Vi är på rätt väg. Men det går frustrerande långsamt…

Om det nu blir jakt på varg år 2015 hur ser då er plan ut att komma ner i antalet 170 vargar?
Är det på 1 år eller 20 år?

Fredrik: Jag tror faktiskt att politikerna skulle känna lättnad om vargstammen sköts ned till några tiotal djur via tjuvjakt. Särskilt (S) duckade konstant för stammens tillväxt med de problem den medförde. Och nu verkar det ju bli (S)-styrd regering från och med september så vi kan nog räkna med att de vill fortsätta sitta still i båten och låtsas som om havet ligger blankt som en spegel.

Ingen kan iaf komma och påstå att de inte blivit varnade för italiensk förvaltningsmodell. Daniel har ju här tidigare fått rejält med skäll bara för att han lyfte fram det som en risk/sannolikhet.

Utredare har heller inte ens velat ta med det i ekvationen. Man har ju även godtyckligt på eget initiativ valt att inte betrakta socio-ekonomiska faktorer. Allt påverkas av uppfattningen att de representerar ”det goda”, likt Eric Degerbeck (EU-kommissionens representation i Sverige, han som liknar sig själv med Fantomen, ni vet).

Att skuldbelägga SJF genom någon slags kollektiv bestraffning för omfattande tjuvjakt när ni just varnat för detsamma i flera år är ju helt vansinnigt och det tror jag inte alls på. Det är ju som att förbjuda Trafikverket att upphandla infrastruktur för att den nya vägen de byggde uppmuntrade till fortkörning.

Fredrik
saknar ert förvaltnings mål eller finns inget sådant ?

En någorlunda tillmötesgående tolkning hade varit att Naturvårdsverket nyttjat intervallet 170-270 för årsvariationen i individantalet. De hade helt enkelt kunnat fastslå att vinterstammen aldrig skulle understiga 170 och sommarantalet aldrig överstiga 270.

Men istället lät man egenintresset och grannarna/kompisarna på betraktarföreningarna SNF och SRF sätta villkoren inom de ramar Riksdagen beslutat och då blev det förstås ännu ett övergrepp på berörda brukare (de som istället bor granne med rovdjuren i fråga). Snöfria vintrar kommer de i vanlig ordning inte att erkänna en enda varg i landet, så då kommer beståndet att skena. Är det barmark i Västmanland finns där inga vargar. Herregud, de har ju tillämpat samma metodik när det handlat om lodjur så varför kan någon ens tro bättre om Naturvårdsverket? Möjligen fortsätter de även med snillrika försvårande jaktvillkor med baktanken att betraktarföreningarna ska kunna överklaga och inhibera jakten. Där är en grundbult en sen jakttid, så att inhibitionen bara behöver gälla någon vecka eller två för att helt spoliera ett möjligt uttag.

Nej det är bara den italiensk-finska förvaltningsmodellen som kommer att fungera. Vi kan sluta diskutera och debattera och inse detta faktum. Och varför är någon förvånad?
De är precis som vi inte längre bondesamhällen. De har en centraliserad statsmakt. De är precis som vi brickor i EU-spelet.

Naturvårdsverket har löpt amok i de här frågorna i åratal. Centerns oförmåga att omsätta politiska beslut i handling och fegheten att inte våga erkänna detta utan endast ducka och fortsätta delegera till denna korrumperade myndighet är garanterat en av anledningarna till varför (C) idag har sitt lägsta stöd i opinionen på 35 år (3,1 % enligt DN/Ipso).

För att återkoppla till bloggpostens rubriksättning. Oavsett vägval går det för sakta. Vi kan helt enkelt inte stå och fundera länge till på om vi ska ta rulltrappan eller hissen ned till perrongen för tåget går nu. Allt dividerande var till sist förgäves. Vi kommer om tiotalet år att minnas detta som en tid av tjafsande. En dyr lärdom i att vi inte var bättre än vårt brödrafolk i öster. Och någon vargstam värd namnet kommer vi inte att ha. Det är åtminstone min framtidsspaning. Om då Norge gått med i EU kanske de sitter med motsvarande diskussion och pratar om italiensk-finsk-svensk förvaltning. Men jag är tveksam, för de tycks faktiskt fortfarande ha ena foten i myllan. Fårskötseln är helt enkelt inte helt främmande för styret i Oslo. De förstår ännu vad det handlar om och därför blir politiken därefter.

Fredrik.

Du bestämmer givetvis på din egen blogg, men är det inte lite onödigt att spilla kraft på interna diskussioner om ett GYBS som redan är satt av en generaldirektör på NVV som ”tack för senast” och som gäller för de nästa 6 åren. Vi vet att det kommer att tolkas av bevarandesidan, om de nu någonsin erkänner det, som att det med säkerhetsmarginal på säkerhetsmarginalen inte får vara mindre än 270 vargar dagen före den första tiken valpar på våren.
Jörgens kommentar är som jag ser det enda som eventuellt kan föra frågan om GYBS framåt.

Henrik
Om inte vetenskapsmännen kan utreda vad GYBS så kan Du väl ändå inte begära att politikerna ska kunna fastställa vad GYBS är. DUMHETER! skriver nog Fredrik Widemo

Fredrik
du frågar varför jag bryr mig om x förvaltningsmål eller x tak
jo det är en avsevärd skillnad det finns ingen gräns uppåt på ett förvaltnings mål
det gör det helt klart om man sätter ett tak alltså en övre gräns
Du får gärna tala om för mig o andra vilket antal vargar det är i ert så kallade förvaltnings mål
Som bekant är det NVV som i nu läget bestämmer förvaltningsmål
så det kan vara från 170 till det oändliga
det sist nämnda mest troligt
Vid en eventuell folkomröstning skulle det förmodligen vara 70% som röstar för ett utträde ur EU

FACE kan ni glömma. Här kommer ett exempel på vad de åstadkommer: ”FACE – sammanslutningen för EU-ländernas Jägarorganisationer – har träffat en överenskommelse med Birdlife international om att skarven inte ska vara en Jaktbar art.”
Hur bra är det? Att skarven, som är skärgårdens största plåga, inte ska få jagas?

Nej, det är politikerna som måste påverkas till att stenhårt jobba för förändringar i de idiotiska avtal som andra politiker skrivit under. Annars kommer garanterat Sveriges befolkning allt hårdare kräva utträde ur EU. Ju förr dess bättre om det ska fortsätta så här.

Som sagt, börja adressera problemen och de som kan göra något åt dem. Sluta upp med att acceptera de misstag som andra gjort och sätt igång att kräva att de görs ogjorda. Om ni hela tiden ser politiska beslut som oåterkalleliga sanningar så kommer ni fortsätta vara frustrerade, för politikerna kommer fortsätta gjöra dumheter och inte självmant erkänna att de gjort dumheter. Ni behöver exponera dessa och kräva att de rättas till.

Fredrik, problemet är att några pkunniga politiker för länge sedan skrev på ett dokument som de inte kunde förstå följderna av.
För att komma tillrätta med det problemet måste man, precis som Tommy menar, angripa problemet. Gå ur EU eller omförhandla avtalen.
Om man som SJF bara accepterar alla dumheter som begåtts och försöker göra det minst dåliga av situationen så kommer man inte tillrätta med problemet.
Denna undfallenhet gentemot EU och acceptans av vansinnigheter gör att ni blir frustrerade eftersom ni inte någonsin kommer att kunna undanröja de underliggande problemen om ni inte adresserar dem.

Fredrik Widemo.
Förklara lite bättre och definiera GYBS. Är det inte definierbart kan ni sluta att diskutera det luddiga begreppet.

Fredrik Widemo.
Om förvaltningsmål är SJF:S täckord för tak kan man dra intressanta slutsatser. EU-direktivet säger att vi inte får ha mindre antal vargar än vid Sveriges EU-inträde?
Hur många vargar hade vi då i Sverige ? Det är nog det antal vargar vi kan ha utan att brukare ska få problem med att vargar tar tamboskap. Dit räknas väl även hundar?

Alltså har vi möjligheter att starta med jakt på varg i Sverige utan att överträda EU-direktivet.

När du säger att vi inte kan bestämma något tak har du ju också sagt att vi i SJF inte vill ha någon vargjakt i Sverige, eller hur?

Ett positivt besked idag som minskar min frustrationen en aning.
Förvaltningsrätten avvisar Nordulvs begäran om överprövning av Naturvårdsverkets delegation av skyddsjaktsbeslut till länsstyrelserna.

Det är skönt att något går åt rätt håll i alla fall, vi får hoppas att rätten kommer fram till ett liknande beslut om vargjakten, även om det inte kommer att ske under innevarande jaktår.

Det är möjligt att jag är en obotlig optimist, men här har riksdagsbeslutet fått effekt då frågan uppenbarligen var tämligen okomplicerad.

Alltid något att glädjas över, eller man kanske inte ska glädjas i onödan som pessimistkonsulten Ronny Eriksson säger.

Fredrik Widemo.
Ärlighet varar längst. Är Sverige ett lydrike till EU? Om ni i SJF tror att ni kan lura EU genom att döpa om tak till något annat tror jag att ni bitit er själv i svansen. Vad är ert täcknamn för tak?

Fredrik Widemo.
Får man inte ha tak regnar det ju in. Den här debatten är som Tommy påpekar mycket märklig. Ska man vara ärlig och uppriktig bör man från Regering och Riksdag visa skärpa.
Naturen har ju själv bevisat att vi har för många vargar. Golvet ligger lägst. Taket bestämmer när vargjakt ska påbörjas. Det är det Regering och Riksdag ska precisera. Sedan ska de se till att demokratiska beslut fattade av Riksdagen genomförs.

Fredrik
förtydligande Ingen i vare sig regering eller Nvv med miljörörelsen i ryggen ser det hotet
det är i stort sett bara Sjf och era skyddslingar som förstår effekten av nuvarande rovdjurspolitik.
Hela farsen med NVV och inhibitionen Hade varit ogenomförbar om antalet vargar
varit spikat Golv 170st Tak 270st ett sådant regeringsbeslut hade omöjliggjort
obstruktionen från NVV.
Jag ställer upp på ert mål 150 vargar. Men vet att Noll vargar är lika med noll vargproblem
Inte möjligt kanske men 100% rätt

Att hålla huvudet kallt, enligt Ågrens råd, är det samma som att ligga lugnt kvar på stupstocken till bilan faller. Anders Ågren, jag beskriver inte en strategi, jag beskriver den mest sannolika utvecklingen! Och i den är illegalt självförsvar mot livsfarliga rovdjur inte en faktor av mätbar betydelse. Tjuvjakt, Ågren, är en annan sak; tjuvjakt är en svår syssla när det gäller varg. Och för vad du kallar ”extremkramare” är din eventuella ”tjuvjakt” utan större intresse, de vet att antalet vargar påverkas ej, och de vet att anklagelser om ”tjuvjakt” är ett farligt och tveeggat svärd.
För min och mina käras gemensamma egendom bär jag ett stort ansvar. Gör jag fel, kan det orsaka dem stora och mångsidiga förluster. Jag har ett stort ansvar inför andra människor, och för ett antal djur som är helt beroende av mig för sitt liv och sin välfärd. Tar jag mitt ansvar om jag litar på att förbundet sitter på en hemlig plan som snart skall börja fungera, dvs. så att rovdjuren minskar från år till år till dess att deras antal är sådant att det är tolerabelt för landsbygd, jägare och andra som berörs? Är Anders Ågren beredd att orsaka sig, sina barn och andra, stora ekonomiska och känslomässiga förluster, samt ett antal djurs liv och välfärd, på att politikerna lyckas ”lösa” vargfrågan? Detta i ett läge där INGEN kan redovisa ens den minsta lilla skiss hur det skall gå till att vända vargstammens explosiva ökning till en minskning. Tvärtom är de politiska och juridiska hindren monumentala och växande; att satsa på att en lösning kommer i tid betraktar jag snarast som grov vårdslöshet. Jag vill inte svika dem som är beroende av mig, därför har jag valt att planera inför en framtid där vargstammens explosiva ökning fortsätter, även förbi vad som nu kan anses vara biologisk bärkraft. Jag kan endast ta mitt ansvar genom att agera efter vad som är sannolikt; dvs. vargstammen får fritt fortsätta föröka sig, och EU/Rewilding Europe kommer att stödutfodra vargarna, och EU kommer fortsätta genomföra sina planer på att stora delar av Sveriges skogar skall bli obrukade skogar, och att stora delar av landet skall bli vildmark och att detta tillsammans med utsläppshandel och annat kommer att innebära gogoliska förmögenhetsöverföringar från nuvarande enskilda svenska markägare till anonyma stiftelser, kontrollerade av våra angripare med bas i andra länder. Det är den utveckling som nu pågår och som våra politiker hittills inte ens försökt bromsa, och det finns inga tecken på att en ändring är möjlig. De ekonomiska och politiska musklerna hos angriparna är helt uppenbart redan stora, likaså är vinsterna. Den ekonomiska kraften och politiska inflytandet hos oss som angrips är små, och våra förluster är stora och växande. Varje seriös analys måste utgå från att de starkaste vinner. Allt annat är en extrem högoddsare, och här rör det sig om insatser jag inte kan spela med.
Anders Ågren menar tydligen att min analys av läget är fel. Då är frågan vilka fakta och vilka sannolika händelser Ågren kan hänvisa till som gör det mer ansvarsfullt av mig att anta att antal vargar och andra rovdjur i tid kommer att minska till nivåer som går att leva med, samt att EU inte genomför sitt skogs- och vildmarksprojekt och även lägger om sin klimatpolitik? Jag skall läsa din fakta- och historiebeskrivning med stort intresse.
Det saknas inga rader i mitt förra inlägg, vargens explosiva tillväxt kommer naturtvunget att övergå i en implosion; för vår del blir det efteråt – dvs. för sent. Att illegal jakt blir orsak är inte troligt, knappast möjligt. Men, som för räven som blir flådd levande, kommer tiden att tyckas oss lång, och det kommer att göra ont. För Anders Åberg, som inte behöver ta något ansvar för hur utvecklingen än blir, så är det självklart gratis, och för honom gör det inte ont att gissa fel. Men för de flesta av oss som vill ha noll vargar ligger mycket i potten, och för oss är det viktigt vad som kommer att hända. Var och en som gör en ärlig analys utifrån ansvarspremisser kommer oundvikligen fram till att noll vargar är ett optimalt antal vargar, om vi vill behålla Sverige som en demokratisk och produktiv, självförsörjande välfärdsstat, och med skydd för rätt och egendom och lika möjligheter för alla. Dessvärre saknas för närvarande utsikter för en sådan ”god” utveckling inom EU.

Anders Åberg.

När jag för något år sedan sa att det var jakten de var ute efter och vargen bara var deras vapen blev jag omedelbart anklagad för att vara konspiratorisk. Dåvarande styrelseledamöter i SRF m.fl. gick till motangrepp och förklarade att t.ex SRF absolut inte var emot jakt ”generellt”.
Jag beklagar att jag genom att vara otydlig gav dem möjligheten att ”leka med ord”.
Jag borde givetvis ha bytt ut ordet jakt mot ”den viltförvaltning där människan och jakten spelar en central roll”.

Naturvårdsverkets tjänstemän har varit emot den svenska formen för viltförvalning sedan hippiegenerationen växt upp och blivit ekosofer (ursäkta uttrycket). ”Peace, love and free drugs” har blivit ”låt naturen sköta sig själv och allt ska bli så bra, to hell with democracy and local influence”. Precis som hippierörelsen startar det i USA. Precis som hippierörelsen tillåts ekosoferna producera sina egna forskningsresultat. T.o.m tidiga fullständigt misslyckade ekosofexperiment i USA, läs Yellowstone, används utan minsta blinkning som ”bevis” för rovdjurens roll i naturen. Inte ens personer med titeln doktor protesterar när ekosoferna bevisar vargens förträfflighet genom att först ha utrotat den (1930) för att sedan i god hipppieanda förbjuda jakt (60-talet) och låta bytesdjuren växa okontrollerat för att igen (90-talet) återintroducera den som den enda top-predatorn.
Jag kunde ha skrivit en bok om nästa stora lögn d.v.s. rovdjursturismen, men det borde räcka med att nämna att efter att den har haft nästan 30 år på sig i Sverige utropas en ”bifirma” till ett fåmansföretag som vinnare av priset som årets turistföretag mitt i vargbältet.
När sedan NVV tillåts sponsra sina tidigare anställda i extremorganisationer med skattemedel och SNF och SOF m.fl. behöver gemensamma fiender och symboldjur för att jaga medlemmar är cirkeln sluten.

Hur svenska politiker kan låta det här pågå är för mig en gåta och ju mer jag sätter mig in i rovdjursfrågan desto mer realistisk ser Anders Hermanssons beskrivning tyvärr ut.
Även om ett nytt statligt verk svårligen kan vara lika genomruttet som NVV ser jag inte hur det ska kunna ändra på det faktum att extremorganisationerna med Århus-konventionens hjälp har skaffat sig veto i alla frågor som med god vilja kan kallas miljöfrågor. Jag tror faktiskt det är det enda veto i historien som delats ut till någon som sponsras av utländska lotterier och som inte har ett uns av ansvar för det de själva gör.

Till sist i ett inlägg som skrivits delvis i affekt.
Jag hoppas givetvis att du har rätt när du säger att politikerna äntligen inte bara inser vad som är på väg att hända utan också är villiga att ta fighten, Björn Isaksson, men jag vill nog se det innan jag tror på det.

Anders Hermansson.

Nu tror jag det föll bort någon rad i slutet på ditt inlägg, men hur som helst så känns det du skriver som en total kapitulation inför en omfattande tjuvjakt. Jag kan naturligtvis inte säkert säga att det inte kommer att gå så, det finns ju en del som tyder på att du kan få rätt, men jag får ändå intrycket att just det, dvs. den omfattande tjuvjakten, är precis vad extremkramarna är ute efter. Om det händer, så drar antagligen nästa kampanj igång, nämligen den mot jakten som företeelse. Förbud mot all jakt tror jag är deras övergripande målsättning och vargen är bara ett lämpligt redskap.
Om jag har rätt, så är din strategi förödande och den enda möjliga vägen, om man vill komma framåt, eller kunna försvara jakten, är den som SJF står för.
Visst, just nu känns det inte som något vettigt händer och jag förstår frustrationen bland folk ute i vargreviren, men alla strider går inte att vinna snabbt och enkelt och den otålighet som du och en del andra står för kan mycket väl visa sig rent katastrofal i framtiden och spela jaktmotståndarna rakt i händerna.
Själv tror jag faktiskt att kramarna har bränt sitt bästa krut nu och det verkar rimligt att det snart kommer en reaktion, både i opinionen och i regeringskretsar. Vargen själv lär nog hjälpa till rätt bra med det också.
Att hålla huvudet kallt nu och låta motståndaren göra misstagen tror iallafall jag är rätt väg i det här läget.

Ett tillägg:
Rätten kan inte förutsättas vara insatta i pinfärska riksdagsbeslut. Enligt deras tidigare erfarenheter hade ju verket fel som beviljade jakt. Därför behöver de tid för att bedöma om kramarnas inlaga har substans eller inte. Därav inhibitionen. Sedan är kvaliteten på NV:s svar helt avgörande. Där har jag inte stort hopp…

Björn Isaksson
det är trevligt att se du helt ändrat din inställning bara på ett år
tänk om NV kunde vara lika kloka
Tommy

Nej Fredrik.
Så här funkar det.
Någon begär ett beslut överprövat och beskyller därmed någon myndighet att ha fattat ett olagligt beslut med irreversibla konsekvenser. I detta fall kan inte skjutna vargar återupplivas. Alltså ska inhibition meddelas. Sedan får myndigheten på sig ett antal dagar för att bemöta beskyllningarna. I detta fall 30 sidor skrivna på juridiska och hundratals bilagor, NV fick på sig till 30/1 tror jag. Sedan ska det gå minst en runda till så att parterna får yttra sig om varandras yttrande, det är lagstiftat så. Det är inte riksdagens beslut som prövas, det är NV:s.
Sedan ska rätten på grundval av parternas inlagor besluta.
Praxis sätts av kammarrätt och ytterst av högsta förvaltningsdomstolen, förvaltningsrättens beslut är inte prejudicerande.
SJFs överklagan av inhibitionen beskriver ett annat skaderekvisit än vad NV ska försvara och ska prövas på sina egna kvaliteer, en skicklig jurist som kan visa upp andra rättsfall kan säkrt få rätten på sin sida.
Det är den praxis som är satt i det förvalningsrättsliga systemet, så är det upp till ett motspänstigt NV att visa att beslutet är lagligt. Deras intresse för den saken är ju vida bekant. De har ju satt till ett forskningsprojekt som verkar syfta till att visa att riksdagen fattat ett olagligt beslut. Valet av forskare tyder i alla fall på det.
Med tanke på hur systemet fungerar kommer vi aldrig få vargjakt iSverige så länge NV sitter vid rodret. Det är ointressant att lyssna på vad Maria Ågren säger om att jakt är viktigt, titta på vad hon gör i stället.

Det verkar för mig som om det bara är miljörörelsen som satt sig in i hur det förvaltningsrättsliga systemet fungerar, med viss framgång får väl tilläggas.

Förvaltningsrätten har INTE gått på någon linje än, man har INTE tagit ställning till om jakten är laglig eller inte. Rätten har bara fattat beslut om att inhibera NV:s beslut om jakt tills man hunnit ta ställning till om NV:s beslut är korrekt eller inte.
Ett beslut som är svårt att rätta till om det får verkställas i väntan på prövning inhiberas alltid, det gäller inte bara vargjakt utan alla myndighetsbeslut som begärs överprövade.
Domstolarna kommer att ta hänsyn till att GYBS fastställts och att det finns förvaltningsplan, men det tar tid.
Bland brukarorganisationerna verkar det som om samernas jurist är den enda som förstått hur systemet fungerar.

NV:s överklagan var bara ett spel för galleriet, det fanns ingen chans att KR skulle häva inhibitionen, det vet man på NV, SNF, SRF och WWF.

Jag skrev i höstas i någon av Gunnars trådar att det inte skulle bli någon jakt denna vinter, det stod klart för mig när beslut om rovdjurspropositionen skulle fattas i december.
Ibland avskyr jag att få rätt…

I och med att regeringen har väntat i sju år med att få tummen ur så blir det inget år åtta heller.

Det är ingen idé att skälla på domstolarna, de följer fastlagd praxis. Miljörörelsen har bara utnyttjat systemet skickligt om än ansvarslöst.

Det är regeringen som oskickligt och amatörmässigt dragit frågan i en av de mest extrema långbänkar som någonsin skådats, det är där ansvar ska utkrävas.

Jag tycker att den kompakta tystnaden från politikerna säger mer än alla lovande uttalanden vi hört under senare år.

Fredrik
det är inte lätt att hantera sanningen förstår jag eftersom ni tog bort min förra komentar
det bevisar bara en sak!

Hej Per Bengtsson,
Jag finner det märkligt att man inte utfört någon som helst analys på vad kostnaderna blir för en utbredd vargstam, vare sig det ekonomiska eller sociala. Vi brukar inte fatta beslut på det sättet när det gäller andra områden. Då brukar konsekvenser utredas.
De ekonomiska konsekvenserna är nog inte så svåra att beräkna, det som är svårt att mäta är de effekter det får på de berördas livskvalitet, men det kan inte vara ett giltigt skäl att inte försöka utreda det. Det borde funnits som grund för beslutet om GYBS.
Det vi håller på med nu är väl snarare ett experiment för att se var gränsen går innan berörda tröttnar och åtgärdar problemen på egen hand, utan myndighetsinblandning. Vi behöver inte fullfölja det experimentet, det har EU redan genomfört i Finland med förödande resultat för vargstammen. Nu händer samma sak i Toscana, där man dessutom på kontinentalt manér demonstrativt placerar vargkropparna på offentliga platser. Ingen, framför allt inte vargen gynnas av en sådan händelseutveckling, men risken är stor om man konstant bortser från berörda.
Det är precis lika illa som att jaga varg utan förvaltningsplan, där är vi eniga, men uppenbarligen har varken politikerna eller den så kallade expertmyndigheten fattat att det behövs enligt direktivet.
Vi är helt eniga om att hanteringen av Junselevargarna är ett komplett stolligt, där visade inledningsvis NV för samerna var skåpet skulle stå, med förödande resultat. Sedan insåg verket att samexistens var omöjlig och försökte flytta vargen och till slut skyddsjaga. Beslutet överprövades av sekter som fullständigt struntar i samernas villkor.
En riksdag kan fatta ett nytt beslut som övertrumfar tidigare riksdagars beslut, det är inget konstigt i det. Två beslut om vargjakt har fattats, 2009 och 2013, val emellan, dvs samma ordning som om vi skulle ändra i grundlagen, var det någon som skrev. Ändå kan vi inte genomföra vargjakt. Då har inte våra folkvalda och expertmyndigheten gjort sitt jobb.
Att det inte blir vargjakt i år har inte kommit som någon överraskning för mig, dels kom beslutet för sent, dels har inte NV följt beslutet och sannolikt inte klarat hantera de juridiska delarna. Men det förutsåg jag och säkert du också för mer än ett halvår sedan.
Sedan har vi val vart fjärde år och då kan folket avsätta sina politiker. Risken är väl stor att de som är missnöjda med nuläget oavsett vilken sida man står på i vargfrågan kommer att låta det visa sig på valdagen.
Det finns en solid majoritet i riksdagen för att vargen ska förvaltas med jakt, så det är egentligen bara en tidsfråga innan den juridiska cirkusen är avklarad. Där har inte sittande regering skött sitt jobb.
Vi är nog eniga om att hanteringen av vargfrågan lämnar mycket i övrigt att önska. Vi har däremot olika utgångspunkter för våra åsikter.

Fredrik.

Är det verkligen bristen på förvaltningsplan som de svenska domstolarna hängt upp sig på när de stoppar alla NVVs förslag på jakt?

Per B. ”Jag blir besviken när du tycker det är ok att jaga utan att en förvaltningsplan finns på plats. Om du vill skjuta varg innan du har ett konkret syfte eller mål med vad skjutandet ska leda till, tycker jag varken du kan kalla det viltvård eller förvaltning. Då är du helt enkelt bara ute efter att döda vargar. ”, skriver du.

Ska man bli arg eller förvånad över det påståendet?

Arg för att du för att du låtsas inte förstått mål och syfte och mest vill provocera utan vilja att föra debatten framåt?
Förvånad för att du med god kunskap i svenska språket, bred fakta/dokumentsökning och
ganska gott minne, missat målet och syftet?

Olika intressen styr målen och i viss mån syftet. Det är ingen hemlighet att vissa vill ha noll vargar och andra kan tänka sig att kompromissa i olika grad.

Att börja en försiktig förvaltning och se vart det tar vägen, istället för ” on/off-reglering”, vilket förhalandet i domstolar troligen kommer att leda till, hade varit en mindre polariserande väg att gå och den skulle börjat för flera år sedan.

Man måste inte alltid spika ett konkret mål. Det går att börja ta ut en riktning och definiera målet under färden. Ju senare man är, desto fortare får man springa. det är väl därför man ska vara ute i god tid?

Per Bengtson.

Det är bara att konstatera att vi har olika syn på hur man uppnår acceptans för ett kontroversiellt djur med stor tillväxtpotential, och när jag läser vad du skriver på SRF FB-sida ikväll så inser jag att vi står oerhört långt ifrån varandra.

Tänker du skriva till barncancerfonden och be dem välja ut vilka barn som inte ska få hjälp?

Uttrycket ”ulv i fårakläder” slog mig plötsligt. Undrar varför….

Fredrik, din observation att en specificering av utbredningen är samma typ av golv som referensvärdet för populationens storlek är såklart helt riktig. Däremot förstår jag inte varför det leder till slutsatsen att det därmed på inget vis är specificerat att vargen enbart ska finnas i de län du jag räknade upp. Reaktionen från SJF och många debattörer, när NVV nyligen gav beskedet om en kvot på max 30 vargar, var ju att verket obstruerade mot intentionerna i propositionen. Om nu referensvärdet för utbredningen är samma typ av golv som referensvärdet för populationens storlek, så måste det väl i konsekvensens namn även uppfattas som obstruktion om NVV fattade beslut om att referensvärdet för utbredingen överskrids? Jag hittar ingenstans i propositionen att det ena värdet ska tillåtas överskridas, medan det andra är ett i princip fast mål.

Mats S Johansson, om du letar tillbaka i tiden (du brukar vara bra på det) så kommer du finna att några av de allra första kommentarerna jag skrev på SJF’s blogg var kommentarer på engelska i en debatt som Fredrik valt att hålla på detta språk. Det som diskuterades var bland annat hur SJF förhöll sig till vargen kontra hur de förhöll sig till björnen en gång i tiden. Läs denna debatt, och du kommer att upptäcka det i princip inte finns några som helst likheter med hur björnstammen ”räddades” och hur SJF förhållit sig till vargen.

Jag blir besviken när du tycker det är ok att jaga utan att en förvaltningsplan finns på plats. Om du vill skjuta varg innan du har ett konkret syfte eller mål med vad skjutandet ska leda till, tycker jag varken du kan kalla det viltvård eller förvaltning. Då är du helt enkelt bara ute efter att döda vargar. Du kan ju leta upp undersökningar från SLU och andra ställen och hur hög acceptansen är för den typen av jakt…

Nej Per.

Jag ska svara på dina frågor även om Fredrik i princip redan gjort det.

Jag anser, som vi diskuterat flera gånger tidigare, att en vargstam som har en potential att växa med över 30% per år och som bevisat att den i svenska förhållanden kan växa med nästan 20% per år både kan och borde förvaltas även om inte alla mål är satta. Speciellt när en del försöker sabotera sättandet av dessa mål bara för att vinna tid och antal. Jag törs också påstå att det EU-artdirektiv som du väljer att läsa på ditt sätt borde ta hänsyn till hur stor tillväxtpotential ett djurslag har när reglerna sätts. Det kan faktiskt hända att det gör det men det vet vi inte förrän alla juridiska turer är avslutade.

Jag är övertygad om det hade ökat acceptansen för varg bland dem som blir mest påverkade och jag är förundrad över att inte du ser vad din linje leder till. Hur tror du SLUs uppdatering av svenskarnas attityd till vargen kommer att se ut nästa gång?
Fredrik har redan nämnt björnen så den låter jag ligga.

Självklart ska vi överklaga det va inte så jag menade kanske uttryckte mig lite fel, Menade att den utvägen för att få till en vargjakt med största sannolikhet oxå är körd! Eller?
Nu kommer vi ju få vänta ett år till innan vi kanske men knappast troligt får chansen att jaga varg. Och med den skandalöst dåliga tilldelning NV så här långt gett oss så är väl ett rimligt antagande är att dom inte kommer med några drastiska höjningar till nästa år, och vad jag personligen tror så kommer skogen att svämma över av varg, kommer bli väldigt svårt att kontrollera stammen. Skulle vi få till en vargjakt nästa år så är det ju frågan om hundratals djur som behöver skjutas, Och som läget ser ut så känns det väldigt väldigt långsökt att det skulle bli på det viset, Och då kommer den förbannade tjyvjakten som ett brev på posten så både media och bevarandesidan får vatten på kvarnen till att fortsätta stoppa och förhala allt. Varför vill NV och regeringen + en hel massa andra försämra just min livskvalite? Är det lagligt att begränsa och diskriminera människor bara för att dom bor på fel ställe?

Ja, överklaga gärna. Men utgå från att det inget ger. Någon gång måste väl ändå förbundet komma till en konklusion om att nuvarande metoder inte fungerar. I all annan verksamhet skulle man i detta läge stanna upp och fråga sig vad det är man gör för fel. Man gör en ”haveriutredning”, och beroende på vad den ger för resultat så väljer man en ny väg framåt. Man skall inte ge upp heter det. Men jag anser att man skall heller inte stånga huvudet i en murvägg tills dess man dör. Det är dags för förbundet att börja arbeta på ett radikalt annorlunda sätt. Vilket sätt har jag ingen uppfattning om, men nuvarande policy är körd i diket, och kan aldrig fås upp på någon väg igen. Något nytt måste till, därför att situationen ”vinn eller försvinn” rycker allt närmre i takt med att vargarna förökar sig och sprider sig. Ty landsbygdens, jägarnas och medlemmarnas tålamod har en gräns.

Tack för ditt svar Per Bengtson.

Jag utgår att du skrivit ett inte för mycket i första meningen och sammanfattar hur jag uppfatter det.

– Du hävdar att det är du som bestämmer vad som är sakligt och vetenskapligt.
– Det är viktigare att uppnå antalsmålet snabbt än att folk får tid att anpassa sig och känna att de kan påverka sin situation.
– Det spelar ingen roll om den djurart man diskuterar har en tillväxtpotential på 40 eller 4% procent per år.
– Det spelar ingen roll om de djur man diskuterar är de sista på jorden av sin art eller om det finns ett hav av genmaterial att ta av.
– Om naturvårdverket av vilket skäl det vara månde misslyckas med eller medvetet förhalar en uppgift de fått ska det unytjas maximalt av de som vill ha obegränsat med varg.
– Juridiskt sett är det enligt dig OK med beståndreglerande jakt på dagen vargstam men eftersom regeringen klantat sig så är det OK att SRF/SNF/WWF saboterar den jakten med diverse överklaganden.

Är det rätt uppfattat?

Mats S Johansson, det finns nog inte särskilt många som inte kan tänka sig att bromsa in tillväxten så länge det finns ett tydligt och väldefinierat mål baserat på saklighet och vetenskap. Att börja bromsa lite slumpmässigt utan att veta var stoppskylten finns känns inte särskilt konstruktivt och är knappast den snabbaste vägen mot slutmålet. Det har vi sett gott om exempel på de senaste åren. Även du måste väl inse det orimliga i att börja ”förvalta” utan att först ha en förvaltningsplan på plats? Och även du måste väl rimligen tycka att ”förvaltningen” ska anpassas efter målen i förvaltningsplanen, oavsett vad det gäller? Som det har sett ut de senaste åren har ”förvaltningen” kommit först och sen har man formulerat målen efterhand för att det ska passa den ”förvaltning” som man redan fattat beslut om. Inte konstigt att regeringen gång på gång lägger krokben på både sig själva och Naturvårdsverket. Helt ärligt, tror du inte att vi haft vargjakt i år om Naturvårdsverket 2009 fått uppdraget att gå igenom de juridiska förutsättningarna och i lugn och ro, och utan konstant skiftande uppdrag och mål, fått författa en förvaltningsplan?

Till sist vill jag apropå din fråga om Art- och habitatdirektivet bara säga att jag självklart inte är beredd att se genom fingrarna på beslut som skulle försvaga skyddet för enskilda arter, biotoper eller ekosystem. Tvärt om tycker jag att skyddet i många fall bör stärkas ytterligare, särskilt vad det gäller nyttjande och brukande av framförallt skog. Men det lär knappast hända så länge Lena Ek och Eskil Erlandsson får gotta sig i sin traditionella och gammeldags syn på till exempel skogsbruk och annat naturbruk, samtidigt som resten av världen för länge sedan insett att bara för att man alltid gjort något på ett visst sätt så innebär inte det att det är det bästa sättet. Inte ens ur ekonomiska aspekter för den enskilda skogsägaren. Men den diskussionen ska vi kanske ta i något annat sammanhang.

Björn Isaksson, jag utgick från den policy som jägareförbundet haft de senaste åren när jag räknade ut antal vargar per kvadratkilometer. Den policyn säger att vargen ska vara jämt utspridd över hela landet. Men visst, jag borde såklart räknat bort den del av arealen som består av vatten, alltså cirka 10 procent.

Vargfrågan kommer säkert att lösas, tyvärr kommer vi inte att ha våra folkvalda att tacka för detta. Istället så är det dom andra EU-ländernas politiker som indirekt hjälper oss när dom rakryggat står upp för sina väljare och medborgare. Det är skamligt för hela Svenska folket att ha så svaga representanter och tyvärr säger det en hel del om oss själva, och det är inte ett smickrande betyg!

Politiker skall inte vara konflikträdda och fega, det är oansvarigt mot medborgarna och ett svek mot väljarna. Varför väljer vi sådana politiker?

Fredrik.

Jag hoppas aldrig SJF ställer sig bakom samma fula metoder som alla på betraktarsidan på olika sätt och utan undantag har gjort. Jag är helt övertygad om att den konstruktiv linjen är den som vinner i längden och det kan vi tacka vargen för. Den är den enda helt ärliga i den här striden och den är sin egen största fiende. Inget samhälle har någonsin godtagit en fritt växande vargstam och det kommer heller inte det svenska att göra hur modernt, utvecklat, mer miljomedvetet, laglydigt, statistiskt korrekt eller Disneyfierat det blir.

Jag ser i en annan tråd att t.o.m Per Bengtson äntligen inser att det är bäst att snabbt anpassa sig till situationen. Det var minsann på tiden och jäg är säker på att Tommy är storsint nog att bortse från tonen i hans inlägg. Eller hur Tommy?
Per Bengtson, menar du på fullt allvar att det är viktigare att följa EU artdirektiv till bokstaven än att tillåta att man bromsar en tillväxt som teoretiskt sett kan vara upp mot 30%? Det är i alla fall så jag uppfattat ditt agerande/argumenterande här och på andra diskusionsforum.

Fredrik Widemo.
Det verkar som SJF agerar som katten som går runt het gröt. SJF har inte rundat eller plockat isär några hinder. Man käbblar med diverse organisationer på ett löjeväckande sätt. Det är Regering och Riksdag man ska rikta in sig på, eller hur?

Citat: ”Jag upplever att vi är en av de organisationer som tydligast tagit ställning.”
Ett svårbegripligt uttalande, jag tror det är ytterst få som överhuvudtaget vet vilket ställningstagande som avses. Att Jägarförbundet vill ha 150 vargar jämnt spridda över landet? Inte många uppfattar det som ”tydligast” eller ens tydligt, det epitetet tror jag de flesta ger till JRF:s krav på noll frilevande vargar.
De största förlorarna är självklart de som skall leva tillsammans med statens vargboskap. Risken för anarki synes obefintlig med tanke på alla lagar som stiftas på löpande band för att hålla missnöjda jägare och djurägare i schack. Det är till exempel fullständigt rättsvidrigt att jag kan bli dömd till hårda straff om jag tar bössan med mig på hundpromenaden och en varg råkar ha gått eller kommer gå vid sidan om den stig där jag brukar gå. Det är frågan om ren terrorlagstiftning riktad mot enskilda jägare. Att få bort lagen om förberedelse till jaktbrott borde vara en prioriterad uppgift för förbundet.
Som jag misstänkte så saknar förbundet plan för hur tillväxten av varg skall stoppas. Taktiken verkar vara vänta till dess att vargarna i Tyskland blivit så många att tyskarna tröttnar och skjuter alla sina vargar, eller att kommissionen skall vekna och tycka ”synd” om svenskarna och därför lindra vargplågan. Det är en förhalningsteknik och leder inte till något gott. ”Scenariot” är givet; vargarna skall få öka till dess att de får ”full ekologisk effekt”, det har varit målet hela tiden, och inget kommer att ändra det. Målet slogs fast i regeringens Göran Persson lagstiftning från 2001 och där framgår det med önskvärd tydlighet att minst 5000 vargar är vad som gällde, det har inte ändrats i senare lagstiftning, och är vad som alltjämt gäller. Politikerna behöver bara ställa upp en uppskovstrappa så att väljarna håller sig lugna. Vi uppmanas vänta på än den ena och än den andra utredningen, sedan måste vi vänta på en ny meningslös lagstiftning, därefter måste vi vänta på en ny utredning osv. Under tiden fördubblas antal vargar ungefär vart tredje år. Det går oerhört snabbt nu, och inom några år når vi den eftersträvade nivån om minst 5000 vargar. Men jakt lär det inte bli, för vargstammen skall sedan reglera sig självt genom svält.
Debatten om GYBS och inavel är det bara att lägga ner, uppbyggnaden av en stor vargstam i Sverige har nu nått så långt att dessa rökridåer inte längre behövs.

Rimligen är alla förlorare på den fortsatta vargcirkusen. De största förlorarna är inte de som skall leva tillsammans med vargarna men det är steget mot anarki.
Minskat förtroende för Staten (riksdag, regering, Naturvårdsverk, förvaltningsrätt, Forskning) minskat förtroende för EU. NGO jublar men blir verkligen de långsiktiga effekterna av den tillfälliga segern positiva. Det blir mycket svårt att få varg att uppfattas om legitim när den påtvingas av EU mot politikernas uttalade vilja, och trots att Sverige satsat stora summor. Straffet mot Sverige saknar proportionalitet.
Men det hade inte blivit annorlunda om riksdagen gått på linjen att låta Naturvårdsverket bestämma baserat på forskarnas åsikt. Först skulle det ta ett halvår för Naturvärdsverket att efterhöra forskarnas åsikt. Sedan skulle de väl åter fastna i något i stil med vad de velat hittills: tillämpa Laikre och Rymans beräkningar som ger 380 vargar men med förbehållet att det först skall ha tillförts 20.Därför skulle inte vargen bli GYBS inom överkådlig tid utan det är svält och trängsel som fått sätta gränsen. Nu finns ändå ett riksdagsbeslut på golv 270 och då är det svårt att tänka sig att det inte får effekter så småningom. Så för de som inte önskar många vargar så förbättrades läget genom riksdagsbeslutet. Riksdagsbeslutet hade inte blivit vad det blivit utan jägareförbundet. Fast detta har kostat mycket för jägareförbundet, som nu ofta demoniseras i media.

Den största förlusten är trovärdigheten för forskningen som fått gehör för de vetenskapliga lögnarna att vargen står på avgrundens rand och orsaken är den höga inaveln och detta kan inte avhjälpas utan en stor ökning av populationen. De forskare som inte inser detta kan ju avfärdas som icke seriösa. Vad får denna syn på forskningen för långsiktiga konsekvenser? Och nu kommer vargförvaltningen inte att vila på vetenskaplig grund vare sig det blir fler vargar än om man stannar under dagens nivå. Enklast att acceptera de 270 som vilandes på vetenskaplig grund, det är ju trots allt ett förslag som stöds av många forskare varibland de som varit rådgivare till Naturvårdsverket och huvudförfattaren till EUs riktlinjer. Samt en sårbarhetsanalys med ett stort säkerhetsopåslag. Så varför inte bara acceptera det som vetenskaplig grund utan fortsätta att käbbla.http://skandulv.nina.no/Portals/skandulvny/Publikasjoner/2013-06-18 Brev till Naturv%C3%A5rdsverket ang vargens GYBS.pdf

Ja, man är alltid på rätt väg om man inget mål har. Licensjakten 10-11 var alldeles för begränsad för att ens på ett års sikt minska vargstammen. De ”socioekonomiska effekterna” är vare sig utredda eller har haft någon inverkan på lagstiftningen. Riksdagen har visserligen beslutat om GYBS, dock utan att det haft den minsta inverkan på antal vargar. Någon jakt lär det inte bli denna vinter. Och den jakt som är beslutad kommer inte att minska vargstammen på ett års sikt. Risken är att motsatsen blir resultat.
Så vad har vi? Vi har en vargpolitik där knappast ens enstaka skyddsjakter kan genomföras, att genomföra en beståndsminskande jakt är omöjligt under överskådlig tid. Under tiden förökar sig vargstammen inom intervallet 19-42% årligen, dvs. stammen fördubblas vartannat till vart fjärde år. Detta är självklart ohållbart, men det är den vägen Jägarförbundet, och för den delen alla vi andra, nu rutschar utför. Det skulle vara intressant om Widemo kunde ge en trovärdig beskrivning av hur det skall gå till att åtminstone stoppa vargstammens ökning. Jag tror inte att det är möjligt, och jag tror inte att Jägareförbundet har någon plan för hur det skall gå till. Vargstammen kommer fortsätta öka till dess att föda eller utrymme sätter stopp, eller smittsam sjukdom slår till, eller att folks tålamod till sist brister och de tar saken i egna händer.

Man förstår ju frustrationen och t.om. jag som inte jagar själv blir upprörd över kramarnas alla påhitt, men mest upprörd blir jag nog över Naturvårdsverkets agerande.
Dock tror jag du har rätt, det här kan inte pågå så mycket längre nu, dom sätter ju det demokratiska systemet ur spel och naturligtvis blir det en reaktion på det tillslut.
SJF kliver fram ur den här soppan som nästan den enda verkligt seriösa spelaren och ingen annan, mer än kramarna, kan väl egentligen påvisa något resultat alls i frågan.