Jägarbloggen

Konstgjord andning för klimatet

Winter

Klimatförändringarna kräver främst att vi minskar utsläppen. Foto: Fredrik Widemo

Klimatmötet i Paris går nu in på upploppet och snart vet vi om det blir gemensamma krafttag för att stoppa skenande klimatförändringar, eller strutsmentalitet från några länder. Sverige har ett gott utgångsläge och höga ambitioner, vilket är bra. När det gäller diskussioner om att minska klimateffekterna genom ett mer intensivt skogsbruk håller vi dock på att hamna snett på hemmaplan. Vi kan inte gödsla och såga oss ur ett allt varmare klimat. 

Det är en ovanligt grå och varm december. Spårsnön lyser med sin frånvaro, även långt upp i landet.  Under de senaste decennierna har vi sett hur rödräven intar vad som tidigare var fjällrävens och fjällripans livsmiljö. I södra Sverige börjar älgstammen uppvisa negativa effekter av värmestress. Möjligheterna att spåra rovdjur och annat vilt på snö minskar. Samtidigt riskerar hela nationer att hamna under stigande havsytor.  Vi påverkas alla redan av förändringarna och de kommer att öka. 

Vad kan vi då göra? Vi måste framför allt minska utsläppen, men behöver även utnyttja de möjligheter som finns att minska effekterna av de utsläpp som redan skett och sker just nu. Här kommer våra skogar in som dubbelt värdefulla.

Växande träd binder koldioxid, vilket minskar klimateffekten av våra utsläpp. Vidare kan flis ersätta olja i kraftverk och cellulosa kan ersätta konstfiber (som tillverkas av olja) i textiler. I bägge fallen ger det substitutionseffekter, dvs. vi ersätter fossila resurser med förnybara. Den effekten ska läggas till fixeringen. Högre tillväxt och omsättning i skogen binder mer koldioxid och minskar oljebehovet, vilket är bra ur ett klimatperspektiv. 

Sedan Skogsvårdslagen kom 1993 har vi talat om att produktion och miljö ska väga lika i skogen. Skogsbruket får inte maximera produktionen, utan ska avstå delar av produktionsmöjligheterna för att istället värna natur- och sociala värden. Denna tidigare solklara logik grumlas nu av att ökad produktion ger indirekt miljönytta i form av minskade klimatförändringar. Därmed finns det företrädare för skogsnäringen som argumenterar för att vi måste ställa om till ett mer intensivt skogsbruk, med stöd i forskningen. Och kanske inte bara försöka kompensera för våra egna utsläpp, utan även för andra länder som inte har lika mycket skog som vi har.

De argumenten håller dock inte, som jag ser det. För att öka produktionen så att det verkligen spelar roll krävs det att vi går över till ett fullskaligt plantageskogsbruk. Det skulle innebära vi använder exotiska trädslag, gödslar och stängslar skogen. Samt odlar upp åkerareal som idag inte är lönsam inom jordbruket, men som kommer bli nödvändig att bruka för matproduktion i framtiden.  Vi kommer få täta, mörka plantager, utan växtlighet på marken. Skogsekosystemen kommer ha mycket liten biologisk mångfald och låg motståndskraft mot miljöförändringar. Effekterna av ett sådant skogsbruk har utretts, och de är avsevärda. Det kommer att vara helt omöjligt att nå miljömålen och ett sådant brukande är helt enkelt inte långsiktigt hållbart. Och nu funderar man över vad som sker om förslagen genomförs på en mycket större geografisk skala.

Det räcker inte med konstgjord andning. Idag bränner man regnskog i Amazonas för att kunna odla sojabönor till foder för våra kor, och regnskog på Borneo för att producera palmolja till våra livsmedel. I somras såg jag dock en gammal kollega visa hur man kan odla sojabönor i Skåne, samtidigt som vi har goda möjligheter att producera olja från exempelvis raps i Sverige.  Lösningen på planetens brist på skog är inte att gödsla vår skog, utan att få andra att sluta skövla sin skog och istället restaurera den och bruka den hållbart. Samtidigt som vi minskar våra utsläpp  och utnyttjar våra uthålliga produktionsmöjligheter av jord och skog.

I det Nationella skogsprogrammet brottas vi just nu med hur vi ska finna goda, hållbara avvägningar mellan produktion av virke, klimatnytta och övriga ekosystemtjänster.  Den optimala lösningen för samhället ser möjligen något annorlunda ut än tidigare, men består fortfarande inte i att maximera produktionen av biomassa. Det är helt andra intressen än klimatet som driver debatten om ökad produktion.

 

98 Shares

, , ,

6 svar till Konstgjord andning för klimatet

  1. Fredrik Widemo 2015-12-18 kl. 08:39 #

    Dag,
    tack för utförlig utveckling; vet dock inte om jag får med alla delar i ett svar.

    Du har helt rätt i att jag inte beskriver dagens situation, utan en tänkbar situation där vi släpper skogens miljömål för att istället nå någon form av nya klimatmål för skogen som främst fokuserar på hög fixering av koldioxid. Jag vidhåller att jag tydligt deklarerade att vi behöver bruka skogen och att det är positivt. Genom klimatförändringarna kommer skogen dessutom att växa bättre, vilket inte bara ökar skogens möjlighet att producera fiber utan även ökar fixeringen av koldioxid. Även med dagens skogspolitik, märk väl. Och med den på plats har du alldeles rätt i att vi nu gradvis får mer löv, mer död ved osv. Att vi får en klimatförändring är problematiskt, men att skogen därmed växer snabbare är det knappast. Problemet kommer om man vill boosta tillväxten genom radikala produktionshöjande grepp, som innebär kraftigt förändrade skogar.

    Baserat på dagens kunskapsläge hävdar jag bestämt att du har fel när det gäller hur täta och mörka skogarna är idag jämfört med tidigare, och framför allt när det gäller att effekten kommer att bli ännu mycket större om vi ska bedriva skogsbruk mer intensivt. Dagens skogar är tätare och mörkare än tidigare. Det är den huvudsakliga anledningen till att vi har mindre blåbärsris, sämre utvecklat fältskikt och mindre trädbildande R(A)SE i våra produktionsskogar. Kortare omloppstider innebär normalt färre antal röjningar och gallringar, och alltid mindre tid för bärris att rekrytera in i den mognande skogen. Motsatt förhållande gäller för förlängd omloppstid.

    Kortare omloppstider skulle innebära att en större andel av skogen består av ungskog, vilket ger mer foder. Samtidigt finns det mindre foder i den äldre skogen där skogen vuxit ur betningsbar höjd, eftersom mindre ljus når marken. Därmed måste viltet uppehålla sig i ungskogen för att finna föda. Samtidigt är det där nästa generation av produktionsstammar växer. Idag ser vi tydligt att betesskadorna sjunker de år snöförhållandena medger att viltet äter bärris i den äldre skogen. Det antyder att vi kan få större problem om vi får en minskande andel äldre skog med bärris. Samtidigt kommer en större andel ungskog på landskapsnivå att ge en ”utspädningseffekt” där det totalt finns mer kvistbete för viltet, så länge vi fortsätter att reglera viltstammarna. Vilken effekt det totalt sett kommer att få på betesskadorna vet vi inte, men detta är en fråga som vi kommer att behöva följa noga. Skulle vi få en ökad skadebild med samma mängd vilt är det negativt både för jägare och skogsägare.

    Lyfter vi blicken till övrigt vilt och biologisk mångfald är det dock tveklöst negativt med mindre blåbärsris i skogen. Områden med bärris är viktiga för bärplockare, skogshöns, hare, insekter osv, vilket innebär att kortare omloppstider och gödsling är negativt för dem.

    Jag ser det som uteslutet att många människor skulle tycka att ett mer intensivt skogsbruk med en ökad andel ungskog på landskapsnivå är positivt ur ett rekreationsperspektiv. Ungskog är tät och svår att gå i, samtidigt som de flesta anser att nya, kraftigt markberedda hyggen är riktigt fula. Kombinerar man detta med ökat fokus på trädslag som exempelvis contorta så blir effekten ännu större. Det är inte bara vandrare, bärplockare och orienterare som har svårt att nyttja en tät ungskog; det gäller även oss jägare. Visst hålls viltet gärna där (eftersom det bara är där det finns mat och skydd i täta produktionsskogar med underröjning), men i ett landskap som i stor utsträckning består av ungskog är det svårt att jaga effektivt eftersom man bara ser enstaka meter och det är svårt att röra sig tyst.

    Det Nationella skogsprogrammet motsvarar/är just den utredning du hävdar krävs innan vi kan gå över till en förändrad skogspolitik (tillsammans med den parallella översynen av Skogsvårdslagen som beslutades i efterkant). Frågan om skogens klimatnytta är tydligt inskriven i programmet av regeringen och det är alltså nu vi som är med i arbetet måste agera.

    Självklart ska vi sköta skogen och återbeskoga efter avverkning; det är fullständigt centralt i ett hållbart brukande och i min egen livsfilosofi. Jag noterar med glädje att du lyfter fram en av mina största käpphästar: variation i skötsel är bra. Jag tycker dock det är tråkigt att du försöker vända mitt avståndstagande från ett extremt plantageskogsbruk till att jag är mot skogsbruk generellt. Så är verkligen inte fallet.

  2. Dag Lindgren 2015-12-17 kl. 18:00 #

    Fredrik,

    Reaktionen på min kommentar är hållet i en ton så jag provoceras att svara och även formuleringarna, som verkade motsätta sig högre skogsproduktion tedde sig så ensidiga så jag ger en ny fördjupad kommentar även om jag förstår att du egentligen bara syftar på något extremt.

    Samtidigt så vill jag ge en komplimang för sista artikeln på jägarbloggen av Madeleine Lewander https://blogg.jagareforbundet.se/2015/12/15/viltvard-for-21-miljard/ , som fäste min uppmärksamhet på en av de faktorer som förmodligen gynnat arternas mångfald i Sverige, och troligen är en bidragande faktor till att skogsarternas situation verkar förbättras eller i varje fall inte försämrats den sista tiden, trots vad de flesta ekologer försöker få folket att tro.
    Det viktigaste är om mångfalden. Det är naturligt att ”jägarna” har fokus på den ”lokala” mångfalden och man kan och skall ha olika perspektiv. Du tror på miljökvalitetsmål och ner på lokalnivå. Jag instämmer i att det är viktigt att följa en stor mängd kriterier. Men bara tre län når något av 13 studerade miljökvalitetsmål 2020 enligt en ny översikt. http://www.miljomal.se/regional Jag tror huvudorsaken är att målen satts okunnigt. För miljökvalitetsmålet ”levande skogar” vet jag att det satts okunnigt till en ouppnåelig nivå.
    Är en art globalt utdöd så är det oåterkalleligt, men om den dör ut nationellt kan den återkolonisera. För jägare kända exempel på arter som dött ut men kommit tillbaks är varg, bäver och vildsvin. Du skriver själv ”För att arter ska kunna återkolonisera måste de finnas kvar någonstans.” Jag nämnde att en fjärdedel av de arter som var nationellt utdöda 2000 har återuppstått och en del av förklaringen är återkolonisering.
    Det går inte att komma ifrån att förhindrande av globalt utdöende är och framställs som ett mycket viktigt mål. Att förhindra nationellt utdöende bidrar att nå detta mål och som du säger bör alla länder hjälpas åt att markera detta, förutom att det är ett mål i sig. Jag anser också det är viktigt att Sverige agerar för att förhindra nationellt utdöende. Väsentliga resurser satsas på detta i olika former. Rödlistan betraktas allmänt som en viktig aktivitet och den anges för varje art skatta risken för nationellt och inte regionalt utdöende. Det återupprepas ständigt som ett bevis på att mångfalden är hotad att tusentals arter är rödlistade.
    Det finns en ny lista på hur uppföljbara indikatorer för hur väl miljökvalitetetsmålen nalkas. Av åtta indikatorer som satts för levande skogar har ingen försämrats och fem förbättrats http://downto.dagli.se/?p=173 . Detta under en period när virkesförrådet ökat och skogarna blivit tätare och mörkare. Det stämmer inte med att skogsekosystemen försämras av tätare och mörkare skog.
    Din vision är ”Vi kommer få täta, mörka plantager” förutsätter att ökad tillväxt verkligen nyttjas till detta, men ökad tillväxt resulterar förmodligen i ett ekonomiskt inriktat skogsbruk i tidigare avverkning och därför är det inte så troligt att skogarna blir tätare och mörkare, om man inte av naturvårdsskäl förlänger omloppstiden, vilket de flesta som vill se ökad prioritet för naturvård önskar.
    En indikation på att skogsbruket tar stor hänsyn till miljö i relation till produktion på http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/sha/nyheter/2015/12/hur-skogarna-skots-kan-inte-dras-over-en-kam/ som indikerar att produktion blir 14% lägre på grund av skogsägarnas naturvårdande inriktning jämfört med den generella modellen för skogsägare som använts av SKA08.

    Vi har upplevt att virkesförrådet i Sveriges skogar har fördubblats, men innebär det verkligen att skogarna blivit mycket otrevligare under vår livstid?

    Du säger att ”motståndet” bara gäller omfattande intensivodling. MINT-utredningen är ett räkneexempel på om intensivodlingen omfattade 15% av skogsmarken för att i exemplet dra ut svängarna, men det ter sig uteslutet att det skulle röra sig om så stor arealökning i den överskådliga framtiden och före nya utredningar. Det sägs om MINT ”De naturvårdsexperter som medverkade i utredningen bedömde att konsekvenserna skulle bli små om maximalt tio procent av ett landskap tas i anspråk.”, så varför använda kraftord om hur negativa konsekvenserna skulle bli? Jag tycker själv att ökning av ”intensivodling” endast skall ske i relativt långsam takt och ett viktigt syfte skall vara att skaffa mer erfarenhet, som kan användas i nya utredningar möjligheten ytterligare ökningar.
    Beträffande effekterna hänvisar du till en vetenskapsradiointervju av den (väl kompetenta) forskare, som lever på att bl a framhäva fördelarna med intensiv gödsling, och som får posera framför en förmodligen under omloppstiden max gödslad försöksyta, mörk och enbart granar i snör-räta rader utan undervegetation och uttrycker hur fantastiskt det är att man kan få gran att växa så i Norrland. Jag kan inte annat än instämma. Men detta är ett kontrollerat experiment för att utröna den teoretiska potentialen, och knappast representativt för den ökade näringstillförsel, som kanske faktiskt kan tänkas ske inom överskådlig framtid i Norrland. Att det var möjligt har vi känt i decennier ändå är det inte mycket tillämpat. Det lönar sig bara att gödsla kort tid före slutavverkning och då blir effekterna inte så drastiska. Det är väl inte förvånande att kraftigt ökad näringstillförsel medför en procentuellt hög ökat utflöde från skogsbruket, men vad som inte uppmärksammas är hur lite som kommer ut i vattendrag från den tillförda näringen i skogsbruket i förhållande till vad som kommer från andra källor.
    Något jag faktiskt grubblat över är klonskogsbruk. Klonskogsbruk av barrträd idag rör sig om mycket mindre än en procent av plantproduktionen. Klonskogsbruket begränsas av dagens regelverk till 5% för varje fastighet. Självklart kommer bara fastigheter representerande en liten del av hela arealen att komma nära taket inom överskådlig framtid. En ökning av gränsen måste föregås av en utredning baserad bl a på de erfarenheter en av skogsbruket eftersträvad ökad användning kommer att ge. Det är inte aktuellt att mer än kanske två procent av den produktiva skogsmarken skall föryngras med kloner i den överskådliga framtiden. Den stora faran med att bromsa varje ytterligare ökning är att man därigenom förhindrar att något som kan vara mycket bra aldrig kommer till egentlig praktisk användning. Den genetiska påverkan av detta begränsade förutsebara klonskogsbruk på kommande skogar är ungefär samma som från dagens frökällor, i den mån det är fröplantager blir det nästan samma kloner som föryngrar. Troligen långtifrån så allvarligt som jägarförbundets remiss befarar.
    Visserligen har förvaltare det ganska djupt präglat i ryggmärgen att man av moraliska (och juridiska) skäl skall åstadkomma en bra föryngring efter slutavverkning även om det egentligen inte är lönsamt, men att lägga ned extra pengar långt före slutavverkning på dyra åtgärder som stängsling, tidig behovsanpassad gödsling eller köpa klonplantor kommer inte många att göra eftersom det inte är lönsamt i det långa tidsperspektiv det rör sig om.
    Du pekar på att jägareförbundets nästan sex år gamla remiss som du haft stort inflytande på är negativ, alltså kan man förmoda att du kommer att fortsätta att vara negativ. Jag är inte säker på att en negativ attityd till produktionsökning är representativ för jägarkåren, som ju till ganska hög grad består av naturbrukare som kan se fördelar i ett effektivt naturbruk. Dessutom är många skogsägare också jägare och vill att markägarna skall ha handlingsfrihet att bestämma själva utan omfattande regelverk och myndighetskontroll som jag tycker det är tveksamt att agera för, det blir lätt krångligare än fördelarna. Detta gäller även markägare som väljer att utnyttja skogen intensivt. Största delen av de som deltar i skogsförvaltning som ägare eller på annat sätt är själva på ett eller annat sätt mer naturintresserade utifrån ett mer praktiskt perspektiv än huvuddelen av befolkningen, vilket ger en ganska liten risk för ett blir alltför många som vill göra något de uppfattar som rovdrift på naturen. Det ligger också ett värde i att vad jag associerar med mångfald att göra på en mångfald olika sätt, och det inkluderar också en del sådant som inte majoriteten gillar.
    Men den allvarligaste effekten på en ganska negativ inställning till hög skogsproduktion som jägarförbundet tycks ha är den moraliska. Under drygt ett århundrade har de som förvaltar skogen gjort det ur produktionssynpunkt på ett bättre sätt än som egentligen vara ekonomiskt motiverat. Det ”lönar sig” inte att investera i ny skog när man fällt den gamla. Det blir inte en rimlig avkastning på kapitalet när inkomsten ligger 80 år fram, räntabiliteten blir för låg, den framtida marknaden är för osäker och visionen om det framtida samhället är också osäker. Men de som förvaltar skogen har av (t ex sådana som mig) bibringats uppfattningen att det är en god moral och etiskt riktigt. Vi skall utnyttja skogen på ett uthålligt sätt. Markens produktionsförmåga skall inte underutnyttjas. Det är inte god moral att skörda vinsten från en slutavverkning och sedan dra vidare. Investeringen i att skapa en bra skog är för våra barn och barnbarn. Skogen är en fabrik som skall underhållas och förbättras. Mina barn skall ärva vad jag byggt upp. Nu håller denna moral på att undermineras. Skogsbruk mer eller mindre ses som skövling av naturen. De flesta skogsförvaltare (ägare) vill inte ses som skövlare och är vanligen på ett eller annat sätt naturintresserad. Det blir svårare att marknadsföra produkterna om marknaden är misstänksam. Man ger därför ökad uppmärksamhet och en större del av insatsen går åt naturvårdsfrågor. Men för lite går åt den ganska suspekta och ointressanta verksamheten med produktionsinriktad skogsskötsel. Forskningen om detta vid SLU reduceras och återväxten verkar dålig.

  3. Fredrik Widemo 2015-12-15 kl. 10:06 #

    Mörkret,
    så länge jag har arbetat med skogsfrågor så har det funnits de som argumenterat för att vi borde släppa ”den svenska modellen”, där vi tar hänsyn till naturvärden och sociala värden vid allt skogsbruk. Alternativet är att köra ett mer intensivt skogsbruk i en del skogar, medan man skyddar eller bedriver ett mer ”rekreationsanpassat” skogsbruk i andra skogar. Den senare varianten skulle vara ett avsteg från nuvarande skogspolitik. Det vore en utveckling jag och många med mig absolut inte vill se. Jag vill att vi som idag ska kunna utnyttja vilttillgången med goda rekreationsvärdena i skogen över nästan hela Sveriges yta, inte bara i tätortsnära miljöer. Det är väldigt tydligt att det oftast är de miljöerna som avses när man diskuterar sociala värden i skogen. Ska skogsproduktionen ökas kraftigt så kommer det att ske på bekostnad av biologisk mångfald, inklusive vilt, och upplevelsevärden i landskapet. Senast ett alternativt grepp till den svenska modellen diskuterades på allvar var i de rapporter jag länkade till i ursprungsinlägget.

    I det Nationella skogsprogrammet diskuterar vi nu trender, hot och möjligheter i skogsbruket. Bland annat utgår vi från Skogliga konsekvensanalyser 2015 (SKA15), som just presenterats. Den rapporten ersätter den tidigare SKA08. Vid vårt senaste möte redovisades vilken inverkan olika scenarier skulle ha för skogens fixering av koldioxid och substitutionseffekterna. Slutsatsen var att de olika scenarier som utvärderats i SKA15 inte ger någon nämnvärd skillnad i skogens förmåga att minska klimateffekterna (dvs den var lika positiv och viktig för de olika scenarierna). För att få en ökad effekt som är så stor att den ”spelar roll” jämfört med att fortsätta enligt dagens system var man tvungen att ta till de mer extrema produktionsscenarierna från SKA08, som ungefär bygger på de åtgärder som beskrevs i MINT-rapporten.

    Och jo, det förs nu diskussioner om att vi borde gå den vägen, med argumentet att vi behöver utnyttja skogen bättre för att minska klimateffekterna. Både inom Nationella skogsprogrammet och i övrigt. Prova att googla på ”skog gödsla klimat” så får du se. Självklart kommer inte alla att hoppa på sådana extrema åtgärder. Jag är dock inte alls sugen på att det ska ske på någon av de marker jag arrenderar eller utnyttjar för friluftsliv. Jag är övertygad om att många med mig hellre har dagens skogsbruk där de bor, verkar och tillbringar sin fritid.

    När det gäller stängsling så är det förstås inte min idé; kolla MINT-rapporten. Att skjuta bort allt vilt istället för att stängsla är som du säkert förstår en lika oacceptabel lösning för mig.

    Självklart är vi beroende av att bruka landskapet, vilket jag var tydlig med. Enligt de klimatscenarier som ställer störst krav på åtgärder för att minska klimateffekterna så kommer det att bli svårt eller omöjligt att bedriva jordbruk i södra Europa, samtidigt som skördarna även kommer att bli sämre i Centraleuropa. Den skånska åkermarken hör redan till de bästa i världen. Betydelsen av de svenska åkrarna kommer under dessa scenarier troligen att öka, och åkermark som idag inte är lönsam att bruka i Sverige kommer åter vara det. Och kanske mer än någonsin, inte minst för export. Vi kan dock självfallet inte odla skog och spannmål, åtminstone inte fullt ut, på samma yta. Min poäng var alltså inte att vi inte ska bruka landskapet, utan att vi inte kan fokusera enbart på skogsbruk och fixering av koldioxid ur ett klimatperspektiv.

    Hela klimatdiskussionen är extremt komplex, och vi har dålig kunskap om många olika aspekter. Det har även genats en hel del i kurvorna, både från dem som förutspår katastrofer och från dem som hävdar att alltihop är rent ny. Själv ser jag det som bevisat att vi ser en förändring i temperaturen, bevisat att vi bidrar till förändringen och högst troligt att förändringen är negativ för oss. Liksom för mångfalden i många ekosystem. Detta sagt på en rent kvalitativ nivå. Att kvantitativt beskriva betydelsen av olika effekter är betydligt mer vanskligt.

    Skulle det nu vara så att skeptikerna har rätt i att ett varmare klimat och ökad koldioxidhalt inte är något att oroa sig över så är ingen gladare än jag. I så fall finns det självfallet ännu mindre anledning att diskutera att släppa den svenska modellen om att skogsbruk ska bedrivas hållbart med behållen biologisk mångfald överallt.

  4. Mörkret 2015-12-14 kl. 18:41 #

    Det känns tyvärr som om du Fredrik genom att anslå en vetenskaplig ansats och sedan blanda in en massa subjektiva tyckanden försöker vilseleda läsaren mesta möjligt.

    ”För att öka produktionen så att det verkligen spelar roll krävs det att vi går över till ett fullskaligt plantageskogsbruk. Det skulle innebära vi använder exotiska trädslag, gödslar och stängslar skogen. Samt odlar upp åkerareal som idag inte är lönsam inom jordbruket, men som kommer bli nödvändig att bruka för matproduktion i framtiden.”

    Vad då ”så att det verkligen spelar roll”? Din argumentation tycks vara att skrämmas med hjärnspöken. Är det verkligen ditt bästa argument mot skogsbruket? Att skogen ska hägnas, ersättas med exoter och gödslas?
    Bara för att pröva din tes något:
    Sveriges skogar ägs till 50 % av privatpersoner (ca 300 000 skogsägare). Tror du att alla dessa är med på tåget? Vi har en skogsvårdslag som reglerar användandet av exoter. Liksom miljöcertifieringar. Och om nu skogarna ska tömmas på arter enligt dina farhågor samt skogen ska stängslas.. Vore det inte då klokare att helt enkelt avliva allt betande vilt på direkten istället för att stängsla överallt?

    Argumentationen låter ungefär som tokvärnarna i rovdjursdebatten som skriker ”UTROTNING!” så fort ett skyddsjaktsbeslut tas på en lokatt eller en varg.

    Det är väl synnerligen klokt att odla på den mark vi har här i landet? Oavsett om det är mat, cellulosa, viltkött eller vad än det må vara. Jordbruksmarker som inte används för matproduktion får då lämpligen omsättas till andra nyttor, så som cellulosatillverkning. Och varför skulle vi inte kunna odla cellulosa för andra länders gröna och förnyelsebara samhällen? Vi har ju inte direkt varit oberoende av fossila bränslen, trots att vi inte har några sådana källor i vårt land. Likväl som vi kunnat importa olja och oljebaserade produkter ska vi väl kunna exportera förnyelsebara varor när den globala ekonomin kommer att behöva dom?

  5. Fredrik Widemo 2015-12-13 kl. 21:28 #

    Dag,
    nu har du nog inte läst särskilt noga?

    Jag var mycket tydlig med att vi behöver utnyttja skogens positiva effekter för att möta klimatförändringarna och att vi generellt är beroende av att bruka skogen. Men ekologiskt hållbart. Märk väl att jag inte skrev att dagens skogsbruk inte är hållbart. Det finns dock de som argumenterar för att vi ska släppa på naturhänsynen, och öka produktionsförmågan ytterligare genom att gödsla kraftigt osv. Det vore inte ekologiskt hållbart, och kommer därmed bara utgöra konstgjord andning. I synnerhet om inte utsläppen minskas medan vi kompenserar.

    Dina argument om biologisk mångfald faller helt, som jag ser det. För att arter ska kunna återkolonisera måste de finnas kvar någonstans. Enligt ditt sätt att se det ska ingen behöva bevara arter om de finns kvar i andra län, länder, regioner, kontinenter osv. Vilket gör att alla kan strunta i den biologiska mångfalden och hävda att den är någon annans ansvar. Istället har vi lyckligtvis den motsatta överenskommelsen, att alla ska värna om den biologiska mångfalden. Därmed kan vi förhoppningsvis minska förlusten av biologisk mångfald, som är en förutsättning för en mängd ekosystemtjänster och ekosystemens stabilitet.

    Miljömålssystemet är en lysande uppfinning. Jag gillade den gamla versionen bättre, då den var mer specifik, men det fyller fortfarande en mycket viktigt funktion. Mycket går åt rätt håll i den svenska skogen, även om vi enligt sektorsansvarig myndighet är långt från att nå miljömålet Levande skogar. För att nå dit behöver vi göra mer, inte mindre. Men självfallet gärna på ett mer effektivt sätt, bara det är hållbart.

  6. Dag Lindgren 2015-12-13 kl. 18:54 #

    Ökad skogsproduktion beskrivs som konstgjord andning!
    Världens befolkning ökar, andelen lågkonsumerande barn minskar och levnadsstandarden ökar. Någonstansifrån skall framtida människor få råvaror för de ökade behov detta ställer. Skog producerar råvarorna som behövs av vatten, luft och solsken. Sverige och Finland är EUs vedbod, skall EU se sig om efter någon annan leverantör?
    Skog är bra för annat än produktion, som vatten och erosion.
    Kunskapsutvecklingen medför, som överallt annars, att effektiviteten ökar. Den skogliga växtförädlingen beräknas öka det uthålliga uttaget ur skogen med ca 10% till nästa sekelskifte. Detta med känd och tillämpad teknik, kunskap och förlängning av redan fattade beslut, ingen ytterligare forskning är egentligen nödvändig och kostnaden är försumbar. Att Sverige blir varmare medför som en sidoeffekt en väsentlig ökning av skogsproduktionen. Skulle vi avstå från att utnyttja detta hur det nu skulle gå till? Visserligen blir det mycket planterad skog, men huvuddelen av denna uppfattas inte subjektivt som ”plantager”.
    Det finns nog ingen som tycker att vi enbart skall satsa på skogsproduktion och inte bry oss om något annat.
    Ekologerna påstår att skogsekosystemen kommer att ha mycket låg mångfald och att många arter dör ut. Jag har tänkt på frågan och delar inte uppfattningen, se http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Redlistedforestspecies.htm
    Ingen enda i Sverige eller Norge någon gång de sista tvåhundra åren hemmavarande art har kategoriserats som globalt utdöd!! Visserligen har arter försvunnit från enstaka länder, men finns de någon annanstans kan de komma tillbaks och många har också gjort det.
    Av de arter som var utdöda i Sverige enligt rödlistan 2000 är bara 74% fortfarande utdöda 2015. http://daglindgren.upsc.se/Naturv/Rodlistekategori2000.html . En del av förklaringen att arter vaknat till liv är att de återinvandrat.
    Det invandrar många gånger fler arter till Sverige än vad som försvinner.
    Mycket av den relativt positiva utvecklingen i skogsSverige beror på ökade och kunnigare satsningar på ett mål som inte fanns för ett kvartssekel sedan. Att utklassa dagens skogsbruk som inte uthålligt är väldigt vinklat, det bygger inte på erfarenhet utan överdrivet modelltänkande, delvis konstruerade av forskare som lever på farhågorna. Men det är klart att vi skall anstränga oss för att få det ändå bättre.
    Den globala uppvärmningen är nog ett väsentligt större hot mot de nu i Sverige befintliga arterna än kalhyggesskogsbruket!!! Åtminstone om inte klimatmötets beslut en stabilisering mellan 1.5 och 2 grader skulle i realiteten realiseras och inte bara var ”lip service”.
    De sk miljömålen är delvis orealistiskt och okunnigt ställda. Tänk bara på att det enligt regeringsbeslut skall vara 20% ”ursprunglig skog” för att målet för ”levande skogar” skall nås, när det finns mindre än 10% som i snabb takt minskar mot drygt 5%? http://daglindgren.upsc.se/Naturv/HabitatSverigeInte15.pdf
    Det är riktigt att problemen är större i andra länder än i Sverige och att de borde göra saker. Förhoppningsvis går utvecklingen också i den riktningen.
    Det är riktigt att åker omvandlas till skog men skogsarealen växer ändå inte, varför inte? Jo det exploateras mark till andra ändamål, som att asfalteras.