Juridiktrendens nästa offer: skogen?

, , ,

Klöverblomma. Foto: Oscar Lindvall

För ett antal år sedan började miljörörelsen i USA använda juridik för att få sin vilja igenom. Detta blev en trend som spred sig och efter några år fick vargfrågan i Sverige smaka på en besk juridiksoppa. Men tro mig, detta är bara början.
Ingen kan idag säga vilka natur- och jaktfrågor som kommer att avgöras i domstolar i framtiden. Men en sak är säker. Skogen och lantbruket kommer att få förbereda sig på tuffa holmgångar med miljörörelsen.
Ett exempel på hur miljörörelsen idag använder regler och lagar är kring avverkningar av skog. Utanför Växjö har Naturskyddsföreningen börjat kontrollera de områden som ska avverkas. Föreningen letar efter nyckelbiotoper som kan stoppa avverkningen. Läs nyhet från Sveriges radio.
Ur ett markägarperspektiv kan dessa inventeringar efter nyckelbiotoper ses som ett ingrepp i äganderätten. Markägaren kan inte längre bruka sin mark som planerat. Och eftersom Sverige är ett land där vi normalt sett brukar naturen hårt, kommer granskningar av brukandet inte klara sig utan kritik. Hårt brukande påverkar naturen, så enkelt är det.

Jag tror inte att någon lantbrukare vill avverka nyckelbiotoper eller förstöra värdefulla naturmiljöer. De älskar och vårdar sina marker med stort ansvarstagande. Men de driver också företag som är hårt konkurrensutsatta. För att överleva har alla brukare tvingats att rationalisera och effektivisera. Tittar vi tillbaka 100 år så ser vi en enorm utveckling av brukandet – som naturligtvis påverkat naturen och den biologiska mångfalden. Skogen står tätare, magra åkrar har planterats igen, igenväxning av slåtter- och ängsmarker, färre djur betar ängarna, gödning ökar, vallodling är vanligare, monokulturer växer fram och skogsbetet har försvunnet.
Det märkliga är att måttstocken på biologisk mångfald alltid blickar bakåt utan att ta hänsyn till den utveckling vi haft, vilka förutsättningar som präglar företag och vilka produkter samhället efterfrågar. Detta är frågor som brukaren kämpar med och mot varje dag. Medan den person som värnar naturen ofta arbetar smalt, i en fråga.

För den enskilde markägaren kan ett bakslag – mot en avverkning – slå oerhört hårt. Det kan vara denna avverkning som skulle finansiera en nödvändig investering för att kunna vara konkurrenskraftig. Utan inkomsterna från skogen kan lantbrukaren bli tvungen att lägga ned. Och då försvinner en annan viktig del i naturvården – de betande djuren.
Konsekvensen kan alltså bli att miljörörelsen lyckas rädda en skoglig nyckelbiotop, men tappa någon annan kopplad till betesdjuren.
Men i den gråa allmänhetens synvinkel ser man naturligtvis inte den komplexa bilden. Den enskilda människa vill naturen väl och då tycker man att det är positivt att man räddar den. En smal och ganska onyanserad fråga är vad den stressade nutidsmänniskan orkar ta in. Det som känns rätt i magen får styra. De lite mer insatta personerna negligerar forskning och fakta som inte stödjer det som känns rätt.
Den lilla detaljen att det är brukandet som medfört att nyckelbiotopen över huvud taget finns reflekteras inte över.

Missförstå mig inte. Jag är en naturmupp och vill naturen väl. Jag tycker det är bra att man räddar nyckelbiotoper. Men jag tycker att angreppssättet är alldeles för smalt och därmed felaktigt.
Naturen är helt enkelt för komplex för enkla lösningar.
Vill man ha hög biologisk mångfald i Sverige måste landet ha en politik som tar hänsyn till brukandet av naturen – det är ju århundraden av brukande som skapat mångfalden.
Så menar staten allvar med att landet ska ha hög biologisk mångfald och att naturvärden ska bevaras – då måste det få kosta.
Exempelvis kan man skapa en helhetslösning med ekonomiska incitament som stimulerar brukande som gynnar mångfalden, istället för att bara rycka undan en av få möjligheter till att få in nytt kapital i landsbygdsföretagen. Det handlar om att identifiera sambanden och lösningarna så att brukandet fortsätter – inte upphör.
Men fram tills den diskussionen tar fart får nog skogen och lantbruket förbereda sig på juridik, regler, miljöprövningar och domstolsförhandlingar – i en helt annan omfattning.

 

5 Kommentarer
  1. Jack Engelbrektsson says:

    Naturskyddsföreningen är väl en förening med medlemmar.Om alla jägare,skogsägare o lantbrukare gick med så borde vi väl kunna”ta över”

  2. Mats S Johansson says:

    Till svenska politiker.

    Naturskyddsföreningen ser sig som ett ”komplement” till skogsstyrelsen.
    Naturskyddsföreningen ser sig, utan att äga ens en bråkdel av den, som den svenska naturens talesmän.
    APU med aktivt stöd från den samma Naturskyddföreningen ser sig som ett ”kompliment” till det svenska polisväsendet.
    Naturskyddsföreningen,Nordulv, WAS och Rovdjursföreningen, alla med säte i storstäder, ser sig som allmänhetens, och då speciellt landsbygdens, talesmän i domstolar.
    De samma organisationerna säger sig mer kompetenta att bedömma storheter som GYBS hos hotade arter än Naturvårdverkets nationella och internationella experter.
    Det land i EU som bevisligen har skött sin natur bäst ska, av ovanstående sjåalvutnämnda talesmän för allmänheten, tvingas in under lagar vars resultat vi bara behöver studera Nederländernas eller Italiens natur för att se vad de leder till.

    Vad är det som är på väg att hända i Sverige? Klarar ni inte att styra landet längre?

    Din analys är antagligen tyvärr riktig Magnus.

    Ett par exempel: http://wilderness-society.org/european-congress-for-conservation/
    https://www.scribd.com/fullscreen/276016899?access_key=key-UZgoV5BjEgr59ghC57SZ&allow_share=true&escape=false&view_mode=scroll

  3. Mats S Johansson says:

    Magnus,

    jag tycker det är synd, men samtidgt symtomatiskt, att ingen representant för Naturskyddföreningen törs kommentera ditt blogginlägg.

    Det kommer givetvis inte att hända, men det vore intressant att höra Johanna, eller varför inte Karolina Klyft, förklara vad det är för fel på ”den svenska modellen”. En modell som deras egen förening en gång var med och byggde upp.
    En modell som gjort Sverige berömt internationellt just för sin lättillgängliga, fina natur med en biolgisk mångfald som andra länder i EU bara kan drömma om. Jag påstår att inget av de ursprungliga EU-länderna, vars naturskydd styrts av A&H-direktivets ”lagar”, kan upppvisa ens antydlningar till det vi t.o.m tar för givet i Sverige. Om nu allmänheten ens har tillträde.

    När jag lyssnar på vad NF-representanten säger i SR-inslaget som du länkar till är det ett ord som poppar upp i mitt huvud. Det är Högmod. Nu finns det ju ett talesätt som säger att ”Högmod går före fall”.

    Man kan ju alltid hoppas….

Trackbacks & Pingbacks

Kommentering är stängd.