– När Palme blev skjuten firade vi.
Jag stirrar med stor, öppen mun, känner hur jag blir stel, det gör ont någonstans i mellangärdet.
– Vad sa du att ni gjorde?
– Firade. Han var inte klok.
Demokratin håller på att få sig en arselsmäll som vi borde ta på allra största allvar. Foto: Madeleine Lewander
Sen middag med en kär person i min närmaste omgivning. Några glas vin. Då kommer det.
– Men… men… du måste skilja på sak och person. Du kan väl inte önska livet ur en människa, en svensk demokratisk politiker för att du inte gillar honom eller hans åsikter?
– Jo, det kan jag.
– Men han hade barn som förlorade sin pappa, hans fru blev änka…
Personen rycker på axlarna.
Där någonstans tänker jag att saker och ting i vårt samhälle är sjukt. Och att det sjuka kan vara närmare än man tror.
Dödsjante.
Du ska inte tro att du kan sticka ut hakan och ha en åsikt utan att någon tycker att du ska dö.
Och om du sen verkligen råkar dö av någon anledning eller kanske skadas allvarligt, finns det människor som blir glada. Och firar.
För du tyckte ”fel” och förtjänar att dö.
I min värld betyder demokrati att vi människor har ett lika värde och underordnar oss majoritetens vilja. Det bygger på åsikts- och yttrandefrihet. Var och en har rätt till sin åsikt. Jag kan tycka att din åsikt är korkad men jag önskar inte livet ur dig.
När jag var liten röstade jag och mina kompisar ibland om vad vi skulle leka. Majoritetens önskan verkställdes utan gnäll. En kanhända pluttig jämförelse men den handlar ändå om en typ av ryggradsdemokrati som bara fanns där.
Idag drabbas vi alltmer av att de demokratiska omröstningarnas förlorare, de för tillfället varande minoriteterna som är så överväldigade i sin tro på ”det goda” och ”det rätta” att de glömmer de demokratiska spelreglerna.
På den politiska arenan är det otroligt rörigt nu. Alla tycks leta genvägar för att kunna gå runt regler och fattade beslut.
På andra arenor hånas företrädare och talesmän för olika åsikter hänsynslöst. Och om de råkar drabbas av olycka hånflinar motståndarna och firar. Det gäller politiker, jägare eller vem som helst.
Ingen ser gråten eller den bottenlösa sorgen hos den drabbade eller hans/hennes närmaste. Den skiter de i. Empatin är noll. Nada. Sak och person har blivit till ett.
Och det är precis där demokratin får sig en arselsmäll som vi borde ta på allra största allvar.
Ni förstår förstås att jag osökt också dras till polariseringen i rovdjursfrågan. Jag själv och framför allt flera kolleger har drabbats av vedervärdiga hot, där vi har fått veta hur vi själva och våra nära och kära ska dö. Jag läser hela tiden elaka och hånflinande inlägg på nätet, framför allt om jägare vars hundar dödats. Dåligt beteende gäller förstås även ytterligheterna åt andra hållet.
Är vi människor verkligen så lågt stående? Till och med så lågt att vi utan att skämmas sparkar sönder våra egenhändigt uppbyggda rättigheter, åsiktsfrihet och majoritetens önskan.
Vi har beslut om vargjakt i början på nästa år. Det har fattats med de demokratiska medel vi har i Sverige. Men det är som att det inte räcker till.
Det enda jag verkligen kan sätta fingret på är att jägarna efter beslutet är mer hatade än någonsin av ett gäng som tycker något annat.
Ingen vet egentligen vad som händer med vargjakten. Borde inte våra demokratiska spelregler för länge sedan ha talat om hur vi ska gå vidare?
Och de flesta borde väl vara överens om att det är fel att hånskratta åt eller fira någons olycka. Att det handlar om att uppträda som medmänniska och har inget med politisk färg eller åsikter om vargar att göra.
Nu håller vårt sätt att bete oss mot varandra till och med på att äventyra vår grundläggande känsla för hur demokrati ska fungera.
Vem vågar snart öppet stå för sina åsikter utan att bli hatad och hånad?
Är det verkligen så majoriteten vill ha det?
Eller skiter vi i den…
Den här texten handlar inte om vargars vara eller inte vara. Kommentarer i den debatten ignoreras om jag inte anser att den tillför ämnet något.
Madeleine Lewander 
Jag kan instämma något i det Lewander skriver. Men instämmer till fullo även i den verklighetsbeskrivning som Stridsberg ger.
Tycker det är synd med polariseringen och att det målas för mycket svart/ vitt.
Uffe! Jag tycker du skall fråga de människor som får utstå rovdjurens närhet som förstört deras livskvalitet totalt, bara som en sak inte törs låta barnen gå till busshållsplatsen, kan inte ha barnen ute på tomten att leka, mm.
Dom känner sig totalt uppgivna.
Fråga hur dom mår.
Förstå att dessa människor inte gillar dig.
I grunden delar jag givetvis Lewanders uppfattning att hot, trakasserier och rent våld mot meningsmotståndare är helt förkastligt, men när hon skriver nedanstående:
”Ni förstår förstås att jag osökt också dras till polariseringen i rovdjursfrågan. Jag själv och framför allt flera kolleger har drabbats av vedervärdiga hot, där vi har fått veta hur vi själva och våra nära och kära ska dö. Jag läser hela tiden elaka och hånflinande inlägg på nätet, framför allt om jägare vars hundar dödats. Dåligt beteende gäller förstås även ytterligheterna åt andra hållet.”
Då undrar jag, vad hon vet om vad rovdjursförespråkare får utstå? Vilka uttryckta hot från rovdjursmotståndare förekommer? Vad hon ser av det som skrivs på rovdjurshatiska fc-sidor? Att peka med hela handen mot det andra intresset och samtidigt möjligen vika lillfingret tillbaka mot den egna intressegruppen när det gäller beskrivna oacceptabla beteenden, tycker Lewander förmodligen uppnått en smaklig balans. Ett sådant sätt att beskriva problemet för inte saken framåt. Lewander måste, liksom företrädare för motstående intresse i rovdjursfrågan, främst peka på och agera mot hot och våldstendenser inom de egna intresseleden. Visa att du kan det och vill det Lewander!
Jag har varit engagerad som förespråkare för rovdjur i mer än femton år och jag vet vad jag talar om när det gäller ämnet som Lewander tar upp.
Madeleine.
Jag håller med dig i allt du skriver. Budskapet är viktigt. Tyvärr har de som borde lyssna sina öron igencementerade. Men problemet är delvis ännu större. Om åsikterna inte är PK (politiskt korrekta) är de suspekta och ska motarbetas. Här finns ett utomordentligt exempel. Frågan om frilevande varg i svenska kulturbygder. Ett antal organisationer som rimligtvis borde vara för nollvision upprepar mantrat ”Vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige”. Detta trots att det inte finns något bevis för att stora rovdjur tillför något till svensk landsbygd. Tvärtom. Jag är helt säker på att frågar man de som lever och verkar där vargen är etablerad kommer 95% att svara NIMBY. Och det gäller även SJF medlemmar.
I en sann demokrati följer men fattade majoritetsbeslut. MEN DET ÄR TILLÅTET ATT ARGUMENTERA FÖR ATT BESLUTET ÄNDRAS.
Demokrati? Finns inte när det gäller de flesta frågor i Sveriges skogar, landsbygd och jakt.
Demokratin tog EU-medlemskapet ifrån oss.
Jag hörde av en kompis att det ingår i utbildningen i flera yrkeskårer, som hamnar ofta i svåra emotionella situationer att använda jargong, har svårt att tro det, att rädslan hanteras med jargong. Finns ingen stans där jag så ofta stött på jargon som bland jägare, har till och med själv tillgripit det, men inte av rädsla utan mer att för att jag en gång trodde man att det skulle vara så.
Men efter att ha sett vådan av detta har jag förstått att det är ett dåligt medel för att imponera på icke jägare, att de skulle tycka det vara tufft.
Men skadan då, jo, den ingick till och med i utredningen av mordet på Olof Palme, kunde det ha gett någon, som hört jargongen om hatet av Olof Palme, skäl till denna unkna handling.
Jag värderar därför numera som äkta jägare de som undviker jargong, om illegal jakt, brott mot lagar och förordningar samt baktalning av jaktkompisar.
Att hota, förnedra och förtrycka med ord, har blivit så lätt med internet.
det obehagliga är att internet för många också blir den verkliga verkligheten.
När det känns ok att hota andra, då är det ett litet steg närmare att faktiskt kunna skada andra.
Jag förvånar mig över att Nät-troll får så stort inflytande, men det beror säkert på att internet numera är ett vedertaget sätt att förmedla budskap, både mellan människor och myndigheter.
När små grupper sätter sig över lagar och moraliska regler, då är det demokratiska systemet i fara. Men samtidigt, det är ofta dessa Nät-troll som i andra situationer gärna skriker högt om demokratin hotas av avvikande politiska åsikter eller partier.
Men samma gäng, som säger sig slåss för demokrati och människors lika värde, ger sig utan problem ut på nätet för att kullkasta alla demokratiska regler, på samma sätt som dom slår sönder skylfönster, klottrar och skanderar på gator och torg, för att ”återta gatan” eller försvara flyktingars rätt att komma till Sverige.
Det handlar om att sätta ord på det många uppenbarligen känner, och en typ av uppmaning att visa varandra respekt. Ett avtryck i tiden som jag upplever den just nu. Vargen är lyft som ett exempel på hur vi uppträder mot varandra. Jag har ärligt talat ingen aning om åt vilket håll jag för vargfrågan här eftersom den inte är central i texten.
Naturligtvis skulle vi aldrig sålt ut demokratin till okunniga karriäristbyråkrater i Bryssel och visst är det sorgligt med den empatilöshet som finns mellan motpolerna i vargfrågan, men jag tror ändå att det är ytterst få individer som önskar livet ur sina motståndare. Sannolikt har dom flesta av dom en diagnos av något slag och bör inte tas på fullt allvar så länge dom begränsar sig till ord. Därför blir jag aningen tveksam till om din jämförelse med palmehataren verkligen för vargfrågan framåt på något sätt.
Nilla, tyvärr gäller ytterligheterna båda sidor. De är bara små högljudda minoriteter som inte på något sätt speglar hur de flesta tänker. Men deras åsikter är förfärliga och kommer uppenbarligen ändå fram…
Tack Madeleine!
Du sätter som vanligt fokus på dom ömma och viktiga frågorna. Det här inlägget är en väckarklocka i vårt sätt att förhålla oss till varandra i samhället. Det har på några år blivit en allt råare ton i många frågor och det fortsätter snabbt utför. Rovdjursdebatten är en del i polariseringen, och med en alltmer slätstruken journalistkår som inte kan förmedla fakta och verkligheten till dom som behöver mer information så har jag inga stora förhoppningar om snar förbättring. Skönt dock att det finns undantag som inger en gnutta hopp!
Jag är glad att du får fram dom värderingar som ett sunt samhälle måste bygga på. Fortsätt med det!
I en demokrati måste majoriteten ta hänsyn till minoriteten…
Annars är det inget samhälle för alla!
Men då majoriteten inbillar sig att man kan i alla situationer köra över minoriteten då blir det en diktatur…
Så demokratin kan, som uttryck, tolkas på många olika sätt…
Och det sätt som demokratin tolkas i Sverige är inte säkert att det är demokratiskt.
Denna text borde du publicera på djurrättsalliansens facebooksida där det dagligen skrivs om hur okej det vore att flå jägares barn levande och hänga upp dem i hälsenorna för att dö… Eller ännu värre saker. Det är så man mår illa. De hade behövt förstå det du skrivit om. Tyvärr lär det aldrig hända.
Takk. Dette var vektige ord. Jeg håper flest mulig leser dette, og tenker. Kanskje spesielt de som treffes spesielt.
Jeg tillater meg å formidle linken videre her i Norge. Det dreier seg ikke bare om ulv, men også om politikk. I Norge, som i Sverige.
Tack! Sanna ord! Uttrycker vad många av oss känner men inte funnit ord att säga det med.
Utmärkt skrivet, men med tanke på vad som gäller vår regering, demokratin är satt ur spel och en minoritet beslutar, så är det väl inte så märkligt om demokratin sätts ur spel även beträffande vargjakten? Det är förfärligt att vårt samhälle och lagstiftare/utövare ständigt tar större hänsyn till avvikande, högljudda, förövare av olika slag etc. än den drabbade, normala och skötsamma majoriteten.
Tack för en fantastiskt skriven text, är exakt den här typen av texter man vill läsa, ödmjukt och sakligt! Fantastisk text!
Tack för en verkligt bra skriven inlaga
Tänk om kvällstidningarna vågade ta in den,
Vi behöver mer av detta, mer av tydliga texter som värnar om det som är så självklart egentligen
Jag uppmanar alla som vill,
att dela detta på sin Facebook
Tack och fortsätt, bra jobbat!