Jag är besatt av grävlingar. Inte på något religiöst eller fundamentalistiskt sätt, mest bara otroligt fascinerad och road. Den sista semesterveckan jagade jag grävling varenda dag, eller natt, och där har ni en av tjusningarna med detta fantastiska vilt. Man kan jaga dem på så otroligt många olika sätt och alla har de sina egenheter och tjusningar. I veckan som gick sköt jag grävling för ställande hund, i gryt för grythund, vid smygjakt på vallar, vid vaktjakt under körsbärsträd och fångade ett par i fälla.

Nu är det inte bara den otroligt mångsidiga jakt detta vilt bjuder på som fascinerar mig. Deras liv och leverne samt otroligt coola stil är minst lika fascinerande som själva jakten. Jagar man dem i gryt upptäcker man snart vilka livsnjutare man har att göra med. De har noga ordnat sina toaletter, utanför gryten, och kikar man in i själva bohålan får man en bild som skulle göra Ernst avundsjuk, där har ni ett gäng som kan göra det mysigt för sig med omsorgsfullt ordnade bäddar och små puttinuttiga skrymslen, ofta under stora träd så att det håller sig torrt och fint.

Fångar man dem istället i fälla upptäcker man också vilka kräsna varelser man har att göra med. Bakom mitt hus bodde i sommar en stor grävling som ställde till med en del trubbel och därför iordningställdes redan den 1:a augusti en omsorgsfullt betad fälla. Jag bjöd på hundmat och fiskrens, ingen reaktion. Då övergick jag till kräftskal och då kunde man se att han varit där och kikat lite. Men inte förrän jag tog till tampongtricket fastnade han. Man tar helt enkelt en tampong, stoppar den i ett vattenglas och fyller på med flytande honung. Låt det stå över natten så att det suger in riktigt och häng sedan tampongen i det lilla snöret i taket på fällan, funkar varje gång. När jag på morgonen kom ut för att se till fällan så låg den store där och sov. Många grävlingar jag fångat gör just det, sover alltså, och allt bete brukar vara uppätet. För en sekund tänkte jag om jag skulle väcka honom men varför skulle inte en grävling få dö mätt och nöjd i sömnen, snacka om minimalt lidande. Man behöver knappast några stresstudier av fällfångade grävlingar med avancerade stresshormonmätningar,..

Som stressad och lätt kolerisk småbarnsfar som ständigt slits mellan att spendera tid med barnen eller ute på jakt så är grävlingen en dröm att jaga. Jakten med ställande hund eller grythund är en finfin introduktion för de små på Dianas stigar. Man behöver inte vara tyst. Man kan äta, byta blöjor eller tälja pinnar om det blir tråkigt. Händer det inget är det bara att ta hunden och åka hem. Jag skulle vilja slå ett slag för grävlingsjakten som den ”nya” ekorrjakten. Helt enkelt en toppenfin introduktion till jakt och kanske särskilt jakt med hund. Man kommer såväl hunden som grävlingen mycket nära och det fascinerar inte bara barn. Jag har sett mer än en garvad jägare fnittra som ett barn på julafton när gryttaxen syns i nedlslaget eller laikan skäller i vägtrumman.

Min äldste son älskar just grävlingsjakten och i förra veckan gick rätt många mornar åt att sova ut för honom efter nattliga grävlingsjakter, men vad gör det när man har sommarlov. Jag minns också hans första grytjakt, vi sköt tre grävlingar i samma gryt en sen kväll och det var såväl dramatik som briljanta hundjobb inblandade. Då jag var en smula sliten då sonen ivrigt ville ut och jaga även nästa morgon släppte jag bara ut honom på gräsmattan med uppmaningen att leka lite grytjakt, det gjorde han… Han grävde naturligtvis där det var som lättast, i rabatten. Varenda omsorgsfullt planterad lök blev en grävling som sköts. Lite svinn får man räkna med och en lök eller två kan det väl vara värt att få ge ännu en kille, eller tjej, en introduktion till jaktens underbara värld, prova själv vetja…

DSC00345.JPG

Gårdagskvällen och natten har satt sina spår. Jag sitter här hemma rödögd, törstig och lite småfnissig. Ingenting ovanligt en söndagsförmiddag så här på sommaren kanske men för min del innehåller nattens minnen inga som helst pinsamheter eller ångestladdade minnesluckor, allt är klart som korvspad. Säsongen har börjat på allvar!

Vi inledde helkvällen med att kasta ut lite kräftburar och vid midnatt var det dags. Efter en nästan lika ödesmättad nedräkning som vid tolvslaget på nyår var hundarna loss och två löjligt förtjusta och förväntansfulla vuxna män stog pillimariskt och fånigt flinande och väntade på de första skallen. Inom två timmar hade två grävlingar fått bita i gräset, den sista efter ett fenomenalt hundjobb av den kanske bästa grävlingshund jag någonsin jagat med. Att hundens husse sedan hör till de mer sjukligt jaktintresserade och skickliga jägarna och därtill faktiskt är riktigt trevlig gjorde natten till en mycket minnesvärd upplevelse. Efter att även en ungräv hamnat i frysen togs kräftburarna upp och jag lovar att jag var en av de mer lyckliga grabbarna i landet när jag strosade hemåt mot bilen vid 5-tiden.

Är man som jag dessutom begåvad med världens bästa livskamrat som kokar kräftor, hugger nya kräftbeten av braxar med yxa så att slemmet sprutar och beordrar mig en tupplur medan hon skjutsar barn hela dagen så kan man inte annat än att känna sig lyckligt lottad. Dessutom ser jag verkligen fram emot denna jaktsäsong och den kommande kräftskivan utan någon som helst tanke på att vara varken måttfull eller mer karaktärsfull än föregående natt…

Image_00029.jpg

Jag har varit i Kanada på jakt. Det var på många sätt en helt underbar och unik upplevelse. Jag tror att jag såg en bit över 100 björnar och 1000 havsuttrar, för att ta några exempel, på några dagar. Och jo, jag sköt björnar också. Men det är inte det jag tänkte reflektera över, snarare hur olika vi ser på, och nyttjar, vår natur i Kanada respektive Sverige.

Nyttjandet av naturen i Sverige går spikrakt utför. Aktiviteter som bär- och svampplockning har minskat dramatiskt bara det senaste decenniet och minskningen i antalet naturbesök är störst bland våra unga. Av alla ”naturaktiviteter” är det faktiskt, mig veterligen, bara jakten som bibehåller eller ökar sin omfattning.

Ser vi på Kanada så har man en helt motsatt riktning på naturnyttjandet. Allt fler utövar allt mer avancerade nyttjandeformer som bergsklättring, forspaddling och extremskidåkning. Mest anmärkningsvärt av allt är dock att campingen ökar lavinartat där borta. Det är närmast en folkrörelse man ser där ett lämmeltåg lämnar städerna varje fredag med husbilar, trailers och tält. Under de stora helgerna där borta så är det lika tomt i städerna som det är i ett genomsnittligt norrländskt samhäller på älgjaktspremiären.

Nu har kanadensarna en lite annorlunda inställning till camping än vad vi har vilket genast får en svensk campingfetischist att rynka på näsan. Man tar ogärna ett steg ut i terränglådan utan en ”cooler” fylld av is till colan. En besnindriven drinkmixer är vanligare än vad man kan drömma om och ska burgarna grillas duger inga engångsgrillar från Ö&B, här talar vi kärnkraftverksliknande gasolmonster med egna små vagnar till. Det fråntar dem dock inte det faktum att de ger sig ut i busken och verkligen nyttjar och njuter av sin natur.

Svensken vill nog gärna se sig själv som en viddernas avkomma med vinden i håret och en mycket grundmurad kunskap och knytning till naturen. Idag är det nog tyvärr sällan så. Vi är urbaniserade och enligt färska undersökningar skiträdda för vilda djur. Där jag jagade dödades en campare av varg så sent som ifjol, det hindrade dem inte, de packade bara med en pumphagel när de gav sig ut istället.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till kanadensarnas förhållande till naturen, men faktum kvarstår, de nyttjar den i alla fall betydligt mer och oftare än svenskarna.

I veckan är jag inbjuden av Elisabet Höglundh till en paneldebatt med just nyttjandet av naturen och jakt som tema. Jag satt en lång stund med Elisabet i telefon i slutet av förra veckan och att dömma av det samtalet kan det bli mycket intressanta diskussioner i Karlskoga på onsdag…

SDC10165.JPG

Sommarpuls

 

Fält0001.JPG

Fältskytte med pistol inför SM. Höger målgrupp med ringade poängmål faller efter sex sekunder, medan vänster målgrupp med oringade tavlor (gäller ”bara” att träffa) är fast. Total skjuttid 16 sekunder i ”tjänstevapenklassen”.

 

Under sommaren hinner man ägna litet mer tid än annars åt sina hobbies, och i mitt fall är jag just återkommen från pistolSM i Skövde. Än en gång tvingas man konstatera att man inte hunnit öva så mycket som man tänkt… vilket förstås märks på resultaten. Att prestera handlar dessutom inte bara om att kunna hålla ihop skotten när man tränar utan press, utan om att klara av att leverera när det verkligen gäller.

Jag skjuter fältskytte med pistol och revolver, vilket innebär att man på ett antal olika stationer skjuter sex skott mot olika mål på varierande avstånd. Skjuttiden varierar också, typiskt mellan 8-18 sekunder beroende på vapentyp, avstånd och storleken på målen. Väldigt varierat och ruskigt kul!!!

De flesta som tävlat i skytte har nog upplevt nervositeten under de första skotten på en stor tävling som en belastning. Anspänningen är faktiskt väldigt lik den man kan få när man hör ett vilt närma sig passet, men ännu inte fått syn på det. Inte heller här befrämjar de bultande pulsarna direkt skyttet, när viltet väl kommer i pass…

Jag kommer att se till att öva mer skytte med hög puls framöver, för att kunna hantera SM-spöken och jaktsituationer bättre. Bara skjutsäkerheten och fantasin sätter gränser för inriktningen på skytteträningen inför säsongen. Ut & skjut!

 

Sommarkul

Efter en längre period med fantastiskt väder och rekordvärme har regn och kyla tagit över, åtminstone tillfälligt. Vad gör man då? Några saltstenar har burits ut tillsammans med min nya familjemedlem, Saga. Saga är en tioveckors labbevalp. Maken till energiknippe får man leta efter. Inte rädd för något, och tuffare än de mesta jag träffat i valpväg. Det kommer nog att krävas en del för att få ordning på henne.

En stor del av tiden går alltså åt till att försöka hinna få ut henne i tid. Men fortfarande blir det en hel del torkande av golv och tidiga mornar.

Som jag skrev i en tidigare blogg är fiske nästan lika roligt som jakt. Ibland t o m intressantare, det är ofta mera socialt att fiska än att jaga. Man slipper viska hela tiden. Fisket har skapat en last (som om jag inte hade nog många) som jag hållit på med av och till sedan tidiga tonåren, betesbyggnad. Perfekt sysselsättning när det regnar och är trist i övrigt. Tidigare var det bara vobblers, numera är det mest jerkbeten. Eftersom jerkfiske är nytt för mig började jag söka ideer på nätet. Det visade sig vara lätt, det finns nämligen otroligt skickliga betesbyggare i Sverige som delar med sig av sin kunskap. Så ni som gillar fiske och som behöver något att göra i väntan på bockpremiären, börja bygga beten! Det är roligt och ger en massa fisk. Jag skall prova betena på finska gäddor de närmaste dagarna, den blåvita borde väl passa dem.

_IGP6551.JPG

Så är man då tillbaka ”i selen” efter några dagar inåt landet med fiske och lite social samvaro. Hade nog trott att man skulle bli tvugen att stänga av telefonen för att slippa prata älgutredning hela ledigheten men det har varit lugnt. Jo, det finns faktiskt mobiltäckning även i Norrbottens inland, i alla fall rätt hyfsat! Nåja, det är säkert andra som har fått ta del av det om jag förstår min kollega Gunnar rätt i det han skriver här.
En intressant vinkling har framförts i något mail under helgen nämligen att den nu lagda älgutredningen på något sätt skulle slå undan fötterna på viltvårdsområdena. Vilken koppling älgjaktsystemet har till våra viltvårdsområden är höljt i dunkel, men för de som har tagit som sin livsuppgift att på oklara grunder hävda enskilda markägarens rätt att jaga på grannens vilt så måste uppenbarligen alla tillfällen tas tillvara. Eftersom den senaste staliga utredningen om fiskevårdsområden tog så klart ställning för den modell vi har inom jakten så känns det ändå rätt lugnt även på den fronten just nu.

Vy över fiskevatten.jpg

Kan inte låta bli att reflektera lite över helgens fiske och tankarna på att vi ska sälja vår natur i turismens namn. Onekligen finns det fantastiska fiskevatten runt om i Norrbotten, men hur tänker man när det gäller boendet? Att förvisas till en asfalterad parkeringsplats i en liten barack som dessutom kostar en hel del pengar gör knappast att man längtar tillbaks just till Kraja i Arjeplog! Däremot är fiskevattnen däruppe något man kan drömma om länge. Men det är väl något som gäller allt vi håller på med, vill man nå framgång så är helheten viktig, alltså både innehåll och förpackning – eller kanske snarare att det inte alltid går att kompensera dåliga delar med bra utan helheten i innehållet måste vara bra rakt igenom. Jag tycker själv att de som säljer fisketurism i Arjeplog måste fundera mer på helheten efter helgens övningar! Eller är det nån som längtar till en helg i stugorna här nedanför?

20090620 KRAJA camping.JPG

Fiske är inte så långt från jakt

Det finns många anledningar att ha fiske i tankarna denna tid på året. För egen del så är det så här års jakten ligger lite på sparlåga och fisket får stå för avkopplingen istället. Visserligen jobbar jag i helgen medan andra får tilfälle att fiska, men min tid kommer nog också! Fick också igår utredningen om fiskevårdsområden på mitt bord och kan konstatera att det nu till och med finns en statlig utredning som har sett hur nära kopplade jakten och fisket är! Visst förekommer det en hel del samarbete mellan jakt och fiske, nu senast ”klassdraget” som går ut på att få skolklasser ut på fiskevattnen och ut i naturen, men jag tror att vi alla skulle vinna på ett mycket närmare samarbete mellan vår intressen. Kanske lite som norrmännens organisation jeger&fisk.

Men dagens fundering var alltså över den statliga utredningen om fiskevårdsområden och den mycket tydliga kopplingen som utredaren gör mot lagen om viltvårdsområden. Kanske ingen stor fråga i södra Sverige, men en oerhört betydelsefull fråga här uppe i norr. Under de senare åren har diskussionerna tidvis varit heta om i vilken utsträckning lagen om viltvårdsområden verkligen är förenlig med andra lagar i EU och Sverige. Detta trots att lagen tllkom efter EU-inträdet och är kontrollerad via lagråd och riksdag. Men nu har alltså en ny statlig utredning gått igenom detta och kommit fram till att modellen är så pass bra att den i stort sett rakt av kan lyftas över på fiskevårdens område också. Vissa av de frågor som har varit mest debaterade inom viltvårdsområdena de senare åren verkar dessutom få en något annan lösning på fiskesidan om utredaren får som han vill. För mig känns det självklart att en gemensam resurs som rör sig fritt över markägargränser också ska förvaltas genom gemensamma beslut. Det är inte alltid statliga utredningar är så upplyftande att läsa, men just den här var ett undantag! Ibland har det känns lite ensamt att stå upp för viltvårdsområdena som ett bra sätt att förvalta viltet, det här gav en del draghjälp i den frågan. Som jag skrev tidigare så finns det väldigt få sanningar men väldigt många åsikter, det gäller även juridiken – så vi får väl se om denna utredning verkligen leder till en färdig lag… Oavsett hur det går så ska det bli skönt att få blöta krokarna inom kort!

Sitter och bläddrar i min medlemstidning som kom i veckan – ja, inte Svensk Jakt utan Hundsport, man är ju med i en hel drös föreningar… Intressant att konstatera att ”hundsport” i kennelklubbssammanhang i första hand är utställningar, sen har man små specialavsnitt om jakt, bruks och annat, till och med avsnittet ”aktiv hundsport” (till skillnad från vad då??) handlade om ett årsmöte…. Nåja, nu var inte min mening att recensera Hundsport utan kommentera deras psykolog, en person som nästan alltid har åsikter om hundar och hundägande som känns främmande för mig. I detta nummer försöker han koppla ihop användandet av ordet ”hundförbudstid” med jaktvårdarens vilja att bestämma över hundägaren. Han konstaterar att man visst får gå var som helst med sin hund, möjligen med undantag av allmänna badstränder, kyrkogårdar och några andra ställen. Lagen säger att hundar inte får löpa lösa i områden där det kan finnas vilt och får under inga tider på året vara lösa så att det kan förfölja vilt om de inte används till jakt eller jaktträning. Visst är det så att man får gå med okopplad hund i skogen sommartid OM man i ALLA lägen kan kalla in sin hund om t.ex. en hare rusar upp. Antalet hundägare som klarar det är dessvärre ytterst fåtaliga, därför uppmanas till kopplade hundar! Förbudet gäller alltså att hundar inte får löpa lösa i markerna vilket i min ordbok faktiskt är just ett förbud! Men har man inställningen att hundar som inte är av jakthundsras kanske visserligen kan springa efter vilt men mest för att de ser det som en lek… ja då blir det svårt att argumentera. I tidigare krönikor har det också framförts synpunkten att koppel och halsband på hundar är av ondo överhuvudtaget, man måste bli vän med sin hund utan tvång. Ja, kanske ett allvarligt samtal innan man går ut i skogen räcker, men tillåt mig tvivla. Att man har olika åsikter och syn på saker är på många sätt bra, man utvecklar sina egna tankar och argument. Problemet är att vissa läser tidningar och bloggar utan att kritiskt fundera över vad som står där, man tar det som en sanning. problem uppstår om en åsikt tas för en sanning och leder till att någon tar fel. Vi får hoppas att artikeln i senast Hundsport inte leder till ett ännu större antal lösspringande hundar i markerna denna sommar!

Som avslutning på detta inlägg säger jag därför: Läs och begrunda, det finns väldigt få äkta sanningar men väldigt många åsikter. Det gäller även det du just har läst!

Så bär det då av, om några timmar går flyget. Ska onekligen bli spännande att se jakten från en annan vinkel, som besökare och okunnig i viltet och jakten därnere på andra sidan globen. Bara 10 dagar, men just nu händer det så mycket i naturen här hemma så visst missar man en del i år, men jag tror faktiskt att det kan vara värt det! Jag hoppas att ni andra tar helgerna och det vackra vädret som ursäkt för att vara mycket på skjutbanorna och värma upp inför vår jaktsäsong som ryckar allt närmare! :) Rapport från Sydafrika kommer i slutet av maj!

Vin & vatten

,

Så här när bloggen är ny så får man väl passa på att få ur sig gamla funderingar! :)

Det sägs ju att vi i Sverige är så mycket för att allt ska vara lagom. ”Det onda med det goda”, ”både ris och ros”, ”hissa och dissa” ja, jag tror ni förstår vart jag är på väg. Kanske är det också det här som gör att man så gärna vill att det ska vara balans i naturen!? Under hela min uppväxt och fram till idag så har man väldigt gärna pratat om balansen i naturen och ett återkommande argument från de som inte gillar jakt är att ”naturen ska få sköta sig själv så kommer den att återfå sin balans”. Det här får fortgå trots att man vet att det inte finns något mer onaturligt än balans! Både i korta och långa perspektiv så är naturen dynamisk och rörlig. Massor av ungar föds under våren, de flesta dör eller blir dödade av rovdjur under sommaren. Antalet djur i skogarna varierar enormt beroende på vilken årstid vi befinner oss i. Bränder, stormfällningar, klimatet, allt påverkar artsammansättningarna. Det räcker med att en bäver dämmer en damm så förändras mikroklimat, artsammansättning och annat i det området. Vi har upplevt istider och värmetider i Sverige (eller upplevt kanske var att ta i, men de har förekommit!) Jag önskar att allt prat om ”naturlig balans” skulle kunna upphöra så att vi kunde utgå från de förutsättningar som naturen faktiskt baseras på, alltså variation och flexibilitet! Jag tror att allt från jaktdebatt till klimatdebatt skulle hamna i ett annat läge om man gjorde klart för alla att naturen är i ständig förändring och att det inte alltid var bättre förr!

Slomfiske

Forshaga brukar vara ett säkert ställe för slom. Men i år orkade de tydligen inte fram. Vattenflödet tycks ha varit för stort. Inte en enda fisk fick vi där man normalt får hur mycket som helst. Så vi fick åka in till centrala Karlstad istället. Det var i sista stund. Fiskarna vi fick var helt utlekta, så om vi väntat en dag till hade vi missat årets slommiddag. En halvtimmes håvande gav ca 2 kg slom. Middagen räddad, men hundarna blir utan torkad fisk i år.

Det är enkelt att tillreda slom. Huvudet knipsas av och inälvorna följer med, precis som med strömming. Sen rullas fisken i vetemjöl med salt och peppar och steks i rikligt med smör. Allt serveras med hemmagjort potatismos och ättiksgurka. Man skall ta tillvara naturens gåvor.

Såg på Robinsson ikväll. Vegetarianen blev köttätare! ”Jag kommer att fortsätta att äta kött när jag kommer hem. Att vara vegetarian är ett lyxval som vi i väst kan unna oss, men det känns lite själviskt”, sa han.

Intressant, det finns anledning att återkomma till det ämnet.

Nystekt slom

Troféer

Gustav med gädda.jpg 

Prognosen höll, men inte isen på Alstern! Vi fick flytta fisket till en tjärn några kilometer hemifrån istället. Påskfisket har nästan alltid samma ingredienser, dåliga isar och vårvärme. Tyvärr var det dimma i morse så vi fick vänta länge på vårsolen. På sätt och vis bra, för om solstrålarna hade nått isen redan under morgontimmarna hade vi nog fått bada. Det gungade bra när vi plockade in angeldonen.

Det blev till slut 9 nio gäddor och ett par abborrar. Den största gäddan tappade vi, den for iväg med angeldon och allt.  En romstinn gäddmadam på ca 4 kg fick vi i varje fall. Gustav poserar med henne på bilden. Bilden fick mig att tänka på troféer. Varför samlar vi på dem och varför poserar vi alltid med den största gäddan? Att posera med en stor gädda provocerar få. Men hur ofta får vi jägare inte höra negativa omdömen när vi poserar med den fällda hjorten eller ännu värre med ett skjutet stort rovdjur.

För oss jägare är trofén ett minne från jakten och något att visa upp för vännerna. Troféväggen visar också vem jag är, nämligen jägare! För det får vi väl erkänna, inte vore det lika intressant att samla på troféer om ingen annan såg dem. Det är inte alltid det största djuret som hamnar på väggen. Lika ofta är det något avvikande. Jag har själv ett huvudmontage av en älgkalv. Den hade inte hamnat där om den inte hade varit vit med svarta prickar, ungefär som Pippi Långstrumps häst, Lilla Gubben.

För oss som jagar är trofébilden ett naturligt slut på jakten. Men för vissa är bilden bara provocerande. De ser bara döden, inte jakten som ligger bakom.

Jag tillhör dem som tycker att man skall vara öppen med att man jagar. Vi har inget att skämmas över. Ta gärna trofébilder och samla troféer. Men det betyder inte att vi inte behöver tänka på vad det vi är vi förmedlar till andra. Respekt för viltet man dödat är viktigt. Personligen tycker jag inte om bilder där skytten sitter grensle över älgen eller björnen. Jag gillar inte heller bilder där jägaren står med en fot på djuret han fällt. Det skickar fel signaler till betraktaren. Om jag, som älskar jakt, reagerar. Hur skall då den som inte kan något om vårt intresse uppfatta signalerna? Ibland har vi oss själva att skylla för att vi uppfattas som ett snusande, skrävlande matchogäng som inte har respekt för naturen.

 

Det är skärtorsdag och isen bär inte längre på sjön nedanför huset. Men de lovar en minusgrad i natt. Så med isdubbar och flytväst skall det nog gå att få några gäddor och nån gös tidigt i morgon! Lite risker får man ta.

Om inte det fungerar blir det slomning istället i morgon kväll. Slom (nors) är värmlands landskapsfisk. De kommer upp i mängder i Klarälven så här års för att leka. Med stora håvar får man allt man behöver för årets slommiddag. Slommen luktar gurka och smakar gott! Jag brukar ta upp en 60 liters back med slom. Det vi inte äter själva, torkar jag till hundarna. De älskar torkad slom. Perfekt att ha med på jaktturer, eftersom de inte väger just något.

Slom