Jag är besatt av grävlingar. Inte på något religiöst eller fundamentalistiskt sätt, mest bara otroligt fascinerad och road. Den sista semesterveckan jagade jag grävling varenda dag, eller natt, och där har ni en av tjusningarna med detta fantastiska vilt. Man kan jaga dem på så otroligt många olika sätt och alla har de sina egenheter och tjusningar. I veckan som gick sköt jag grävling för ställande hund, i gryt för grythund, vid smygjakt på vallar, vid vaktjakt under körsbärsträd och fångade ett par i fälla.
Nu är det inte bara den otroligt mångsidiga jakt detta vilt bjuder på som fascinerar mig. Deras liv och leverne samt otroligt coola stil är minst lika fascinerande som själva jakten. Jagar man dem i gryt upptäcker man snart vilka livsnjutare man har att göra med. De har noga ordnat sina toaletter, utanför gryten, och kikar man in i själva bohålan får man en bild som skulle göra Ernst avundsjuk, där har ni ett gäng som kan göra det mysigt för sig med omsorgsfullt ordnade bäddar och små puttinuttiga skrymslen, ofta under stora träd så att det håller sig torrt och fint.
Fångar man dem istället i fälla upptäcker man också vilka kräsna varelser man har att göra med. Bakom mitt hus bodde i sommar en stor grävling som ställde till med en del trubbel och därför iordningställdes redan den 1:a augusti en omsorgsfullt betad fälla. Jag bjöd på hundmat och fiskrens, ingen reaktion. Då övergick jag till kräftskal och då kunde man se att han varit där och kikat lite. Men inte förrän jag tog till tampongtricket fastnade han. Man tar helt enkelt en tampong, stoppar den i ett vattenglas och fyller på med flytande honung. Låt det stå över natten så att det suger in riktigt och häng sedan tampongen i det lilla snöret i taket på fällan, funkar varje gång. När jag på morgonen kom ut för att se till fällan så låg den store där och sov. Många grävlingar jag fångat gör just det, sover alltså, och allt bete brukar vara uppätet. För en sekund tänkte jag om jag skulle väcka honom men varför skulle inte en grävling få dö mätt och nöjd i sömnen, snacka om minimalt lidande. Man behöver knappast några stresstudier av fällfångade grävlingar med avancerade stresshormonmätningar,..
Som stressad och lätt kolerisk småbarnsfar som ständigt slits mellan att spendera tid med barnen eller ute på jakt så är grävlingen en dröm att jaga. Jakten med ställande hund eller grythund är en finfin introduktion för de små på Dianas stigar. Man behöver inte vara tyst. Man kan äta, byta blöjor eller tälja pinnar om det blir tråkigt. Händer det inget är det bara att ta hunden och åka hem. Jag skulle vilja slå ett slag för grävlingsjakten som den ”nya” ekorrjakten. Helt enkelt en toppenfin introduktion till jakt och kanske särskilt jakt med hund. Man kommer såväl hunden som grävlingen mycket nära och det fascinerar inte bara barn. Jag har sett mer än en garvad jägare fnittra som ett barn på julafton när gryttaxen syns i nedlslaget eller laikan skäller i vägtrumman.
Min äldste son älskar just grävlingsjakten och i förra veckan gick rätt många mornar åt att sova ut för honom efter nattliga grävlingsjakter, men vad gör det när man har sommarlov. Jag minns också hans första grytjakt, vi sköt tre grävlingar i samma gryt en sen kväll och det var såväl dramatik som briljanta hundjobb inblandade. Då jag var en smula sliten då sonen ivrigt ville ut och jaga även nästa morgon släppte jag bara ut honom på gräsmattan med uppmaningen att leka lite grytjakt, det gjorde han… Han grävde naturligtvis där det var som lättast, i rabatten. Varenda omsorgsfullt planterad lök blev en grävling som sköts. Lite svinn får man räkna med och en lök eller två kan det väl vara värt att få ge ännu en kille, eller tjej, en introduktion till jaktens underbara värld, prova själv vetja…