon. Inte ens svenska regeringspolitiker.
Det här citatet är också hämtat från NVVs hemsida: ”Naturvårdsverkets insynsråd är utsett av regeringen och består av representanter för olika politiska partier, näringslivet, myndigheter och ideella miljöorganisationer.”
Jag vill, som jägare, inte bli representerad av någon av de s.k. ideella naturskyddsorganisationerna och jag kan inte annat än att tolka regeringens beslut när det gäller förändringarna både i NVVs insynsråd och nu Viltförvaltningsdelegationerna som att dagens regering menar att det statliga verk som ska behandla jakt- och viltvårdsfrågor inte behöver den kunskap som finns inom jägarkåren och Svenska Jägarförbundet.
Du avslutar med orden:
”Så lyft blicken. Ställ krav på myndigheterna och politikerna om att genomföra ordentlig internrevision av de uppgifter som staten via sina myndigheter ska uppfylla och utföra. Kräv objektivitet på myndighetsnivå. Det är där åtgärderna och kontrollerna måste in.”
Har du några konkreta förslag på vad jag som enkel medborgare kan göra?
Har du någon förklaring på varför föreningar som får huvuddelen av sina inkomster från Postkodlotteriet och staten kan kallas ideella men inte de föreningar som organiserar dem som utför viltvården som beslutas och som dessutom betalar för en ansenlig del av den forskning som bedrivs på vilt och viltvård i Sverige?