Jägarbloggen

Fortsatta turer kring fjälljakten

Även om solen återvänder och dagarna blir längre så känns det bistert när termometern visar under -30 när man vaknar! Idag är det kontorsarbete så man kan titta ut på en vackert gnistrande dag och försöka glömma temperaturen ett tag. Helgen tillbringades nere på Öster-Malma och länsordförandekonferens. En trevlig tillställning och frågor som skiftar från stort till smått. Jägareförbundet är en intressant organisation och på ett sätt är det faktiskt märkligt att vi håller ihop hela jaktsverige. Intresset bland medlemmarna skiljer sig från älg och varg till ripor och rävar. Fågeljägare blandas med vildsvinsjägare och Skåningar med Norrbottningar. I många andra länder bildas små förbund för varje enskilt intresse. Det enda undantaget i Sverige är väl bågjägarföreningen , men personligen hoppas jag att de också kommer med när Naturvårdsverket får ”tummen ur” och gör tummen upp för bågjakten som jaktform i Sverige! Men i övrigt så är det alltså Jägareförbundet som för alla jägares talan mot beslutsfattare både på lokal, regional, nationell och internationell nivå. Samlade resurser ger kraft men kräver samtidigt ett stort mått av förtroende att även mina frågor får större genomslag i det stora förbundet än om jag driver samma frågor genom en mindre grupp!

Nu finns ändå en grundmurad förståelse för det genuina jaktintresset oavsett vilken jakt man själv är intresserad av, det är grunden till att vi lyckas hålla ihop denna jätteförening. Ibland sägs att just min fråga inte blir tillräckligt prioriterad. Från norr klagar man på att Svensk Jakt bara handlar om vildsvin och fälthöns och från söder hörs klagomål att allt bara handlar om älg, fjäll och varg… kanske ett tecken på att sammansättningen är väl avvägd trots allt!?

Det vanliga är väl att man tycker att vi koncentrerar oss för mycket på älg och på under senare år finns säkert de som tycker att rovdjursfrågan tar för mycket tid. Jag är också rätt säker på att det finns dom som tycker att frågan om fjälljakten har tagit upp för mycket tid under åren. Som sagt, var och en som är djupt engagerad i en fråga har ibland svårt att ta till sig att man dels kan jobba på flera fronter och också att inte alla är lika engagerad i just den frågan man själv brinner för. Ändå är det i första hand tyngden i en stor organisation som gör att vi får genomslag i de flesta besluten. Ju mer enade vi står desto större genomslag får vi också.

Vad gäller fjälljakten så är nog de flesta medvetna om den fiaskoartade omröstingen i riksdagen som stjälpte den omedelbara återgången till hur det var före 2007. Med tanke på senare tids brevväxling kan det ändå vara värt att påpeka att alla röstade efter sitt partis inställning, det var alltså ingen protest inom partierna som ledde till resultatet utan mer rent schabbel med röstknappar. Framtiden för frågan är öppen. Dels är regeringen klar över att något måste göras samtidigt som man också är medveten om att oppositionen troligen inte tillåter ett likartat röstschabbel nästa gång. Alternativen är två, antingen så vinner oppositionen nästa omröstning med någon rösts övervikt eller också har regeringen utrett frågan och lagt fram förslag som kan få en bred politisk förankring! Det senare verkar var huvudspåret från regeringen nu vilket kanske inte förvånar någon!

Så vad händer då under tiden? Självklart måste vi arbeta vidare med frågan och komma med konstruktiva idéer som leder frågan framåt. Både inom och utanför jägarleden finns olika synsätt på detta och förr eller senare måste vi ta ställning till olika förslag. Jägareförbundets linje är klar – statens marker i fjällen öppnades för att möjliggöra en bättre tillgång på jakt för landets jägare och den grundsynen måste genomsyra även den framtida förvaltningen av dessa marker. Det finns röster som hävdar att enbart ortsbor ska få tillgång till jakten och från visst politiskt håll att hela systemet egentligen har varit fel ända sedan ändringen 1992 till att dagens system är bra och vi självklart ska hålla markerna öppna för ALLA som vill hit. En balansgång här är nödvändig så att alla känner sig relativt nöjda, både boende i markerna det gäller, svenska jägare som anser att våra gemensamma marker borde ge jakttillfällen för svenska jägare och även till de som vill skapa sig en försörjning via turism där jaktinslaget ska kunna vara en del av verksamhet.

Konstruktivitet kräver högt i tak men högt i tak får inte förväxlas med att man ska smutkasta de som inte tycker samma sak som jag själv. Som alltid så bygger allt på förtroende och förtroende byggs med respekt och respekt får man om man gör sig förtjänt av det. Det gäller alla och åt alla håll! Sen tillkommer frågan hur man jobbar med frågan och här förespråkar en del råstyrka och andra lite mer finess. Jag tror att det är som Bagheera och Baloo säger i en klassik scen i djungelboken – Bagheera: Här behövs både list och styrka! Baloo: Var så säker på det, jag är både listig och stark! Alltså en kombination av båda där ett sätt inte utesluter det andra!

Kommentarer är stängda.