När politik blir viktigare än verkligheten

, , , ,

Varför anses jaktkunskaper vara belastande i en Viltförvaltningsdelegation. Foto Magnus Rydholm

Miljöminister Karolina Skog (MP) ändrade sammansättningen av Viltförvaltningsdelegationerna. Officiellt är det en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har gjorts.
Kritiken mot beslutet har varit hård från jordbruket, fårnäringen, skogen och jägarna. Och det ska den vara. Det här är inte bara dumt, det är faktiskt dummare än så…

När den förra regeringen införde Viltförvaltningsdelegationerna (VFD) ville man säkerställa att förutsättningarna för brukandet skulle vara goda. För täta viltpopulationer eller onödiga byråkrati skulle inte omöjliggöra eller försvåra för jord- och skogsbruk. VFD var ingen eftergift till jägarna. Det var ett beslut för att föra ned bestämmandet om jakt och viltförvaltning till regional nivå – och till en bred sammansättning av intressen. Besluten skulle fattas nära de människor som påverkades. Delegationerna skulle borga för en sund förankring i länen och ett ökat jakttryck där det fanns problem.

När miljöministern nu ändrade sammansättningen så löd förklaringen att det ska bli bättre balans. Jägarintresset ansågs vara för starkt.
Nu har jägarna bara ett mandat. Det är inte där skon klämmer, utan problemet är att delegater som företräder skogsbruk, fiske, politik med mera också är för en aktiv viltförvaltning. En hel del av dessa företrädare jagar säkert också.
Obalansen ligger således inte i fördelningen av olika mandat utan vilka personer som sitter i VFD och vilka intressen dessa människor har – att de har kunskaper om jakt.

Ingen sund politiker kan med förståndet i gott behåll vilja begränsa människors frihet och möjligheter att ha åsikter. För i den stunden gör de ingrepp i demokratins grundvalar, vilket borde vara ett politiskt självmord.
Låt oss hoppas att ingen i riksdagen har några sådana ambitioner.
Regeringen kunde alltså inte förbjuda delegater i VFD från att jaga, gilla kött eller att ha mamma som hämtar sitt kött från skogen. Regeringen kunde heller inte begära att partierna skulle nominera människor med förutbestämda åsikter. Kvar fanns då att ändra sammansättningen i delegationen.
Två nya delegater infördes och därmed också balans.
Slutet gott, allting gott? Nixpix.

I en värld där Donald Trump och Brexit visar på en bristande tilltro till såväl makteliten som journalistiken känns agerandet faktiskt provocerande. I stort sett ingen – utom miljöorganisationerna – har tyckt att VFD fungerat dåligt.
I de remissvar som regeringen haft som underlag för beslutet säger nästan alla länsstyrelser att det fungerar bra. Det har naturligtvis funnits synpunkter och förbättringsförslag. Men inte någon egentlig kritik mot sammansättningen eller balansen.
Varför kräver då Miljöpartiet en förändrad sammansättning av delegaterna i förhandlingarna med Socialdemokraterna? Det finns för mig bara en vettig förklaring. Politiken anses ibland vara viktigare än både sak, fakta och verklighet.

Låt oss vara ärliga. Frågan om VFD är naturligtvis en skitsak för de allra flesta i landet. Majoriteten har inte ens noterat att det finns något som heter Viltförvaltningsdelegation – ännu mindre att sammansättningen har ändrats. Och även om alla i landet använt just denna förordning som högläsning på julafton hade få brytt sig.
Det stora problemet är att liknande saker händer i andra sakområden också. Sakta, men säkert växer kritiken mot våra folkvalda och journalistiken som inte klarar förklara eller visa den bild som människorna ser. Politikerna beskylls för att inte se människornas vardag, inte se deras verklighet, inte förstå vad som händer i vårt avlånga land.
Men tro mig, de gör de visst.
Men i det komplicerade samhället, med ett knepigt parlamentariskt läge och höga politiska ambitioner om förändringar så stupar ofta de goda ansatserna för byråkratiska, ekonomiska, parlamentariska och juridiska krokben.
Kan man inte ge guldgröna skogar till sina väljargrupper försöker man tillfredsställa i alla fall några med ett litet köttben. I slutänden blev det kanske bara en liten formulering i en förordning eller något annat obetydligt som partierna orkar baxa igenom.
Tro nu inte att jag ens för en sekund riktar någon kritik mot enskilda politiker. Det skulle aldrig falla mig in. Istället konstaterar jag att politiken – som helhet – inte klarar av att hantera komplexiteten i samhället. Och det måste till ganska drastiska åtgärder för att rätta till problemet.

Men nu tillbaka till kärnfrågan. Ingen klok människa tycker att det är fel att lärare har kunskaper i pedagogik, att piloter har ett hum om hur man landar ett flygplan, att läkare har några högskolepoäng i medicin eller att en bilförare har körkort. I Sverige högaktar vi kunskap och fakta. Vi utbildar oss för att få rätt kunskaper för arbetet. Och det är våra kunskaper som ska vara det avgörande vad vi får för arbete. Det är lite av den svenska modellen.
Men med miljöminister Karolina Skogs önskan om balans i VFD faller hela detta resonemang.
Kunskap om jakt och viltförvaltning är plötsligt besvärande i ett regionalt organ som ska besluta om – just det –  jakt och viltförvaltning.
Någon bra förklaring på varför det är fel att ha kunskap om det man ska besluta om har jag ännu inte sett. Fram till dess anser jag att ändringen är både dum och provocerande.

2 Kommentarer
  1. Mats S Johansson says:

    Magnus,

    du behöver bara läsa Miljöpartiets program så hittar du förklaringen. Jakt omhandlas under huvudrubriken Miljö.

    Underrubrikerna är:
    – Naturens ramar
    – Biologisk mångfald
    – Klimat
    – Jordbruk, skogsbruk och fiske
    – Djur

    Avsnittet ”Naturens ramar” startar med citat:
    ”Naturen fungerar som ett kretslopp. Detta måste samhället ta hänsyn till och efterlikna. All verksamhet måste hålla sig inom de ramar naturen sätter.”

    När jag läser den meningen tänker jag omedelbart på jakt. Jag vet ingen annan verksamhet än jakt där fusk med att hålla sig innanför långsiktigt hållbara ramar straffar sig så fort och hårt och läser vidare i hopp om att hitta något positivt om den svenska viltvården, men icke!

    Under avsnittet ”Biologisk mångfald” talas det mest om EU, kemikalier och regnskogar. Sverige nämns knappt med ett ord.

    Under avsnittet ”Klimatet” hade jag inte räknat med att hitta något om jakt även om t.o.m. WWF menar det är det klimat-smartaste köttet.

    Jag läser vidare och kommer till avsnittet ”Jordbruk, skogsbruk och fiske” och tänker att här måste det väl ändå komma något om jakt. Speciellt som jag läser ”Det kustnära fisket och fritidsfisket har en viktig roll både för människors rekreation och för att våra skärgårdar ska hållas levande”.
    Jag blir besviken igen. Inte ett ord om hur sunt det är att bort emot en halv miljon människor, som annars hade suttit i soffan och konsumerat importerade varor, förbättrar egen kondition och välbefinnande genom att vara ute i naturen.

    Nu är det bara ett avsnitt kvar. ”Djur”.

    Äntligen ser jag bokstavskombinationen ”jakt”, men vänta lite. Första gången bokstavskombinationen finns i MPs program så står det fyra andra bokstäver före. Första gången jakt omnämns så handlar det om TJUVjakt!

    Inte förrän i sista stycket i sista underavsnittet står ordet jakt i den betydelsen jag trodde att över 93% av Sveriges röstande förknippar med ordet jakt. Vad står det då??

    Jo, det står följande:
    ” Det är viktigt att det ekologiska perspektivet sätts i fokus vid jakt och att naturvårdsintressen får företräde.”

    Behövs det verkligen någon mer förklaring till Karolina Skogs agerande Magnus?

    MP har nog sitt på det torra och deras allt färre kärnväljare kan, efter att ha både sålt kolkraftverk och skattebelagt solenergi, m.m.) i alla fall lita på dem när det gäller deras inställning till jakt.
    Jag skulle vilja påstå att det är Isak From och Stefan Löfven som har ett förklaringsproblem. Stefan gick till val med löftet om att lösa viktiga frågor över blockgränserna.

    Jag kan bara tolka Socialdemokraternas agerande i vilt och rovdjurs-frågor under valperioden som att de inte menar att svensk viltförvaltning är en viktig fråga längre. Som tur är har vi fortfarande ett domstolsväsen som inte är beroende av urbaniserade röster och facebook-drev.

    (men det är väl bara en tidsfråga det också….) http://svenskjakt.se/start/nyhet/facebookgrupp-far-overklaga-jaktbeslut/

  2. Björn Isaksson says:

    Kunskap är alltid fel om den inte stämmer med de egna dogmerna, åtminstone i de kretsarna.

Kommentering är stängd.