Grumligt i DN om fjälljakten
Av någon outgrundlig anledning hamnade fjälljakten faktiskt på DN´s ledarsida i fredags. Vad är det som lockar ledarskribenten i detta kan man undra? Efter en genomläsning så kan man möjligen ana en anledning även om den är mycket grumlig och dessutom måste underbyggas av vaga eller obefintliga fakta. Orsaken är inte att frågan om i Sverige boende jägare ska ha förtur till de marker som svenska staten äger, den frågan har drivits länge av Jägareförbundet och fanns med i valrörelsen där bland annat Socialdemokraterna framförde detta. Intresset för detta från journalisterna nu är självklart att den socialdemokratiska motionen fick stöd av Sverigedemokraterna. Man hävdar därför plötsligt att synen att i Sverige boende jägare ska ha företräde skulle vara nationalistiskt och att man vill stänga gränserna för utländska jägare. I bästa fall är man dåligt påläst, i värsta fall döljer man avsiktligt sanningen.
Ingen har sagt att utländska jägare ska stängas ute, däremot vill man ha lite mer möjlighet att kontrollera och styra jakten. Det kan till exempel ske genom guidekrav så att tillresande jägare säkert kan ta del av både skriftlig och muntlig information från jaktkortsförsäljare och jaktbevakare. En långsiktigt hållbar turism i dessa områden bygger inte på en ohämmad tillströmning av många jägare till stugbyar utan en seriöst bedriven jaktturism med lokalt förankrade jaktguider och jaktarrangörer. Ett krav har varit just möjligheten att kräva jaktguider vilket skulle öka förutsättningarna för dessa lokal entrepenörer, något som med dagens system inte går.
Man nämner också att svenska jägare gärna åker utomlands för att jaga och man därför självklart ska låta utländska jägare komma till Sverige och jaga. Visst, jag är själv en som har jagat i andra länder än Sverige, men lika självklart är det att regelverket är annorlunda för mig som tillresande jägare än jägare från det land jag besöker. Det är intressant att man i DN nämner Polen som ett land dit svenskar åker för att jaga, det är nämligen ett land som kräver jaktguide för alla utländska jägare. Något som är helt normalt nästan var man än ska jaga i världen. De som läser DNs ledare och är någorlunda insatta i frågan torde ställa sig frågan; Bortsett ifrån ett olyckligt beslut, vad är det egentligen DN vill försvara?
Det vore också intressant att höra DN´s ledarskribent analysera det EU-dokument som rör denna fråga. I skriften ”European Charter on Hunting and Biodiversity” står bland annat att läsa att jägarna ska acceptera att:
b) Accept contributory and management structures that favour a fair and appropriate balance for access between resident and nonresident hunters
Delvis riktigt, man nämnde inte specifikt ”marklösa” men det skulle tillgodose ett behov för de svenska jägarna. Jag delar uppfattningen att man skulle kunna ge samma fördelar till jägare oavsett var man bor i landet i form av årskort, även om jag tänker fortsätta hävda att de som är ortsbor ska kunna ha en ytterligare positiv särbehandling i form av t.ex lägre pris. Att man införde länsårskortet var Länsstyrelsens tolkning av regeringens syn på att man kunde ge vissa förmåner till boende i regionen (EU pratar ju mycket om regioner) Man tolkade det som att länet var en lämplig region. Men som sagt – en konstruktiv debatt om vad som är lämpligt framöver är bra eftersom de frågan drivs allt närmare sitt avgörande nu då även regeringen har sagt sig vara beredd att ändra på regelverket. Frågan är bara hur!
Fast tanken med fjälljaktsreformen när den beslutades i riksdagen var väl att marklösa jägare chansen att jaga på statens mark? Ingenting om att det skulle vara de marklösa boende i området/kommunen/länet? Så länsstyrelserna har knappast mandat att göra de begränsningarna som man faktiskt infört och andra upplåtelseformer måste köras via riksdagen, för som jag ser det var tanken vid införandet att det skulle fungera som ett fiskekort för ett område av sjöar. Dvs man kan göra uppdelningar efter färdighet eller jaktform (jfr sjöar för flugfiske, spinnfiske eller mete med kula och mask), men inte för ursprung. Man borde alltså kunna ha nybörjarområden där risken att hamna på annans mark är liten, lämpliga för oerfarna fjälljägare.
Jag håller nog med Björn. Jag ser det som självklart att folk som bor och verkar i området först och främst skall ha tillgång till denna jakt. Däremot skulle jag gärna se att länskorten försvinner och ersätts av ett kort för jägare skrivna och boende i Sverige.
En annan viktig sak är att avlysningarna måste ses över. Om ett område avlyses pga för hårt jakttryck på ripa, så ska inte annan jakt automatiskt också bli avlyst (t.ex harjakt eller jakt på små predatorer) Boende i området skall heller aldrig drabbas av dessa avlysningar.
På all mark, både statlig, kommunal och privat så upplåts jakt på ett eller annat sätt om inte markägaren jagar själv. Den fråga man kan ställa sig är hur staten ska administrera sina jaktupplåtelser i fjällen på ”vår” mark. Vi har exempel på kommuner som överlåter sin mark via avtal till klubbar för att ge kommuninnevånare jakttillfällen och det finns också andra lösningar. Även skogsbolag och privata jaktklubbar och markägare upplåter jakt via långtidskontrakt eller dagskortsförsäljning. Frågan är alltså om staten som markägare själv (via länsstyrelsen) ska få dra upp riktlinjerna för hur jakten ska upplåtas.
Vad gäller önskemål så arbetas det nu för en liknande lösning för våra kustområden i statlig ägo så efterfrågan finns från andra håll också!
Håller helt med Fjollträsk. Det finns statlig mark i övriga Sverige också, men där finns det inga önskemål om restriktioner eller särbehandling av ortbefolkningen från SJF.
Som sagt, åsikterna om hur det fungera när det fungerar som bäst är många. vad gäller årskorten kan jag hålla med Fjollträsk. Där borde man kunna ha ett fördelaktigt årskort för i kommunen boende och ett årskort för övriga boende i Sverige. Vad gäller de som inte bor i Sverige så tycker jag fortfarande att man bör införa begränsningar, bland annat utifrån det krav vi själva har på oss nämligen att svenska jägare måste ha svensk jägarexamen för att jaga. Det behöver alltså inte de från andra länder idag! Att man ska kunna läsa och prata svenska är också rätt självklart, men allt för många rapporter om människor som jagar på fel marker (privatmarker ovan odlingsgränsen bland annat) och inte behärskar språket tyder på att förhoppningen att de som behöver guide skaffar en inte stämmer alla gånger. Sen är ju förslagen att man ske ge möjlighet till restriktioner och om det ska införas så ska lokalt boende och landets egna innevånare drabbas i sista hand. Om man faktiskt anser att det behövs begränsningar tar ju länsstyrelsen sen beslut om år från år…
Det här är en fråga där jag inte stöder SJF:s linje. Jag kan inte se något som helst stöd för att diskriminera personer som inte är från Sverige från att jaga självständigt, de skaffar nog guide om de behöver det. Risken för missbruk av reglerna är i min värld lika stor oavsett om det är en fjällbo, norrman eller italienare.
Jag blir också heligt f-d när jag ser att en fjällbo eller rent av kommun- eller länsbo kan lösa årskort till jakten för en kostnad som motsvarar 4 – 5 dagars jaktkort för en ”utomsocknes” som jag själv – särskilt eftersom jag själv inte tillåts lösa årskort. Hur försvarar SJF det, varför har inte ens varje svensk samma rätt till jakt på svenska statens mark?
Det stora problemet som jag förstått det är norrmännen, som har två veckors senarelagd jaktstart på ripa. Precis som i vargfrågan beror deras ställningstagande på deras lösbetande får som de traditionellt tar in två veckor senare. Så norrmännen åker till Sverige för rippremiär, löser dagskort, tältar i områdena och är först ut i markerna på premiärdagen – därav kravet på senarelagd jaktstart för ”utlänningar”. Det luktar vanlig svensk avundsjuka – men frågan borde kunna lösas genom samtal och överenskommelse med Norge, inte genom att stänga ute alla möjliga ickesvenskar. All övrig reglering i ”oppositionens förslag” är helt onödig.
Hmm Björn, när det blir sena vårar som ifjol blir det alltid diskussioner om jakttiderna.
Själv upplevde jag att hararna var för små, harjakt blir betydligt trivsammare med stora renare bukter. Rent biologiskt kanske det inte har nån betydelse det vet jag inte.
En samordning med Norges tider skulle lätta på trycket så att områden inte blir avlysta.
Hoppas att läget förbättras nu stadigt så att missbrukarna försvinner.
Hej Jan. vad gäller avskjutningsrapporteringen säger i alla fall länsstyrelsen i Norrbotten att läget är betydligt bättre denna säsong än den förra.
Vad gäller jakttider så kommer alltid frågan om jaktstart upp. Den är ganska noga genomlyst via forskning och 25 augusti väl avvägd vad gäller biologin. Man hänvisar ofta till Norge, men där finns en stark koppling till hur länge de får ha sina får gående på lösdrift i fjällen, jaktstarten är alltså kopplad till det snarare än ripornas storlek. Jag håller med om att det kanske inte ser så snyggt ut att skjuta ”för små” kycklingar. Samtidigt är det troligt att just dessa kommer att ha svårast att klara vintern och kanske borde man inrikta jakten särskilt efter dessa av hänsyn till vilka som i förlängningen har störst chans att bidra till föryngringen nästkommande säsong? Bara en reflextion…
Jag får hålla med dig Björn. jag var tidigt uppe i höstas, man ser och hör en hel del som inte är så uppmuntrande kanske, men överlag kan man säga att kullarna var sena och man kan ifrågasätta om det är förenligt med god jaktetik att starta så tidigt. Här skulle behövas s.k adaptiv förvaltning, man skulle åtminstone behöva komma i fas med Norges starttider och då lättar trycket rejält. Anmärkningsvärt är också en underlåtenhet att rapportera skjutet vilt, såg en lista för ett par månader sen, men hittar den tyvärr inte nu på nätet. Påfallande hög andel utländska namn florerade på listan, men det är naturligtvis många utländska jägare som jagar här också.
Det norrlänningarna borde göra nu är att sätta eld under baken på de folkvalda riksdagsledamöter som inte vågade företräda sina väljare i denna för norrlandslänen så viktiga fråga, där en absolut majoritet av befolkningen är för en förändring av nuvarande system.
Som sagt, gränsdragningen är inte enkel, men jag är fortfarande rätt övertygad om att någon som är född och uppvuxen i området och har föräldrar kvar där skulle känna det som lite märkligt att behöva ha guide med sig på sina egna barndomsmarker… Andra bor söderöver men har stuga i fjällen, ska man kräva guide på dom också? Nä, grunden borde vara att man talar svenska och antingen har jägarexamen eller jagat så länge i Sverige att man kan svenskt vilt och svenska förhållanden. Fortfarande är det svenska statens marker, alltså ”våra”. på samma sätt hoppas jag att statens marker ute i havet blir lika tillgängliga!
Ett guidekrav så att tillresande jägare säkert kan ta del av både skriftlig och muntlig information från jaktkortsförsäljare och jaktbevakare är ju definitivt något man kan kräva för alla som inte bor permanent i fjällen. Om personerna sedan kommer från Düsseldorf , Oslo eller Stockholm har ju ingen betydelse.
Hej Björn! Håller helt med dig, men jag blir inte förvånad av att läsa detta i DN.
Snack om att dra slutsatser av felaktiga fakta, skrämmande!
Vad som däremot inte diskuteras är själva voteringsfusket, om en person som ska vara utkvittad åndå röstar och förslaget faller med en (felaktig) röst, varför blir det inte omvotering? Det skulle tarva en förklaring! //Erik