Viltstammarna ska svältas ned!
Det är -10 och en dryg halvmeter snö. Ingen extrem vädersituation föreligger, och därmed ska det vara förbjudet att utfodra rådjur. Enligt LRF, åtminstone.
Igår kom jaktlagsutredningens andra delbetänkande. Media lyfter nu fram att utredaren föreslår förbud mot utfodring under vegetationsperioden, det vill säga sommarhalvåret. Vad man missat är att utredningen exakt enligt LRF:s viltpolicy även föreslår att länsstyrelserna ska få utfärda utfodringsförbud under vinterhalvåret. Enligt LRF ska inget vilt få utfodras vintertid annat än under för området extrema vädersituationer. Framöver ska vi alltså se på medan rådjuren svälter. Om LRF får som de vill, i alla fall.
Det finns en lång och unik tradition av viltvård i Sverige. För jägarkåren är det idag en självklarhet att gynna viltstammarna genom att skapa goda förutsättningar för dem, samtidigt som vi reglerar de jaktbara viltstammarna genom jakt. Vi anser att det är god etik att se till att viltet har tillgång till föda vintertid, och den ökade överlevnaden kompenseras genom ökad jakt. På så sätt får vi viltkött och jakttillfällen, samtidigt som viltet slipper svälta och lida. Detta är ett smart och etiskt sätt att förvalta den biologiska mångfalden.
Enligt utredningens förslag ska avledande utfodring vara tillåtet, medan stödjande utfodring ska förbjudas. Åtminstone under vegetationsperioden, och även vintertid om länsstyrelsen tycker det är befogat. Avledande utfodring innebär att man utfodrar vilt för att styra det i landskapet så att viltet inte orsakar skador. Ska man lyckas styra viltstammarna och inte bara enstaka, starka individer måste det dock finnas tillräckligt med foder så att alla individer kommer åt det. Men då får man med säkerhet både en avledande och stödjande effekt…
Naturvårdsverket föreslås nu få bestämma hur den avledande utfodringen ska bedrivas. Hur de än beter sig så kan jag inte se hur de ska landa i ett förslag som ger en fungerande avledande effekt utan att man får en stödjande effekt. Antingen så sätter man en låg nivå som tar bort ett av de fungerande verktygen för att minska skadorna, eller så sätter man en högre nivå som både ger en avledande och stödande effekt. I bägge fallen får vi en massa regler och byråkrati helt i onödan, och ett behov av en stor kontrollapparat.
Samtidigt ska länsstyrelserna kunna utfärda förbud mot utfodring vintertid. Hur ska de bestämma detta? Utifrån viltstammarnas storlek, det vill säga förbjud utfodring där vi har flest individer som kan svälta?
Vem som får betala för all byråkrati? Med säkerhet du och jag.
Självfallet ska viltstammarna inte regleras genom svält, utan genom jakt. Enligt de undersökningar jag arbetar med så skjuter de jägare som utfodrar vilt tre gånger så många vildsvin på samma yta som de som inte utfodrar. Detta uttag är med absolut garanti så stort att det mer än väl kompenserar för de gynnande effekter som utfodring kan ha på överlevnad och reproduktion. Därmed inte sagt att vi inte borde jaga mer på många håll. Det kommer dock bara ske om vi har en dialog där vi tar hänsyn till varandras intressen och värderingar. Jag är helt övertygad om att jägarkåren inte kommer bli mer sugen på att jaga viltstammar som man mot sin vilja tvingas se svälta…
Tyvärr verkar utfodringen ha blivit ett rött skynke, och jag upplever varken att det finns någon som helst kompromissvilja eller att man tar till sig fakta. Visst finns det utfodring som bedrivs på ett felaktigt sätt, men det finns det redan möjligheter att hantera inom nuvarande lagstiftning. LRF är dock förstås nöjda. Återstår att se om deras linje leder mot målet…
Torbjörn,
svenska jägare har en lång tradition av att anpassa jakten efter snöförhållanden, temperatur och viltets näringsmässiga kondition. Är förhållandena för tuffa jagar man inte med hund. Detta är en av de viktigaste delarna av jaktetiken. Om vi inte jagade med hund skulle vi dock få ännu starkare viltstammar.
Självfallet kan man bedriva viltvård utan vapen; jägarkåren lägger flera miljoner timmar och hundratals miljoner kronor på detta varje år.
Björn
Om alla håller med om allt förbundet gör o säger så blir det ingen diskussion
Bloggarna blir överflödiga och vi kan lugnt luta oss tillbaka o se på när det barkar åt H vete
Rovdjurs frågan och framför allt varg frågan är ett sådant exempel.
Tyvärr har förbundet misslyckats totalt i samtliga frågor som rör varg
detta tack vare en undfallande hållning gentemot staten och myndigheterna
Tack vare sitt eviga kompromissande har förbundet lyckats kompromissa
bort all meningsfull jakt i en stor del av landet.
En kompromiss är när alla inblandade parter ger och tar
inte som hittills där förbundet ger och de andra parterna tar
Vi är på samma spår när det gäller klöv vilts jakten
och då speciellt vildsvinen.
För att få till en bra deel krävs att man ställer vissa krav och inte bara tar det man får.
Vad jag vet så brukar jag också skriva när det är nått jag tror på och gillar
jag anser också att förbundet gjort mycket bra för jakten och jägarna
jag deltar i så många av förbundets utbildningar jag har möjlighet till
och har hittills inte annat än lovord att säga om dessa
Håll igen på jakten den kalla årstiden och släpp inga drivande hundar då.
Den årstiden behöver viltet lugn och ro för att klara vintern. Utfodra djuren
kan man göra på vintern. Man kan bedriva viltvård utan vapen.
Ha, ha, Tommy!
Du är underbart drastisk i ditt sätt att skriva, vi är inte alltid överens, framför allt inte när du attackerar förbundet, men jag gillar din raka stil :)
Fredrik Widemo
Helt klart är att om LRF lokalt eller regionalt vill ha ett sammarbete med oss jägare så är det uteslutande våra plånböcker dom vill sammarbeta med
Vildsvinen är för dom flesta Bönder den bästa inkomst dom har eller kan komma att få.
Allt annat är rent skit snack.
Tänk om vi kunde föra över LRFs policy på annat!
Jag behöver hjälp att laga bilen , Hur mycket kan jag få betalt av bilverkstaden för att dom får laga den ? :)
Björn Isaksson
Det du skrev är som sagt helt korrekt
Vildsvin = ohyra = PK
Varg = ohyra = inte PK
Oavsett vad som är PK så gäller jägaretiken före allt annat.
Både vildsvin och varg ska behandlas med den respekt som högvilt förtjänar, men båda arterna ska beskattas hårt för att ha ett naturligt skyggt beteende och inte tillåtas ta över.
LRF borde betala för att vi ska jaga vildsvin och inte tvärt om, om de står för sin åsikt om vildsvinens fördärvlighet. Vid hårda vintrar ska klövviltet utfordras i stället för att svälta, rovviltet gynnas av hårda vintrar så där föreligger inte samma behov.
LRF = hycklare, inte bara i det här sammanhanget….
Det är en björnkorrekt uppfattning:)
Björn,
i min värld är det långt ifrån politiskt korrekt att svälta ned alla viltstammar, och jag ska göra mitt bästa för att se till att så många som möjligt delar den åsikten. Jag är faktiskt inte helt säker på hur politiskt korrekt det är idag att vilja ha en stark men reglerad vildsvinsstam, men jag ska i det fallet göra mitt bästa för att förändra synen på vad som är politiskt korrekt. Uppenbarligen finns det redan de som verkar i precis motsatta riktningar…
Problemet är att LRF och i viss mån SJF, ska vara så förbannat politiskt korrekta hela tiden. Tommy brukar säga att SJF ska sätta ner foten, tyvärr har vi ju ingen egentlig maktposition.
Men det skulle inte skada om förbundet ibland mopsade upp sig mot regeringen och kanske anmälde Sverige till EU-kommissionen för brott mot art- och habitatdirektivet.
Det finns en del paragrafer där som Sverige inte bryr sig ett skvatt om därför att allt som rör art- och habitatdirektivet i vår inhemska debatt handlar om rovdjur.
Det finns en hel del andra arter som är betydligt mer hotade av rovdjurens oreglerade tillväxt än vad rovdjuren själva är.
Det skulle vara ett sätt att ”sätta ner foten” som Tommy säger, dessutom skulle Naturvårdsverket hamna under luppen.
MV tycks j komma undan med vad som helst när det gäller rovdjuren, våra förslöade politiker tittar bara på eftersom man inte vågar stöta sig med miljölobbyn.
Är det någon som vet om Lena Ek är vid liv, eller accepterar hon NVs hantering av frågorna.
Tommy,
vi är en federation av länsföreningar som i sin tur har kretsar. Om du läser vad jag skrev så kommer du se att jag skriver att vi anser att vill man samarbeta med en viss aktör lokalt eller regionalt så är det inget som vi nationellt ska lägga oss i. Så längde det inte strider mot vår gemensamma grundsyn, självklart. Det gör det i detta fallet inte; tvärtom. Samverkan är bra, och är de överens är det utmärkt. Vill exempelvis Jägareförbundet Stockholm och LRF Stockholm samverka om att jaga mer vildsvin så ”bryr det mig mitt i ryggen”, som min norske svärfar skulle säga. Eller det är till och med bra.
Nationellt- nej. Men om vi kommer överens lokalt kanske det kan får LRF nationellt att besinna sig…
Björn
Vill vi jaga måste vi betala svindyra arrenden, valet är att lägga ner jakten och kanske rent av sälla sig till den vinnande sidan
Fredrik Widemo
Har inte SJF precis startat ett sammarbete med LRF för att få jägare till vildsvins jakt
man måste vara medlem i SJF för att kunna anmäla sitt intresse.
SJF gör sig till talesmän för alla jägare främst för att ni är största förbundet och att ni har det allmänna uppdraget
Dock försöker ni nu tvinga in nya medlemmar på gammalt center maner
Centern styrde alla bygdegårdar o folkets hus i Bohuslän ville man dansa var man tvungen vara medlem i Centerns ungdoms förbund:
Min fråga kvarstår, efter vad du skriver har LRF inte samarbetat med er på flera år utan kör sitt eget race, ändå tycker ni att ett samarbete med dom är bra ?
Fredrik Widemo, jag håller med Gunnar Kjellin – mycket bra att dessa frågor tas upp. Konstellationen EU, Art- och habitatdirektivet, LRF och Naturskyddsföreningen måste granskas. LRF har på papperet ett ”samarbete” med Naturskyddsföreningen. ”Samarbetet” innebär att LRF lägger sig platt för Naturskyddsföreningen, och protesterar inte ens mot föreningens ständiga kampanj mot svenskt jordbruk eller för den delen jakt. ”Samarbetet” lär gå ut på att Naturskyddsföreningen stödjer så kallat ekologiskt jordbruk. För detta ”stöd” till någon procent av svenskt jordbruk får Naturskyddsföreningen fritt fram i sin kritik av övrig djurhållning, jakt samt jord- och skogsbruk. Att Sverige gått med i EU:s skogsmålsättningar för 2020 kommer att få kännbara konsekvenser för såväl jakt som skogs- och jordbruk, se faktapromemoria 2005/06:FPM115 om EU:s handlingsplan för skog. Jaktlagsutredningens må te sig märklig – vilket den är – men den måste ses mot bakgrund av LRF:s samarbete med Naturskyddsföreningen, och EU:s skogsmålsättningar för 2020. Med mycket stor sannolikhet har vi efter Jaktlagsutredningen att förvänta oss en proposition och en lagstiftning som tar hänsyn till begreppen hållbart skogsbruk, hållbar jakt och hållbart jordbruk och vad dessa innebär på EU-nivå. I begreppet hållbar jakt ingår ej utfodring, att decimera rovdjursstammarna är bara att glömma, likaså förbundets modell med förvaltning av begränsade rovviltstammar. EU bygger ut sitt grepp om svensk natur steg för steg. I begreppet hållbart skogsbruk ingår att skogsbruket måste ta hänsyn till arter som är vanliga i Sverige, men rödlistade någonstans inom EU. Sverige kommer tvingas öka andelen obrukad skog därför att EU som helhet anses lida brist på ”naturskog”. Jakt, jord- och skogsbruk är sådant som måste tåla ”EU-initiativ ”för att ”anpassas” till EU:s alla politikområden, och det innebär inte någon förbättring för svenska jägare.
Fredrick tack för ditt svar på vad jag undrade.
Ställer mig så undrande inför LRF:s kampanj angående klövvilt är att jag jagar på arrenderad mark.
Det enda jag äger är sommartorpets tomt.
Har jagat över 40 år har under alla dessa år endast stött på begränsningar av hur mycket klövvilt som får fällas på ett år inte tvärtom.
Det är faktiskt min värld som LRF beskriver men jag känner inte igen den .
Bra att de här frågorna tas upp till saklig och sakkunnig debatt ! Jag har inte läst utredningens förslag i detalj,så jag är ännu inte tillräckligt insatt i alla sidor av saken.
Men alla finner det säkert märkligt om Staten skulle vända reglerna från att det är jägarnas och markägarnas ansvar att utfodra viltet när det har det svårt till att istället förbjuda utfodring! Det kan man inte heller acceptera,av flera viktiga skäl.
Dessutom verkar det märkligt att LRF skulle agera mot utfodring,eftersom det till allra största delen är LRFs medlemmar som producerar viltfodret,och på det sättet får viktiga inkomster till företaget och den privata plånboken. Hästar och vilt omsätter ju åtskilliga hundra miljoner i Sverige.
Inte minst rådjur och dovvilt har i Sverige sin yttersta nordgräns i utbredningen ,och är ofta nästan helt beroende av människan under nödmånaderna /vintern . Det vore djupt oetiskt och oekonomiskt att förbjuda utfodring.
Vildsvin förekommer än så länge bara i en liten del av landet,och på många håll har stammarna de sista åren i stort sett halverats,vilket visar att problem kan bemästras,och oro för denna viltarts skador på kulturer av olika slag inte ska överdrivas,eller tillåtas styra utfodring av vilt över landets mycket stora yta.
Björn du har helt rätt,
men glömmer gäss, tranor, sångsvan… ringduvan kommer nog också med på ett hörn snart.
När det gäller fåglarna så är det förstås klimatförändringar i kombination med ändrat val av grödor som förklarar det hela. Man kan inte skälla på jägarna med andra ord. Eller? Vi jagar uppenbarligen för litet…
Fortfarande är det nog vi som sitter med den lösning man kommer landa på: mer jakt. Kanske borde man även då inse att det är nödvändigt att ta hänsyn till våra intressen och att vi inte kommer tumma på etiken.
Lars,
det beror förstås dock på hur arealen fördelas mellan brukarna.
SLU genomförde under våren flera undersökningar på uppdrag av Jaktlagsutredningen, där jag var en av forskarna som utförde studierna. En snabb analys (medan färgen på köksfönstret torkar) visar att 93 % av brukarna brukar egen jord och att 59 % brukar arrenderad jord. Den absoluta majoriteten brukar alltså egen jord, men merparten arrenderar också. Andelen blir högre för dem som brukar mycket jord vilket är naturligt. 54 % brukar både egen och arrenderad jord, 39 % brukar bara egenägd jord och 7 % brukar bara arrenderad jord.
Det finns alltså ingen stor grupp rena arrendebönder. Något som även var ett tydligt resultat från våra undersökningar var att bönder som arrenderar mark (men alltså oftast även äger en del av sin brukade mark) mycket sällan upplever konflikter med markägare eller jakträttshavare när det gäller viltförvaltningen på den mark de arrenderar. Där finns det alltså normalt inte heller något problem att hantera.
Det tycks vara en generell trend att vilt, främst klövvilt bara är pest och kolera.
Vi har rovdjursfanatikerna som hävdar att rovdjuren bara håller efter det som inte jägarna ids göra och att viltolyckorna är jägarnas fel.
Vi har den årligen återkommande forskaren som hävdar att rådjuren måste decimeras pga fästingsplågan.
Vi har skogsbolagen som ser älgen som ett hinder för att deras skogsåkrar ska kunna hysa tall.
Vi har LRF som verkar hata allt klövvilt.
När alla dessa maler på samfällt så blir det en sanning till slut.
Vad alla förtiger är sitt eget ansvar för att skadorna uppstår.
Vad ska rovdjursfanatikernas älsklingar äta?
Varför var fästingplågan mindre på 90-talet när det fanns många gånger fler rådjur?
Vad har älgen att välja på när skogsbolagen röjer bort allt ätbart?
Vem ska betala jaktarrenden och svinpriser för grisjakt till LRFs medlemmar när grisarna svultits ut?
Det är frågor som vi måste få svar om från vilthatarna.
Undrar för vilka LRF talar.
Om jag minns rätt så har vi i Sverige ca tre miljoner hektar under plogen, av detta är ca en miljon hektar arrendejord.
Detta innebär att 2/3 av svensk åkermark brukas självägande bönder.
I expressen finns det nu en ledare angående viltutfodring där man uppenbart tror att det motsatta gäller.
LRF talar också som om majoriteten av svenska bönder är arrende bönder.
Detta är något märkligt.
Tommy Olsson,
som brukligt verkar du vara missnöjd vad vi än gör, och till och med innan du vet vad vi gör?
All svensk viltförvaltning utgår från olika typer av kompromisser. Vi jägare är exempelvis beroende av att få tillgång till jaktmarker, och markägare och brukare är beroende av att någon reglerar viltstammarna. Blir det för dyrt eller ställs för höga krav på jägarna så kommer det inte jagas i den utsträckning markägarna vill. Det krävs alltså avvägningar, eller om man så vill kompromisser.
SJF står för en ansvarsfull förvaltning som utgår från lokala förutsättningar. För att få en sådan till stånd så krävs det att olika intressen vägs mot varandra i samverkan mellan aktörer såväl inom fastigheter som mellan fastigheter. Diskussioner mellan markägare, jordbruksarrendator och jakträttshavare för att finna bra avvägningar är ett typexempel på sådana kompromisser i samverkan. Ofta är såväl SJF som LRF involverade i dessa diskussioner på lokalplanet, och om man landar på bra avvägningar som alla kan leva med är det självfallet optimalt. Jag kan inte se att vi någonsin kommer att komma med pekpinnar för vilka man ska samverka med lokalt; vår syn är tvärtom att det måste vara lokalt man finner formerna för en fungerande förvaltning.
Med detta sagt så kan jag väl konstatera att vi har litet olika syn på vem som har rådigheten när det gäller viltförvaltningen. Vi anser att viltförvaltningen ska utgå från avvägningar mellan olika intressen. Det har vi tyckt länge. Hela samhället rör sig nu tydligt mot ett sådant synsätt, i form av fokus på att olika ekosystemtjänster (intressen) måste vägas mot varandra. Det finns dock andra aktörer som utifrån äganderätt och hävd medvetet och omedvetet anser att de har och ska ha egen rådighet, exempelvis när det gäller allt som sker i skogen. Detta synsätt kommer knappast att tjäna dem i längden. Ibland möter jag även samma syn inom jägarleden; det är ingen tvekan om att vi själva hade stor rådighet över jakten och viltförvaltningen tidigare. Så är det inte längre, och den tiden lär inte komma tillbaka.
Vi samarbetar ofta med organisationer som tycker som vi i en given sakfråga. Nationellt så har vi dock konstaterat att vi i princip inte tycker som LRF i en enda fråga för närvarande, möjligen med undantag för vargen. Där kör de dock sitt eget race, vilket helt är deras val.
Nu har LRF kört stenhårt och kompromisslöst mot viltet och jägarna under några år, och fått igång ett antal olika processer som drar åt deras håll. Utfodringsdelarna av Jaktlagsutredningen är ett exempel på detta. Just nu ligger LRF därmed möjligen lågt utåt och försöker hålla sams för att låta processerna bära deras åtrådda frukt. Vårt jobb är självfallet att tydligt lyfta fram vad som sker och i mångt och mycket att försöka motverka det för våra medlemmars och jaktens bästa. Samt inte minst viltets.
Fredrik Widemo
Hur tänker Svenska jägareförbundet fortsätta sitt sammarbete med LRF efter denna käftsmällen, jag tänker då på det nystartade sammarbetet om vildsvins jakt som finns att läsa om på Svensk jakt
Tänker ni starta några förhandlingar eller köper ni LRFs linje rätt av? tänker ni råda era medlemmar att enhälligt arbeta för sänkta arrenden? PGA minskade klövvilt stammar
Frågorna blir många men med facit i hand från andra områden inom jakten TEX rovdjurs frågan, så kommer ni fortsätta sammarbetet och kompromissa bort jägarnas intressen
som brukligt
Jan,
det kom ju inte som en blixt från klar himmel direkt, utan vi har som du skriver sett en ändrad positionering. Med tanke på hur många gemensamma medlemmar och potentiella medlemmar vi har är jag dock ärligt förvånad över hur hård och kompromisslös linje LRF tagit när det gäller allt vilt på senare år. Inte minst som det är deras medlemmar som årligen säljer foder för 340 miljoner till jägarkåren…
Jag är inte avundsjuk på dem som ska försvara att låta viltet svälta till döds framåt nästa vinter, om det blir beslut enligt utredningens förslag. Varken ur ett retoriskt eller moraliskt perspektiv.
Detta var väntat, tendenserna har funnits länge från olika organisationer på bevarande/miljösidan, men även LRF som stuckit ut tidigare i olika sammanhang, förra gången skrev man inte under brukardokumentet, skogsskaderapporterna duggar också tätt till vargvänners stora förtjusning. Detta är knappast den enskilda markägarens fel utan nog mer att avståndet mellan organisationer som LRF och medlemmar ökat.
Allt detta ligger annars mycket väl i tiden tillsammans med angrepp på det allmänna uppdraget som miljösidan vill överta, attack mot vapen som en del vill ha inlåsta tills jägaren skall ut och jaga, förbud mot löshundar i vargrevir, anklagelser att jägarna skjuter ned älgstammen, anklagelser att jägarna är skyldiga till att så många älgolyckor sker. Ja, det går fram och tillbaka, upp och ned men ändå med en bestämd riktning och föresatts att framtidens jägare inte skall kunna vara delaktig i något som berör det vilda, detta vill miljö och värnarorganisationerna ha kontrollen över.
Fredrik,
visst spelar vilttillgången stor roll för arrendepriserna. Vildsvin och dov skulle jag säga är de viktiga arterna, samtidigt som förekomst av varg och/eller lo drar ner priset.
Fredrik
Jag håller på med unga jägarskole elever när det gäller skyttet
och jag upplever inte dom som problemet det är nog snarare äldre jägare som orsakar dom höga priserna förmodligen för att dom vill uppfylla någon form av våta drömmar
I ärlighetens namn kan man ju ändå se att vissa utfodrar onödigt mycket just för att locka till sig gris från grannens.
I mina trakter finns ju gris på olika områden och där i ganska riklig mängd jag kan utan att tveka påstå att grunden till dom populationerna har åkt hästtransport dit.
och det är med säkerhet jägare som fixat detta.
det vill säga jägare mellan 35 och 60 år
Det som har drivit priserna på jaktarrendena är den häftiga vildsvinsjakten! Fler jägare har tagit examen bara för åteljakt, och drevjakt på klövvilt! Ta alla jaktfilmer med full fart och många snabba skott, intresset på den typ av jakt är på topp.
Jag vill se debatten kring den förlust alla markägare kommer att få med lägre klövviltstammar i skogen, från 500 kr / ha till 25 kr / ha.
Vad säger Lrf då.
BJ,
så är det.
När det gäller fåglarna så konstaterar man att det inte är något problem som behöver hanteras, men du har helt rätt. Dock kan länsstyrelsen förmodligen välja att specificera vilka arter som avses med ett förbud.
Jag tycker att det verkar kontraproduktivt, om det inte är tillåtet att utfodra under vegetationsperioden kommer ju alla vildsvin att söka sig ut på åkrarna. Dit drar de också om det finns begränsat med mat på åtlarna Har det genomförts någon konsekvensutredning? Det är svårt nog att konkurrera med åkrarna men några vildsvin drar man bort från åkrarna genom att få dem att hålla sig på åtlarna istället för i grödorna.
Om förslaget är generella bestämmelser betyder det då också att det är förbjudet att mata småfåglar.
De som jag arrenderar jakten av har förbjudit utfodring av vildsvin men tillåter åtling. Det synes mig som ett vettigt steg, att dra klövdjuren över en kam blir ju inte riktigt bra. Rådjuren ställde väl inte till någon större skada på jordbruket ens under toppåren om jag minns rätt, det var i alla fall ingen debatt om det då.
Sedan måste man ändå fundera över hur de älskade rovdjuren ska försörjas, även LRF måste väl inse att vargar, björnar och lo byter diet om de vilda klövdjuren svälter ihjäl en tuff vinter. I vissa områden kommer det att bli kontraproduktivt för näringen.
Sedan återkommer jag åter till markägarens ansvar:
Om nu klövviltet är en så stor plåga som man hävdar, varför är det då så dyrt att jaga dem. Dyrast är det där det finns flest, naturligtvis.
Att bli ekonomiskt utkonkurrerad från ett arrende av tyskar och danskar för att sedan höra markägaren gnälla på jägarnas låga avskjutning är direkt motbjudande.
Vad är orsak och vad är verkan?
Om markägarna i första hand försökte hantera avskjutning avtalsvägen med jägarna och såg till att jägarna som får arrendet uppfyller målen så vore det inget problem.
Men om man arrenderar ut till jägare som kommer till marken några få gånger per år och dessutom betalar högt arrende så vill dessa självklart ha valuta för pengarna, dvs mycket klövvilt.
Det här är inte en fråga som behöver lagstiftas om, det är bara fråga om att LRF både vill ha kakan kvar och äta upp den.
Fredrik
Du glömde en viktig sak , om det blir förbud att utfodra vintertid med svält döden för många djur som följd. Medför detta ett minskat utbud av viltkött och en minskad jakt eftersom vi jägare tar ansvar att inte viltstammarna blir för svaga, detta borde resultera i ett betydligt lägre arrende pris.
Det finns ingen anledning att betala dyra arrenden om jaktutbudet försämras.
Ert arbete med att hjälpa markägare med en ökad avskjutning av vildsvin för att på så sätt skydda deras grödor borde stoppa omgående
Varför hjälpa någon vars förbund endast jobbar för försämringar för jägarkåren?
Dessutom borde dom inte få ha något med djur att göra över huvet taget
eftersom dom vill se vilda djur svälta ihjäl
Är detta våra Svenska bönders önskan så rekommenderar jag starkt att sluta köpa Svenska Livsmedels produkter .