Oväntat veganstöd
Jägare och veganer har något gemensamt. Nej, stopp! Missförstå mig inte! När det kommer till kritan går våra åsikter isär men ibland ligger flera av veganens värderingar faktiskt rätt nära jägarens.
Båda ideologierna strävar efter att minimera lidande, att ta ansvar för liv, att respektera djur och natur. Ja, det gäller även rovdjuren. Jag är jägare, jag vill förvalta rovdjursstammarna på samma sätt som vi förvaltar övrigt vilt. Förvaltning genom jakt, det finns över huvud taget inget annat alternativ som är bättre eller mer humant. Jag ser också hellre att ett djur får dö snabbt och smärtfritt än svälta ihjäl. Jag skjuter hellre fler rävar där koncentrationen är för hög istället för att se dem plågas ihjäl av skabb. Det är förvaltning.
Som jägare ansvarar jag helt och hållet för mitt köttintag och kan stå för det. Inget jävla hyckleri som att hata jakt och samtidigt köpa fläskfilé från Danish Crown. Du slipper inte ansvar för att någon annan dödat det du äter.
Men även om jag föredrar viltkött och jaktens fördelar alla dagar i veckan tror jag samtidigt på att den svenska landsbygden ska kunna fortsätta leva och önskar att alla våra svenska bönder kan få förutsättningar till en djurhållning som vi kan stå upp för. Så är det inte idag fast många försöker.
Det handlar om att inte stänga skogen och landsbygden för det är dit vi är på väg om vi inte ser upp. Om vi inte längre finns där, vad händer då? Vem ska förvalta skog, fjäll och landsbygd då?
Som Pauline Palmcrantz skriver i sin debattartikel:
”Det är alltså inte vargen eller övriga rovdjurs vara eller icke vara som vi egentligen debatterar. Rovdjursförvaltning i form av licensjakt och fungerande omedelbar skyddsjakt är ett måste om vi skall fortsatt ha en levande landsbygd med de kulturmiljöer vi i dag tar för givet.”
Många jaktmotståndare är köttätare, hur konstigt det än kan låta. De köper sitt kött på ICA utan minsta tvekan samtidigt som de vräker ut sitt jakthat.
När det gäller jägare och veganer vet jag att diskussionerna åtminstone tidigare har gått heta mellan dessa på vegan.nu. Men de diskussionerna gav ibland något, emellanåt blixtrade de till och utmynnade i något slags samförstånd.
Ibland får också jägarna oväntat stöd från just veganer.
Idag var jag inne och läste på en jaktkritisk Facebookgrupp-sida. Inget fel med kritik, jägarna ska tåla att bli konstruktivt granskade. Vi ska kunna stå upp för det vi gör. Gruppens skapare har dessutom skapat en sida som handlar om Bly. Det är bra om bara diskussionerna kan föras konstruktivt.
Men tyvärr, som i alla liknande sammanhang består delar av de här grupperna också av ett gäng nötter. I en status skrev exempelvis en medlem ”att påstå att jägare och fiskare är djurvänner är lika dumt som att säga att Hitler var judevän.”
Några av gruppens medlemmar skrattade gott åt det ”roliga” påståendet och höll förstås med.
Några jägare som är medlemmar i gruppen protesterade men tystades ner.
Jaktkritikerna fick istället stordäng från oväntat håll. Inlägget ifrågasattes plötsligt skarpt av tre personer som visade sig vara veganer och som började förhöra sig om jaktmotståndarnas egna köttvanor.
Det visade sig att de jaktkritiska medlemmarna i gruppen som deltog i just den här diskussionen gladeligen käkade kött allihop och fick svårt att försvara sig. Någon vräkte ur sig att de tyckte att slakt var mer humant än jakt.
En av de kvinnliga veganerna frågade då vilken slaktmetod jaktmotståndaren tyckte var mest human: ”Vilka slaktmetoder gillar du i Sverige? Du har några välja på, hänga upp och ner? Gas som då tar lång tid, slå vassa föremål i skallen? Bult?”
Sedan följde ett gäng inlägg från dessa unga veganer som fullständigt plattade till de jakthatande köttätarna. Helt klockrent i flera fall, jag fortsätter att citera från några inlägg:
”Så du tycker inte att jägare och fiskare är djurvänner? För vad då? Att de dödar djur?
Då undrar jag hur man kan kalla sig djurvän och samtidigt stödja köttindustrin? För den är på långa vägar mycket värre än viltproduktionen… Och du deltar i dödandet av djur (som jägare/fiskare gör), skillnaden är bara att du har betalat någon för föda upp/döda djuret åt dig, så vad är det för skillnad? Det är ett hyckleri i mina ögon … Så berätta varför de (=jägarna, reds.anm) inte är djurvänner? Äter du kött så är det ju samma process. Så det är just det dubbla budskapet jag stör mig på. Jag är vegan”
Och så knockouten från en annan vegantjej som deltog i diskussionen:
”Jag är vegan och förespråkar jakt framför slakterier. Många djur som lever på svenska gårdar idag lever i ett helvete. Då anser jag det vara mycket bättre för djuret att bli skjutet under jakt, då det har levt ett liv i frihet…”
Way to go vegans!
Tony,
Jag kommer ihåg när jag var liten och såg en naturdokumentär där en älgkalv hade gått igenom isen. Tack och lov tänkte jag, för dokumentären handlade om naturforskare och det var dem som upptäckte kalven och då skulle de ju rädda den.
Men nej, det gjorde man inte för ”naturen har sin gång och den ska människan inte lägga sig i”. Istället fick man följa denna älgkalvs dödskamp medan den sakta frös ihjäl framför kameran. Detta var många år sedan men jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på det.
Tack och lov har man därefter ändrat inställning och insett även i forskar- och naturfilmkretsar (nåväl, de flesta iaf.) att vi människor i allra högsta grad är en del av naturen, en natur som vi har en stor påverkan på vare sig vi vill eller inte, och därför bör göra så gott vi kan, där vi kan.
Tror inte det är många som på fullaste allvar tror att vi människor har full kontroll på naturen, men jag (och troligtvis andra) som är intresserad och bryr mig om naturen försöker iaf. göra så gott jag kan för att min påverkan ska bli så positiv som möjligt. Är jag därmed perfekt? Inte alls, långt ifrån…men jag har betydligt sämre samvete när jag glömmer min tyggkasse hemma och behöver ta en plastkasse när jag handlar på Hemköp än när jag är ute i skogen och skjuter en räv eller ett rådjur.
Så om din definition av en ”medveten naturvän” (Nej, det var inget du skrev utan är en fritolkning från min sida) är att rycka på axlarna och hävda att ”djur i naturen lider, så har det alltid varit…” så tänker iaf. inte jag följa med 30 år tillbaka i tiden, till en tid där det ansågs fel att hjälpa ett vilt djur i nöd men helt OK att lugnt se på medan samma djur sakta fryser ihjäl medan kameran rullar! Trots att du de facto har rätt i sak.
Men visst, alla har vi rätt till våra åsikter. Får väl nöja mig med att konstatera att det är större skillnad på naturvänner och naturvänner än jag trodde.
Men vänta, kanske är det inte för att du värnar om djur och natur som du skriver som du gör…inte egentligen va…
Jag bara undrar vart människans kontroll ska börja och sluta. Ska vi bestämma över hela naturen? Vem som lever och inte? Ska vi se till att inga djur är sjuka?
Jag undrar också vem som bestämmer att det ”finns för många” av en art, så vi ”måste skjuta av dem”? Är det för att det är obekvämt/oekonomiskt för människan så känner jag inte att det är okej någonsin. Naturen har en benägenhet att fixa sig själv. Djur i naturen lider, så har det alltid varit. Jag tycker det är ett lite fjantigt belägg från jägare just därför… jag tror inte det är därför de skjuter av. Inte egentligen…
Personligen har jag alltid sagt att om man skall ha något att säga om att jakt är fel så skall man vara vegetarian eller vegan, annars faller hela argumentationen direkt. Och faktiskt brukar de flesta jaktkritiker helt sluta debatra om man frågar om de är vegetarianer.
Min far utryckte det såsom så ”Det är livet som räknas, döden är densamma för kyckling som rå”
Madeleine
Jag är jägare och har varit i 40 år jag har jobbat som slaktare och styckare på Scan
jag har slaktat på gårdar i många år jag slaktar min Gris själv jag har fött upp både nöt och gris
och det är precis som dessa veganer säger det är väldigt mycket humanare att skjuta ett villebråd under jakt än att slakta nöt o gris på ett slakteri
därför att på ett slakteri är djuren medvetna om vad som händer de övriga djuren
dom hör skriken dom känner blodlukten och ångorna från inälvorna
När man köper sitt kött i en livsmedels affär kan man ofta se att kottletterna skimrar i många färger detta är ett tecken på stress och utsöndrat adrenalin
medans de vilda djuren inte vet något när skottet smäller och döden inträder,
sådana skimrande färger på kött från vilda djur har jag aldrig sett trots många skjutna älgar och otaliga rådjur Jag är stolt över att vara jägare