Nu har djurrättsterroristerna gått för långt
Sverige och hela världen befinner sig i allvarlig kris, på grund av covid-19. Vi håller ihop, ställer upp för varandra, många riskerar sina liv för att hjälpa. Men djurrättextremisterna, jaktsabotörerna, gör precis tvärtom.
Det får räcka nu.
Vi håller ihop, ställer upp för varandra, många riskerar sina liv för att hjälpa. Men djurrättsterroristerna gör tvärtom. Det får räcka nu. Foto: Privat
Det fina med människan är att vår vilja att hjälpa varandra verkar öka i kris. Vi släpper gammalt groll och ställer upp för varandra, hjälper till så gott vi kan, vi gläds och lider tillsammans. När skogsbränderna härjade som mest för ett par år sedan slöt massor av människor samman för att bara hjälpa till. Många kastade sig rakt in i infernot utan att tveka.
Idag sitter vi tillsammans mitt i ännu en kris, men gigantisk i jämförelse, covid-19. Vi själva, nära och kära blir sjuka omkring oss, vissa blir jättesjuka, några så sjuka att de dör. Vi befinner oss i en surrealistisk mardröm.
Ljuset är alla underbara människor som ställer upp, framför allt i vården och volontärer som gör allt för att bara hjälpa och en ökande känsla av välvilja från omgivningen.
De flesta förstår nu också betydelsen av självhushållning. Våra bönder lyfts äntligen fram, de som producerar vår mat och som faktiskt är de som kan få oss att överleva i en kris. Att inte alla förstår det är obegripligt.
Här finns förstås även vi jägare med på ett hörn. Allt fler väljer svenska livsmedel. Och vi jägare kan också bidra med det nyttiga viltköttet.
Att vissa korkskallar organiserar sig i sjuka grupper som har som enda syfte att förstöra och agera precis tvärt emot människors gemensamma strävan att hjälpa varandra ur en djup kris är hårresande.
Men alla förstår inte. Inskränkta individer existerar på sina håll, det får man räkna med. Men att vissa korkskallar organiserar sig i sjuka grupper som har som enda syfte att förstöra och agera precis tvärt emot människors gemensamma strävan att hjälpa varandra ur en djup kris, är hårresande.
Jag pratar förstås om djurrättsterroristerna, alltså de som saboterar för jägare och brukare. Mitt i en av de värsta kriserna vi skådat i Sverige i modern tid ska ingen tro att de ställer upp för andra människor. Tvärtom.
Istället lägger dessa antidemokratiska krafter just nu ännu mer tid på att hänge sig åt att hänsynslöst vrida om instuckna knivar igen och igen, och att brutalt sparka på dem som redan ligger.
Jag har under flera år levt med något svart som växer inom mig varje gång en ny människa får sitt liv förstört av djurrättsaktivister. Men när de igår gottade sig åt radioprogramledaren och även hängivne jägaren Adam Alsings död på en Facebooksida, då får det räcka. Vi måste få ett slut på det här.
Och det lilla svarta i mig växte snabbt till något mycket större.
Jag läste skiten och inuti gick någonting sönder av den totala bristen på respekt för en medmänniska.
Att känna medlidande för en sörjande familj. Att visa respekt. Det är grundläggande. Vi som står vid sidan om kan bara, så gott det går, försöka skicka medmänsklighet och värme till de närmaste. Och vi kan sörja själva. Att Adam Alsing och andra fina människor tas ifrån oss på det här viset på grund av detta vedervärdiga virus är förfärligt.
Hur kan de förbannade djurrättsterroristerna inte förstå det?
När förlorade de sin medmänsklighet? När blev de så sjuka i huvudet?
Nej, jag kommer aldrig, med betoning på aldrig, att nämna de här antidemokratiska, saboterande organisationerna vid namn. På samma sätt som jag inte namnger någons hemorrojder. Det här är samhällets hemorrojder, ondsint skit som alla vill bli av med.
På sociala medier sprider de sin okunskap, det de förmedlar är oftast så ofantligt okunnigt och rentav enfaldigt att man undrar om det kanske är små barn som driver på och eldar på det egna hatet mot andra människor. Att de inte förstår bättre. Alla som protesterar raderas eller döljs snabbt i kommentarsfälten.
I debatten som uppstod efter det respektlösa inlägget fanns 418 kommentarer eftersom människor som tog mycket illa vid sig protesterade. Men ALLA kritiska kommentarer doldes eller raderades snabbt. Det har resulterat i underliga kommentarstrådar där jaktsabotörer diskuterar ingående med sig själva.
Vi andra försöker tillsammans få livet och samhället att gå ihop så gott det går. Många sträcker ut hjälpande händer och riskerar sin egen hälsa och till och med sitt liv för att hjälpa andra.
Djurrättsterroristerna gör precis tvärtom. De går istället man ur huse för att trakassera naturbrukare ännu mer, förstöra livet för laglydiga familjer, vuxna och barn, bryta sig in i privat egendom, stressa djur, såga ner jakttorn och klippa sönder hägn där tamdjur som levt skyddade plötsligt slits ut i otrygghet. Djuren klarar sig inte länge om de inte kan fångas in igen.
De säger sig handla i djurens namn – i själva verket är de rena djurplågare.
Jag vet att det finns politiker som försöker göra något för att få stopp. En av förkämparna är riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) som kontinuerligt ifrågasätter den brottsliga djurrättsaktivismen. Senast i en fråga till regeringen som i sitt svar visar att lite ändå har gjorts. Många fler försöker. Man hittar otaliga motioner i ämnet. Men det verkar inte räcka till.
De här individerna är terrorister, landsförrädare, som motverkar sund djurhållning och en livsnödvändig strävan för Sverige att närma sig något som åtminstone påminner om självhushållning. Alltså att vi ska klara oss den dagen det blir kris på riktigt. När vi inte kan importera nödvändig mat. När alla, till och med idioterna, inser att vi är beroende av våra bönder och jägare.
Vi behöver åtgärder nu mot de som saboterar vår överlevnad och sparkar på människor i sorg. Det mörka som växer i mig, växer också i väldigt många andra. Det djurrättsterroristerna gör är en spark i arslet på vår demokrati.
Efter gårdagens respektlösa, vedervärdiga inlägg på sociala medier börjar mörkret ta över, åtminstone mig. Just nu hatar jag de här människorna. Vi får hoppas att det lägger sig igen. Hat leder ingenstans.
Vi är många som för länge sen slutat acceptera att se våra egna och andras liv helt kallsinnigt ödeläggas på det sätt som sker idag. Djurrättsterrorismen måste få ett slut.
Jag hoppas att något händer innan mörkret tar över oss helt. För mycket mörker skapar olycka för alla inblandade.
Men hur länge ska vi som är laglydiga bara stå och se på?
Vissa begår brott. Olaglig jakt existerar. Men detta eller att idioter i Afrika jagar noshörning ger er ingen rätt att trakassera svenska laglydiga jägare eller bönder. Då pissar ni på vår demokrati.
Att du lyckats hitta en fråga från 2012 där några svarar att det av någon anledning skulle vara bättre för djuren att en jägare är på dåligt humör och tycker att det är tråkigt att jaga ger er heller ingen gudomlig rätt att trakassera jägare och deras familjer, göra inbrott, stressa djur eller sabotera andra människors hem och ägodelar.
Ni har inte mer rätt att bryta mot lagen än någon annan. Hur kan det vara så svårt att förstå?
Det är enfaldigt att tro att någon typ av statligt betalda jägare skulle ta över det 300 000 jägare gör idag.
För att inte tala om 65 000 trafikeftersök som vi jägare gör varje år för att förkorta lidandet för påkörda djur.
Visste du förresten att Gotlands Djurskyddsförening i förra veckan gav Gotlands eftersöksjägare utmärkelse Årets djurvän? Sug på den ett tag. :)
Och så fick du pressa fram lite fördomar också på slutet, det bjuder jag på!
Tillägg till tidigare kommentar.
Vad jag tror Björn försöker säga är att köttindustrin är just en industri som skyddas av lagar och regler. Dvs, det är inte olagligt att låta djur lemlästa varandra i små burar – utan lagen bryts när man filmar det. Vilket jag tror Magnus är väl medveten om, speciellt när han med hög svansföring indikerar att det inte finns ”rötägg på bägge sidor”. Jaktlagarna uppdagades iom misskötsel. Det finns självklart de som ertappats med: Jakt utan licens, inte anmäler jaktresultat, inte håller sig till jakttider, bl.a Björn som skjuts utanför angivna tider, skjuta Älg med pistol.. m.m. Utöver det skadeskjuts även mycket, så pass att ni på denna sida (eget inlägg) säger att ”SKOTTSÄKERHET, Vi kan inte acceptera ’dåliga skott’ ”. Det kan vi nog båda hålla med om att det tolkas som ”rötägg” – eller, som Magnus skriver, det behöver vi inte vara för lagen säger att de är det. Utöver detta lilla tillägg kan jag även ge ett förtydligande för Nöjesjakt. Det är ju bedrövligt att du Madeleine, som jägare och webbredaktör, inte vet vad det betyder. Jag tror det är lögn, jag tror absolut att du har hört talas om ”Big-Game hunting”, Troféjakt, ”Canned hunting”, för att nämna ett fåtal av alla varianter som finns. Jo, det finns även i Sverige (bl.a sälja olaga Jakt för klor och horn). Vill man lägga på den demokratiska aspekten i det hela så vill jag citera: ”I en enkätundersökning om svenskars inställning till jakt som utförts av SLU i Umeå 2012 svarar fler än 60 procent att de inte accepterar jakt för spänning och avkoppling och att det är grymt mot djuren att bedriva jakt för nöjes eller spännings skull”. Dvs majoriteten tycker att jakt ska utföras av proffs, de går in, med licenser och skjuter när djuret är tillräckligt nära för att minska risken för skadeskjutning. Men det är ju tur att iaf jaktlagen beter sig som vuxna och inte dricker innan jakten, under tiden de sitter ute på pass och heller inte skyddar den kamrat som råkat ta detta felsteg.
Björn, om du för enkelhetens skull i resonemanget funderar lite på andelen ”rötägg på båda sidor” och ser hur många aktivister som är fällda i domstol i förhållande till antalet jägare, så borde det leda dig till viss eftertanke. Den relativa andelen av aktivister fällda i domstol är – om du inte visste det – mycket hög. En av dina kompisar, en framträdande aktivist i Västra Götaland, har just avtjänat ännu ett fängelsestraff. Dina kompisars metoder att såga sönder jakttorn, olaga intrång, misshandel, mordbrand och t o m gravskändning, vilket man blivit fällda för i domstol, talar sitt tydliga språk. Så din argumentation om ”rötägg på båda sidor” faller tämligen platt.
Nej du Björn. Vi jägare är inte precis som aktivister. Vi är laglydiga, annars ryker våra vapenlicenser direkt. Det finns naturligtvis få undantag. Ordet nöjesjakt är något som djurrättsaktivister själva hittat på. Det är ett korkat ord. Jag förstår faktiskt inte vad som avses. Alla som jagar tycker att det är roligt att jaga. Vad har vår sinnesstämning med något alls att göra?
Vi lever i en demokrati. Vill du förändra saker samhället försöker du, i demokratisk anda, att få en majoritet över på din sida. De flesta, nästan 90 procent enligt SIFO, i Sverige idag accepterar jakt. Lev med det.
Att sabotera lagliga aktiviteter, vilket ni gör när ni medvetet försöker störa jakt, är att spotta på demokratin.
Är något fel, försök förändra reglerna. Få med er en majoritet.
Jägare plågar inte djur. Bryter någon avart mot lagen, anmäl till polis eller länsstyrelse. Det är så det funkar. Och vi har lagar som reglerar det mesta.
Ni kan inte ta lagen i egna händer, ni har inte någon slags gudasänd rätt att få göra som ni vill själva. Tänk om alla började göra så. Då havererar hela vårt samhälle.
Ja där har du helt rätt att gotta sig i åsamkas död är fel för jävligt
Men jag som aktivist har märkt att många jägare är pressis som du beskriver oss men vi alla människor har väl lika mycket del i detta ? Det finns rötägg på båda sidor jag är inte vegan jag är inte än i mängden av aktivister som inte tänker på jorbrukarens vardag jag ingår i 1 grupp av några hundra andra vi är på olika aktiviteter i Sverige på 1 såfredligt sätt det går men ja vi stör säkert er jägare men det är ju det hela syftet 🤣🤣 nä ej riktigt jägare är en sort som jag oftast inte har något problem med men nöjesjägare och sådant folk som vill plåga vilda djur är bara än sjuk sak mitt i denna debatt vi liksom ni behöver 1 bättre dialog utan tjavs ni jägare behöver se om att inte rötäggen får utrymme i skogen lika väl behöver vi aktivister se till att våra rötägg taggar ner och läser på lite om det mesta i verkliga livet .
Att i Facebook gotta sig åt en människa avlidit i covid – 19 för den avlidnes jaktintresse är ett bevis på en persons/organisations skrämmande sjuka inställning till andra människor i samhället. Att dessutom Facebook inte tar bort inlägget och eller spärrar personen / åsiktsgruppen trots flera anmälan skrämmer faktiskt minst lika mycket. Kanske dags att lämna Facebook för seriösare alternativ som faktiskt finns.